Rammstein - Best show ever

Nu sitter jag på Arlanda. Har sagt hejdå till alla, och även beställt en NAS på sekvencia. Nu ska Eywa få kapacitet. Jag är också förkyld. I'm one of those people, de som sitter på kollektivtrafiken och snyter sig titt som tätt. Blä. Tomhylsorns från igår fick jag slänga. Jag hade kunnat checka in dem, men jag kände att de inte var värda 100 spänn. 

Nå. Rammstein. Globen. Det var makalöst. Totalt värt pengarna, hade varit värt det dubbla. I början tänkte jag att jag nästan måste se dem igen och ordna ståplats längst fram. Den önskan minskade avsevärt allteftersom. You'll see. Hur som helst så var det nästan fullsatt i Globen, och jag hade bra platser, parkett nästan mittemot scenen på ena kortsidan. Når jag kommer in spelas näst sista låten med förbandet Combichrist. 40 minuter senare började det. 

Svart, musik smyger ut ur högtalarna. Plötsligt slås två hål upp på vardera sida och ljus strömmar ut. Man kan se att det är spadar som används till att "gräva" upp hålen. I öppningarna ställer sig gitarristerna Paul Landers och Richard Z Kruspe. I mitten ser man hur ett ovalt hål börjar skäras upp som med en skärbrännare. Pang, så sparkas metallen ut och fram kliver Till Lindemann, sångare. Han sjunger introt till Rammlied medan bakgrunden faller bort. RAMM. STEIN. Det dånar ut när ljuset slås på och blottar ett ärrat bakstycke, som skuret med stora knivar.

De började hårt och fortsatte hårt. Bara Frühling in Paris var "mjuk". De körde nästan hela LIFAD, de nio första låtarna, samt några från alla tidigare skivor. Det var Weisses Fleisch, Engel, Du Hast, Links 2 3 4, Sonne, Ich Will, Feuer Frei och Benzin. Totalt 17 låtar alltså. Jo, efteråt spelades en pianoversion av Stein um Stein också, men den räknas inte. :)

Men grejen är ju inte musiken, utan showen. Det är mer än bara koncert, de har så mycket teater och effekter. Det mesta  förbereds under ett förlängt stick, och gör sista refrängen så mycket mäktigare. Några exempel:

I Feuer Frei tog Till, Paul och Richard på sig de egentillverkade lycopodiummaskerna, en muntäckande tratt kopplad med en slang till bränslekällan. Voilà, en flera meter lång eldsflamm ur käften. Mot slutet av Ich Tu Dir Weh (jag gör dig illa) började Till och keybordisten Christian "Flake" Lorentz att bråka, som alltid. Till kastade ner Flake i ett badkar på scenen och ställde sig bakom med en mjölkkanna. Plötsligt höjde sig en liten plattform precis där han stod, 6 meter upp i luften. Därifrån hällde han flammande gnistor ur kannan ner över Flake. Efteråt klev Flake upp skakandes, nu klädd i en silvrig glitterdräkt.

I Benzin drog Till med sig en gammaldags bensinpump in på scen. Han tände en facklao och började spruta ut eld i luften, och tände till slut eld på en statist som viftandes sprang runt tills tekniker släckte honom. I Pussy satte sig Till bakom en snökanon på räls, målad som en gigantisk penis. Från den sprutades badskum ut över publikhavet i en simulerad ejakulation. Mot slutet av Fritzllåten Wiener Blut blev det svart och ett dussin gröna laserstrålar sänktes från taket. När musiken kom igång igen och ljuset tändes var det ett dussin bebisdockor med grönt lysande nattkikare som hängde där. Dessa sprängdes ner till slut.  

När applådtacket var slut skymtade jag en klänning och visste direkt, "Engel". Det är alltid en kvinna som sjunger med på den. In kommer Till med jättestora silvriga änglavingar bakom sig. Dessa fälldes ut till ett vingspann på säkert 2 meter och under refrängerna sprutade eld ur vingspetsarna.   

Alla traditioner som varit med sen Live aus Berlin 1999 var med, förutom elddräkten. Men Flake sprang fram och dansade under Weisses Fleisch, och självklart rodde han över publiken i en gummibåt, den här gången under Haifisch. Allt som allt var det gudomligt bra, och jag kommer säkert skriva mer när jag kommer på. Nu ska jag läsa den MacWorld jag fick av brorsan.