Ljuset som bryter natten

Natten lägger sig tyst över staden
Himmelen svart som kol,
inte ens vackra stjärnorna vill synas ikväll.
Men staden är ändå en stad,
och en stad sover aldrig
Från lägenhetshus, höga eller breda, lyser välkomnande fönster
Alla är till freds
Alla vilar nu
Ingen tänker på mig,
och andra som mig.
Jag är ensam,
tillsammans med andra som mig.

Vi finns inte,
i ljuva drömmarna hos folket.
Vi är spöken,
spöken i hjärnan,
hjärnspöken.
För en ensam själ,
är aldrig ensam.
Ett ljus i natten, det är vad vi vill ha.
Ett varmt ljus, som luktar av välbehag,
som känns som hemma.

Tidsuppfattning är inte att tala om,
i denna mörka stund.
Folket sover, inducerat av John Blund.
Gryningen är nära,
eller långt borta, ingen vet!
Allra minst lilla oskyldiga jag.
Ljuset kommer förr eller senare.
Det älskande ljuset,
det som kramar mitt hjärta, och fyller minsta kärlekssökande cell.
Gryningen kommer någon gång,
även ett hjärtas gryning,
även mitt hjärtas gryning.