Vad är jag skyldig världen?
Ingenting.
Inte ett endaste jävla dugg.
Jag har gett, och gett, och gett. Jag har fullkomligt pumpat ut kärlek och energi omkring mig.
Och vad har jag fått tillbaka?
Ingenting.
Inte ett endaste jävla dugg.
Så varför le? Jävla typiskt. När annat folk ler kors och tvärs på stan, då går man själv i sitt eget helvetiska decembermörker. "This is my december, this is my time of the year."
Ett utdrag ur Linkin Parks "Nobody's listening":
Heart full of pain
head full of stress
hand full of anger
held in my chest.
Uphill struggle
blood, sweat and tears
nothing to gain
everything to fear.
Broken, bruised, forgotten, sore. Så känner jag mig ungefär.
Och nästan too fucked up to care anymore. Nästan.
Fan ta den här latheten och den här glömskan och den icke-existerande disciplinen. Fan ta allt!
Fan ta mig.
5 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar