21 december 2010

Anarchy in the SL

Jag måste säga att jag personligen inte känt mig nämnvärt drabbad av "kaoset" som ska ha rått i Stockholm. Tills idag. Eller igår kväll rättare sagt. För nu är det KAOS. Men då är det ett bra tecken på hur pass glad man är när man bara kan stå och skocka förnöjt åt SL:s desperata försök att skapa ordning. Men så fort de upprättar stabilitet i ett område, då faller ett annat i anarki. Ja hujedamej vad de håller på. Men är det jul och man är glad och lyckligast i hela världen så låter man inte en liten petitess som dysfunktionell kollektivtrafik rubba friden inombords. Man bara ler åt sina medmänniskor och kastar ut "God Jul!" kors och tvärs och sprider julglädjen vidare. I'm like the Super Happy Tree from Yoshi's Story.

*******

Hmm, tisdagar kommer nog handla om smarta saker som andra människor sagt eller gjort. (Själv har jag inte varit tillräckligt smart för att komma med på listan. Än.) Men vad ska jag kalla det? En fråga för framtiden. Nu vill jag i alla fall dela med mig av denna underbara text från McGill University Physics Department Technical Services Wiki. (That's a mouthful.) Taget ur deras artikel om humor. Humor för fysiknördar alltså. Dock är det roligt för var och en som har ett hum om vad det handlar om. En sann historia tydligen, eller åtminstone en myt. Väldigt underhållande icke desto mindre.

|-------|

'The following concerns a question in a physics degree exam at the University of Copenhagen:
"Describe how to determine the height of a skyscraper with a barometer."
One student replied: "You tie a long piece of string to the neck of the barometer, then lower the barometer from the roof of the skyscraper to the ground. The length of the string plus the length of the barometer will equal the height of the building."

This highly original answer so incensed the examiner that the student was failed immediately. The student appealed on the grounds that his answer was indisputably correct, and the university appointed an independent arbiter to decide the case. The arbiter judged that the answer was indeed correct, but did not display any noticeable knowledge of physics. To resolve the problem it was decided to call the student in and allow him six minutes in which to provide a verbal answer which showed at least a minimal familiarity with the basic principles of physics.

For five minutes the student sat in silence, forehead creased in thought.
The arbiter reminded him that time was running out, to which the student replied that he had several extremely relevant answers, but couldn't make up his mind which to use. On being advised to hurry up the student replied as follows: "Firstly, you could take the barometer up to the roof of the skyscraper, drop it over the edge, and measure the time it takes to reach the ground. The height of the building can then be worked out from the formula H = 0.5g x t squared. But bad luck on the barometer." "Or if the sun is shining you could measure the height of the barometer, then set it on end and measure the length of its shadow. Then you measure the length of the skyscraper's shadow, and thereafter it is a simple matter of proportional arithmetic to work out the height of the skyscraper." "But if you wanted to be highly scientific about it, you could tie a short piece of string to the barometer and swing it like a pendulum, first at ground level and then on the roof of the skyscraper. The height is worked out by the difference in the gravitational restoring force T = 2 pi sq root (l/g)."

"Or if the skyscraper has an outside emergency staircase, it would be easier to walk up it and mark off the height of the skyscraper in barometer lengths, then add them up." "If you merely wanted to be boring and orthodox about it, of course, you could use the barometer to measure the air pressure on the roof of the skyscraper and on the ground, and convert the difference in millibars into feet to give the height of the building." "But since we are constantly being exhorted to exercise independence of mind and apply scientific methods, undoubtedly the best way would be to knock on the janitor's door and say to him 'If you would like a nice new barometer, I will give you this one if you tell me the height of this skyscraper'."

The student was Niels Bohr, the only Dane to win the Nobel prize for Physics.

|-------|

Say hello to my little friend!

Dålig Martin! Dålig Martin! Jag är en hemsk bloggare. Nu är det andra uppdateringen jag nyligt missade, eftersom det nu tekniskt sett är tisdag, men jag skriver ändå måndagens inlägg nu. Veckans Örgasm är ju trots allt en av veckans höjdpunkter! Men varför har jag missat både måndag och fredag? Fredag sov jag. Ja, jag sov. Jag kom hem från jobbet, åt middag, och somnade, klockan sex på kvällen. Och sov till nio följande morgon. Det var en hård vecka om vi säger så. Idag (läs: igår) har jag varit på föreningsmöte, så tji!

Nu till örgasmen! Den är ju dessutom extra viktig den här veckan, eftersom jag reser bort på onsdag och därför inte kommer uppdatera på resten av veckan! Efter imorgon det vill säga. (Läs: idag.) But I digress. Denna örgasm blir en julspecial. Det blir nämligen en trippel! A very merry fucking eargasm christmas on you all! ^^ Återvänder för att krossa era trumhinnor denna måndag gör holländska Noisia, med deras fetaste låt, reda att förstöra all vett och sans. Det är Låten med stort L. Den är obeskrivlig. Den är Gud. Den är Machine Gun.

Machine Gun är den ultimata örgasmlåten, med den grymmaste övergången NÅGONSIN. Lyssna bara på 1:00 fram till 1:30. PURE BRUTAL AWESOMENESS OF EARGASMIC WIN. Efter det kan man inte annat än att fortsätta låta Noisa våldföra sig på ens trumhinnor, för det är exakt vad som händer. Resten av låten är slag på slag på slag. Allvarligt talat, jag kan inte toppa det här i framtiden. Men jag får försöka ändå. Anyway, without further ado; Machine Gun.



Spotify: Noisia – Machine Gun

*******

Men Martin, det skulle ju vara en trippel? Damn right! Eftersom det är jul blir det också två asgrymma remixer på Machine Gun. Först ut är den utflippade och lite obehagliga (även om originalets musikvideo är nog så obehaglig) remixen av Amon Tobin. Känn bara energin efter 2:15. Fett. (Notera att videon fortsätter en minut efter att låten slutat. Dåligt.)



Spotify: Noisia – Machine Gun - Amon Tobin Remix

*******

Och slutligen den tyngsta av dem alla. Ja, ännu tyngre än originalet. Jag kan inte säga annat än att var beredd på klimax vid 0:55 och 3:39. Risken är att du blir medvetslös annars. Lyssna på 16 Bit, och säg farväl till din oskuld. (Varning! Din subwoofer kan spontant självantända eller helt enkelt ställa sig upp och gå därifrån. Extra försiktighet bör tas om bra hörlurar används. Ditt hår kan brinna upp.)



Spotify: Noisia – Machine Gun - 16 Bit Remix

Ja, det finns en tredje remix, av Spor, men jag känner inte att den är örgasmisk nog för min smak. It didn't make the list. Foo.

16 december 2010

Jag vill köpa en ny björn, min är så gammal och seg

Det blir ingen Factoid Thursday idag. Jag är trött och ska upp tidigt imorgon. Hade jag haft något uppdateringsschema för torsdagar, som jag har för andra dagar, hade det gått bra. Men nu har jag inte det än, och vet alltså inte vad för sorts fakta jag ska ge här. Surt. Men jag kan väl haspla ur mig saker som att när man nyser så färdas luften (och då även snoret) med orkanstyrka precis utanför näsan, över 150 km/h. Varit med om att det gått hål på snytpappret? Nu vet du varför. Jag skulle också kunna tillägga att en vanlig brunbjörn kan springa i 60 km/h och rännskita samtidigt. Visste du inte det? Nu vet du.

Sov gott, pojkar och farbröder!

15 december 2010

T minus 7

Onsdag, och hög tid för att fortsätta ESVAM - En Sång Värd Att Minnas. Inte nog med att det är en av vårt lands bästa sånger genom tiderna, den är också mycket speciell för mig. Jag tillägnar den till min älskade; för det här är vår sång. Det här är Den, jag kunde va, med Mikael Wiehe.


Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar

Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går

Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Som broar över djupen

som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen

Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går

Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss

och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går

Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va

Du är med mej där jag e
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va



Det här måste verkligen var en av de bästa sångtexterna jag vet. Så mycket känslor i så få ord på vissa ställen. Särskilt fjärde och sjunde stycket är något av det bästa jag någonsin läst och hört. Sannerligen en sång värd att minnas. <3

14 december 2010

Mastah of Teh Intarwebs

Nä, jag har fortfarande inte kommit fram till ett bra tema för tisdagar. Men så har jag inte funderat på det heller. Jag har inte haft tid, mycket att göra inför jul och helg och resor. Men, jag kan ändock ge ett litet självgott länktips.

Haradsrevyn.se

Det är ju så att jag ansvarar för en hemsida. Yes, I am a webmaster. Min gamla revygrupp från Harads hemsida för att vara exakt. Den har jag byggt upp helt själv från grunden för ett år sen, och jag är tämligen stolt över den. Nu har det varit ont om uppdateringar under hösten, men snart nalkas nästa års revy, så nu kommer det bli mer fart. Och jag har hittat nya saker att utöka sidan med. Den är min lilla älskling. (Vill också påpeka att jag ritat den lilla planeten helt själv. *Stolt amatörillustratör*)

När det blir mer tid efter jul ska jag sätta mig ner igen och rensa upp den lite. Har en massa onödig kod som jag ska förenkla, och grafiken ska förnyas och förbättras likaså. Pågående projekt är roliga!

Nu är det slut på skamlösa utvikelser. (Men kolla gärna in StudioWiklund senare i veckan. Uppdateringar utlovas!) Julklapparna är så gott som färdighandlade. Dags att sova. Zzzzzz...

13 december 2010

The Sound of One

Ny vecka, och mycket jobb. Det blir tre hårda heltidsdagar och en hård fredag likaså. Men är man hård så går det bra. Gangbang på torsdag igen! Nu har jag också beställt majoriteten av julklapparna. Härligt. Bara en kort shoppingrunda i veckan så blir det komplett.

Jag har även hittat mina nya lurar. De hörlurar som jag ska ha, helt enkelt. Ett rejält headset. De är mina, utan tvekan. Jag måste bara betala för dem först. Efter jul typ. Antingen Urbanears "Plattan", eller ännu hellre, ett likadant par från Nocs, som faktiskt har samma kontroller som på mina iPhonelurar. De är mina. My precious.

Och på tal om feta hörlurar så halkar vi in på måndagens höjdpunkt; Veckans Örgasm. Denna vecka blir det Swedish House Mafia med deras radiohit, dock utan den töntiga sången. Invänta Klimax vid 1:35 och 2:36. Detta är mina favoritlåt att spela i bilen med baslådan på. Den är egentligen ingenting utan bas. Och med bas... är den allt. Men låt inte brist på bra bas hindra dig från att njuta; upptakterna till Klimax och stegen över kanten är obetalbart bra. (Och den har en riktigt häftig musikvideo enligt min mening.) Låt mig introducera:

*One (Instrumental)*



Spotify: Swedish House Mafia – One (Radio Edit) 
(Primär Klimax redan vid 1:01)

Över och ut!

10 december 2010

Introducing Casual Friday

Äntligen på väg hem från jobbet. (Jag älskar min iPhone!) Jag blev kvar en timme extra eftersom jag fick ett specialuppdrag. Jag var ensam på firman och de andra skulle inte vara tillbaka förrän efter fyra, alltså efter att liftföretaget stängt. Där vi skulle hämta en lift idag. Grett. Taxiresa 3,5 km dit, snabbkurs av hur korgliften fungerar, och sedan köra hela ekipaget tillbaka till firman. Det var mäktigt måste jag säga, för mig som kör en pytteliten Toyota normalt. 3 meter hög och minst lika lång, och 3,5 ton tung. Dock var den bara som en vanlig liten lastbil inuti, men skönt ändå. Nu kan jag hantera en lift i alla fall!

Har också börjat lära mig InDesign, vilket är ett fantastiskt verktyg när man skapar dokument av typen affisch, brev eller mindre papperskort (typ visitkort eller presentkort). Helt superbt. Nu kan man ta på sig allt fler uppdrag som involverar sånt. 

Nu vet jag också vad fredag ska vara för bloggdag. Den ska vara casual helt enkelt. Jag skriver vad jag vill, om vad jag vill. Som nu. Kan vara skönt med en sådan dag också. Det återstår bara att definiera tisdagen då, sedan är hela veckans bloggschema klart. Det känns bra att ha det, eftersom det underlättar för mig att skriva kvalitativt mer än kvantitativt. Och jag kan planera i förväg lättare. Örgasmer, till exempel, har jag uppskrivet så det räcker i månader framöver. 

Nu ska jag äta rester, packa färdigt och knyta ihop trådarna inför tågresan till Linköping. Trevlig helg!

9 december 2010

Heavy gangbanging

Var på gangbang ikväll igen. Direkt efter att ha jobbat 9,5 timmar. Hårt liv. Det var lika roligt och mysigt som alltid. Ja poetry gangbang alltså. Poeter är oftast inte som man tänker sig poeter. De är väldigt ofta... obscena. Vilket är vad jag tänkte ta upp i dagens Factoid Thursday. Obscenitet alltså, inte poeter. Även om poeter är mycket intressanta att diskutera, särskilt poeter av hög kvalité, vilket kvällen erbjöd många. Men det var en parentes.

Ämnet är alltså etymologi. Visste du att ordet obscen härstammar från 1600-talet, under Shakespeares tid? Han var ju en lustig filur som vi alla vet, (eller gör vi?) och han "uppfann" ett överflöd av nya ord i det engelska språket. Riktigt många ord. Typ fler ord än vad någon annan enstaka person kommit på själv. (Rätta mig om jag har fel.) Det här är något som litteraturprofessorn Rolf lärde mig i Vadstena för över fyra år sedan. "Obscen" betyder bokstavligt talat "av scen", som i "från scenen". Obscent är ju något som är moraliskt förkastligt, eller motbjudande. Under Shakespeares tid kunde många av hans pjäser klassificeras som detta. Det ena ledde till det andra, och vips kunde man använda ordet "obscene" för att indikera hur pass hemskt det var, det var lika avskyvärt som det man fick se på teatern. Hiskeliga tider.

Mest troligt har just ordet "obscen" funnits längre än 400 år, anser jag. Dock kopplas det sedan dess oftast till just Shakespeare. Även om det fanns sedan långt innan så gavs det ett ansikte och en tydligare mening då, och blev mer populariserat. Konst är alltså konst så länge det är obscent. Övergår det till vulgärt är det inte konst längre. Detta var något vi diskuterade kort under kvällens gangbang. Flertalet poeter var tämligen grova i munnen, men det var inte vulgärt, bara obscent. Allt för konsten!

Kanske inte världens roligaste eller mest intressanta inlägg, men det är grejen med Factoid Thursday; man vet aldrig vad man får. (Lyssna bara på gamle Forrest Gump!) Imorgon kan jag inte garantera ett inlägg, tyvärr. Jag kommer jobba hela dagen, och sen förhoppningsvis hinna hem och precis byta om innan jag åker tåg till Linköping. Möjligtvis kan jag koka ihop något på tåget. Vi får se! Sa den blinde. Inte. "Nu får vi höra ska du få se, sa den döve till den blinde." Så var det, just det. God kväller mitt herrskap!

8 december 2010

Little earthquakes...

Då var det dags för det allra första En Sång Värd Att Minnas, eller ESVAM. Låtar med en text som bara är så bra, på ett eller annat sätt. Premierar här gör en låt med Driftless Pony Club (vars frontman är Youtubekändisen Wheezy Waiter!). Det blev en instant favourite för mig, jag köpte den på itunes till och med, jag som nästan aldrig använder itunes. Det är inte örgasm, men det är väl själsmusik, och själsmusik passar ofta in i kategorin ESVAM. Nedan följer låten på Youtube och Spotify, med texten under det. Luta dig tillbaka, dra upp volymen i hörlurarna, och njut. Eller läs bara texten, och fundera på innebörden. Den är djup, och poetisk. Jag ger er...

Thanks, Earthquake



Spotify: Driftless Pony Club – Thanks, Earthquake


Earthquakes are so polite
They tip their hats when the ladies go by
Sitting in the doorway patiently
Waiting for the ceiling to hit the floor

We don’t have to compromise
It happens to us all the time
We don’t have to make amends
We’re never going to be friends

Earthquakes never lie
You can see the truth in the whites of their eyes
Kissing your hand and slapping your back
Making you feel like a welcome mat

We don’t have to compromise
It happens to us all the time
We don’t have to make amends
We’re never going to be friends

It’s Christmas time in Indonesia
Gonna pack our bags gonna see the beaches
Don’t run away when the ocean recedes
It’s just the Earth’s way of doing a curtsy
Ooh ooh ooh
Ooh ooh ooh

7 december 2010

Non sequiteur

Eftersom jag fortfarande inte har tisdagens tema helt klart för mig kommer här en kort berättelse istället.

Jag bodde på köttbullsgatan nummer fläsk, tre trappor upp, på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller. Då plötsligt hörde jag ljudlösa steg i trappan, och en huvudlös man med en bladlös kniv utan skaft klev in genom dörren. Han stack kniven i hjärtat på mig, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde. Jag sprang ner till hamnen, båten tutade och bryggan gick. Efter flera dagar led vi skeppsbrott. Jag flöt i land på en spik på en öde ö där det bodde nakna kannibaler med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda, sparkade in dörren, och hoppade in genom fönstret. Där låg fem uppätna mackor. Jag åt upp dem och gick vidare genom djungeln. Plötsligt stod jag öga mot öga med en rasande tiger. Jag lyfte fjädrar tills jag fick ryggskott och med det skottet sköt jag tigern. Jag hann inte gå långt innan jag föll ner i en lejongrop. Nu hängde mitt liv på en tråd, och på den tråden klättrade jag upp. Jag sprang ner till stranden och skrek så det eka, och i den ekan rodde jag hem.

 Nej, jag är inte fullt så mentalt skadad att jag sitter och kommer på sånt här om veckorna. Hade jag skrivit det hade det dessutom hamnat på Studio Wiklund, inte här. Det är en saga från min favoritbarndomsbok, Pelle Plutt.

Pelle Plutt, Plutt, Plutt.
Tog ett skutt, skutt, skutt.
Över ån, ån, ån.
Tappa tån, tån, tån.
In i kammarn, hämta hammarn, spika fast den lilla tån.

Och folk undrar om jag verkligen hade en normal barndom. Nu vet ni. Förresten har jag fått mina slutbetyg från komvux nu. Det känns så underbart att äntligen ha allt det där bakom sig. Jag har haft de där betygen hängande över mig i mer än fyra år, och nu kan jag se på alla 29 kurser jag gått och känna mig nöjd med vad jag åstadkommit, de är inte helt dåliga. Frihet!

6 december 2010

Ny vecka, nya teman

Jag höll nästa på att glömma bort att uppdatera idag! Insåg just nu när jag skulle gå och ta kvällsmat och se ett avsnitt Soul Eater, och sen välja en intressant film, att det faktiskt var måndag idag. Och jag som tänkte ha ett tidigt inlägg idag, och inte låta det dröja till efter kl 23, Nåväl, dags för...


Veckans Örgasm 
Den här veckan görs örgasmen av ingen mindre än holländska NOISIA, kings of Drum & Bass. Denna låt har ett riktigt grymt drop vid 0:48, och ett till vid 2:40, men det bästa enligt min åsikt är ändå från början till 1½ minut in. Oftast lyssnar jag bara så länge, men det är en fett skön en och en halv minut. Rappar gör brittiska Foreign Beggars, och de gör ett bra jobb. Mina damer och herrar, jag ger er...

SHELLSHOCK!



Spotify: Noisia – Shellshock

*******

Det var det. Nu är det så att jag i helgen bestämde mig för att ha ett specifikt tema för varje veckodag. (Eller har jag redan sagt det tidigare?) Måndag är Veckans Örgasm, och torsdag är Factoid Thursday. (Som Marika svarade på min fråga heter det faktoid på svenska, men faktoidtorsdag låter helt enkelt inte lika häftigt som den engelska versionen.) Nu introduerar jag då En Sångtext Värd Att Minnas. ESVAM kommer dyka upp varje onsdag, och då bestå av en sångtext jag valt ut där själva texten är lika bra som musiken den sjungs till.

Det lämnar tisdag och fredag. Vad ska jag göra på dessa dagar? Kanske något sorts länktips en av dagarna? Länkar till sidor med olika intressen varje tisdag? Fredagar borde jag ha något festligt. Jag ska tänka på det, och tar som vanligt gärna emot tips!

3 december 2010

Gläns över sjö och strand

Ikväll fick jag min första hemlängtan. Jag följde med min svägerska på julkoncert i Tyska kyrkan, Gamla Stan. Det var Kvinnokören Sapphonia och Stockholms Gaykör som sjöng, och det var otroligt vackert. De hade nordiskt tema, med isländska, norska och tyska låtar. Så var det danska låtar på norska och norska låtar på danska, och finska låtar på svenska, och svenska låtar som sjöngs på danska av en norsk. Ja, ni fattar. Mycket stort urval i alla fall. Hela upplevelsen, särskilt när kvinnokören sjöng Betlehems stjärna, fick mig bara att tänka på jular som varit.

Jag hörde sångerna, och såg bara köket där hemma, med mörker ute och ljus inuti. Det var julpynt, doft av kanel, nejlika och glögg, kokande knäck på spisen, och en lycklig känsla. Luciakör i byastugan. Lek i meterdjup snö. Jag hade velat vara hemma nu, 100 mil norrut. Dessutom har jag inte firat julafton hemma på tre år nu. Och i år ska jag vara i ett annat land. Kören sjöng en mashup som hette Klockan 3. Dumt nog kopplade jag det inte till Kalle Anka förrän hon som introducerade den sade "från oss alla, till er alla, en riktigt god jul". De sjöng kolibrimelodin, komplett med ankljud, och mössens sång i exakt samma tonläge som originalet. Då bestämde jag mig för att jag måste se Kalle på julafton, på ett eller annat sätt, vad Krigarprinsessan än säger. Förmodligen blir det att jag laddar ner det och ser på datorn. Då borde man se det klockan 4 (eftersom tidszonen är +1 där jämfört med här i Sverige) så man ser det samtidigt som man brukar. För mig är det inte jul utan Kalle. Det är lika viktigt som maten, granen och klapparna. Om SVT någonsin slutar sända Kalle klockan 3 på julafton kommer jag fortsätta se det ändå själv. Jag ska göra det till en tradition för mina barn.

I övrigt har Cameron kommit nu med Peewees budfirma. Det var lite antiklimax när jag fick henne eftersom jag drömt om 500D ett tag nu. (Men säg inte till Cameron att jag sa det. Hon behöver tro att hon är min enda för alltid, ända tills vi går skilda vägar. Jag är en hemsk människa.) Dessutom har jag en finne i vänster öra. Problemet? Jag använder mina ifonlurar väldigt ofta. Det gör extremt ont att sätta in en örlurssnäcka i ett öra med en finne. Så varför fortsätter jag pröva? För att mina Koss, som jag älskar högt, har börjat glappa, alltså inget ljud i vänster öra oftast. FUCK. Hur ska jag snabbast bli kvitt finnen? Jag klarar mig inte utan hörlurar alltför länge. Jag har en lösning hemma på rummet, men där ute går det inte. :( sad mratin.

Idag såg vi Vampires Suck, hehe, och en annan film, The Other Guys. Den andra måste jag faktiskt rekommendera, om man vill se hjärndöd, överdriven humor med actionelement. Och jag har fått pröva en padda (iPad för er non-Apple-fanboys/girls). Min kärlek till denna elektroniska materialistsymbol har inte minskat efter detta, snarare tvärtom. Efter att ha fått känna och klämma på henne är jag verkligen sugen på att köpa paddan. Tur att jag inte har råd med en sådan lyxhora. (Hemsk människa.)

2 december 2010

Coriolis Schmoriolis

Dagens inlägg blir kort. Vill bara ta upp-

Varför då?

För att jag är trött...

Men du skrev ju ingenting igår.

Jag vet, jag vet-

Eller i förrgår!

Jamen-

Och du skar ner till bara veckodagar för att lättare hålla schemat!

Ja, jo-

Du har misslyckats! Du har redan missat din målsättning med ett givande inlägg varje veckodag, sucker. 

Nu behöver vi inte peka ut misstag här, man är väl bara mänsklig-

Du är fail.

....

sad mratin makes sad face ----> : (

*******

Okej, så jag missade att skriva något igår. Och i förrgår. Tisdag hade jag faktiskt en ursäkt. För det var sent när jag kom hem från jobbet eftersom jag stannat extra länge och AVATARISERAT FÄRDIGT EN BILD. Just det. Den kommer upp på Studio Wiklund inom kort. Ikväll blir det bara (bara och bara) dikten som jag tävlade med i Poetry Gangbang ikväll.

Oh yeah, I was a gangbanger for a night. Satt och hade djupa kulturella diskussioner med min nyfuna vän från Peaceworks till ljudet av hög musik. Sen var det dags för tävlan. Och jag var först ut. OMIGAWD. Blev lite tagen på sängen, men det gick bra. Shit vad nervös jag var. Som värsta föreställningen. Och en tjej som gör projektarbete till sin radioproducentutbildning var där och spelade in. Hon intervjuade mig, och ställde faktiskt lite annorlunda frågor, inte det som journalister vanligtvis ställer, vilket var roligt. Naturligtvis var jag utmärkt på att säga klyftiga saker till henne, it's a thing I got. Jag är ingen vidare spontan talare, om det inte är en journalist jag pratar med, då jäklar anamma sätter kugghjulen fart. *attention whore* Inte för att det kommer dyka upp på riktig radio, men what the hell. *desperate attention whore*

Dikten då? Den finns som sagt på SW. Link in the dooblyd- nej just det, det här är inte youtube. Jag glömmer alltid bort det. Länk här. Och nej, jag gick inte till final, men jag hade en så trevlig kväll med min kompis, och fick henne att ställa upp nästa vecka, så det var sak samma. Skitkul att vara med, och få höra att en del riktigt uppskattade ens performance. ^^

*******

Då var det bara den här nya saken som ska ske varje torsdag. Vilket jag lovade förra fredagen att jag skulle starta med idag. (Whew, det blev långt inlägg ändå idag.) Jag vet fortfarande inte vad jag ska kalla det. Manatee Thursday passar nog inte. Factoid Thursday blir nog bättre. Just det. (Vad heter factoid på svenska?)

Veckans factoid blir en mytsprängning. Ni vet hur man får lära sig att vattenvirvlar (i diskhon och toaletten o dyl) snurrar åt olika håll på varsin sida om ekvatorn? Det ska alltså rotera motsols på norra hemisfären, och medsols på södra hemisfären. DETTA ÄR EN LÖGN. Det bygger på ett fenomen som kallas corioliseffekten, vilket beskriver hur gigantiska luftströmmar har denna beskrivda egenskap. Dock är virveln i en toalettstol alltför pytteliten (ganska rejält jävla för liten) för att kunna påverkas nämnvärt av corioliseffekten. Nu vet du det! Länk till artikel som beskriver det finns här:
http://www.snopes.com/science/coriolis.asp

Jag vill tacka Wheezy Waiter for uppslaget till veckans Factoid Thursday. Love u Wheezy. Var det något mer? Ursäkt för inläggsbrist igår? Det har jag inget. Jag glömde. *duckar*

30 november 2010

Kul tur i huvudstaden

Mina kulturella tentakler slingrar sig vidare i alla riktningar. Jag har nu hört av mig till föreningen Teater Reflex, och frågat om de kan hjälpa en stackars scenkåt norrlänning med att hitta en lämplig teatergrupp. Dessutom var jag på möte i söndags med några medlemmar i den lokala Peaceworksföreningen, där jag nu kommer medverka på diverse event. En av tjejerna där var intresserad av poesi, så jag har bjudit in henne till Poetry Gangbang på torsdag då jag kommer vara med och tävla. Yes, jag ska tävla i poesi, och jag har inte ens skrivit färdigt dikten än. Det kommer bli en variation på Till Dig, en fyra år gammal dikt från Vadstena, problemet är att jag inte hittar den digitalt, och därmed måste skriva allt från scratch, och jag minns inte hälften...

Nästa problem är att jag faktiskt behöver två ditker, ifall jag skulle lyckas gå till finalduell på torsdag. Då måste jag ha något att duellera med. Pinsamt att bli kallad till duell och inte ha en dikt att duellera med. men det ordnar sig alltid gör det. Till helgen kommer Peewee hit och tar med sig Cameron, så då ska jag bege mig ut och fota min vackra omgivning.

Då har vi alltså poesi, teater, foto och Peaceworks. Inte illa pinkat på en månad! (På söndag har jag bott en månad här.) När jag får Cameron ska jag fota den bild jag köpte på scifimässan och tänker rama in. It's awesome. Och resten av rummet också såklart. Nu blir det diktande på hög nivå! Lyssnar samtidigt på Driftless Pony Club. Gör det du med! Sök på Spotify, och börja med Legends of Archery. De är sköna.

I'm an expert!

29 november 2010

Master Control Program, bring me Cameron

Det är måndag gott folk, och det har blivit dags för Veckans Örgasm! Denna vecka är det en speciell låt. Bakgrunden är att nu i december har uppföljaren till 80-talsfilmen Tron, Tron Legacy, biopremiär. Musiken i filmen görs av ingen mindre än Daft Punk (Låtar som Technologic och Around the World). Den kommer bli hård och awesome alltså. På Youtube finns flertalet musikstycken som hävdas vara från soundtracket till filmen. En av dessa, är Veckans Örgasm. Dock är det ganska säkert att just den här låten inte är gjord av Daft Punk. Istället är det en skicklig person som gjort en remix på trailermusiken. En mycket skicklig person. Låten, som inte har något namn, är tyngre och hårdare än Daft Punk, tyngre och hårdare än Tron. Jag kallar den Tron Legacy Trailer Remix. Se upp så inte öronen smälter. Klimax @ 1:42 och 2:51. Kom ihåg att lyssna ändå till slutet.



http://www.youtube.com/watch?v=DmKDVvIEhBY

Det finns inget mer episkt och samtidigt mer skrämmande än att lyssna på den här när man är ute och går, och sedan följa impulsen att springa när den går igång på allvar. Den är underbar. <3

*******

Jag har verkligen börjat komma in i Illustrator, och börjat utforska det. Mer bilder kommer snart på StudioWiklund. Dessutom fick jag pröva en ritplatta hos Wacom under Fotomässan i helgen. Jag vet inte riktigt vilken storlek som skulle passa mig, liten eller medium. Men liten vore bäst, för då får jag den snygga svarta för under 800 kr, och dessutom ryms den (kanske) på mitt skrivbord. Något att spara till i alla fall. Jag måste också välja modell av kamera när det blir dags. Det blir en Canon, så klart, antingen 500D eller 550D. Skillnaden? 550 har 18 megapixlar, 500 har 15. 500 kan spela in HD-video i 25 fps, 550 klarar även 24 och 30 fps.

Det beror alltså på hur pass avancerad videokamera jag behöver i den, om jag kommer ha kvar den länge och använda i samband med andra större kameror. Jag vill verkligen ha 550D, men undrar om det är värt 1 000 till 1 500 kr extra. Det kanske räcker med den mindre, som går på under 6 000 inkl. objektiv. Hur som haver är det en framtida fråga, som kommer efter en ny dator. Vad ska jag med en videokamera till om jag inte har en dator som klarar av att redigera det?

26 november 2010

Inget jobb, men jobbträning

Jag lär mig Illustrator just nu. Så fort jag får dötid över på jobbet (som idag när det inte kom in något att göra så jag bara lekte hela dagen) övar jag mig och prövar nya tekniker. Jag blev extremt nöjd med försöket jag gjorde idag, en bild som tog ca tre timmar att slutföra, och än behövs några finjusteringar. Dock blev jag så nöjd att jag var tvungen visa den för världen. Den finns på facebook och på StudioWiklund.

Jag har bestämt mig för att bara blogga på vardagarna, och inte på helgerna. Så då blir det ett nytt inlägg varje vardagskväll, med Veckans Örgasm varje måndag, och från och med nästa vecka ett stycke nödigt eller onödigt vetande varje torsdag. Vad ska det heta månntro?

Nu är min lägenhet städad och jättefin. Kanske lägga upp bilder snart? Tack, och adjö.

25 november 2010

Unstoppable

Idag kom jag hem för ca 45 minuter sen. En lång dag alltså, eftersom det tog 12 timmar från det att jag lämnade hemmet till hemkomsten ikväll. Jobbet höll på ganska länge, och jag insåg därmed att jag inte skulle hinna hem och äta om jag ville på Poetry GangBang till 19.30, så det blev en macka på Subway i city. Sen till Fridhemsplan och ner i biljardpuben Snookers källare. Det var 10 poeter som tävlade där, både nykomlingar och veteraner, vissa skitbra, vissa mindre bra. I överlag var det en härlig kväll, även om jag knappt kände någon och inte hade någon att prata med före och efter uppträdandena, mest tack vare avslutet.

Det var en tävling, så vi i publiken skulle naturligtvis rösta. Till finalduell gick två av de fyra poeter jag gillade mest, Evy som var äldst, och Adam som var bland de yngsta. Jag gav Adams dikt tio poäng. Den handlade om alla saker som irriterar oss i vardagen, stora som små. Mest små. Hans finaldikt handlade om småbarnen som han upptäckt ämnar ta över världen, och ingen annan ser det. Awesome! För att rösta på en finalist skulle man skrika "gangbang" åt den man gillade mest. Den som fick högst decibel vann. Det var så jämnt så vi fick skrika två gånger. Jag skrek mig hes, men Adam vann med viss marginal och gick därmed vidare till finalen. Så underbar känsla, det var som om jag själv vunnit. Vilket jag hoppas på. Jag kommer nämligen tävla själv nästa vecka eventuellt. Jag anmälde mig till värden, Patrik El-Hag, och han skulle kontakta mig i veckan. Jag måste slipa till något bra till nästa torsdag alltså. Två sake, ifall jag faktiskt kommer till finalduell. Sedan, lördagen den 18 december, är det final. Och en summa pengar står på spel. Jag har inga förhoppningar om att vinna hela alltet, men med kämpaglöd kan jag ta mig till finalen i alla fall, jag har två försök på mig.

Det var min kväll, och jag behövde bara få ut det. Jag log hela vägen hem, på tunnelbanan såväl som på bussen. Min slutsats efter dagen är, vilket jag skrev på facebook i väntan på tåget, att jag älskar att bo i en stad som LEVER. Så mycket kultur, och så mycket att göra. Precis i min smak. Nu följer ett bloggrelaterat meddelande. Jag har skrivit ihop ett schema nu för många måndagar framöver. Varje måndag kommer jag nämligen utnämna veckans örgasm. Det är ÖRgasm, inte orgasm. Den första var väl förra veckan, men idén kom i måndags när jag la upp en länk till How To Be Eaten By A Woman. Kanske även en spotifylänk utöver youtubefilmen?

Nu har jag sett Wheezy Waiter och läst om binära prefix. (Check it out, it's quite geeky and awesome.) Kolla gärna in min andra blogg, Studio Wiklund; jag har börjat uppdatera med helt nya skapelser. Tack till Marika och Carro för era förslag på vad Jean-Pierre Palenski kan ha skrivit i min bok. Jag tror det lutar åt Carros förslag, "Hoppas du tycker om mina enkla verser", något i den stilen i alla fall. Dock var inget av förslagen särskilt roliga, så ingen kaka åt er, tyvärr. Tack och god natt!

24 november 2010

Han hade nyss haft ett dubbelpipigt hagelgevär i baksätet. Det var en attrapp. Han jobbade på Cornelisfilmen. No worries.

Sådär. En särdelse lyckad utflykt till Gröndal ikväll. Det var poesiafton på biblioteket där, och jag som nu skrivit några dikter för första gången på jag tror två år kände mig lockad att börja utforska kulturlivet i Stockholm, en konstform i taget. Det var jag och tre andra som ville läsa dikter på den öppna scenen, samt en gästpoet och en hemlig gäst. Det var mycket mysigt, de hade dukat upp vatten, kaffe och te, och även clementiner, pepparkakor och noblesse fanns att smaka på. Jag var sist ut på öppna scenen, före gästpoeten. Jättekul! Åh vad jag älskar att uppträda, särskilt med egenskrivet material. Det var därför jag var med i Open Jam för snart tre år sen. Och då gick jag vidare! Det gick över min förväntan, flera av de andra poeterna (ooh vad fancy jag låter) kom fram till mig och sa att jag var duktig och borde fortsätta. Kul!

Innan jag läste upp mitt, i pausen som var, började den hemliga gästen prata med mig. Han hette Jean-Pierre Palenski, halvt fransk, halvt polsk. Han frågade om jag hade något att framföra, och om jag brukade skriva. Han gav mig sedan sin senaste diktsamling, Ekot av smällen, som kom ut i år. Jag bad honom skriva något i den. Exakt vad han skrev har jag inte kunnat utläsa än dock. Något i stil med "Hoppas du ... och ... enkla ... /Jean Pierre Palenski" Här är en bild på det. Kan någon läsa vad som står? Eller ännu hellre, fyll i mellanrummen med vad Du tror att det står. Du får en kaka om det är bra!


Nåväl. Efteråt blev jag inbjuden till den avslutning de ska ha för den här turnerande poesiaftonen som pågått hela hösten. Den 11 december. Då är jag i Linköping. Fuck. Men! Jag ska på Poetry Gangbang imorgon kväll tror jag, och de två arrangörerna skulle vara där då. Samma arrangörer som för övrigt skjutsade mig till Slussen i en gigantisk van efteråt. Först hann jag dock prata med bibliotekarien som höll i det från den ändan. Hon hade bott i Luleå i 12 år och blev så glad när jag först sa att jag var nyinflyttad från Norrbotten. Det var kul, kanske man åker dit och hälsar på igen, lånar någon bok eller så.

Alltså, de var verkligen jätteimponerade av mig. Varför är det så ofta så? Det måste vara för att jag nästan alltid är så mycket yngre än de flesta andra. Jag vet inte, jag blir alltid lika förvånad. Men det var roligt att få bekräftelse, och det sporrade mig helt klart till att fortsätta utforska kulturlivet. Nästa blir teater, vilket kommer bli svårare. Jag måste höra mig för på olika ställen hur läget ligger. Sen till våren är det dans som gäller. More lindy hop baby!

23 november 2010

Varför var min plumpy nut tom? :(

Jag måste verkligen justera bilden i rubriken. Jag breddade hela bloggen för att ackommodera en hel youtubevideo. Den klipptes av en bit in från högerkanten tidigare, och nu när jag tänkt bädda in videor då och då är det bra om man ser hela rutan. Duh. Dock hängde inte bilden ovan riktigt med, så jag måste lta upp den på datorn och bredda den också. Mitt problem, om jag får gnälla som bilddesigner, är att jag vill hitta originalfilen i psd-format, för jag vill inte öppna jpegen, ändra storlek och spara om. It destroys the quality, dude. Jag måste alltså leta fram den i den osorterade delen av min photoshopmapp, vilket jag inte ids, för jag är trött. Varför är jag trött? I'll tell you why.

Idag började jag jobba redan kl 8, när jag normalt börjar 12. Och eftersom det strulade så mycket under bilstripen (uttalas strajp...) fick jag gå 8 timmar utan mat. Uhhhh.... Men sen var det go thailunch, bjussat av jobbet. Och jag somnade inte fyra timmar tidigare än vanligt igår heller... Min hjärna kickade igång där runt halv 12, och när den väl börjat snurra är det svårt att tagga ner utan att få ut orden ur systemet. Det blev alltså en tupplur när jag kom hem efter fyra, men det gick dåligt för att en massa ungar spelade boll ute på gården och jag har en ventil ovanför fönstret som jag inte får igen och därför fick deras glädjeskrik i öronen istället för sömnens vaggande surr.

Hur gammal var jag nu igen? 21? Är du säker på det?

I'll prove it, en gamling skulle inte orka alla aktiviteter jag har planerade i veckan. Imorgon: poetry slam med öppen scen (Vad bra att jag suttit uppe sena kvällar och diktat då). Torsdag: Öuhmm... Filmfestival kanske. Fredag: Fotomässa och Filmfestival. Lördag: Scifimässa och Filmfestival. Söndag: Harry Potter och Filmfestival. Jo just det, det är Stockholms Filmfestival i veckan! Yay! ^_^ Ska köpa årskort imorgon för en billig penning. Kanske inte ser film varje kväll, det blir ändå 70 kr per film. Den jag måste se är i alla fall Rare Exports. En finsk film, på engelska, om borrning i ett berg i finska fjällen som leder till frisläppningen av den onda tomten. Oh yeah. Hade också velat se Four Lions; om tre brittiska, oerhört korkade, muslimska terrorister, men den var slutsåld alla föreställningar.

The Wheezy Waiter-marathon continues! Yes, I am a beard lover.

22 november 2010

Disagree, and get a good thumping

Jag var på Naturhistoriska Riksmuséet i lördags. Det var mysigt, även om många barnfamiljer uppehöll sig där då det var en lördag, allt skrän och skri (det var inte så mycket) var uthärdligt. Bland annat gick jag på stenutställningen. I WANNA ROCK! Det låter jättetrist att kolla på stenar och mineraler, men det är faktiskt mycket intressant. Vem kunde ana att stenar kan vara så vackra? Seriöst, delar av utställningen hade mer skönhet än den mest fantastiska blomma. Jag har varit där förut, och jag kommer gå dit igen, för jag tröttnar aldrig på att beundra vackra tingestar. För att inte tala om alla exotiska, för det mesta utdöda, djur som fanns uppstoppade! Inte bland stenarna så klart; de var i avdelningen Livets Mångfald. Man tröttnar verkligen aldrig på naturhistoriska.

Dessutom fanns där en tillfällig utställning, tillverkad av någon form av studerande ungdomar, jag kollade inte så noggrannt. Den handlade om smalhet och skönhetsideal, främst bland kvinnor. Jag fick se idealen förändras under 1900-talet, se en bröstförstoringsoperation (huwh, jag trodde jag skulle få mardrömmar), och läsa en stor tavla fylld med faktarutor. Denna var indelad i kategorierna smalhet, behåring och... nånting mer som jag inte minns för stunden. Något relaterat till skönhet i alla fall. Det stod bland annat om modeller som dött av svält under klädbyten mitt i en uppvisning, och om Karl Lagerfeldt som sa upp samarbetet med H&M efter att de börjat sy upp hans kläder i större storlekar. Han påstod att hans kläder endast skulle bäras av smala och ideala människor, något i den stilen. Köp alltså inga kläder signerade Lagerfeldt!

Dock vad som upprörde mig mest var faktarutan om Fijiöarna. Och detta skrev jag ner för att komma ihåg alla detaljer. Enligt en undersökning gjord 1998 började 15% av landets 17-åriga tjejer att kontrollera sin vikt genom svält och kräkningar inom 38 månader efter att västerländsk tv började sändas där. Det tog alltså bara tre år för 15% av tonårstjejerna i Fiji att utveckla anorexia i hopp om att nå västvärldens korrupta skönhetsideal. FY FAAN.

*******

Veckans örgasm är denna låt, How To Be Eaten By A Woman, med The Glitch Mob, underbart hård och skoningslös elektro. Jag rekommenderar hörlurar med bra bas och hög volym för att verkligen uppskatta storheten i detta stycke hjärnkokande själsmusik. 0:40, 2:00 och 3:40 är höjdpunkterna. Njut.



Spotify: The Glitch Mob – How To Be Eaten By A Woman