[Vitsig och påhittig replik om det kvinnliga könet]

En intressant sak jag noterade idag. En sak som ledde till att jag kände mig nästan utsatt... eller ensam... på något vis.
Man kunde faktiskt tro att det var Kvinnodagen eller liknande, ty staden var fylld till bredden av kvinnfolk. Självklart fanns det en hel del karlar likaså, men nästan alla sådana hade en dam till sällskap, medan få av damerna hade en karl till sällskap, procentuellt sett.

Jag letade efter mamma på Åhlens; ingen annan man förutom jag.
Jag var in på Hansons en snabb vända för att ställa en fråga till personalen; ingen av manligt kön så vitt jag kunde se.
Vi åt lunch på Dagoberts; ingen annan man förutom jag, och killen bakom disken förstås.
T o m när jag promenerade in på Konsum för att inhandla ett paket a-fil och en påse kanelsnäckor, och även en tidning på impulsköp, var kvinnorna i överlag.
Varför??? Är det bara jag som bara ser fruntimmer överallt, eller är det p g a fredagen den trettonde, eller är det verkligen endast en slump? Ingen vet...

Jag såg även mycket skolpersonal ute på gatan. Någon gammal lärare jag brukar se då och då, nu tillsammans med sin fru, bådas händer fulla med feta shopping-inducerade kassar. Hon, bibliotekarien, som jag inte riktigt lyckats bestämma åldern på. Gymnasiechefen Pia, med sin typiska långa rock, smilande nöjd däruppe på sin cykel, glad i hågen valsandes in på Åhlens.