Dead man's home

Idag har vi varit och plundrat i dödsboet. Eller inte precis plundrat. Det var jag, mamma, pappa, syrran, mormor, moster, Björn, Markus, Linda, samt fyra av Kents nära vänner, som delade upp hans bohag oss emellan. Dock kändes det som plundring, och jag kunde inte låta bli att skämmas över att tycka det är kul med många nya fina saker till lägenheten.
Men det som måste göras, det måste göras. Ganska många fina prydnadssaker fick jag, några köksredskap, pennor, många brända skivor musik, en badrumsvåg, bl a. Jag hittade även en webbkamera mid ir-lampor, som man kan filma i mörkret med, vilken jag lånade hem för att se om den funkar ordentligt. Problemet är att utan drivrutiner går den inte att använda, och det finns inget märke på den någonstans. Visste jag det skulle jag kunna ladda ner vad som behövs. Jag skruvade t o m isär den för att leta, och googlade faktiskt namnet på kretskortet, utan önskat resultat.
Jag får leta vidare efter någon skiva eller något papper imorgon, då vi ska tillbaka och göra färdigt allt.

Jag fick nästan en ny soffa, eller rättare sagt två. Tyvärr skulle de inte rymmas i lägeheten, så Linda och Markus fick ta hem dem. Good for them. =)
Det coolaste av allt dock, var de tre prydnadssvärden jag fick ta. I tre olika storlekar är dem, från en halv till en meter. Inte ett dugg vassa såklart, men häftiga som fan ändock!!!
Lite lustigt när jag kollade igenom alla cd-skivor han hade, och hittade några stycken med porr. Detta ville jag ju då inte visa för mormor och övriga, så jag gömde de skivorna och tänker låta Björn ta hand om dem. Det var inget som intresserar mig ändå, Fäbojäntan o dyl... ;) Men syrran och Linda hittade en film när de sorterade musik, en som kallas Ridskolan. "Haha, det är ju porr!" sa jag muntert. "Hur vet du det?" frågade syrran. "Men, vilken tonårskille vet inte vad Ridskolan är? Jag fick höra allt jag behövde i gympaduschen i högstadiet." sa jag segervisst. Hon gav sig.

Jag har tänkt mycket på döden i veckan. Särskilt under Kjells begravning på fredagen. Närhelst jag fick tråkigt började jag planera min egen begravning. En begravning du inte får missa! ^^
Någonting jag ångrar angående Kjell, är att jag inte kände honom bättre. Det kändes mest tragiskt under fredagen. Det har varit tragiska veckor för släkten. Fy fan. Nä, nu ska jag gå och lägga mig, och sen imorgon fortsätta skriva på min nya superdikt. Den långa om egentligen är en novell i diktform, i mitt speciella versmått.

Live with a smile. Die with a smile.
Adun toridas!