Vinröda gardiner

Vilken jävla helg alltså. Haradsdagen var ju helt underbar. Dokumentation över specific events finns på min Pixbox. Först av allt var ju vädret helt underbart. Inte ett moln på himlen under hela dagen, ja jag har fortfarande inte sett ett enda moln sedan fredag. Och en hel dag i solen, det märker man av på hudfärgen. Näsan röd som en kokad hummer, och helt vit runt ögonen av solglasögonen, det var mitt utseende på lördagkväll. Det blev smörjfest på söndagmorgon.

Jag och farsan gick som runt lite överallt och chillade (tog det lugnt, att ta det kallt var omöjligt). Vi tog en tur med helikopter-Janne och såg Harads med omnejd från ovan. 250 spänn per skalle, och det var värt varenda krona. Hela dan flög han haradsbor mm på en kort men o-så-beundransvärd resa, med bas nere på skolgården. Man hörde och såg honom lyfta därifrån med jämna intervaller när man stod uppe vid bilisten, samlingspunkten för dagen.

Britta hade slagit upp sitt tält, Byhåla, på bilisten-parkeringen. Två tält var det t o m, med scen och öppen plats mellan. Bland det bästa var självklart Svante Drake, en riktigt skön kille från Mariestad, numer bosatt i Stockholm och även innehavare av titeln Harads Ambassadör. Hans talang är, förutom att han är väldans trevlig, är att han kan muntrumma. Helt otroligt alltså! Ge killen en mic och du blir inte besviken, jag säger det bara.

Sen på kvällen var det hålligång i Byhåla. Den bästa Haradsdag-kvällen nånsin sa flera. På scen var följande personer:
Daniel på trummor, en Stockholmare som blev "uppraggad" i sista stund.
L-G Pekkari på elgitarr, Svartlåbo med grym musikförmåga, arbetar som musiklärare.
Håkan Engström på elbas, skittrevlig karl, killen som hemma göra musik till revyn varje år.
Matilda Engström på akustisk gitarr och sång, Håkans dotter, 14 år gammal, helt fantastisk tjej.
Magnus Nordlund på sång, en Rånebo som vann Sikta mot Stjärnorna för 10 år sen, asgrym kille alltså.

Tänk de här fem oerhört begåvade personerna tillsammans, med en förfriskad, närgånen publik som bara skrek efter undehållning framför dem. Hela Harads gungade. Jag stod nästan längst fram och dansade, sjöng och hade roligt. Inte för att jag hörde vad jag sjöng, fan, jag hörde inte ens när jag skrek. Högtalarna låg på för fullt och hela publiken vrålade av upphetsning. Det tjöt i mina öron när jag kom i säng kl 2 på natten. Då hade jag varit igång sen 9, och blivit upphämtad av pappa halv två. Det går inte att beskriva så roligt jag hade, och då var jag ändå helt nykter.

När "bandet" började spela var det ganska lugnt, till slut bad Mia att jag skulle bjuda upp henne till dans, så vi for upp tillsammans med några andra kvinnor som ville skaka loss. Varje gång de tog en paus, och det bytte till karaoke, då varvade man ner igen och väntade bara på att de skulle fortsätta. De var så bra att det var helt otroligt. De sista fem låtarna hade ingen av de kört tillsammans nånsin, och ändå satt de som en smäck. Nu har jag ont i hela kroppen nästan. Ryggen och nacken ligger värst till. Nacksmärtan kan härstamma från det intensiva headbangandet jag drog under Smoke on the Water. Magnus Nordlund är så briljant på att få igång folket, och ordna med allsång. Jag är väldigt hes idag. Eller när han började instruera "hoppa!" under en instrumental paus, då hoppade alla. Svante Drake var även upp under en låt, musikerna fick kompa när Magnus och Svante gjorde sitt eget race där framme. Fetgrymt.

Alltså, ju roligare man har under en dag, desto mer smärta har man dagen efter. De flesta mäter hur pass mycket smärta man har i huvudet, men jag mäter bara i resten av kroppen. Har jag huvudvärk har jag inte haft roligt.