Invigorating...

• But cha AAH Blanche, cha AAH in that chair.
• You're not gonna sell this house, and you're not ever gonna leave it... either.
• I've written a letter to Daddy / His address is Heaven above / I've written "Dear Daddy, we miss you / And wish you were with us to love" / Instead of a stamp I put kisses / The postman says that's best to do / I've written a letter to Daddy / Saying "I love you" / Now when I'm very good, and do as I am told / I'm Mama's little angel and Daddy says I'm good as gold / And when I'm naughty and answer back and sass / I'm Mama's little devil, and Daddy says I've got the brass / Oh I wish that you could tell me / Cos I'm much too young to know...
• You mean all this time we could have been friends?
• *Maniskt kacklande skratt, ackompanjerat av hennes systers skrik av terror*
  

Den evigt citerbara Baby Jane Hudson från What Ever Happened To Baby Jane?
Vi såg just klart den, jag och Charissa, som slutet på vår "filmkväll". Tyvärr började vi lite sent, och hann bara se färdigt Supersize Me och precis hela Baby Jane.
Jaja, vi får väl fortsätta en annan kväll. Jag måste ju se Zorba the Greek och the Birdcage.

Det roliga var ju att jag fick ta en tidigare buss än Charissa för att hinna hem och städa, innan mitt första riktiga besök på månader skulle komma hit. Nu ser det faktiskt ut som det ska se ut här. Med undantag för köket. Det visste jag var ett lost cause på vägen hem, så jag ordnade bara så det såg mindre ut, om hon skulle få för sig att kika in dit. Men givetvis skulle jag förhindra det till varje pris. Och vad händer när jag står och byter film?
-Jag går och tar ett glas vatten.
-Mm. Va? Nej!
Med fasta händer ledde jag henne därifrån, men skadan var redan skedd, så det kanske är bäst att radera bevisen nu... Eller så kan jag bara diska, det är nog enklare...

Så var vi ju på Saga idag för att kolla in läget med chiefen och ljudteknikern. Det gick bra. Men oj så konstigt det började kännas att vara där. Jag har inte spelat teater ordentligt på över ett år nu, och senast var på Saga. När jag fick BH:n ;) Nä förresten! Jag var ju på Revyernas Revy i Kalix i höstas, men då var jag deprimerad och gjorde inget vidare bra jobb.

Det kändes... uppfyllande... att gå omkring bakom och på scenen. Att stå och blicka ut över raderna av tomma platser. Och att se sig omkring där bakom, bland alla kabeltäckta elboxar, svarta byxor och mörkt målade väggar. Då kände jag mig till freds.
Det finns ingenstans jag känner mig så hemma som bakom en teaterscen, och ingenstans jag känner mig så levande som på en scen. Det är så magiskt.

Kom och se "We are a tragic duo, you and I" om ca en vecka! Peace out!