När jag gick och handlade efter att ha kommit hem från Henrik kände jag mig uttittad. Igen. Naturligtvis är det ju bara inbillning, det är ju inget konstigt med en gammaldags hatt liksom, men det gör inte att känslan försvinner.
När jag först lämnade Konsum Svea beslutade jag mig för att sluta ha den dumma hatten på mig. Jag ser ju ändå så ful ut, så ingen idé med att försöka piffa till det, och då bli ännu fulare.
"Nej!" tänkte jag då. "Våga vara annorlunda." Jag ska tamejfan ha min hatt på mig hädanefter! Även om ingen precis kan kalla mig annorlunda, vilket jag inte direkt vill heller, så kan man ändå säga ovanlig.
Vissa personer kanske kan tycka att jag är ett pucko för hur jag ser ut, vad jag gör, vad jag säger, något som jag inbillat mig väldigt länge. ENOUGH! Det är slut med det nu! Nu gör jag som jag vill och ingen jävel kan hindra mig från det! Slut på alla paranoia, all rädsla för att inte bli omtyckt, alla försök att inte vara mig själv. Det är slut nu.
Halva Harads tror att jag är bög. Bryr jag mig? Så fan heller. Min frisyr blir aldrig snygg. Bryr jag mig? Så fan heller. Folk i skolan har retat mig för min röst. Bryr jag mig? Så fan heller.
SÅ FAN HELLER! FUCK NO! Nu ska jag stå upp för mig själv. Våga visa åsikter. Inget mer konstant Mr people-pleaser. Säga vad jag tycker. Träffa nya personer; jag har snart läst ut min bok om hur man träffar nya människor. Det är dags att skaffa ett ordentligt liv. Jag ska börja med dansteater och pilates. Det är dags att bli en man. En man som jag vill vara. En man som är jag.
Allt jag vet är att min familj älskar mig, att jag faktiskt har vänner som bryr sig, och att jag är en bra person. Vem vet, snart hittar jag hon som jag söker. Allt jag behöver göra är att vara mig själv.
VÅGA VARA DIG SJÄLV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar