Halvårsdvala för gympadojorna

Ahhh, ett uppfriskande träningspass i garnisonens gympasal. Sandra bjöd dit mig på badminton tidigare i veckan, och självklart tackade jag ja. Det var visserligen tänkt att jag skulle följa med henne och hennes familj redan i, ja vad var det, april? Mars? Men torsdagen innan var torsdagen DBÄ (Det Blodiga Äventyret) så mina knän var inte fit för motion under en period. Detta följdes av teatern, Sthlm, etc (det måste varit i april). Sen glömde jag helt enkelt bort det.

I alla fall, det blev en kort badmintonmatch två mot två, vilket slutade med att jag slog upp den enda badmintonbollen ovanpå en platta i taket. Surt. Så vi tog en lång paus, innan jag tog upp spelet igen, den här gången med en pingisboll, och mot två små tjejer, Ebba och Linnea. Det var kul, och nog så utmattande. Jag var riktigt bra på att roa tjejerna genom att spela utmattad i och med att jag verkligen var utmattad. De hade då roligt, och det känns viktigast för mig. Att få springa runt som en idiot och se riktigt fånig ut, och höra att flickorna skrattar och tycker man är rolig, det kändes bra. Jag har inte alltid det största tålamodet för barn, och håller mig allt som oftast undan dem, men när man ger dem en chans och gör det bästa av saken, då blir det riktigt bra.

Sen tänkte jag på en annan sak under den korta promenaden hem. Alltför många försöker vara bäst, men jag har sen länge gett upp prospektet att vara den bästa, i vilken genre som helst, och siktar istället på att duga. Jag vet att jag inte är bäst på någonting, men samtidigt vet jag lika starkt att jag inte är sämst på någonting, och det är så jag föredrar att tänka. Jag har ju fakiskt aldrig varit bästa på nånting, möjligtvis med undantag för skolan i grundskolan, men det fick man bara spott och spe för av de andra eleverna. Inte undra på att folk inte vågar satsa och bli en mönsterelev, när man förmodligen kommer bli trampad och hackad på för det. Life's a bitch.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli den lyckligaste mannen på jorden, men jag kommer då inte blir den olyckligaste mannen på jorden. Det duger för mig.

Nu sitter jag och pimplar i mig nyinköpt mjölk, på väg at se klart TNMT (jag vet, jag vet. Men jag är nyfiken...) följt av en lång och uppfriskande dusch. Kanske jag ser Grindhouse sen, jag får se.