Var är medkänslan?

För att summera:

Steg upp 7 idag för att tvätta. Ville tvätta byxorna jag hade och gick därför i långkalsonger. Satte igång tvätten och gick upp igen, satte alarm för att komma ihåg att hänga allt på tork. Upptäckte när klockan ringde att jag glömt mina nycklar på tvättmaskinen, och Malin har börjat lektionen. Vad gör man? Tar på mig byxor och ringer på hos det äldre grannparet man känner bäst (eftersom min logik säger att äldre alltid stiger upp tidigt, medan unga ofta tar sovmorgon vid tillfälle, vore surt att väcka någon med mitt problem.) Nähä, inte hemma. Jag ringer väl på hos det andra äldre paret som jag brukar hälsa på men inte känner lika väl.

Mannen öppnar och känner inte igen mig. Tycker jag borde ta upp det med hyresvärden.

"Bor du här?" Ja, däruppe.

"Hur kom du in i lägenheten? " Jag låste den inte när jag gick.

"Jag lämnar inte ut mina nycklar." Nej nej, jag tänkte om du kan följa med nerför trappen och låsa upp, mina nycklar ligger på tvättmaskinen. (Jag var beredd att ge en beskrivning av nyckelknippan, och hämta leg för att bevisa att jag bor här.)

"Man ska ha nycklarna i byxfickan!" Jo, men jag gick i långkalsonger.

"Du kommer ju inte in utan nycklar!" Nä jag vet, men bara i tvättstugan, för det finns portkod och min dörr är olåst just nu.

"Har du ingen extranyckel?" Jo, men...

"Varför hämtar du inte den då?!" För att Malin har den med sig till skolan.

"Bla-fucking-bla." Fuck you too.

Jag vill upplysa att han började på nästa fråga innan jag hann svara färdigt på den förra, och när han väl gick med på att låsa upp så stannade han vartannat trappsteg och upprepade frågor han redan ställt. Det var som om han inte hörde mig, för att han ställt in sig på att jag var en tjyvande lymmel som varit listig och klätt sig i endast jeans och t-shirt när det är så kallt ute för att lura folk att jag bor i huset så att de ska släppa in mig i tvättstugan, och vem vet vad jag gör där, kanske stjäl en tvättmaskin!

Jag önskar att det var tanten som hade öppnat, för jag tänker att hon säkert varit mycket snällare. Jag fick nästan ångest av korsförhöret. Huvva. Den där dörren ringer jag inte på igen.

Hur som helst, c-vitaminbehandling om tre timmar. Det får mig nog på bättre humör. Nu frukost och Lost Room.