Fy vad rädd jag blev. Har just skjutsat Malin till Josefin, i Erikslund, och när jag kör nerför backen smäller det till på höger sida.
*DUNS*
*DUND*
Jag vet inte allt som flög genom mitt huvud, men jag svängde och körde in på bussfickan för att kliva ur och inspektera. Jajomän, tydligt splatterspår efter snöboll på höger bakdörr. Den andra hittade jag inte, men jag stod länge och spanade upp över kullen, i hopp om att få se ett nyfiket huvud sticka upp. Tydligen var de den sorten som sprang direkt som de konstaterat en träff, istället för att se min reaktion. Jag vet att jag låter gammal nu, men jag är faktiskt lite gubbig. Så högt som det lät var det inte långt ifrån att lämna en buckla, och då hade jag vänt och jagat de små liven tills jag fått tag i en, och sedan inte varit nådig i min utskällning.
Arrgh, vad arg jag är.
Nä, nu ska jag döda Yunalesca!
(Ps. Henrik Torehammar är en riktigt skön kille.)
9 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag skulle fan kastat en snöboll i skallen på idioterna. Dock inte så hårt att det var nära till en bula. Dessutom hade jag nog inte prickat, bara sträckt axeln. Men jag är arg med dig iaf!!
Tack för ditt stöd Elena. Jag skulle alltid ha dig i baksätet så att när någon är puckad mot mig hoppar du ut och skriker som en grottkvinna. Sen kastar du en sten i huvudet på personen och släpar iväg med honom i håret. That would be awesome.
Skicka en kommentar