Fuck.
Why do I feel as if history repeats itself? Maybe it does. Maybe I am stuck in a downward spiral. I hope not.
Det tragiska är väl att livet ändå aldrig har varit så bra som det är nu. Henrik sa en bra sak.
"Just don't give a shit and shit will find you"
Det gillade jag. Nu ska jag bara leva livet. Vilket betyder umgås med mina kära vänner så ofta det går, eftersom det är det enda som går att göra här i Boden. Det och dansen då. Men en teater skulle inte sitta helt fel. Det skulle lyfta mitt humör avsevärt. Kanske dags igen att försöka dra ihop ett gäng. Man kan ju alltid höra på estet om det finns nån där. Så kan jag ju fråga Markus också, han skulle nog gilla idén.
1 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar