Sehnsucht

Även om jag nu anser mig frisk igen, så gnager fortfarande en saknad i hjärtat. Jag är ju en väldigt känslosam person. Jag låter oftast mina känslor styra mig. På så vis är jag även mycket beroende av kärlek. Det är nog därför som jag så ofta blivit rätt så förtjust i alla de damer som vandrat genom mitt hjärta. Det är komplicerat. Jag var länge rädd för att jag kanske var "kär i kärleken", men det tror jag inte längre. Men det känns tomt. Livet har varit väldigt hårt inom det området de senaste åren. Nu fick jag ju en kyss för några veckor sen, (tack Mia, jag behövde det^^) men det fick mig bara att längta ännu mer efter någon som kunde hålla om mig och säga att hon älskar mig.

Jag önskar att jag fick känna den känslan igen. Jag önskar att den kunde bestå. Jag önskar att den kunde förändra mig. Men framförallt önskar jag att den kunde vara besvarad. Det gör nästan ont, så mycket som jag längtar. Jag pratade med Linnea i förrgår, och var tvungen att fråga om jag hade varit en dålig pojkvän unde våra tre år tillsammans i mellanstadiet, en sak som jag fruktat i flera år. Nej, sa hon direkt, absolut inte. Det lättade en tyngd från mitt hjärta.

Det känns som om jag under den tiden var väldigt dålig på att tala om vad jag kände. Vi pratade aldrig, vi grälade aldrig, vi var ovänner en enda gång; vi var ju bara barn. Men vi njöt av tiden tillsammans, och det är väl det som räknas?

Det känns så ensamt att lägga sig i sängen och önska att någon hade kunnat vara där med en. Någon att äta med, att ha regelbundna filmkvällar med, någon som delar de intressen jag har som jag aldrig delat med någon annan. Jag känner avundsjuka närhelst jag ser kärlekspar som fraterniserar. Men jag unnar de det.

Vakuum

Jag är ensam
Ensamhet förgör det goda
Det som livet kan bjuda på, när det har lust...
Ett vakuum som suger upp all lycka, som dödar
Det börjar som ett litet, litet hål i hjärtat
Ett nålstick i bringan på den stora, starka tjuren
Ett svart hål med total singularitet
Gjord av fantasi och brist på verklighet
Det växer sakta, expanderar, tills det fyller hela bröstkorgen
En stramande känsla, det kramar och trycker
Människor hälsar, men tittar snabbt bort när jag tar mig för bröstet

Okej, den var lite depressiv. Det var det första jag kunde komma på bara sådär. Men jag tror inte den är färdig än, dock är jag såpass trött att jag snart somnar på tangentbordet.
Godnatt!