Rammstein - Best show ever

Nu sitter jag på Arlanda. Har sagt hejdå till alla, och även beställt en NAS på sekvencia. Nu ska Eywa få kapacitet. Jag är också förkyld. I'm one of those people, de som sitter på kollektivtrafiken och snyter sig titt som tätt. Blä. Tomhylsorns från igår fick jag slänga. Jag hade kunnat checka in dem, men jag kände att de inte var värda 100 spänn. 

Nå. Rammstein. Globen. Det var makalöst. Totalt värt pengarna, hade varit värt det dubbla. I början tänkte jag att jag nästan måste se dem igen och ordna ståplats längst fram. Den önskan minskade avsevärt allteftersom. You'll see. Hur som helst så var det nästan fullsatt i Globen, och jag hade bra platser, parkett nästan mittemot scenen på ena kortsidan. Når jag kommer in spelas näst sista låten med förbandet Combichrist. 40 minuter senare började det. 

Svart, musik smyger ut ur högtalarna. Plötsligt slås två hål upp på vardera sida och ljus strömmar ut. Man kan se att det är spadar som används till att "gräva" upp hålen. I öppningarna ställer sig gitarristerna Paul Landers och Richard Z Kruspe. I mitten ser man hur ett ovalt hål börjar skäras upp som med en skärbrännare. Pang, så sparkas metallen ut och fram kliver Till Lindemann, sångare. Han sjunger introt till Rammlied medan bakgrunden faller bort. RAMM. STEIN. Det dånar ut när ljuset slås på och blottar ett ärrat bakstycke, som skuret med stora knivar.

De började hårt och fortsatte hårt. Bara Frühling in Paris var "mjuk". De körde nästan hela LIFAD, de nio första låtarna, samt några från alla tidigare skivor. Det var Weisses Fleisch, Engel, Du Hast, Links 2 3 4, Sonne, Ich Will, Feuer Frei och Benzin. Totalt 17 låtar alltså. Jo, efteråt spelades en pianoversion av Stein um Stein också, men den räknas inte. :)

Men grejen är ju inte musiken, utan showen. Det är mer än bara koncert, de har så mycket teater och effekter. Det mesta  förbereds under ett förlängt stick, och gör sista refrängen så mycket mäktigare. Några exempel:

I Feuer Frei tog Till, Paul och Richard på sig de egentillverkade lycopodiummaskerna, en muntäckande tratt kopplad med en slang till bränslekällan. Voilà, en flera meter lång eldsflamm ur käften. Mot slutet av Ich Tu Dir Weh (jag gör dig illa) började Till och keybordisten Christian "Flake" Lorentz att bråka, som alltid. Till kastade ner Flake i ett badkar på scenen och ställde sig bakom med en mjölkkanna. Plötsligt höjde sig en liten plattform precis där han stod, 6 meter upp i luften. Därifrån hällde han flammande gnistor ur kannan ner över Flake. Efteråt klev Flake upp skakandes, nu klädd i en silvrig glitterdräkt.

I Benzin drog Till med sig en gammaldags bensinpump in på scen. Han tände en facklao och började spruta ut eld i luften, och tände till slut eld på en statist som viftandes sprang runt tills tekniker släckte honom. I Pussy satte sig Till bakom en snökanon på räls, målad som en gigantisk penis. Från den sprutades badskum ut över publikhavet i en simulerad ejakulation. Mot slutet av Fritzllåten Wiener Blut blev det svart och ett dussin gröna laserstrålar sänktes från taket. När musiken kom igång igen och ljuset tändes var det ett dussin bebisdockor med grönt lysande nattkikare som hängde där. Dessa sprängdes ner till slut.  

När applådtacket var slut skymtade jag en klänning och visste direkt, "Engel". Det är alltid en kvinna som sjunger med på den. In kommer Till med jättestora silvriga änglavingar bakom sig. Dessa fälldes ut till ett vingspann på säkert 2 meter och under refrängerna sprutade eld ur vingspetsarna.   

Alla traditioner som varit med sen Live aus Berlin 1999 var med, förutom elddräkten. Men Flake sprang fram och dansade under Weisses Fleisch, och självklart rodde han över publiken i en gummibåt, den här gången under Haifisch. Allt som allt var det gudomligt bra, och jag kommer säkert skriva mer när jag kommer på. Nu ska jag läsa den MacWorld jag fick av brorsan.          

This. Is. My. BOOMSTICK!!!

Igår såg jag Rammstein live på Globen i Stockholm. Men först the target. Kl 11 kom jag och brorsan dit, och fick bilda en grupp med typ 8 andra. Säkerhetsinstruktioner, och sedan pang på, bokstavligt talat. Först en .22 Sig Sauer, en ärtbössa i jämförelse med resten. Jag fick krama avtryckaren så länge att när den väll small drog rekylen iväg den något enormt. En liten kaliber .22! Nåja, 5 skott med den som drog lite högt men alls träffade tavlan. Moving on to the Glock, 9mm. Standard issue bland polisstyrkor och liknande världen över. Shit asså, hur pallar de? För det var en ordentlig rekyl på den lilla kalibern. Den jag gillade minst faktiskt.

Sen fick vi pröva tre skott med en revolver, en .38 Ruger. Den gillade jag, för rekylen var schysst och ändå med en riktig punch. Tre skott även med Paran, som hade den största kalibern, .45, och med rätt hög duns. De två sista pistolerna var en .357 Desert Eagle och en .44 Ruger Blackhawk. Yes, the Deagle and the Clintan. Ett skott med vardera, och jag säger det, att de hade ett sjujäkla smällande. Desert Eaglen, "ett israeliskt militärt misslyckande" som instruktören sa, var ett monster. Det kändes som att krama ett redwoodträd. Och Blackhawken, med det sjuka snälltrycket, tog mig way off guard. Helt plötsligt small det bara, jag hade knappt kramat den något.

Här skjuter jag med Desert Eagle. Bam.

En enorm adrenalinkick gav det, och stor respekt för dessa vapen, för som brorsan sa, de här är gjorda för att döda andra människor. Eller ja, deaglen är väl snarare en penisförlängare, men det är en annan sak. Jag kunde inte fatta att glocken var så tung och kraftig. Filmer stämmer verkligen inte med verkligheten. Vad fick jag? 191 poäng, och Robert fick 223. Fett najs, alla mina skott träffade tavlan. Som sagt, man får respekt. Pistoler är ett djävla påfynd.

Mina tomhylsor. Från vänster: .22, 9mm, .38, .44 och .45. .457 fick jag inte med.

Rammstein då? Senare… nu är det myskväll. :)

the time to act is now.

Nu är det mycket. På torsdag ska syster Peewee uppvaktas, på fredag ska jag och Malin lista ut vem som är mördaren innan kvällen är slut, tidigt lördag flyger jag till Stockholm där det blir pistolskytte, gullemys och megarock, kommer hem måndag, firar tvåårsdag på tisdag. Veckan efter börjar nästa kursblock på komvux, och till den helgen är det revypremiär.

AHHH! Om 18 dagar är det premiär! Senast onsdag börjar reklamen florera på 24norrbotten, och på måndag sprider det sig till nätet. Kommer någon klara sig undan epidemin, eller kommer det bli en fullskalig pandemi, med epicentrum i Harads?

Jag är så arg på Jimmie Åkesson. Nu tycker jag att han kör med lumpna knep. Han har gjort ett lappkast och försöker locka muslimska väljare. "Det är jobbigt för de muslimer som bor utanför Stockholm och måste in i staden för att komma till en moské, vi vill underlätta för dem att ta bilen." Och så slutar filmklippet med att han rider på en kamel. WTF? Nog för att SD inte verkar vara de enda som gör helomvändningar, bl a har Maud Olofsson talat gott om kärnkraft helt plötsligt. Centern!?

Jag trodde aldrig att jag skulle få intresse för politik, eller knappt behöva bekymra mig annat än när det är valdags vart fjärde år, men nu är jag rädd för vårt rikes framtid, och känner att jag måste agera. Som förberedelse för valet ska jag läsa mig in i vad de olika partierna står för, och därmed välja ett som bäst passar in på mig. "The lesser of several evils" med andra ord. Sen kan man ju kryssa för någon kandidat som mer precist stämmer in på mina åsikter. Det blir iaf inte SD, KD eller M, det är jag då säker på. Och säga vad man vill om S, men de har åtminstone styrt upp Sverige som land ganska rejält under det senaste århundradet, och varenda gång M fått makten har de sabbat.

Jag får ibland lust att skapa ett eget parti, jag och Malin tillsammans. Det vore så härligt, om man verkligen kunde påverka med ens egna åsikter, och inte bara ge en lite röst till någon som hyfsat väl påminner om ens åsikter. Dock är min största dröm att starta en tidning, tillsammans med Malin. Den skulle vara totalt fri från existerande partier, och endast spegla våra egna åsikter, men framförallt skulle den bygga på indiskriminerande, undersökande journalistik. Tänk Millenium. Stieg Larsson har verkligen inspirerat mig i det här. Jag vill ha en egen Expo.

Haha, jag hittade min önskelista från när jag skulle fylla 19. Hehe, nog hade man fantasi, eller var det bara tristess?

WAR

You started this, full of hate and fear
You betrayed the hearts of the innocent
Corrupting the people, shedding not a tear
A neverending spiral of hatred

But we will not succumb
We will fight, with all our might
Deep into the night, we will never stop the fight
As machines we will be
Deprived of emotion, full of cunning
Never stop the fight

You started this
You will pay
You will suffer
You will regret
Never stop the fight
Join us or face the consequences

This is war

Var är medkänslan?

För att summera:

Steg upp 7 idag för att tvätta. Ville tvätta byxorna jag hade och gick därför i långkalsonger. Satte igång tvätten och gick upp igen, satte alarm för att komma ihåg att hänga allt på tork. Upptäckte när klockan ringde att jag glömt mina nycklar på tvättmaskinen, och Malin har börjat lektionen. Vad gör man? Tar på mig byxor och ringer på hos det äldre grannparet man känner bäst (eftersom min logik säger att äldre alltid stiger upp tidigt, medan unga ofta tar sovmorgon vid tillfälle, vore surt att väcka någon med mitt problem.) Nähä, inte hemma. Jag ringer väl på hos det andra äldre paret som jag brukar hälsa på men inte känner lika väl.

Mannen öppnar och känner inte igen mig. Tycker jag borde ta upp det med hyresvärden.

"Bor du här?" Ja, däruppe.

"Hur kom du in i lägenheten? " Jag låste den inte när jag gick.

"Jag lämnar inte ut mina nycklar." Nej nej, jag tänkte om du kan följa med nerför trappen och låsa upp, mina nycklar ligger på tvättmaskinen. (Jag var beredd att ge en beskrivning av nyckelknippan, och hämta leg för att bevisa att jag bor här.)

"Man ska ha nycklarna i byxfickan!" Jo, men jag gick i långkalsonger.

"Du kommer ju inte in utan nycklar!" Nä jag vet, men bara i tvättstugan, för det finns portkod och min dörr är olåst just nu.

"Har du ingen extranyckel?" Jo, men...

"Varför hämtar du inte den då?!" För att Malin har den med sig till skolan.

"Bla-fucking-bla." Fuck you too.

Jag vill upplysa att han började på nästa fråga innan jag hann svara färdigt på den förra, och när han väl gick med på att låsa upp så stannade han vartannat trappsteg och upprepade frågor han redan ställt. Det var som om han inte hörde mig, för att han ställt in sig på att jag var en tjyvande lymmel som varit listig och klätt sig i endast jeans och t-shirt när det är så kallt ute för att lura folk att jag bor i huset så att de ska släppa in mig i tvättstugan, och vem vet vad jag gör där, kanske stjäl en tvättmaskin!

Jag önskar att det var tanten som hade öppnat, för jag tänker att hon säkert varit mycket snällare. Jag fick nästan ångest av korsförhöret. Huvva. Den där dörren ringer jag inte på igen.

Hur som helst, c-vitaminbehandling om tre timmar. Det får mig nog på bättre humör. Nu frukost och Lost Room.