Elevation är jävligt true

Jag känner mig så glad.
Det är som om jag har fått den där omstarten jag ville ha, som om någon faktiskt tryckte på reset-knappen (om det nu fanns någon)
Nu har jag äntligen det jag saknat i över tre månader, nej... längre. Jag sa för ett år sen till en vän att "jag är inte komplett!" Tänk vad som kan hända om något sådant ligger och fräter i ca ett halvår, får insidan att vittra bort och skapa ett tomrum.

Äntligen kom min inspiration, vilket gav mig motivation att fortsätta, och skapade mig en ambition. And nothing else matters.
Mitt tomrum är borta! Jag är så lycklig. Jag drömmer som jag ska igen!
För jag är ju en drömmare. En romantiker (som i epoken). Och en drömmare som inte drömmer, vad är det? Ingenting, that's what. Men inte längre. Nu är jag fylld av sprudlande energi och hopp.

Tyvärr har jag blivit lite av en bitter och cynisk pessimist, för även om jag hoppas lika mycket som alltid, så är min förväntan lika med noll. Men det tar jag när det kommer. Det är bara att kämpa, för nu har jag inspiration, motivation och ambition, and I will make it matter.

Skönhet ligger i betraktarens öga sägs det.
Detsamma sägs om rädsla. (off topic)
Hursomhelst, min (korta) lista på på vackra saker:

• Klar stjärnhimmel
• Ett ögas iris
• Stilla snöfall
• Solnedgång
• Soluppgång

Kalla mig snuskig om ni tycker det, men man får ändå inte glömma:

• "The holy union between man and woman"
  

för Doktor Glas har fel!!! Om det inte missbrukas, så är det något vackert. Punkt slut.