Svarta stolsitsar

Nu kommer snart Elina och Olli hit. För en och en halv timme sen var de 2.5 mil från Boden, men hade då tagit skydd i en busskur från spöregnet. Jag misstänker att de har fortsatt resan vid det här laget, men när de kommer fram har jag ingen aning om.

Nu kom jag ihåg det jag glömde igår. En irriterande incident på jobbet. Bland det vi ska måla är två gula betongpelare i entrén, dessa har rostfria metallplåtar runt hörnen. Pappa sa åt mig att skruva loss de så vi slapp tejpa för. Efter 98 färdiga skruvar av totalt 104 kommer han upp ur källaren och konstaterar att plåtarna är fastlimmade och går då ej att avlägsna. Jag vägrade sätta tillbaka skruvarna igen, så han fick göra det idag varefter jag kunde maskera kanterna med tejp. Surt.

Sen har jag fått höra den ena historien efter den andra de senaste dagarna. En kortlivad kriminal "karriär" för 25 år sen, de smärtsamma farorna i att byta tänder på grävskopor, en färsk manglad arm i en bilolycka, ett practical joke på en begravning, en bokstavligt talat skitig upptäckt på sjukhemmet, blindhet, samt en förskräcklig ung kvinna i Harads vars sex-åriga son har självmordstankar.