Blommigt broderi

Jag har just haft den märkligaste, underbaraste, stördaste, verkligaste, overkligaste drömmen nånsin. Fast inte just, jag steg ju upp för två timmar sen. Men innan dess, då jag låg halvt vaken, halvt sovande, då var det härligt. Precis som jag älskar att spendera mina lediga dagar, i sängen.

Nå drömmen. Den involverade ett löfte en häftig snöstorm över länet, fötter utan skor, en lång liftresa med lastbil mitt i natten, en banjo, en lika lång resa med min far senare på natten, en stege, en sång, och en kyss. Ungefär i den ordningen. Och allt började med ett löfte om ovan nämnda kyss. Den längsta dröm jag nånsin haft, mest för att min bisarra hjärna konstant ville sväva iväg ned fantasin. Men jag vägrade överge drömmen, jag ville drömma färdigt drömmen, in i minsta detalj, och det var värt det.

Jag glömde nämna tidigare i veckan att jag dog i måndags. Jag var väldigt tankspridd och stressad och öppnade därför det mystiska brevet väldigt hastigt. Innan jag hann tänka var händerna täckta av mjältbrandsglitter. Det var bara att ringa den förbannade sörlänningen Juan Calzone som skickat brevet och anmäla mordet på Deathgames hemsida. Skit.

Vi hade en spelning i Edefors igår. Det var vägverket som hade invigning av väg 97 som väg mellan två världsarv (har jag inte skrivit det här förut?) och vi i Edekul samt Voullerims Älvmötet stod för underhållningen. Det gick riktigt bra, fast talarna var föööör långrandiga. Men underhållningen var väldigt bra, vattendansen som Älvmötet gjorde var riktigt vacker (en ung blå tjej i form av vattenande dansade medryckande till stenålderstrummor).

Nåt mer? Tror inte det. Ska på kalas imorgon, och sen på lan med Magnus och Armin på söndag. 'Nuff said.