Nej, jag heter inte Dan Brown

Torsdag! Om allt går som planerat bör jag vara framme vid det här laget. Om inte... då lär jag vara sur och grinig, hoppas jag. Okej, jag ska vara mindre fatalistisk i mina spekuleringar kring resans utgång. Men jag kommer hemsöka dig om du inte tänkte på mig idag. Imorgon. Övermorgon. Det är fortfarande onsdag för mig. Men nu, som i nu nu, är det ju torsdag, även om det nu i skrivande stund är onsdag. (Haha, tisdag till och med. This is so fucked up.) Så förvirrande! Jag förstår David Morgan-Mars problem med att beskriva tiden i kommentarerna till sin webomic, eftersom han har ett schema där han skriver varje stripp tre veckor i förväg.

*******

Men nu är det Factoid Thursday och inget annat, vare sig jag lever eller är död. Passande nog har vi börjat med Renässansen på skolan i veckan. Det är alltså 1400-tal i Italien. Florens urskiljer sig från de övriga italienska stadsstaterna i det att det är den sista republiken; Ciceros arv. Påvens makt är stor, förstärkt av det milenniegamla brevet från kejsar Konstantin, Donatio Constantini, i vilket kejsaren placerar påven över sig själv i den jordiska hierarkin och befäster hans makt. Då kom en man från ingenstans och ställde allt på ända.

Nej. Det handlar inte om Ezio. Sluta hoppas. Ni vet vilka ni är. Det här är inte Assassin's Creed 2. Det här är verkligheten, so shaddap you fangirls you.

En retoriker och filolog vid namn Lorenzo Valla, upplärd i Rom hos Leonardo Bruni, tar anställning som sekreterare hos påven. Valla, som den språknörd han är, tar sig en titt på Donatio Constantini och upptäcker ett antal språkliga anakronismer. För att vara skrivet på 300-talet påminner språkbruket väldigt mycket om... 800-talet. En förfalskning! I essän De falso credita et dementita Constantini donatione declamatio samt i Constitutum Constantini bevisar Valla dokumentets falskhet. Följderna? Han flyr Rom och tar skydd hos en furste som inte är på god kant med Påven. Han fortsätter jobba som sekreterare där.

Ja, detta var väl intressant, hur en vanlig språknörd kan avslöja en katolsk konspiration. Dock fick det inga egentliga följder såvitt jag vet. Men det var inte allt som vår käre vän Lorenzo upptäckte. Efter sina studier hos Bruni var han mycket duktig på Grekiska, och tog sig an de ursprungliga manuskripten som utgjorde grunden för bibeln. Vad han fann var att den latinska översättningen från slutet av 300-talet, gjord av Hieronymus och kallad Vulgatan (betydande den allmänna), inte riktigt stämde med originalen. Till exempel, och detta är hyfsat känt idag, används aldrig det grekiska ordet för "jungfru" när Maria nämns, bara "ung kvinna". Utöver det var beskrivningen av treenigheten lite svajig, och benämns ungefär som tre aspekter snarare än tre olika entiteter (fadern, sonen och den heliga anden).

Inte så farligt egentligen, även om det kan tyckas ställa kristendomens grundvalar på ända, åtminstone inte idag. Allt det där beslutades i stort sett vid första konciliet i Nicaea. Men som sagt, kul att se en nörd avslöja enorma konspirationer. Om man vill se det på det sättet. Vilket jag vill.