I'm back baby! YAY KA-BOOM BOOM!!!

Jag är frisk!!!

Så känner jag mig iallafall just nu. Det är över. Självklart är ingenting säkert än. Rätt vad det är så dyker jag ned i en svacka igen, men då kommer jag att ta mig upp än en gång. Medicinen kommer jag fortsätta med i några månader, men jag kommer inte träffa Kerstin, terapeuten, på en månad nu, för jag behöver det inte.

Jag är glad. Jag grubblar inte på någonting. Jag har inga självmordstankar. Jag önskar inte att jag hade haft det bättre, eftersom jag inte kan ha det bättre. Jag känner att personer i min omgivning agerar annorlunda mot mig nu, gladare och mer lättsinnigt. Allt är som vanligt.

Tillåt mig gråta av lycka. ^^´