Oj, det blev visst ingen teater. Det blev en fantasy. Det som jag skrivit mest detaljerat hittills är magin i världen.
Fyra element i kroppens altare, och det femte elementet etra, finns i alla levande varelser. Sen existerar även det mytomspunna meta-etra, eller metra, vilket kan användas till att praktiskt använda elementen.
Jag hade glömt bort hur kul det var att skriva! Och att fantisera ihop något helt nytt. Att inte behöva följa strikta regler eller någonting.
Till exempel har jag konstruerat en helt ny anatomi för levande varelser, hur etra styr kroppen och håller igång kroppsfunktionerna. Hjärnan är bara en behållare för etra. Det är skitkul att bestämma reglerna själv!
Liiite jag lär sitta i helgen och spåna. Det svåraste är faktiskt att komma på bra namn till personer, platser och djur.
Jag somnade halvt idag på matten. Jag jobbar faktiskt bara varannan lektion, resten halvsover jag på. Kanske en förklaring till varför jag ligger efter i matten? Men det är inte mitt fel att jag är sömnig så ofta om dagarna. Eller jo, det är mitt fel. Bara mitt fel.
Haha! Bob-Ulf är avslöjad! Det var t o m Bob-Ulfs bästis som avslöjade det! Haha. Visserligen är det väldigt diskret, man måste vara logisk för att se det, och visserligen visste jag om det i förväg, vilket gjorde det lättare för mig att se kopplingen. Men ändå! Synd, Bob-Ulf.
Jag funderar på att faktiskt äta middag idag. Det var en vecka sen jag sist åt en riktig middag. Sen dess har det bara varit en panpizza, nudlar eller en macka. Och jag åt ingen frukost idag pga försovning, delvis pga näringsbrist, pga lathet, pga trötthet, delvis pga försovning och näringsbrist. En ond cirkel! Jag känner när jag äter lunch på skolan (eller frukost som igår) hur snabbt jag blir mätt. Jag brukar ju orka så mycket mer! Min magsäck måste ha krympt av bristen på mat.
Jag har inte kunnat sitta bekvämt på en trästol på hela dan idag. Jag måste ha sträckt mig när jag sprang efter bussen hem från Torpgärdan igårkväll. Jag kände när jag satt på sätet hur jävla ont i arslet jag började få. Det var som om jag hade ramlat på svanskotan eller nåt, fast mycket värre! Jag brukade ju vara en über-sprinter när det gällde, men nu är jag helt ringrostig. Jag trodde aldrig att ålderdomen skulle komma så snabbt ;)
För att avsluta med något som inte ett dugg berör något av ovan skrivna text; förlåt!
19 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar