17 juni 2007
Blå bokrygg
Ahhh, hemma igen. Till imorgon. Då ska jag köpa en bok åt Maria & Peter att ge till pappa, innan han kommer hit och låter mig få skjuts till Åminne. Så firar vi honom imorgon kväll, Maria gör tårta. Stannar väl på tisdag för hans riktiga födelsedag, och åker hem igen på onsdag. Ett jävla flängande fram och tillbaka...
15 juni 2007
Blommigt broderi
Jag har just haft den märkligaste, underbaraste, stördaste, verkligaste, overkligaste drömmen nånsin. Fast inte just, jag steg ju upp för två timmar sen. Men innan dess, då jag låg halvt vaken, halvt sovande, då var det härligt. Precis som jag älskar att spendera mina lediga dagar, i sängen.
Nå drömmen. Den involverade ett löfte en häftig snöstorm över länet, fötter utan skor, en lång liftresa med lastbil mitt i natten, en banjo, en lika lång resa med min far senare på natten, en stege, en sång, och en kyss. Ungefär i den ordningen. Och allt började med ett löfte om ovan nämnda kyss. Den längsta dröm jag nånsin haft, mest för att min bisarra hjärna konstant ville sväva iväg ned fantasin. Men jag vägrade överge drömmen, jag ville drömma färdigt drömmen, in i minsta detalj, och det var värt det.
Jag glömde nämna tidigare i veckan att jag dog i måndags. Jag var väldigt tankspridd och stressad och öppnade därför det mystiska brevet väldigt hastigt. Innan jag hann tänka var händerna täckta av mjältbrandsglitter. Det var bara att ringa den förbannade sörlänningen Juan Calzone som skickat brevet och anmäla mordet på Deathgames hemsida. Skit.
Vi hade en spelning i Edefors igår. Det var vägverket som hade invigning av väg 97 som väg mellan två världsarv (har jag inte skrivit det här förut?) och vi i Edekul samt Voullerims Älvmötet stod för underhållningen. Det gick riktigt bra, fast talarna var föööör långrandiga. Men underhållningen var väldigt bra, vattendansen som Älvmötet gjorde var riktigt vacker (en ung blå tjej i form av vattenande dansade medryckande till stenålderstrummor).
Nåt mer? Tror inte det. Ska på kalas imorgon, och sen på lan med Magnus och Armin på söndag. 'Nuff said.
Nå drömmen. Den involverade ett löfte en häftig snöstorm över länet, fötter utan skor, en lång liftresa med lastbil mitt i natten, en banjo, en lika lång resa med min far senare på natten, en stege, en sång, och en kyss. Ungefär i den ordningen. Och allt började med ett löfte om ovan nämnda kyss. Den längsta dröm jag nånsin haft, mest för att min bisarra hjärna konstant ville sväva iväg ned fantasin. Men jag vägrade överge drömmen, jag ville drömma färdigt drömmen, in i minsta detalj, och det var värt det.
Jag glömde nämna tidigare i veckan att jag dog i måndags. Jag var väldigt tankspridd och stressad och öppnade därför det mystiska brevet väldigt hastigt. Innan jag hann tänka var händerna täckta av mjältbrandsglitter. Det var bara att ringa den förbannade sörlänningen Juan Calzone som skickat brevet och anmäla mordet på Deathgames hemsida. Skit.
Vi hade en spelning i Edefors igår. Det var vägverket som hade invigning av väg 97 som väg mellan två världsarv (har jag inte skrivit det här förut?) och vi i Edekul samt Voullerims Älvmötet stod för underhållningen. Det gick riktigt bra, fast talarna var föööör långrandiga. Men underhållningen var väldigt bra, vattendansen som Älvmötet gjorde var riktigt vacker (en ung blå tjej i form av vattenande dansade medryckande till stenålderstrummor).
Nåt mer? Tror inte det. Ska på kalas imorgon, och sen på lan med Magnus och Armin på söndag. 'Nuff said.
12 juni 2007
Lila plastkristaller
Då var man halvvägs igenom dagens Zombiespecial. Fast jag tjuvstartade igårkväll och såg Return of the Living Dead samt Re-animator. Nyss såg jag Return of the Living Dead 2, och nu är trean på tur. Efteråt blir det Re-animator 2 och 3. Tjugo år gamla filmer, men varför inte?
Igår var jag till doktorn på Harads vårdcentral för att få mina utspridda utslag jag haft i över två år undersökta. Svamp, sa han efter en minut, och skrev ut några piller jag ska ta en gång per dag i en vecka, så ska det vara borta sen. Skönt.
In other news, mamma och pappa har hittat varandra igen. Så uttryckte hon det iaf när vi pratade kort om det i förrgår. Jag började misstänka det redan för någon vecka sen är jag såg vad jag tror var en kyss. Jag har aldrig i hela mitt liv, och inte min syster heller för den delen, sett mina föräldrar kyssas. De har haft ett väldigt platoniskt förhållande under min livstid. Jag tror att de behövde tid för sig själva för att reda ut allting, så det var bra att jag flyttade hemifrån. Det känns väldigt bra eftersom man nu kan vistas där utan att bryta ihop.
Sen så har det dykt upp ett annat problem, som jag inte ens vet om det är ett problem. Det skulle kunna vara en bieffekt av mina antidepressiva, men jag tror mer på att mitt undermedvetna jävlas med mig. Jag menar, om jag fick chansen skulle jag gladeligen jävlas med mitt undermedvetna och vi är ju en och samma person, så jag skulle inte vara förvånad om den fan är skyldig.
Igår var jag till doktorn på Harads vårdcentral för att få mina utspridda utslag jag haft i över två år undersökta. Svamp, sa han efter en minut, och skrev ut några piller jag ska ta en gång per dag i en vecka, så ska det vara borta sen. Skönt.
In other news, mamma och pappa har hittat varandra igen. Så uttryckte hon det iaf när vi pratade kort om det i förrgår. Jag började misstänka det redan för någon vecka sen är jag såg vad jag tror var en kyss. Jag har aldrig i hela mitt liv, och inte min syster heller för den delen, sett mina föräldrar kyssas. De har haft ett väldigt platoniskt förhållande under min livstid. Jag tror att de behövde tid för sig själva för att reda ut allting, så det var bra att jag flyttade hemifrån. Det känns väldigt bra eftersom man nu kan vistas där utan att bryta ihop.
Sen så har det dykt upp ett annat problem, som jag inte ens vet om det är ett problem. Det skulle kunna vara en bieffekt av mina antidepressiva, men jag tror mer på att mitt undermedvetna jävlas med mig. Jag menar, om jag fick chansen skulle jag gladeligen jävlas med mitt undermedvetna och vi är ju en och samma person, så jag skulle inte vara förvånad om den fan är skyldig.
9 juni 2007
Svart glas
Jag hade ju tänkt cykla till Harads imorgon. Var verkligen pepp på det. Nu känner jag att jag inte orkar, först och främst för att jag fick reda på att vi ska vara i Edefors 13.00. Jag kan inte göra en sak och koppla av om jag är under tidspress. Jag tar bussen ikväll istället, och cyklar en annan dag.
Åhhhh... Nu känner jag mig så där hopplös igen. Och ensam.
Åhhhh... Nu känner jag mig så där hopplös igen. Och ensam.
If I could change I would
Take back the pain I would
Retrace every wrong move that I made I would
If I could stand up and take the blame I would
I would take all my shame to the grave
Just washing it aside
All of the helplessness inside
Pretending I don't feel misplaced
Is so much simpler than change
It's easier to run
Replacing this pain with something numb
It's so much easier to go
Than face all this pain here all alone
Gröna blad
Okej. När jag tar studenten ska jag behålla min värdighet. Till skillnad från den oräkneliga massan av (huvudsakligen) 88:or jag beskådat ikväll. I enlighet med min renlevnadsprincip och nykteristprincip ska min promillenivå vara 0. Jag ska ha roligt, med människor jag tycker är roliga, på platser jag tycker är roliga. Att sitta och lyssna på imbecila skrän från fröken Avskyvärd på kvällens Kvarnängen är inte roligt. Som tur var gjorde jag annat också.
Först fick jag snylta på ettornas picknick (Linns wookie-cookies var inhumant ärkegoda), en aktivitet som ledde till ett vattenkrig i Sävast tre timmar senare. Jag, Henrik, Isak, Linnea och Louise kämpade för fullt i ca 45-50 minuter. Skitkul! Har inte haft vattenkrig på flera år... Nog för att jag, i min vita tröja, såg ut att ha medverkat i en wet t-shirt contest.
Drog hem, åt nudlar (första maten sen frukost), cyklade ut till Killingholmen. Väldigt dött festande; de andra drack och jag satt på stranden och såg på den vackra naturen i solens sköna ljus. När solen gick runt träden återvände jag till gruppen. Vi körde kubb. Vi vann. Vi grillade korv. Jag fick en. Vi åkte till nya platser. Förutom Nela och Ida med respektive, som stannade för att spela fotboll. Så vi var hem till Daniel för kisspaus, innan vi stegade iväg mot Kvarnängen (efter att jag cyklat till Statoil för att inhandla alkoholfri dricka, då Kioskbaren hade stängt).
Tröttnade fort på sällskapet (förutom Daniel, han var riktigt go), och följde därför med de nykomna Charissa och Suada till Bodensia. Stod i kö i... jo gode länge, och smärtsamt var det, ett galler skar in i min vänstra sida. Någon tjej gjorde nån sorts udda butt dance mot min stjärt, utan vetskapen att den var min. Och en kille fimpade på min axel. Annars var det trevligt. Typ. Kom fram till vakten, blev hjärndöd av hans ton, fick dra hem. Dessutom slarvade jag nästan bort Suadas studentmössa. Klant klant klant. Som tur var hittade de den där inne. Fråga inte.
Som sagt ska jag behålla värdigheten när jag tar studenten och firar det. Jag ska nog inte parta inne i Boden. Där är det odrägligt. Jag kan inte hjälpa att jag ser ner på många av dessa människor. Vilket är puckat då de förmodligen inte är fullt så hemska vid nyktert tillstånd. Men det är hela saken med att dricka för att bli full. Jag avskyr det. Huvva.
Först fick jag snylta på ettornas picknick (Linns wookie-cookies var inhumant ärkegoda), en aktivitet som ledde till ett vattenkrig i Sävast tre timmar senare. Jag, Henrik, Isak, Linnea och Louise kämpade för fullt i ca 45-50 minuter. Skitkul! Har inte haft vattenkrig på flera år... Nog för att jag, i min vita tröja, såg ut att ha medverkat i en wet t-shirt contest.
Drog hem, åt nudlar (första maten sen frukost), cyklade ut till Killingholmen. Väldigt dött festande; de andra drack och jag satt på stranden och såg på den vackra naturen i solens sköna ljus. När solen gick runt träden återvände jag till gruppen. Vi körde kubb. Vi vann. Vi grillade korv. Jag fick en. Vi åkte till nya platser. Förutom Nela och Ida med respektive, som stannade för att spela fotboll. Så vi var hem till Daniel för kisspaus, innan vi stegade iväg mot Kvarnängen (efter att jag cyklat till Statoil för att inhandla alkoholfri dricka, då Kioskbaren hade stängt).
Tröttnade fort på sällskapet (förutom Daniel, han var riktigt go), och följde därför med de nykomna Charissa och Suada till Bodensia. Stod i kö i... jo gode länge, och smärtsamt var det, ett galler skar in i min vänstra sida. Någon tjej gjorde nån sorts udda butt dance mot min stjärt, utan vetskapen att den var min. Och en kille fimpade på min axel. Annars var det trevligt. Typ. Kom fram till vakten, blev hjärndöd av hans ton, fick dra hem. Dessutom slarvade jag nästan bort Suadas studentmössa. Klant klant klant. Som tur var hittade de den där inne. Fråga inte.
Som sagt ska jag behålla värdigheten när jag tar studenten och firar det. Jag ska nog inte parta inne i Boden. Där är det odrägligt. Jag kan inte hjälpa att jag ser ner på många av dessa människor. Vilket är puckat då de förmodligen inte är fullt så hemska vid nyktert tillstånd. Men det är hela saken med att dricka för att bli full. Jag avskyr det. Huvva.
5 juni 2007
3 juni 2007
Vinröda gardiner
Vilken jävla helg alltså. Haradsdagen var ju helt underbar. Dokumentation över specific events finns på min Pixbox. Först av allt var ju vädret helt underbart. Inte ett moln på himlen under hela dagen, ja jag har fortfarande inte sett ett enda moln sedan fredag. Och en hel dag i solen, det märker man av på hudfärgen. Näsan röd som en kokad hummer, och helt vit runt ögonen av solglasögonen, det var mitt utseende på lördagkväll. Det blev smörjfest på söndagmorgon.
Jag och farsan gick som runt lite överallt och chillade (tog det lugnt, att ta det kallt var omöjligt). Vi tog en tur med helikopter-Janne och såg Harads med omnejd från ovan. 250 spänn per skalle, och det var värt varenda krona. Hela dan flög han haradsbor mm på en kort men o-så-beundransvärd resa, med bas nere på skolgården. Man hörde och såg honom lyfta därifrån med jämna intervaller när man stod uppe vid bilisten, samlingspunkten för dagen.
Britta hade slagit upp sitt tält, Byhåla, på bilisten-parkeringen. Två tält var det t o m, med scen och öppen plats mellan. Bland det bästa var självklart Svante Drake, en riktigt skön kille från Mariestad, numer bosatt i Stockholm och även innehavare av titeln Harads Ambassadör. Hans talang är, förutom att han är väldans trevlig, är att han kan muntrumma. Helt otroligt alltså! Ge killen en mic och du blir inte besviken, jag säger det bara.
Sen på kvällen var det hålligång i Byhåla. Den bästa Haradsdag-kvällen nånsin sa flera. På scen var följande personer:
Daniel på trummor, en Stockholmare som blev "uppraggad" i sista stund.
L-G Pekkari på elgitarr, Svartlåbo med grym musikförmåga, arbetar som musiklärare.
Håkan Engström på elbas, skittrevlig karl, killen som hemma göra musik till revyn varje år.
Matilda Engström på akustisk gitarr och sång, Håkans dotter, 14 år gammal, helt fantastisk tjej.
Magnus Nordlund på sång, en Rånebo som vann Sikta mot Stjärnorna för 10 år sen, asgrym kille alltså.
Tänk de här fem oerhört begåvade personerna tillsammans, med en förfriskad, närgånen publik som bara skrek efter undehållning framför dem. Hela Harads gungade. Jag stod nästan längst fram och dansade, sjöng och hade roligt. Inte för att jag hörde vad jag sjöng, fan, jag hörde inte ens när jag skrek. Högtalarna låg på för fullt och hela publiken vrålade av upphetsning. Det tjöt i mina öron när jag kom i säng kl 2 på natten. Då hade jag varit igång sen 9, och blivit upphämtad av pappa halv två. Det går inte att beskriva så roligt jag hade, och då var jag ändå helt nykter.
När "bandet" började spela var det ganska lugnt, till slut bad Mia att jag skulle bjuda upp henne till dans, så vi for upp tillsammans med några andra kvinnor som ville skaka loss. Varje gång de tog en paus, och det bytte till karaoke, då varvade man ner igen och väntade bara på att de skulle fortsätta. De var så bra att det var helt otroligt. De sista fem låtarna hade ingen av de kört tillsammans nånsin, och ändå satt de som en smäck. Nu har jag ont i hela kroppen nästan. Ryggen och nacken ligger värst till. Nacksmärtan kan härstamma från det intensiva headbangandet jag drog under Smoke on the Water. Magnus Nordlund är så briljant på att få igång folket, och ordna med allsång. Jag är väldigt hes idag. Eller när han började instruera "hoppa!" under en instrumental paus, då hoppade alla. Svante Drake var även upp under en låt, musikerna fick kompa när Magnus och Svante gjorde sitt eget race där framme. Fetgrymt.
Alltså, ju roligare man har under en dag, desto mer smärta har man dagen efter. De flesta mäter hur pass mycket smärta man har i huvudet, men jag mäter bara i resten av kroppen. Har jag huvudvärk har jag inte haft roligt.
Jag och farsan gick som runt lite överallt och chillade (tog det lugnt, att ta det kallt var omöjligt). Vi tog en tur med helikopter-Janne och såg Harads med omnejd från ovan. 250 spänn per skalle, och det var värt varenda krona. Hela dan flög han haradsbor mm på en kort men o-så-beundransvärd resa, med bas nere på skolgården. Man hörde och såg honom lyfta därifrån med jämna intervaller när man stod uppe vid bilisten, samlingspunkten för dagen.
Britta hade slagit upp sitt tält, Byhåla, på bilisten-parkeringen. Två tält var det t o m, med scen och öppen plats mellan. Bland det bästa var självklart Svante Drake, en riktigt skön kille från Mariestad, numer bosatt i Stockholm och även innehavare av titeln Harads Ambassadör. Hans talang är, förutom att han är väldans trevlig, är att han kan muntrumma. Helt otroligt alltså! Ge killen en mic och du blir inte besviken, jag säger det bara.
Sen på kvällen var det hålligång i Byhåla. Den bästa Haradsdag-kvällen nånsin sa flera. På scen var följande personer:
Daniel på trummor, en Stockholmare som blev "uppraggad" i sista stund.
L-G Pekkari på elgitarr, Svartlåbo med grym musikförmåga, arbetar som musiklärare.
Håkan Engström på elbas, skittrevlig karl, killen som hemma göra musik till revyn varje år.
Matilda Engström på akustisk gitarr och sång, Håkans dotter, 14 år gammal, helt fantastisk tjej.
Magnus Nordlund på sång, en Rånebo som vann Sikta mot Stjärnorna för 10 år sen, asgrym kille alltså.
Tänk de här fem oerhört begåvade personerna tillsammans, med en förfriskad, närgånen publik som bara skrek efter undehållning framför dem. Hela Harads gungade. Jag stod nästan längst fram och dansade, sjöng och hade roligt. Inte för att jag hörde vad jag sjöng, fan, jag hörde inte ens när jag skrek. Högtalarna låg på för fullt och hela publiken vrålade av upphetsning. Det tjöt i mina öron när jag kom i säng kl 2 på natten. Då hade jag varit igång sen 9, och blivit upphämtad av pappa halv två. Det går inte att beskriva så roligt jag hade, och då var jag ändå helt nykter.
När "bandet" började spela var det ganska lugnt, till slut bad Mia att jag skulle bjuda upp henne till dans, så vi for upp tillsammans med några andra kvinnor som ville skaka loss. Varje gång de tog en paus, och det bytte till karaoke, då varvade man ner igen och väntade bara på att de skulle fortsätta. De var så bra att det var helt otroligt. De sista fem låtarna hade ingen av de kört tillsammans nånsin, och ändå satt de som en smäck. Nu har jag ont i hela kroppen nästan. Ryggen och nacken ligger värst till. Nacksmärtan kan härstamma från det intensiva headbangandet jag drog under Smoke on the Water. Magnus Nordlund är så briljant på att få igång folket, och ordna med allsång. Jag är väldigt hes idag. Eller när han började instruera "hoppa!" under en instrumental paus, då hoppade alla. Svante Drake var även upp under en låt, musikerna fick kompa när Magnus och Svante gjorde sitt eget race där framme. Fetgrymt.
Alltså, ju roligare man har under en dag, desto mer smärta har man dagen efter. De flesta mäter hur pass mycket smärta man har i huvudet, men jag mäter bara i resten av kroppen. Har jag huvudvärk har jag inte haft roligt.
31 maj 2007
Ljusblåa cd-fodral
Precis som jag misstänkte, Sandra flyttar hem igen. Jag förstod att de skulle lösa det väldigt snart sinsemellan, och det märktes på henne att hon ville det. Det var bara en sorts protest, nåt som jag inte kan förstå. Visst, det hade varit intressant, och ett äventyr i sig, att ha henne inneboendes. Dock inte ett dugg praktiskt, och det hade nog inte funkat särskilt länge.
Jag kände, bara under den här enda dagen då hon "bodde" här, en stor omställning i min kropp. Jag blev nästan lite stressad faktiskt, men då jag är ju också känslig för sådant. It was fun while it lasted - barely a day,
Då ska jag jobba lite med reklamfilmen, sen ringa lite och höra om imorgon samt lördag. I have business to attend to.
Jag kände, bara under den här enda dagen då hon "bodde" här, en stor omställning i min kropp. Jag blev nästan lite stressad faktiskt, men då jag är ju också känslig för sådant. It was fun while it lasted - barely a day,
Då ska jag jobba lite med reklamfilmen, sen ringa lite och höra om imorgon samt lördag. I have business to attend to.
Rött tegel
Vi fick se en film från Don't Drink & Drive idag. Tolv av oss från DP05 dvs, resten av skolan skippade det. Som om jag inte var tillräckligt deprimerad redan, nu var man tvungen att se de här människorna berätta om ungdomar dödade av rattfylleri.
Ja, det har hänt en del de senaste dagarna. Jag tänkte prata med kuratorn idag, men glömde bort det när jag väl kom till skolan. Får ta det imorgon. Först av allt fick jag mitt hjärta utslitet. Det var absolut inte med flit, och inte hennes fel alls. Jag skyller inte på någon, det är mitt problem och mitt ansvar. Det bara känns så för nu, tills det går över. Så snart det går över blir allt som vanligt igen. Det blir det alltid.
Det som inte dödar det härdar, och jag har inte begått självmord än, ergo; jag borde vara riktigt härdad.
Sen har jag fått en rumskamrat. Sent igårkväll flyttade Sandra Isaksson in hos mig. Hon stod inte ut hemma längre, och jag sa att min dörr är öppen för henne, och min soffa är ledig. Sagt och gjort, jag hjälpte henne packa de viktigaste kläderna, böckerna, etc. Så nu kommer hon bo här till hon hittar ett eget ställe. Vad kan jag säga? Jag är empatisk. Jävligt empatisk.
Jag behöver verkligen sommarlovet nu, för att rensa ut skallen. Men nu ska jag ta min första anti-depressiva tablett. Jag glömde citalopramen imorse, men nu kom jag ihåg det. Höres.
Ja, det har hänt en del de senaste dagarna. Jag tänkte prata med kuratorn idag, men glömde bort det när jag väl kom till skolan. Får ta det imorgon. Först av allt fick jag mitt hjärta utslitet. Det var absolut inte med flit, och inte hennes fel alls. Jag skyller inte på någon, det är mitt problem och mitt ansvar. Det bara känns så för nu, tills det går över. Så snart det går över blir allt som vanligt igen. Det blir det alltid.
Det som inte dödar det härdar, och jag har inte begått självmord än, ergo; jag borde vara riktigt härdad.
Sen har jag fått en rumskamrat. Sent igårkväll flyttade Sandra Isaksson in hos mig. Hon stod inte ut hemma längre, och jag sa att min dörr är öppen för henne, och min soffa är ledig. Sagt och gjort, jag hjälpte henne packa de viktigaste kläderna, böckerna, etc. Så nu kommer hon bo här till hon hittar ett eget ställe. Vad kan jag säga? Jag är empatisk. Jävligt empatisk.
Jag behöver verkligen sommarlovet nu, för att rensa ut skallen. Men nu ska jag ta min första anti-depressiva tablett. Jag glömde citalopramen imorse, men nu kom jag ihåg det. Höres.
29 maj 2007
Superconductivity - Hyperpower!
*Nördvarning*
I som här läsen, låten vettet fara.
Jag läste lite på Wikipedia om superledare. Men fatta vad coolt det är! Ett material som vid extremt låga temperaturer har så gott som noll resistans. Och som dessutom kan ge upphov till Meissner-effekten.
Kolla bara på följande bild tagen på CERN, där man jämför vanliga kablar med superledar-kablar.
De övre är vanliga kablar, kapabla till 12500 A, den undre är en superledare med samma kapacitet. Liiite coolt! En tunn, sammanvävd ledning, istället för 25 stycken tjocka och ihopbuntade. Det enda som krävs är den rätta metallen, och lite billigt flytande kväve.
Meissner-effekten? Jo, här under syns ett exempel på det. En magnet svävar över en superledare eftersom den elektriska strömmen som avges från superledare och bildar en elektromagnet är så stark att den repellerar magnetens fält totalt, och motverkar därmed effektivt gravitationen. Dimmorna runt om är flytande kväve för att hålla superledare fortsatt kall.
När vi ändå diskuterar modern elektromagnetism, så måste man ju nämna induktion. Tänk bara, i framtiden kommer vi kunna överföra elektricitet trådlöst, med hjälp av induktion. Det används redan idag till en liten grad. Sen de riktigt coola grejerna är ju de nya Inductracks som kommer. Leviterande tåg, extremt säkert tydligen. Ascoola grejer! Wikipedia I love you.
I som här läsen, låten vettet fara.
Jag läste lite på Wikipedia om superledare. Men fatta vad coolt det är! Ett material som vid extremt låga temperaturer har så gott som noll resistans. Och som dessutom kan ge upphov till Meissner-effekten.
Kolla bara på följande bild tagen på CERN, där man jämför vanliga kablar med superledar-kablar.
De övre är vanliga kablar, kapabla till 12500 A, den undre är en superledare med samma kapacitet. Liiite coolt! En tunn, sammanvävd ledning, istället för 25 stycken tjocka och ihopbuntade. Det enda som krävs är den rätta metallen, och lite billigt flytande kväve.
Meissner-effekten? Jo, här under syns ett exempel på det. En magnet svävar över en superledare eftersom den elektriska strömmen som avges från superledare och bildar en elektromagnet är så stark att den repellerar magnetens fält totalt, och motverkar därmed effektivt gravitationen. Dimmorna runt om är flytande kväve för att hålla superledare fortsatt kall.
När vi ändå diskuterar modern elektromagnetism, så måste man ju nämna induktion. Tänk bara, i framtiden kommer vi kunna överföra elektricitet trådlöst, med hjälp av induktion. Det används redan idag till en liten grad. Sen de riktigt coola grejerna är ju de nya Inductracks som kommer. Leviterande tåg, extremt säkert tydligen. Ascoola grejer! Wikipedia I love you.
28 maj 2007
Makabra drömmar
Jag har alltså "allvarliga symptom för [min] ålder", även om jag "bara" är måttligt deprimerad. Jag är inte lätt deprimerad, men inte svårt deprimerad.
Som Charissa pekade ut låter måttligt deprimerad som helt lagom, fast det inte är det. Jag fick fylla i ett testpapper hos Kerstin idag för att se hur deprimerad jag är, och fick då svaret måttligt. Vilket ju inte är särskilt bra. Inte alls bra. Hon ska berätta om mig för en överläkare på psykiatrin imorgon, och höra om läkemedel är att tala om. Sen skulle hon ringa mig direkt, så jag får besked imorgon om vad han tycker. Hon lät väldigt övertygad om att jag skulle behöva börja ta anti-depressiva. "Det räcker inte alltid att prata ut." Så sant, så sant.
I höstas var jag helt emot piller, "den dagen jag tar piller, då är jag en grönsak". Man kan väl ändra sig, okej? Det verkar behövas, och förhoppningsvis får jag inga biverkingar heller, så kör på. Det skulle kosta en del tydligen, till skillnad från samtalen som är gratis till det man fyller 20. Och jag ska absolut fortsätta ha samtal med Kerstin. Hon är väldigt trevlig och förstående, lätt att prata med. Det går framåt. Om det går uppåt eller nedåt vet jag då inte, men framåt går det. Det står inte still som det gjort i ett halvår, och det känns skönt.
Jag såg King Kong ikväll, nyinspelningen från 2005 då alltså, den av Peter Jackson. Den var suverän! Jag kunde inte sluta gråta i slutet, fastän att jag visste hur den skulle sluta.
Så har jag funderat över mina framtida barn, som så många andra jag hört från. Jo, jag ska ha fyra döttrar, så det så. Den äldsta ska heta Aina i mellannamn, efter farmor. Då blir pappa glad. Jag funderar på Zelda Aina Sofia Wiklund. Och klaga inte! Förmodligen tycker ingen annan att det är fint, men det skiter jag i, för jag tycker att det är det. Hon ska vara rätt så envis, ståndfast. Den yngsta dottern, hon ska vara... lite obehaglig. Inte ens jag kommer förstå henne. Vad hon än säger när hon är liten kommer jag se helt flabbergastad ut. Liksom, "är det där min unge?" Matilda, eller Edvina. Mittenbarnen har jag inte bestämt mig för. Än.
Egentligen kan man sammanfatta alla mina livsdrömmar i min dödsdröm. Hur jag vill att det ska se ut när jag dör alltså. De ska säga nåt i stil med följande på tv/radio/vad-det-nu-är-i-framtiden:
"Martin Wiklund avled stillsamt imorse i en ålder av (80-90), fortfarande helt klar i huvudet skämtade han in i det sista. Han sörjs inte bara av sin fru, deras fyra döttrar och hans enorma vänskapskrets, hela svenska folket håller idag en tyst minut för allas vår favorit(nånting). Efter detta ska yngsta dottern (Matilda/Edvina) läsa upp hans mest kända dikt i direktsändning. Vi kommer sakna dig Martin."
Typ. Dottern ska sedan brista i gråt under sändningen för första gången sedan min bortgång, hon brukar inte gråta men nu gör hon det.
Mina sista ord ska vara nåt i stil med "jag har aldrig varit någon morgonmänniska" och genast somna in. Jag har inte bestämt mig för vad min dödsruna ska innehålla än, nånting som sticker ut rejält och beskriver mig direkt.
Om mina planer håller har jag minst 60 år på mig att leva, låter rättvist. Okej, jag låter på gränsen till storhetsvansinnig, men man får väl drömma? "A man can dream though, a man can dream."
Som Charissa pekade ut låter måttligt deprimerad som helt lagom, fast det inte är det. Jag fick fylla i ett testpapper hos Kerstin idag för att se hur deprimerad jag är, och fick då svaret måttligt. Vilket ju inte är särskilt bra. Inte alls bra. Hon ska berätta om mig för en överläkare på psykiatrin imorgon, och höra om läkemedel är att tala om. Sen skulle hon ringa mig direkt, så jag får besked imorgon om vad han tycker. Hon lät väldigt övertygad om att jag skulle behöva börja ta anti-depressiva. "Det räcker inte alltid att prata ut." Så sant, så sant.
I höstas var jag helt emot piller, "den dagen jag tar piller, då är jag en grönsak". Man kan väl ändra sig, okej? Det verkar behövas, och förhoppningsvis får jag inga biverkingar heller, så kör på. Det skulle kosta en del tydligen, till skillnad från samtalen som är gratis till det man fyller 20. Och jag ska absolut fortsätta ha samtal med Kerstin. Hon är väldigt trevlig och förstående, lätt att prata med. Det går framåt. Om det går uppåt eller nedåt vet jag då inte, men framåt går det. Det står inte still som det gjort i ett halvår, och det känns skönt.
Jag såg King Kong ikväll, nyinspelningen från 2005 då alltså, den av Peter Jackson. Den var suverän! Jag kunde inte sluta gråta i slutet, fastän att jag visste hur den skulle sluta.
Så har jag funderat över mina framtida barn, som så många andra jag hört från. Jo, jag ska ha fyra döttrar, så det så. Den äldsta ska heta Aina i mellannamn, efter farmor. Då blir pappa glad. Jag funderar på Zelda Aina Sofia Wiklund. Och klaga inte! Förmodligen tycker ingen annan att det är fint, men det skiter jag i, för jag tycker att det är det. Hon ska vara rätt så envis, ståndfast. Den yngsta dottern, hon ska vara... lite obehaglig. Inte ens jag kommer förstå henne. Vad hon än säger när hon är liten kommer jag se helt flabbergastad ut. Liksom, "är det där min unge?" Matilda, eller Edvina. Mittenbarnen har jag inte bestämt mig för. Än.
Egentligen kan man sammanfatta alla mina livsdrömmar i min dödsdröm. Hur jag vill att det ska se ut när jag dör alltså. De ska säga nåt i stil med följande på tv/radio/vad-det-nu-är-i-framtiden:
"Martin Wiklund avled stillsamt imorse i en ålder av (80-90), fortfarande helt klar i huvudet skämtade han in i det sista. Han sörjs inte bara av sin fru, deras fyra döttrar och hans enorma vänskapskrets, hela svenska folket håller idag en tyst minut för allas vår favorit(nånting). Efter detta ska yngsta dottern (Matilda/Edvina) läsa upp hans mest kända dikt i direktsändning. Vi kommer sakna dig Martin."
Typ. Dottern ska sedan brista i gråt under sändningen för första gången sedan min bortgång, hon brukar inte gråta men nu gör hon det.
Mina sista ord ska vara nåt i stil med "jag har aldrig varit någon morgonmänniska" och genast somna in. Jag har inte bestämt mig för vad min dödsruna ska innehålla än, nånting som sticker ut rejält och beskriver mig direkt.
Om mina planer håller har jag minst 60 år på mig att leva, låter rättvist. Okej, jag låter på gränsen till storhetsvansinnig, men man får väl drömma? "A man can dream though, a man can dream."
en ny upplevelse
Hittade följande på Charissas blogg, tänkte att jag bara måste göra det. Kom ihåg, gammaldags!
Min kvinnliga sida:
[ ]Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[ ] Följt "Sex and the city"?
[ ] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Köpt ett nummer av slitz, moore?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst en biltidning?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[ ] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Hmmm, ser inte bra ut. 14/20 kvinnopoäng, och 7/20 manpoäng.
Vi säger att jag är en modern man ^^
I övrigt då? Jo, revyn gick skitbra i lördags. Så här var det: Några av thailändarna i Bredåker hade ordnat med en s k thai-buffé, den andra hittills, och hyrde dessutom in Edekul med deras revy FörÄndringen för tio lakan. Dock var en i ensemblen borta just då, nämligen Terese, så undertecknad fick rycka in. Jag har ju bara temporär semester för i år, och jag har sett revyn sju gånger live plus på dvd ytterligare ett antal gånger. Borde vara lätt som en pannkaka. Nåvetnå.
Jag fick ett någorlunda aktuellt manus av Susanne, och gick igenom mina roller med det och filmen under veckorna. I fredags hämtade vi kläder och rekvisita från förrådet, och hade sen genrep i Bredåker på kvällen. Jag sög, tyckte jag. Igår såg jag igenom dvd:n en gång
samt läste manuset under dan. På kvällen gick det strålande. Jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag gjorde så bra jag kunde med tanke på hur mycket jag övat. Den svåraste sketchen, mitt eldprov som de kallade den, fick jag öva vid ett tidigare tillfälle och under lördagen, men resten, och alla fem sånger, hade jag genrepet som övningstillfälle.
Men nu ska jag inte hålla tillbaka. Det är just det här som jag pratade om med Kerstin i måndags. Min dåliga självkänsla. Så ja, jag var bra. Jag var bland de bästa. Micke sa efteråt att jag var nog den enda i gänget som hade kunnat klara av en sådan grej. En lulekvinna som hade flyttat till Bredåker sa efteråt att jag måste söka mig neråt, för i Harads har jag ingen framtid, så bra skådespelare som jag är. Hon hade sett det direkt när jag kom in på scen, att "den här killen kommer gå långt". När pappa berättade för några åskådare att jag bara hade övat under genrepet kvällen innan trodde de honom inte. De sa att jag måste ha repeterat mer, så bra som det gick för mig. Jag är bra på teater. Jag är en av Edekuls bästa skådespelare, en av Harads bästa, kanske en av de bästa i Boden. Nu ska jag suga i mig. Njuta av känslan av att vara bra på något. Ska bli intressant imorgon :)
Min kvinnliga sida:
[ ]Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[ ] Följt "Sex and the city"?
[ ] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Köpt ett nummer av slitz, moore?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst en biltidning?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[ ] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Hmmm, ser inte bra ut. 14/20 kvinnopoäng, och 7/20 manpoäng.
Vi säger att jag är en modern man ^^
I övrigt då? Jo, revyn gick skitbra i lördags. Så här var det: Några av thailändarna i Bredåker hade ordnat med en s k thai-buffé, den andra hittills, och hyrde dessutom in Edekul med deras revy FörÄndringen för tio lakan. Dock var en i ensemblen borta just då, nämligen Terese, så undertecknad fick rycka in. Jag har ju bara temporär semester för i år, och jag har sett revyn sju gånger live plus på dvd ytterligare ett antal gånger. Borde vara lätt som en pannkaka. Nåvetnå.
Jag fick ett någorlunda aktuellt manus av Susanne, och gick igenom mina roller med det och filmen under veckorna. I fredags hämtade vi kläder och rekvisita från förrådet, och hade sen genrep i Bredåker på kvällen. Jag sög, tyckte jag. Igår såg jag igenom dvd:n en gång
samt läste manuset under dan. På kvällen gick det strålande. Jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag gjorde så bra jag kunde med tanke på hur mycket jag övat. Den svåraste sketchen, mitt eldprov som de kallade den, fick jag öva vid ett tidigare tillfälle och under lördagen, men resten, och alla fem sånger, hade jag genrepet som övningstillfälle.
Men nu ska jag inte hålla tillbaka. Det är just det här som jag pratade om med Kerstin i måndags. Min dåliga självkänsla. Så ja, jag var bra. Jag var bland de bästa. Micke sa efteråt att jag var nog den enda i gänget som hade kunnat klara av en sådan grej. En lulekvinna som hade flyttat till Bredåker sa efteråt att jag måste söka mig neråt, för i Harads har jag ingen framtid, så bra skådespelare som jag är. Hon hade sett det direkt när jag kom in på scen, att "den här killen kommer gå långt". När pappa berättade för några åskådare att jag bara hade övat under genrepet kvällen innan trodde de honom inte. De sa att jag måste ha repeterat mer, så bra som det gick för mig. Jag är bra på teater. Jag är en av Edekuls bästa skådespelare, en av Harads bästa, kanske en av de bästa i Boden. Nu ska jag suga i mig. Njuta av känslan av att vara bra på något. Ska bli intressant imorgon :)
24 maj 2007
Personligt rekord
Åh fyfan så jävla ont jag har i arslet. Och ryggen och nacken med för den delen. Jag har varit ute och cyklat i tre timmar. Ända bortanför Holmfors, till nåt som heter Åträsket, kom jag innan jag vände.
Men det var faktiskt värt det. Jag såg solnedgången i Svartbjörsbyn, från en grässlätt som vätter mot Buddbyträsket. Sen när jag nästan var hemma fick jag se en räv på vägen, vilket var ett par år sen sist jag gjorde. Så förutom all smärta och trötthet känns det bra.
Men det var faktiskt värt det. Jag såg solnedgången i Svartbjörsbyn, från en grässlätt som vätter mot Buddbyträsket. Sen när jag nästan var hemma fick jag se en räv på vägen, vilket var ett par år sen sist jag gjorde. Så förutom all smärta och trötthet känns det bra.
Stööörigt
'Tis but a dream...
...sen kommer jag inte längre. Jag har en dikt på gång. En riktigt vältalig dikt. Den börjar med ovanstående ord, men sen vet jag inte vad som ska komma efter. Jag har melodin i huvudet, hur den ska gå. Och jag vet ungefär hur den ska låta, ett s-ljud där nånstans, ett t-ljud där nånstans, etc. Men jag vet inte vad för ord som ska in! Så jag väntar på att det ska komma till mig. Om jag bara hör orden så vet jag genast att det är orden jag söker. Dock är det ändå irriterande.
'Tis but a dream, hmhm hmhm hmhm.
...sen kommer jag inte längre. Jag har en dikt på gång. En riktigt vältalig dikt. Den börjar med ovanstående ord, men sen vet jag inte vad som ska komma efter. Jag har melodin i huvudet, hur den ska gå. Och jag vet ungefär hur den ska låta, ett s-ljud där nånstans, ett t-ljud där nånstans, etc. Men jag vet inte vad för ord som ska in! Så jag väntar på att det ska komma till mig. Om jag bara hör orden så vet jag genast att det är orden jag söker. Dock är det ändå irriterande.
'Tis but a dream, hmhm hmhm hmhm.
23 maj 2007
Trevliga möten
Ahh, en uppfriskande cykeltur runt Svartbyträsket, med gratis fika och middag inkluderad. På vägen genom Torpgärdan svängde jag in hos Gunnel å Roland för att se om de var hemma, och jo det var de. Så jag satt där och pratade med de i nå timma, innan de bjöd mig på pizza. Tur man har en snäll faster ^^
Naturligtvis skickade hon med bullar, så välkomna hit och ät! Jag har typ fem sex styckna å bju bort.
Och äntligen en presentation som jag är nöjd med! Jag är ganska stolt över min PowerPoint-grej dessutom. Helt klart det snyggaste jag gjort i PP. Men det bästa var ändå att höra att man faktiskt lärt någon hur någonting fungerar med sina förklaringar. En rätt sällsynt känsla av välbehag spred sig genom kroppen då t ex Michaela och Yichu sa att de fattade saken nu. Om jag bara lägger manken till kan jag alltså lära ut någonting som t o m är så svårt som fysik. Jag fattade det äntligen själv i går natt liksom. Kul! :)
Naturligtvis skickade hon med bullar, så välkomna hit och ät! Jag har typ fem sex styckna å bju bort.
Och äntligen en presentation som jag är nöjd med! Jag är ganska stolt över min PowerPoint-grej dessutom. Helt klart det snyggaste jag gjort i PP. Men det bästa var ändå att höra att man faktiskt lärt någon hur någonting fungerar med sina förklaringar. En rätt sällsynt känsla av välbehag spred sig genom kroppen då t ex Michaela och Yichu sa att de fattade saken nu. Om jag bara lägger manken till kan jag alltså lära ut någonting som t o m är så svårt som fysik. Jag fattade det äntligen själv i går natt liksom. Kul! :)
Tuppluren utan slut
Urk. Jag kom hem tre, åt middag, somnade på soffan. Vaknade upp två gånger, klädde av mig, la mig i sängen, somnade. Jag sov i fyra timmar totalt! Så steg jag upp på kvällen och började jobba med min ppp till group4 presentationen imorgon, samt det jag ska säga. Blev färdig för inte särskilt länge sen, och jag är inte alltför trött, den sena timmen till trots. Och när jag steg upp fick jag ångest för att jag hade sovit bort hela det vackra vädret då jag egentligen tänkte ge mig ut och cykla, fan.
Säng!!!!!
Säng!!!!!
21 maj 2007
Korrupta fjortisar
Ahhh! Jag blir galen på FejmTV! Visst, de menar väl med sitt "nyskapande" system att om man gillar en film ger man den en fejm, gillar man den inte gör man ingenting. Men det missbrukas redan!!!
Den populäraste gruppen på hela fejmtv, Fettfulcrew, lyckades t o m komma med i tv4 för att de är så poppis. Och eftersom de är så poppis måste man ju gilla de. I alla fall verkar alla 14-16-åringar tro det, vilket dessvärre är ålderna på 90% (minst) av alla fejmtvs användare.
Jag gillar också Fettfulcrew, jag tycker det är bra att de faktiskt gör lite annorlunda filmer också, eftertänksamma filmer som kan vara ganska obskyra ibland. Men varför får då dessa filmer de gör över 200 fejms, när filmer i samma stil som är hundra gånger bättre (inget illa menat FFC) får kanske högst 10 fejms??? Jo, för att FFC är populära, och eftersom alla tycker om de, så måste alla ju tycka om alla deras filmer också. Jävla bedrägerier.
Jag är inte sur över att det lilla jag lagt där inte blivit fejmat, möjligtvis över den där onödiga och spydiga kommentaren ett svin satte på en av filmerna, för jag förstår varför de inte är jättesedda och omtyckta.
Jag önskar det kunde starta en ny del av fejmtv, eller en helt ny sida, där bara mer seriösa och även längre filmer får vara med. Jag är så less på allt fjanteri som fyller fejmtv till brädden. Hälften är bara skit! Nä, det är bara att inse, det finns ingen bra filmsajt på nätet. Man får vara nöjd med det man har, och ignorera allt ont som skär i ögonen gång på gång.
Den populäraste gruppen på hela fejmtv, Fettfulcrew, lyckades t o m komma med i tv4 för att de är så poppis. Och eftersom de är så poppis måste man ju gilla de. I alla fall verkar alla 14-16-åringar tro det, vilket dessvärre är ålderna på 90% (minst) av alla fejmtvs användare.
Jag gillar också Fettfulcrew, jag tycker det är bra att de faktiskt gör lite annorlunda filmer också, eftertänksamma filmer som kan vara ganska obskyra ibland. Men varför får då dessa filmer de gör över 200 fejms, när filmer i samma stil som är hundra gånger bättre (inget illa menat FFC) får kanske högst 10 fejms??? Jo, för att FFC är populära, och eftersom alla tycker om de, så måste alla ju tycka om alla deras filmer också. Jävla bedrägerier.
Jag är inte sur över att det lilla jag lagt där inte blivit fejmat, möjligtvis över den där onödiga och spydiga kommentaren ett svin satte på en av filmerna, för jag förstår varför de inte är jättesedda och omtyckta.
Jag önskar det kunde starta en ny del av fejmtv, eller en helt ny sida, där bara mer seriösa och även längre filmer får vara med. Jag är så less på allt fjanteri som fyller fejmtv till brädden. Hälften är bara skit! Nä, det är bara att inse, det finns ingen bra filmsajt på nätet. Man får vara nöjd med det man har, och ignorera allt ont som skär i ögonen gång på gång.
A brand new day
En ny dag, och många nya framsteg. Dags att lägga gårdagsnatten bakom mig för tillfället och tänka positivt.
Min första egna tvätt någonsin gick jättebra, fast det blev lite krångligt ändå. Jag satte igång maskinen halv nio, cyklade till skolan för lektion, cyklade hem, tog ur maskinen och satte igång torkningen, cyklade till skolan för lektion, cyklade försenad iväg till Kerstin för vårat avtalade möte, tog upp tvätten och sorterade ut den här hemma. Tyvärr kunde jag inte stryka mina kläder, då jag inte äger något strykjärn. Det får bli en senare fråga.
Men Kerstin då? Jo, hon var jättetrevlig. Fast det började med att jag fick dementera de "starka" orden jag sa till kuratorn, ord som paranoia och bipolär t ex :P Eller rättare sagt, vi ska fastställa att jag inte har bipolär sjukdom.
Hon gav mig några råd, fast hon egentligen inte får det men gör det ändå ibland.
Hon tyckte att medicinering inte är något jag behöver fundera på nu, men att jag verkligen borde senare.
Hon tyckte även att jag borde hoppa av skolan eller ta ett sabbatsår nästa år. Fast det var inte så mycket att hon tyckte det, mer att hon bekymrade sig över om jag skulle kunna klara ett till skolår som det ser ut nu, utifrån det jag berättat.
Hon såg dessutom på min hy att jag inte äter som jag borde :P
Jag var där i gott och väl en timme, och vi bokade en ny tid 13.15 nästa måndag. Chill.
Hemläxan: självkänsla. Nä, ingen hemläxa. Bara någonting grundläggande i mina problem att tänka på. För låg självkänsla lider jag av. Något som tydligen är vanligt bland skådespelare.
Just det! Jag har bytt ämne i min EE! Från engelska till historia, och det verkar bli om Lancaster-flygpanet som kraschade i Porjus för decennier sedan. Ola är nådjävulskt hjälpsam, som tur är.
PANNKAKOOOOOR!!!!
Min första egna tvätt någonsin gick jättebra, fast det blev lite krångligt ändå. Jag satte igång maskinen halv nio, cyklade till skolan för lektion, cyklade hem, tog ur maskinen och satte igång torkningen, cyklade till skolan för lektion, cyklade försenad iväg till Kerstin för vårat avtalade möte, tog upp tvätten och sorterade ut den här hemma. Tyvärr kunde jag inte stryka mina kläder, då jag inte äger något strykjärn. Det får bli en senare fråga.
Men Kerstin då? Jo, hon var jättetrevlig. Fast det började med att jag fick dementera de "starka" orden jag sa till kuratorn, ord som paranoia och bipolär t ex :P Eller rättare sagt, vi ska fastställa att jag inte har bipolär sjukdom.
Hon gav mig några råd, fast hon egentligen inte får det men gör det ändå ibland.
Hon tyckte att medicinering inte är något jag behöver fundera på nu, men att jag verkligen borde senare.
Hon tyckte även att jag borde hoppa av skolan eller ta ett sabbatsår nästa år. Fast det var inte så mycket att hon tyckte det, mer att hon bekymrade sig över om jag skulle kunna klara ett till skolår som det ser ut nu, utifrån det jag berättat.
Hon såg dessutom på min hy att jag inte äter som jag borde :P
Jag var där i gott och väl en timme, och vi bokade en ny tid 13.15 nästa måndag. Chill.
Hemläxan: självkänsla. Nä, ingen hemläxa. Bara någonting grundläggande i mina problem att tänka på. För låg självkänsla lider jag av. Något som tydligen är vanligt bland skådespelare.
Just det! Jag har bytt ämne i min EE! Från engelska till historia, och det verkar bli om Lancaster-flygpanet som kraschade i Porjus för decennier sedan. Ola är nådjävulskt hjälpsam, som tur är.
PANNKAKOOOOOR!!!!
Hur jävla många går genom stan mitt i natten och gråter??? Det kan inte vara många, men jag vet åtminstone en som gör det. 50 minuter var jag ute. Det var kallt. Jävla mp3. Jävla kyla. Jävla allt.
Jag trodde jag skulle vara glad imorgon. Oh, how wrong I was. Det här superhumöret varade i lite mer än ett dygn. Jävla bipolar. Blir i alla fall ett passande humör på psyket, kanske får en tid snabbare då.
Om ni ursäktar så ska jag gråta mig till sömns nu, för jag ska upp om fem timmar.
Jävla liv.
Jag trodde jag skulle vara glad imorgon. Oh, how wrong I was. Det här superhumöret varade i lite mer än ett dygn. Jävla bipolar. Blir i alla fall ett passande humör på psyket, kanske får en tid snabbare då.
Om ni ursäktar så ska jag gråta mig till sömns nu, för jag ska upp om fem timmar.
Jävla liv.
20 maj 2007
Will someone please avail me??
Another day gone by, and I feel cheated by the sun.
Jaja, det var ju trevligt att se Linje Lusta med Charissa i alla fall. Och äta upp det sista popcorn jag hade, vilket var tur för bäst-före datumet var 9 juni.
Efter filmen visade hon mig porr på youtube. Eller okej, det kanske inte var porr då, men nästan ;)
Jag hämnades på min granne som fört oväsen hela helgen genom att träna på revyn och sjunga riktigt högt. Visserligen har jag hämnats lite då och då med hög musik, men nån avslutning ska man väl ha.
Så kollade jag i min nya Chemistry SL revision guide som jag köpte av Ida för en hundralapp. Helgrym bok asså. Och humor har han. Humor som fan.
Nu ska jag gå och lägga mig, stiga upp 6 imorron bitt, duscha, sätta igång min första tvätt någonsin, gå till skolan, och slutligen besöka psykologen. Fast nä, jag går nog på promenad först. Jag behöver det. Åh, vad jag önskar syrran kunde ha ringt idag, jag måste ringa henne imorgon.
Jaja, det var ju trevligt att se Linje Lusta med Charissa i alla fall. Och äta upp det sista popcorn jag hade, vilket var tur för bäst-före datumet var 9 juni.
Efter filmen visade hon mig porr på youtube. Eller okej, det kanske inte var porr då, men nästan ;)
Jag hämnades på min granne som fört oväsen hela helgen genom att träna på revyn och sjunga riktigt högt. Visserligen har jag hämnats lite då och då med hög musik, men nån avslutning ska man väl ha.
Så kollade jag i min nya Chemistry SL revision guide som jag köpte av Ida för en hundralapp. Helgrym bok asså. Och humor har han. Humor som fan.
Nu ska jag gå och lägga mig, stiga upp 6 imorron bitt, duscha, sätta igång min första tvätt någonsin, gå till skolan, och slutligen besöka psykologen. Fast nä, jag går nog på promenad först. Jag behöver det. Åh, vad jag önskar syrran kunde ha ringt idag, jag måste ringa henne imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
