En ny dag

Jag är här, men inte här.
Låst i tankebanor som surrar, bland hjärnspöken i mörkret.
Ett frö växer sakta till ett grässtrå. Jag kan höra det. Knakandes. Knarrandes. Växandes.
Allting växer.

Var är jag?
Låst i en evig strid som inte är evig. För jag är inte evig.
Jag kommer dö. En dag kommer jag dö. Eller en natt. It matters not, for eternity awaits. Ja, det gör det.
Världen växer.

Vad är tillväxt? Det stoff som oss berör, och gör oss gamla, det är själva livsessensen i denna värld.
Vi växer till vi krymper, för att vittra bort och dö. Blir nytt stoff, allt går runt runt, i en cirkel.
Nej.
I en åtta.
I en evighet.
Infinity awaits.

Det var ett tag sen jag senast skrev en dikt. Men nu är det tillbaka. Jag vet inte vad dikten här ska heta. Förslag? Hursomhelst, jag har sååå mycket att skriva om här, och om allt som händer i veckan, men det får bli senare, imorgon, eller rättare sagt idag. Nu ska jag sova.