"Why?" he asked himself. "Why must life be a total bitch?"
And they all looked down, finding nothing to say, nothing to comfort him with. For there was no comfort.

Hmmm, vissa... problem... har uppstått. Gillar hon mig? Jag hoppas det. Jag vill tro det. Frågan är bara hur jag ska gå till väga. Om jag vetat mer säkert om hon tycker om mig hade jag vågat "öka trycket" på henne.
Jag är så jävla osäker!!!
Nu har jag då beställt en ros, så det får bära eller brista på den 14:e. Hon trodde inte hon skulle ha tid förrän efter det... Men jag måste visa ett ökat intresse innan dess, annars kan det bli lite för stort steg tror jag.

Hjälp mig!!! Jag får total brainfart när jag ska Nu kom hon hit. Uppdatering ikväll. Out.

Schnookum

Har skapat en ny användare på DeviantArt. Efter ett antal månaders inaktivitet på sidan kände jag att det var dags att börja på ny kula. Användarnamnet InléOfDarkness kändes lite för emo för att passa mig numera. Så nu har jag Studiowiklund, och bilder ska komma snart. Dessutom har jag googlat Martin Wiklund, och då hittat en snubbe i Eskilstuna typ. Han har musik på MySpace, och bilder på DA, och de är underbara! Jag tänker nog adda honom på msn, eftersom vi har samma namn och han kanske kan lära mig ett och annat om PS.

In other news, det verkar bli en road trip söderut i Sverige i sommar. Henrik och Linnea var jävligt på, särskilt Linnea. Som ett barn på Julafton när jag föreslog det. Isak är också på såklart. När vi far till Övertorneå på sportlovet för att fira Linnea blir det nog lite preliminär planering. Spännande!!!

Jag har nu skrivit färdigt en short story; Schnookum. Ska nog göra fler sådana som utspelar sig i samma värld. Den blev rätt cynisk och depressiv. Mitt budskap är hur som helst att ignorance is bliss; ju mer man tänker och grubblar desto mer lider man. Dock är den inte utan humor. Först blev karaktären en ful nörd, men jag insåg att ett emo-barn var mer passande och ändrade accordingly.

Nu ska jag lägga mig, vettefan om jag kommer kunna sova dock. Jag är rätt nervös för imorron. Har en sak jag ska göra som jag velat göra länge, men inte samlat tillräckligt med mod till förrän nu. Wish me luck!

"Lass mir schwimmen, in BENZIN!"

Kom just hem från Magnus. Vi såg film, Clerks 2 och Dogma, och färgade hans hår rött, samt åt palt. Jag följde även med när han klippte sig på Frisör, så följde han med mig när jag köpte ut min nya medicin på apoteket. Tetralysal, mot finnar. Tas två gånger per dag, helst i kombination med mat för att undvika obehagligheter, dock inte med fil eller liknande. Jag äter nästan alltid fil till frukost. Det betyder att jag antingen måste sluta äta fil till frukost, eller ta pillret till lunch. Gissa vad jag väljer.

Åh vad jag älskar att köra bil. Särskilt nu när jag for hemåt från Bodsvedjan, och jag satte in Rosenrot i stereon. Finns ingen bättre låt att spela i bilen än Benzin. Dock är det opraktiskt då det blir svårt att hålla sig under 50. :P
Vi var förbi på Silentium och frågade efter jobb. Vi får skicka in våra CV:n, så kanske det blir någon plats ledig. Fuck. Nu är enda chansen den där praktikplatsen på larmbolaget som brossan skulle höra om. Please call me soon, bro!

Det är nu två födelsedagsfester inplanerade i min lägenhet. Josefins och Fridas. Första blir nu till helgen, vilket är lika med städtajm. Och tvätt. Jippi... Jaja, det behövs verkligen. Just nu vill jag inte vara här, och det har jag aldrig känt förut. Fast å andra sidan så har jag inte haft bil förut och känt sådan lust att sätta mig i den och bara köra dit vägen tar mig, samt att jag aldrig känt mig så social som nu. Liksom, jag vill bara umgås med vänner nu. När jag var deprimerad ville jag inte det, då föredrog jag ensamheten alla dagar. Men nu vill jag ut i världen bland folk och fä.
Vita vult. Typ. Min latinska är inte särskilt bra... ><

"...they know the way of the samurai"

Såå, då väntar jag bara på att filmen jag just gjort färdigt ska renderas. 2 minuter kvar bara. Amanda, Linn och Gustav bad mig om hjälp med en film till deras svenska-arbete, så jag tackade gladeligen ja. Det blev riktigt bra, om jag får säga så själv, jag är då nöjd. Funderade vad jag skulle använda för musik till vissa klipp, men det blev utmärkt med några intron från Azam Alis Portals of Grace. Man kan använda henne till nästan vad som helst.

Vilken dag! Först kört till Boden från Harads I MIN HELT EGNA BIL! En Toyota Corolla, inköpt från min syster. Hennes pärla har det varit i mången år, och nu är det min pärla. Hon är så härlig! Ja bilen menar jag då, inte syrran. När mattelektionen var färdig fick jag, efter en förfrågan av en viss person om hon får fira sin födelsedagsfest hemma hos mig, vilket jag gladeligen tackade ja till, köra runt Linnea och Isak på stan i diverse ärenden. Vi hamnade till slut på Dollarstore, där jag var i fredags med morsan, då det öppnade. Vi köpte bl a 10 paket nudlar för 2 kr styck, och drickburkar för 3 kr styck. Sen hem till Linnea och äta lite nudlar, vilket betydde att vår gemensamma middag kostade 5 kronor per person! Sen skjutsa Isak på saxofonträning, och själv ha vattenbalett, med bubbelpool och bastu efter. Så hem till Henrik och se film. Najs. ^^

Det är helt sjukt vilken känsla man får av att köra runt i sin egen bil! Plötsligt kör jag med all självsäkerhet i världen, något som jag aldrig haft när jag övningskört förut. Liksom, nu kör jag utan att knappt tänka på alla saker som oroade mig förut. Det betyder inte att jag kör mer vårdslöst, bara att jag tänker bättre och snabbare i trafiksituationer, och att jag känner ett större ansvar för fordonet jag framför. Så nu har jag körkortet, och jag har en bil, och ingen kan stoppa mig från att ta mig vart jag vill. Så jävla sköööönt!!!! XD

Save my soul

My heart:

Will it crack or seal? No one knows. No one, but you...

01001001001111000011001101010101

"Fall of the United States"

HAHAHAHA!!!
Hittade följande länk i en nätannons: http://the-end.com/2008GodsFinalWitness/, vilket leder till en sida där en författare låter folk gratis ladda ner eller beställa hans två böcker. Mycket intressant läsning, särskilt den andra, som berättar om hur USA kommer gå under i år, och sluta med ett tredje världskrig. Han vet det för han är utsänd av gud till kristendomen, judendomen och islam. Jag måste ladda ner den här boken. Nån rolig läsning ska man ju ha. XD

Bil på måndag!!! ^^

Wish

Dans och pilates ikväll, i ny lokal. Mycket spännande, jag har fått låna en pilatesmatta av Linnea nu ikväll, ska skaffa egen sen. Igår var det vattenbalett. Jag, fyra tjejer från dansen, och Yessiqa. Jag och fyra baddräktsklädda damer. Najs. ;) Men tungt var det! Jobbigt att röra sig under vatten.
Festen i lördags var riktigt rolig. Jag anser den lyckad, allt snask gick iaf åt. :P
Nu på lördag är det Singstar-kväll, eller snarare Ultrastar-kväll, dock med färremänniskor. Ska bli kul. ^^

Idag på retoriken hänförde jag mina klasskamrater med min djupa inlevelse i mina "tal". Alla fick läsa en snutt ur boken Sagor för barn över 18 år (eller nå sånt) av Tage Danielsson. Sen skulle alla hålla tal i tre minuter utifrån nåt som läraren berättade. Jag skulle berätta om mitt liv som lejontämjare.


En liten sång jag kom på innan jag skulle gå hem idag:
I wish you were mine.
I wish you were mine.
I wish I could hold you,
in my arms so tight.
I wish you were mine.
I wish you were mine.
I wish you and me were,
together,
forever,
and ever.
I wish you were mine.
(to be continued)
Jag funderar på att gå till Krypin UF och boka en ros till Alla Hjärtans Dag. Jag vet redan vad det ska stå i kortet...

Annihilator Schmannihilator

JAG KLARADE KÖRKORTET IDAG!!!! ^^
Det gick som smort. Mannen jag hade med mig (som påminde lite om Bertil), var väldigt bra.
Det var en tyngd mindre. Fattas bara en sak för att göra mig lyckligare än någonsin. De enda som jag vet läser den här bloggen vet redan vad det är. ^^

Som synes har bloggen nytt utseende. Är inte helt nöjd dock, men det var det bästa av det som fanns tillgängligt. Jag skulle vilja designa utseendet själv, men det betyder en massa kodande i html/css, och utan direkt input hur resultatet blir om jag ändrar ett värde är det inte något jag vill ge mig in på än. Tills vidare blir det så här.

Fler dikter är nog att vänta sig. Nu har jag ju fått inspirationen tillbaka. ^^
Plus att jag ska börja skriva på en ny berättelse också, en sorts fairytale-gone-bad (vilket också är working title atm, med undertiteln "a more or less horrifying bedtime story").
Det enda jag skrivit hittills är "Once upon a time, in a faraway land, there was a schnookums."

Snart Harry Potter, men först... PLASMA ZOMBIEES!!!! XD Älskar den låten alltså...

Shot through the heart, and you're to blame...

♀♂
Denna känsla som sprider sig
Sprider sig i magen, strålar ut i kroppen
Tusen solar brinner i mitt hjärta
Så överväldigande...
Större än allt...
Större än livet självt
۞
Lyckorus
En överdos av dopamin
Välkänslan gör nästan ont i bröstet
Så stark, så oerhört stark
Tusen solar brinner i mitt hjärta
Jag kan göra vad som helst
Tusen fusionsreaktorer som håller mig igång
I en evighet
∞
Tusen solar brinner i mitt hjärta
Och i mitten står du
♥

In other news...

Kom att tänka på följande citat när jag såg en bild på DeviantArt:
"If you hate someone, walk a mile in their shoes. If you still hate them, at least you're a mile away, and you have their shoes."
Jag gillar det. :D

Hhanyway, mitt objektiv är nu i Ånge, så det är halvvägs. Kommer förhoppningsvis i morgon, men förmodligen på torsdag.
Fin dikt jag skrev igår va förresten? I äkta poetryslam-anda. ^^
Idag skrev jag prövning i matte c. Det gick [censur] åt [censur] [censur] i [censur] som [censur][censur][censur][censur]. Jag hoppas på ett g, vilket räcker gott och väl för att få poängen.
Idag har jag även lämnat tillbaka min jacka på Intersport, eftersom fickorna var trasiga. De hade ingen annan kvar! :'( Så nu har jag ett tillgodokvitto att använda till nåt annat där. >< Skit.

Ikväll ska jag städa och diska. Och boka tvättid till innan lördag. Samt börja skissa på en engelska uppsats. Men vad fan ska jag skriva om?! Arghh.....

In other news... am I making any progress? Who knows? I wish I did. Fuck. *Prays, crosses fingers, and apologises for saying the f-word*
Please let it go well. Help. Hilfe.... Gesundheit!!!! XD
Hhanyway... as I said, wish me good luck! Or else!....

Kanske?

Jag går genom staden, i kylan och mörkret, på vägen upplyst av lyktor, musik dunkandes i öronen.
Jag hälsar på hos vänner, sitter en stund, pratar, umgås, har trevligt.
Jag sitter framför datorn och ser anime, läser serier, lyssnar på musik, eller bara slösurfar.
Jag gör allt som jag vanligen gör men ingenting är som det ska.
Vad jag än gör ser jag hennes ansikte. Det går inte en minut, en halv, innan det dyker upp för min inre syn.
Jag kan inte göra annat än att tänka på henne, fundera om hon är den rätta, om hon kanske skulle kunna tänka sig att möjligen eventuellt kunna älska mig tillbaka.
Den önskan i mitt innersta, den som driver mig framåt, är den att vi två blir ett par.
Men hur länge innan jag får svaret? Det driver mig galen. Jag blir utan vett och reson, med en törst efter kärlek besvarad som ej kan dämpas, efter år av längtan utan resultat.
Den fråga som jag konstant ställer lyder: är det min tur nu?

När jag tänker på henne vill jag gråta, skratta, skrika, le, springa 1000 mil härifrån.
Allting gör mig förvirrad, för vad är jag annat än en hormonstinn tonåring vars känslor byts i ett nycker? Jo, jag är kär.
En crazy fool in love.
En känsla som sprider sig runt i kroppen, från knoppen till snoppen, det finns ingen stopp'en, det blir värsta floppen, när jag når sista droppen, och jag drar i proppen. Allting rinner ut. Jag önskar det kunde ta slut.
Snälla, låt det gå som jag vill, annars blir jag deppig igen, och då kommer livet suga som fan. Jag vill inte hamna där än en gång. Snälla bruden, älska mig tillbaka.
Låt mig sova nu. Godnatt.

Fotografisk ambition

OMG! Jag har beställt ett nytt objektiv till kameran. Sigma 70-300 mm super macro. (=D)^42
Det kommer senast torsdag, förutsatt att allt går enligt planerna. Muahahahahaha!!!
Så har jag upptäckt det roliga i fraktaler, antingen att se på dem i Xaos, eller att göra egna så kallade fractal flames i Apophysis. Eget gjort exempel nedan.


Note to self: skriv om presentationen på bloggen. :P

Fuck love. It will only ever hurt you.
The magic 8-ball said so.

The major kicks ass. She does, ya!

Forty one ways to die
one strong will to live
world's gone all awry
faith is the battlefield

Så börjar Azam Alis Forty one ways. Jag blev kåt på den låten när jag lyssnade och hörde de två första raderna. Fyrtioett plus ett är lika med 42. Yay! Ja, jag gillar det talet. Jag ska snart börja läsa The Ultimate Hitchhiker's Guide to the Galaxy, som jag fick i julklapp. Alltid värd att läsa om.

Något annat jag är kåt på (tolka inte kåt som kåt nu, det är bara ett uttryck) är animen Ghost in the Shell. Filmen är UNDERBAR! Tvåan, Innocence, är jävligt bra den med, särskilt i det visuella. Serien, Stand Alone Complex, som jag just nu följer (har börjat på andra och sista säsongen) är inte lika bra (även om den har en väldigt cool undertitel), men den duger gott och väl. Just nu sitter jag och väntar på att den ska ladda lite till, jag streamar nämligen alla avsnitt från animethat.com, vilket är ganska bekvämt, till skillnad från att behöva ladda ner avsnitten innan man kan se.
Eller ännu värre, att faktiskt köpa dvd-boxen och importera den från USA. *Gasp* Unthinkable...

w00t! Nu har den laddat halvvägs, det borde räcka. See ya!
Ps. En redogörelse över perioden från torsdag till måndag kommer snarast. Den var bisarr. Så.

Plattformsvänner. Eller hur var det nu?

Åh vad jag älskar att hjälpa människor! Man får en sån härlig känsla i magen, och kan inte låta bli att le. Ta just nu som exempel. En tjej jag inte hört av på över ett år börjar prata med mig på msn. Hon känner pressen från sista terminen på gymnasiet, och har ett väldigt deppigt meddelande efter sitt namn. Efter lite snack, och efter att hon intygat min snällhet, byter hon ut det sista deppiga mot "men det går nog mot det bättre". Givetvis behöver det inte vara tack vare mig, men det känns gött att tänka så, ergo tänker jag så. Hur som helst så har jag återfått en kontakt, och hon är väldigt sugen på att fortsätta hålla kontakten. New friend ^^

In other news, jag har nu prövat de två mest banbrytande pussel-/plattformsspelen någonsin, och även varvat det första; Portal, och Super Mario Galaxy. Portal, som går ut på att med hjälp av två portaler som leder till varandra, en röd och en blå, ta sig ut ur ett testlaboratorium. Man kan placera de på vilken slät, tillräckligt stor yta som helst, väggar, tak och golv. Gå genom väggen och fall från taket, eller hoppa genom golvet och ut ur väggen på en hylla tio meter upp. Eller varför inte placera den ena portalen i taket och den andra i golvet rakt under. Du faller, och faller, och faller, i en oändlighet. (Man får en bonus om man faller 10 000 meter.) Skitgrymt spel, allt som allt.

Super Mario Galaxy leker med gravitationen istället för portaler. Alla planeter i alla galaxer, hur små de än är (och vi snackar smått här, inte större än en bil i vissa fall) har en egen gravitation. Detsamma gäller för plattformar. Man kan alltså gå under nästan alla plattformar (så länge ett svart hål inte lurar på andra sidan, såna finns det gott om), vilket faktiskt gör att SMG revolutionerar plattformsgenren med sin genialiska uppbyggnad. Att spelet dessutom blandar musik från alla tidigare Mario-spel minskar ju inte heller betyget. Skitgrymt spel, allt som allt, även det.

Nu ska min nygamla vän gå och lägga sig, och jag likaså. En glädjande sak är hur lika varandra vi har upptäckt att vi är. Vi älskar båda att sova, och särskilt på dagen. Dessutom är "mysigt" vårat gemensamma favoritord. Shit asså. Jävligt häftigt vad man kan hitta varandra sådär bara. Nu kommer jag sova gott i natt. Tjoflöjt!

MAKRO FTW!!!

Garhghh..... Jag fick en makroblixt i julklapp. En stor ring man monterar runt objektivet som är kopplad till en låda ovanpå kameran. Bilderna blir helt underbara. Det var lika stor skillnad som att övergå från vanlig kamera till systemkamera. Det var den bästa av alla julklappar jag fick, och jag har aldrig varit så glad över julklapparna som i år.

Jag älskar makrofotografi. En helt ny värld öppnar sig för en. Jag har några saker kvar som jag vill skaffa till kameran; ett större teleobjektiv på minst 300 mm, ett extra batteri, och ett rejält makroobjektiv. Det som följer med kameran kan kallas ett makroobjektiv, som zoomar från vidvinkel till tele, men det skrapar ju bara på ytan så att säga. De bilder jag tar nu är under millimeterskalan, ner på mikrometer. Förmodligen några hundra mikrometer, men ändå. De visar vad blotta ögat ej kan se. Så. jävla. Häftigt. Punkt. Och med Photoshop i datorn kan man göra vad som helst...

Jag älskar min kamera.

Ljusen glimmar, och musiken genom huset ljuder

JULAFTON!!!

Yay! Vi har haft jättekul idag här hemma. Mamma och brorsan älskade skattjakten jag överraskade dem med. Små rimmande ledtrådar som leder vidare till nästa lapp någonstans i huset för att slutligen leda till ett foto jag skrivit ut. Alla har fått olika bilder, som jag har tagit själv för övrigt. Jag längtar tills pappa kommer hem från stan så han får göra sitt. Den är den roligaste. Han är i Boden eftersom han har jour och måste varje morgon under julhelgen åka till stadshuset för att kontrollera temperaturen. I know, it sucks.

Dessutom hade jag dragit snören i natt från granen där första ledtrådarna fanns i godisfyllda, konformade bägare till varje säng tillhörande rätt person. Kul. ^^

Ska fräscha upp mig nu bara, sen packa julklapparna, och så vänta på att åka till Svartlå. Livet har aldrig varit så bra som det är nu. Jag är så jävla lycklig.
Kram på er alla! Alla i hela världen! (Alla som jag gillar alltså...)

JUUUUL!!!!

Dan före dopparedan!!! ^^
Allting känns underbart nu. Jag sitter vid köksbordet och chillar framför datorn, samt spånar på min överraskning åt mamma, pappa och brorsan för imorron. Jag ska stiga upp mitt i natten och dra tre snören över hela huset som leder till nånting åt vardera person. Problemet är att jag tappat bort hälften av snörena samt "målen" som jag tänkte hänga i granen. :/ Jag tror att de är i stan. Oh well... Det får väl leda till ett gigantiskt antiklimax istället.

Livet leker känns det som. Jag har börjat få vårkänslor redan nu faktiskt. En söt liten tös som jag har blivit förtjust i. Det känns... uppfriskande. Håll tummarna för mig!
Det enda som är lite surt är att två julklappar inte har kommit än. En klapp till morsan har helt enkelt inte kommit, och en till Robert och Veronica fanns inte i lager, så den kommer inte förrns senare. Förhoppningsvis blir det nyårspresenter i alla fall.

Tjoflöjt!!

Stämningen ligger tät

Nu har jag och brorsan pyntat granen. Om två timmar kommer syrran och plockar upp oss så drar vi in till stan en sväng för att byta julklappar med mormor, bl a.
Jullovet är så härligt!!!

Längtar somfan till Julafton! =D
48:58:19 kvar till Kalle Anka....^^

Jag kuggade.

w00t!

En film om gårdagens fest som jag gjorde idag. Vad kan jag säga?
Låten heter Daddy Would You Like Some Sausage, med Tom Greene.

Tyvärr är bilden så liten så man kan knappt se vad det står. :P
Fråga om visning om nyfikenheten blir för stor. ;)

Mistah Cleanah!

Just hemkommen från Coop med MAAAAT!!!! Gött...
Var dessförinnan hos Malin och hjälpte henne och Louise att städe upp efter igår. Fast de hade redan gjort grovstädningen så jag fick dammsuga och svabba. Det var en annorlunda känsla att komma hem till en tjej och göra så. Hahaha, det var kul. ^^

Friends around me, unite!

Hemma från festen. ^^
Har bara haft en kort match Wii Tennis med Magnus, innan han gick hem till Josefin.
Det har varit väldigt trevligt. Jag har haft skitkul ikväll.

Och dagen var väldigt rolig den med. Linnea bjöd mig på fika innan vi gick till kulturens hus för workshopen. Dock var det inte vad vi väntade oss, att vi skulle få skriva dikter där och få tips och så, utan det var bara att man fick gå fram och läsa upp sina alster. Det var skitkul, särskilt när en gammal dam sa att hon gillade en av mina dikter, som jag hade skrivit på bussen till Lule.
Magnus Svartvall var där, en av mina favoritpoeter i området. Och Måns var där. Måns. Han är min idol nu. Jag har för mig att det var han som vann Poetry Slam på Lulekalaset, och nu gjorde han ett fantastiskt improvisationsnummer. Så jävla häftigt. Han är liksom inte äldre än mig. Coolish. Dit ska jag igen!

En lyckad dag, skulle jag vilja påstå. Ska bara kolla lite Futurama innan jag sover. Tjo!

The world is my playground

Åh så skönt. Åh så härligt. Jag upplever ett glädjerus just nu. Saker går så bra just nu. Det var med fjädrande steg som jag halvt gick halvt dansade hem från körskolan. Så bra gick det idag. Jag har körkortet som i en liten ask nu känns det som.
Jag längtar till morgondagen. Det ska bli så kul att träffa Linnea igen och gå på poesiworkshop med henne. Och julfesten på kvällen ser jag mycket fram emot.

Ikväll ska jag färga håret, städa lite, diska och se klart Sicko. Den filmen alltså... det är helt sjukt (no pun intended) hur sjukvårdssystemet är i USA. Särskilt i jämförelse med Kanada och Storbritannien. Där kan vi snacka välfärd.

Nu ska jag snabbt äta och sen diska medan euforin håller i sig. Det känns som om livet verkligen går uppåt nu. Nya vänner, nya span, och snart körkort och bil. Världen ligger för mina fötter.

Vinterbild tagen i veckan

Jag måste lägga in fler bilder på min blogg. Den är så trist med bara text, text och mera text. More pictures to come in the future!

"Marilyn Manson is the cause of this violence"

Jag tror jag blir galen! Det finns inte en enda fungerande torrent till den engelskspråkig versionen av Fahrenheit 9/11. Jag har prövat två olika, båda var på spanska. Jag har hittat en på ryska och en på engelska, men ingen fungerar längre. Skit. Jag ville väldigt gärna se den nu, efter att ha sett Bowling for Columbine. Jaja, jag får väl be brorsan ta med den, har för mig att han har den.

Bowling for Columbine var riktigt bra. Jag gillade den starkt. Jag älskar Michael Moore. Det är den första filmen han gjort som jag ser, och hans sätt i filmen var underbart. Det är ju hemskt allting, men det är så bra framfört.
Nu ska jag se hans senaste film istället, Sicko. Den behandlar sjukvården i USA. Intressant...

Antonsson spelar Metallica Live på hög nivå igen, precis som tidigare nätter. Håller han fortfarande på när filmen är slut ringer jag störningsjouren. Nu har jag fått tag i numret och kan ringa nästa gång det sammanfaller med min sömn. Kanske då redan inatt.

Snart lördag! Tjoflöjt!

Dreamweaver

Jag hade en dröm i helgen. Den började under det att jag sov halva lördagen, och fortsatte natten efter. Tror jag. Exakt vilka dagar det var är lite diffust.
Hur som helst, i drömmen träffade jag en flicka. Hennes namn var Helena. Hon såg inte ut som någon annan jag nånsin träffat, alltså ett totalt påhitt av min fantasi.
Vi pratade, om vad minns jag inte, ej heller hur länge, men vi skapade ett band mellan oss. Till slut kysstes vi.
Det var ingen liten och nätt kyss. Den var djup och sensuell. Jag kommer aldrig glömma känslan. Hon gjorde mig lycklig.
Plötsligt var hon inte där längre. Jag sökte och sökte. Åtminstone känns det som om jag sökte, men det ena ledde till det andra, och innan jag visste ordet av det så var jag tvungen att stiga upp.

Natten efter var jag ute och gick en vinterpromenad en vacker dag. Jag gick på vägen längs isen. Vid en korsning svängde jag fel och kom ut på en udde, en återvändsgränd.
Jag vände, och såg henne. Men nej, det var inte hon. Det var hennes mamma. Hon var där på en filminspelning. De är så lika. Vi pratar om hennes dotter en stund men när jag frågar var hon är rycks jag därifrån.

Båda gångerna vaknade jag med en blandning av glädje och sorg. Glädje över upplevelsen, och sorg över att hon togs ifrån mig, och för att det i slutändan bara var en dröm.
Ibland önskar jag att jag kunde för alltid drömma. Mina drömmar är just det, drömmar. Om jag fick bestämma så hade livet varit som i mina drömmar. Nästan aldrig mardrömsaktigt hemskt, men inte sockersött heller. Spännande, så skulle jag beskriva mina drömmar. Varje natt är ett äventyr.
Mina drömmar är det som håller mig samman, på sätt och vis. De ger mig energi till att fortsätta. De låter mig ta på det som jag mest drömmer om, de uppfyller sitt syfte. Jag får smaka på det som jag längtar efter, så att jag inte tröttnar på att längta efter något som aldrig kommer. Mina drömmar är mitt allt.

Sex i serier? Är det roligt? JO! XD

Jaha, så jag är 37% emo, enligt emocore.se. "Alternativ, men inte emo" var bedömningen. Jag tänkte skriva tack gode gud för det, men det kändes så fel när jag inte tror på gud. Äh, jag får väl bara se det som ett språkligt uttryck.

Jag ska inte börja yoga efter jul i alla fall har jag nu bestämt. Yessiqa sa att de kör avancerad poweryoga, ochd et är verkligen inte för nybörjare. Så istället blir det nu pilates till våren, och sen yoga, när jag fått lite träning för lederna och så. Perfa. Dessutom så ska jag få vara med på en liten kort uppvisning tillsammans med några dansare som gått hos Yessiqa förr (om någon av de som är med nu också ska delta vet jag ej), för hon ville ha åtminstone en kille med. Det blir för någon/några skolor i Boden, den 19 el 20 dec. Skitskoj!

Håller nu på och läser en ny webcomic, kallad Ghastly's Ghastly Comic, med undertiteln Tentacle Monsters And The Women Who Love Them. Lite porrig då och då visserligen, men riktigt rolig. Dock inte lika rolig som The Bunny System, vilken är en av mina nya favoriter. Jag älskar obscenitet. ^^

Julshow på fredag och lördag. Jag är gode nervös nu. Fast det är mycket rutin i det eftersom praktiskt taget inget jag i den gör är nytt. Min enda nya roll är som Jesusbarn, och då ligger jag i krubban nästan hela tiden. :P

Jag vill spela mer teate-he-he-he-heeeeer!!! ><

Mmmm...fresh meat....

En dikt jag skrev för ett år sedan. En massa blaha bara.

The snow glistening white in trees' branches
Sky is nearly shining with all the blue
Wond'r if that man's name over there's Sanchez
Now he's gone, maybe on way to the loo

The sofa in here feels so very nice
Feet on the table, I might fall asleep
Should any teacher see I'll pay the price
Or I will just quickly to my feet leap

The water boiler is full of water
Don't wanna know how long it has been there
It's age will probably match a porter
I wish I had that and a steak so fair
I would use it to all the meat sauter
And then devour it with greatest care

Tjolahopp! Nu är det fysik...

Julstämning

Nu sitter jag här och äter rostad fralla, med adventsljuset tänt och spelandes klassisk julmusik. Sen ska jag ge mig ut på stan och införskaffa en vinterjacka och ett par vita kalsonger. Det sista är till revyn.

Senare ikväll kanhända att jag skriver en dikt här.

En ny dag

Jag är här, men inte här.
Låst i tankebanor som surrar, bland hjärnspöken i mörkret.
Ett frö växer sakta till ett grässtrå. Jag kan höra det. Knakandes. Knarrandes. Växandes.
Allting växer.

Var är jag?
Låst i en evig strid som inte är evig. För jag är inte evig.
Jag kommer dö. En dag kommer jag dö. Eller en natt. It matters not, for eternity awaits. Ja, det gör det.
Världen växer.

Vad är tillväxt? Det stoff som oss berör, och gör oss gamla, det är själva livsessensen i denna värld.
Vi växer till vi krymper, för att vittra bort och dö. Blir nytt stoff, allt går runt runt, i en cirkel.
Nej.
I en åtta.
I en evighet.
Infinity awaits.

Det var ett tag sen jag senast skrev en dikt. Men nu är det tillbaka. Jag vet inte vad dikten här ska heta. Förslag? Hursomhelst, jag har sååå mycket att skriva om här, och om allt som händer i veckan, men det får bli senare, imorgon, eller rättare sagt idag. Nu ska jag sova.

En vågad Kauppi

Lars Noréns Hamlet var bra. Inte lika bra som Rikard III, men eftersom den är oslagbar så går det inte att jämföra på det sättet, vilket alla gör ändå. Jag kan däremot lugnt säga att den här Hamlet inte var lika bra som den jag såg i Vadstena förra sommaren. Men den var ändock bra. Början var faktiskt dålig men sen tog det fart och blev helt schysst, nakenchock och allt. Dancik, han som spelade Hamlet, var den bäste av dem alla.

Hade jag inte varit så jävla trött och krasslig nu så hade jag haft ett längre inlägg om naturlighet och nakenhet, särskilt inom teater, men nu är jag det och tänker gå och lägga mig. Jag skämdes över att behöva hosta under föreställningen, och imorgon kommer jag nog vara hemma sjuk.

(Dagens citat: "Jag behöver en tjej." XD)

Over and out.

"Mamma, vi bor i ett getto!"

Jag klarade teoriprovet! Fatta så lycklig jag är! Jag var så övertygad om att jag skulle köra (no pun intended) under de 25 minuter det tog mig att göra provet att det blev en total chock när det stod GODKÄNT med stora gröna bokstäver. 55 poäng rätt, av 60 max. Så jävla skönt. En sån oerhörd urladdning det var när jag gick från Vägverkets kontor för att ta bussen hem. Jag ringde runt till alla i familjen för att säga att jag klarat det. Fy fan så skönt. |D

Rubriken är gårdagens citat, sagt av Fredrik Lundqvist, inneboende på Landstingsvägen, Sveafältet. Så jävla kul. xD

Psycho Groupie Cocaine Crazy

Idag är tredje dagen utan anti-depressiva. Som sagt fick jag slut i söndags, jag hade bara halva dygnsdosen kvar då. Nu har jag varit på apoteket och köpt nya, äntligen. Nu i en praktiskt liten burk. Dessutom är jag tillbaka på Merck igen. Mitt första recept gav mig Citalopram Merck, det andra Citalopram Hexal, och mitt tredje, det här, blev Merck.
Redan i måndags kände jag effekten av en halv dos, och igår samt idag har verkligen varit omtumlande. Halvt bipolär har jag typ varit. Från deprimerad till nästan hypomanisk, fram och tillbaka. Det intressanta är att även biverkningarna (eller -en, för det är bara en jag märker av) upphörde blixtsnabbt likaså. Idag lyckades sjag stabilisera mig någorlunda, vilket kanske håller sig, men varför chansa? Jag lider inte av medicinen, och biverkningarna är inget problem längre.
På apoteket iallafall, så blev jag behandlad på ett sätt som jag inte riktigt uppskattade. Snälla nån, jag är deprimerad, inte förvirrat psykotisk. Första kvinnan; "jag lägger receptet i påsen". Mm, jag ser det, jag står rakt framför dig pucko. Kvinnan i kassan, "så lägger vi kvittona i påsen också", och sen fick hon som sträcka sin hand runt min hand som höll i påsen liggande på disken, och på ett besvärligt sätt stoppa in kvittona i den. Liksom, jag är en deprimerad 18-åring, inte en senildement 88-åring. Åååghh...

Ikväll ska jag snygga till bilderna jag tog på Revyernas Revy, förminska dem, och sen försöka skicka till revyerna i Kiruna, Överkalix, Malmberget, Ersnäs och Kallax. Coolt. Och så ska jag sms:a Ida från Kiruna. Precis. Jaa. Jajemän. Schjuuuu...

Åååhhh vad dansen är kuuuul!!! Längtar till uppvisningen om ett halvår. ^^

Things are falling apart

Fan.
Fan fan fan.
Jag orkar inte med skolan lägre. Jag funderar seriöst på att hoppa av IB, en tanke som aldrig förr slagit mig. Ger det någon sort indikation om hur pass allvarligt mitt tillstånd är?
Jag tror det skulle vara bäst, för alla parter. Natur lockar.
Jag tänker inte gå till skolan idag. Jag mår så jävla dåligt just nu. Det här går inte längre. Jag missade min evk. Ola ringer och väcker mig och frågar vars jag är. Försov mig. Igen. Imorgon ska vi göra det istället. Ännu en gång jag svikit mina lärare, och mig själv mest av allt.

Det är Eraser all over again. Kill me...

Frysen är min vän

...och bäst-före-datum min nemesis. Jag föredrar livsmedel som man kan förvara länge i rumstemperatur, eller som man kan frysa ned under en lång period.

Det var trevligt på Revyernas Revy i helgen. Vi gjorde bra ifrån oss, och även om inte allt annat var klockrent så var mycket av det bra. Helt klart bättre än ifjol. Jag blev mäkta impad av Kiruna Amatörteater, som levererade riktigt bra sketcher och dansnummer. Fast jag blev väl lite partisk av tösen som jag pratade med så smått. Det kändes som om vi skulle kunna fortsätta hålla kontakten efteråt, men helt plötsligt var andra föreställningen slut och vi höll på och packa ihop. Så svek modet mig och jag vågade inte fråga om hon hade en msn, eller ta hennes nummer, mitt bland hennes kompanjoner. Jag har hennes nummer från hitta.se, men är det lite för mycket att göra så och sen skicka sms och fråga efter msn? Inte för att det var en ansträngning, men... ja jag vet inte. Imorgon ska jag försöka samla mod.

Jag har redan köpt fyra julklappar. Två av dessa är böcker, och två klappar som jag planerar att köpa är böcker de med. Det blir en litterär jul i familjen från min sida. Borde inte vara så svårt att hitta något till de som jag inte har böcker till, bara för att liksom. 43 dagar kvar...

Jag var lite sugen på att se Romeo och Julia på Saga i december, men upptäckte i fredags att det var en opera som direktsänds från New York. Så njä. Skull int tro de. Opera är inte min grej helt enkelt.

Imorgon måste jag även ringa Kerstin och be om ett nytt recept på Citalopram, för nu har jag slut. Helt slut. Det blir en tung vecka. ><

Mitt årsslut:

• Krymplingen från Inishmaan kl 19 ikväll på Saga. Päronen kommer till stan för att se den med mig.
• Halkbana i Piteå på onsdag.
• Revyernas Revy fredag och lördag, på Norrbottensteatern i luleå. Då uppträder man. Och käkar hotellfrukost på stat.
• Teoriprov 20/11, om två veckor.
• Hamlet på Saga den 22 november! Med regi av Lars Norén. Som upplagt för en ren tragedi.
• Uppkörning häromkring, förhoppningsvis redan i november.
• Julshow med Haradsrevyn 7-8 december, på Edeborg.
• Workshop i poesi på Kulturens Hus i Luleå med Linnea den 15 december.
• Plus en hel del revyträning och lite hemligheter då och då...
• Sen, besök hos Kerstin den 18/12, och slutligen... JULAFTON!

Jag har inte fixat en enda julklapp än, men jag har börjat planera...
Btw, körlektionen idag gick jättebra. Jag var tvungen stressa från mattelektionen eftersom jag hade glömt bort att det var idag då kalendern i mobilen larmade. Dessutom har jag vsrit så jääävla trött idag. Kan ha att göra med att jag såg Freddy vs Jason inatt, och sen läste gode länge innan jag somnade. Sen upp 06.00 eftersom jag var tvungen åka med bussen från Harads...!

Var filmen bra då? Nåvetnå. Jag blev ju inte rädd, men underhållande var det. ^^
Jag gillar Jason Voorhees. Han är brutal, våldsam, och bär hockeymask. Gotta love him.

I am Death incarnate

Ikväll är jag då det, på halloween festen jag ska på. Jag hade föredragit att stanna hemma i Åminne ikväll, men ett löfte är ett löfte.
Ett par saker har hänt sen sista inlägget. Jag har pratat med vänner som jag inte hört av på veckor, och umgåtts med vänner som från den gamla goda tiden. Plus att jag blivit arg. Väldigt arg.

Jag står fortfarande högst upp på listan över möjliga gudfäder till Elinas framtida första barn. Det känns bra. Nu är de förlovade och ska gifta sig när de blir stadigare. Vem vet, jag kanske åker till Finland på bröllop om nåt år? Jag åker då dit för att hälsa på i början av nästa år. Körkortet kommer vara en välsignelse. Särskilt den här och kommande helger hade jag behövt körkort. Det hade underlättat enormt med alla Edekuls repetitioner inför julshowen, eftersom jag bor i Boden och ahr en del planer för de kommande helgerna. Nu fick jag skjuts till stan med mamma, eftersom hon skulle på minnesstund för Kent hos Oddfellow, och imorgon bitti kommer pappa hit och hämtar mig. Jag älskar min pappa. Jag borde verkligen säga det till honom, men det är så svårt med tanke på hans o-emotionella sätt. Han är inte okänslig, men han kan inte uttrycka känslor ordentligt.

Farsan kommer få det sååå mycket lättare när jag får körkort, bil och jobb. Inget mer skjutsande mig, och inget mer betalande min hyra, elräkning, bredband, tidningar, etc... Jag hatar att vara ekonomiskt beroende, men nu har jag inte så mycket till val, eftersom studiebidraget inte ens räcker till hyran. Men det ordnar sig nästa år. Då ska jag jobba i ett år, och sen göra färdigt skolan nånstans.

Men mest av allt hade jag velat ha en bil igår kväll. Låt mig med några ord beskriva min sinnesstämning under en tidsperiod igår. Jag använder engelska ord för att de är coolare.
Wrath.
Rage.
Fury.
Hade jag varit hulken hade huset inte stått kvar. Jag blev mer rasande än jag någonsin blivit på riktigt. Så arg har jag bara varit i drömmar. En god vän till mig, en som jag bryr mig om och ofta talar med om våra problem och sådant, fick sitt sköra hjärta brutet, krossat, manglat, stampat och sen krockat med en klump antimateria. Så ser jag på det. Jag vägrar repetera vad det där jävla fyllot skrev till henne, för bara vid tanken på det vitnar mina knogar. Jag säger det, hade jag haft körkort igår hade jag satt mig i en bil och kört raka vägen hem till henne för att hålla om henne och säga att allt blir bra. Men nu hade jag inte det, och eftersom hon bor några mil bort kunde jag inte ta mig dit. Vilket gjorde mig ännu argare.
Hon var då glad att jag var online på msn och fanns där för henne, vilket var skönt att höra. Hon mår bättre nu, och det är huvudsaken. Men får jag någonsin händerna på killen där så kommer det inte finnas tillräckligt mycket kvar av honom för att bevisa hans bortgång.


Jag igår:

Emokitty XD

Jag kan inte komma över hur bra Something Positive är.
Det är så fascinerande och fängslande läsning. Jag jämför det med de två sista Harry Potter-böckerna, så bra är det. Det är mycket text i varje stripp, och en nästan varje dag betyder lååång lästid. Men jag kan inte slita mig. Jag ruttnar bort framför S*P. En webcomic om sex, våld, alkohol, rollspel, sex, teater, våld och sex. Av en kille som älskar att skämta om olika sorters människor, t ex nördar, furries, wiccan, etc. För att inte glömma catgirls. Och ännu viktigare emo catgirls. Jag älskar R K Milholland just nu eftersom han postade följande bild istället för en vanlig stripp en dag. Det står "tragik" i leetspeak på tröjan. Klockren.



Ja, jag vet att klockan är halv sex på morgonen, och ja, jag har inte gått och lagt mig än. Igår steg jag upp tjugo över sex. Alltså 18.20. Eftersom jag älskar att sova på dagen, även om jag får ångest, och för att jag minns fler drömmer än jag gör på två veckor. Senare idag, när jag stiger upp, typ 1 eller 2, ska jag duscha, kanske fika med nån kompis, och sen handla ordentligt med mat. Sen ska jag försöka få nånting gjort.

Men förmodligen kommer jag fastna framför S*P igen. Och nu när jag hittat en annan serie, Two Lumps, som är lika bra, så har jag ännu mindre fritid. Den handlar om två katter, Ebeneser och Snooch. Gissa vilken som är djävulskt intelligent och manipulativ, och vilken som är hyperaktiv, överviktig och dummare än sågspån. Klockren även den.

Gonatt! Eller rättare sagt; God morgon! Nu lägger jag mig och sover.

Någon sorts gräns är nådd...

Se den här filmen. Men jag varnar alla tittare, det gör ont. >< Riktigt ont. Någon som nu förstår var alla mina fördomar om USA kommer ifrån?

Watch and weep.

"You see I cannot be forsaken"

Ola kom och pratade med mig igår och sa att vi skulle leta upp rektorn för att fixa en evk åt mig. Tyvärr var rektor Anders inte inne, så det blev inte av. Och inte idag heller. Kanske imorgon, men mest troligt veckan efter lovet.
Evk betyder elevvårdskonferens, tror jag, och vi ska ha det för att fasställa hur jag ligger till, och kolla att vi alla är på det klara med vad som gäller. Det känns bra att mina lärare verkligen tar initiativ för att säkerställa min hälsa och min utbildning, för jag visste inte ens att evk fanns innan igår, och trodde att jag var helt själv. Känns bra att även dessa mänskor stödjer en. Vad kan jag säga? Teacher's pet? ;)

Jag har hittat ytterligare en urkomisk webcomic (de flesta är riktigt jävla roliga) som heter Something Positive, med en skitsur smiley som logga. Den handlar om ett gäng med lite nördiga unga män och kvinnor, samt att det alltid handlar om sex. Alla skämt. Sex. Hälften av allt de gör. Sex. Det generella samtalsämnet. Sex. Då och då sätter de upp en teater tillsammans, även barnteater(!), vilket allt som oftast skapar ett ramaskri. Två av de fyra manliga huvudpersonerna är bögar, två av de kvinnliga karaktärerna är våldsamma "asian hotties" som är allra bästisar med den huvudsakliga manliga huvudpersonen. Den sista kvinnan är wiccan, och den sista mannen är teater- och knulltokig. (Plus att hans stora mage får en att undra hur han kan få så många kvinnor i säng.)
Viktigast av allt är dock katten. Jo huvudkillen har en katt som heter Choo Choo. Det är en 25 år gammal, rosa, hårlös katt med geléskelett och världens gulligaste ögon. Klockrent.

Jag tror verkligen att jag ska börja med yoga. Det är nog faktiskt bättre än pilates, och Veronica, brorsans sambo, rekommenderar det starkt. Hon är danslärare på en skola i Stockholm, och går yoga på fritiden. En annan intressant sak är den här balett i vatten som vi ska göra med danskursklassen. Och Yessiqa tycker att jag är jättebra på kursen. Min självkänsla har fått en enorm boost. ^^

Glandula mammaria

Ja, så kommer det omtalade inlägget, vilket kommer handla om bröst. Just det, bröst. Nu skulle jag kunna mena delen av bålen som kallas bröst (hjärtat bankar i mitt bröst etc...), men i det här fallet pratar jag om de två bröst som varje däggdjur har. För att vara ännu mer specifik, en kvinnas bröst.

Egentligen får jag inte prata om det eftersom jag är man, och därmed måste vara sexistisk och mansschauvinistisk för att diskutera det i min blogg, eller diskutera det överhuvudtaget för den delen. Men det skiter jag fullständigt i, kalla mig vad du vill, jag gillar inte bröst mindre för det.

Smaka på ordet. Bröst. Det är ett mäktigt ord. Ta det på engelska. Breast. Inte riktigt lika mäktigt. Boob då? Boob. Ett av mina favoritord. Det skyller jag på Tim Buckley och Andy Weir, eftersom deras webcomics, som jag avgudar, ofta använder ordet boob. Tims huvudkaraktär Ethan är spelnörd som jag, och överförtjust i bröst. Andy själv skriver ofta boob i kommentarerna till serien. Han är fysiknörd, bl a, precis som jag, och gillar bröst väldigt mycket. Han förklarar det så enkelt med att han ju faktiskt är en man. Och det vet vi ju alla att media påverkar en, så de har påverkat mig till det här. Typ.

Hursomhelst, jag vill hylla bröst som några av de vackraste sakerna här på jorden. Eftersom jag är man, (jag kommer ofta använda det skälet), så är det som magneter för mina ögon. Det varierar från person till person hur pass magnetiska de är, men det finns alltid en dragningskraft. Om du som läser är en kvinna och har träffat mig kan jag garantera att jag har tittat på dina bröst någon gång, garanterat. Jag erkänner detta, för det gör alla killar (fast det är nog bättre att säga alla som är intresserade av det kvinnliga könet, istället för killar. Homosexualitet är ju inte ovanligt). Du kanske inte sett mig göra det, men jag misstänker att du har det, jag är inte särskilt bra på att dölja min blick har jag fått för mig. Känn dig då smickrad.

I helgen fick jag, som jag skrev i gårdagens inlägg, se ett par bröst alltmer frekvent allteftersom kvällen fortskred. Det var underbart att få se detta behag i all sin stolthet. Givetvis behöll jag blicken på en respektabel nivå så ofta jag kunde, men det var svårt... Notera även att jag icke fick erektion under hela kvällen! Precis som för en månad sedan då jag bastade tillsammans med tre tjejer utan skydd för barmen. Jag är mycket stolt över detta faktum. Tonårskillar har ju ganska mycket problem inom det området, men nu börjar det gå över för mig. Bra. Nåväl, jag hade sett denna byst tidigare, för nåt år sen, men man kan aldrig få nog. Faktiskt fick jag se två par bröst, men det andra var så hastigt så det räknas knappt.

Ett av skälen till att jag föredrar kvinnor över män, både i umgänge och i relationer, är att de är så mycket finare att se på. Tjejer och kvinnor ÄR ögongodis helt enkelt. Det spelar ingen roll vilka sorts bröst de har, även om jag har mina preferences, de är ändå "bara" en bonus på det hela. Jag kan med stolthet säga att jag är inte särskilt petig när det kommer till just tuttarna (eller tuttisarna som nån sa). Jag tänker inte på det rent sexuellt, helt och hållet, utan helt enkelt att de är vackra att se på. De bidrar till formerna hos en kvinna, vilket kan göra kvinnan skönare för ögat. Kom dock ihåg att bröst inte är allt, ansiktet är mycket viktigt också. Ett sött ansikte väger upp platta bröst så det räcker till och blir över.

Silikon, eller saltlösning eller vad de nu använder, är å andra sidan inte vackert. Jag har inget emot stora bröst så länge de är naturliga. Hellre en "platt" tjej än två silikonbullar.

Jag anser att brösten är en symbol för kvinnligheten, kvinnligheten som jag beundrar. Så har du bröst, var inte rädd för att visa dem, var stolt över din kvinnlighet! Du behöver inte nödvändigtvis visa de som de är, helt naket. Inte för att jag har något emot det, tvärtom, utan för att det kanske kan anses vara förargelseväckande beteende. Michaela frågade mig typ förra året varför killar gillar bröst så mycket; "De är ju bara två fettklumpar". En rip-off på Notting Hill alltså. Tyvärr hade jag inte lika tur som Hugh Grant hade, som lyfte på täcket och sa "Nä jag förstår det inte" eller liknande. Jag kunde inte precis lyfta på hennes tröja och säga det. Det hade varit opassande. I samma veva föreslog hon att kanske gå med bar överkropp ett tag så att alla killar skulle tappa intresset och sluta titta när hon har kläder på. Hade då inte funkat mot mig, jag skulle aldrig lessna. ^^

Bild som förmodligen borde censureras, men det skiter jag i.
All makt åt brösten!

From heaven to dust

Åh gudars skymning vilken omväxlande dag. Först försover jag mig, eftersom jag slog av BÅDA väckarklockorna i sömnen, och blir då väckt av pappa en halvtimme innan bussen till Boden ska passera. Ingen tid för dusch, så det blir en enkel tvättning, frukost, packa, stressa, vänta på bussen i några minuter, and I'm off.
Efter 45 minuters väntan på skolan att matten ska börja får jag veta att Bertil skulle vara borta idag också, inte bara hela förra veckan. Sitter i datasalen, registrerar mig på DP Boden och misslyckas fatalt. Jag skrev typ fel lösenord eller nåt, plus fel mail vilket hindrar mig från att få veta mitt lösenord, alltså måste jag göra om det bär jag ids.

Vid det här laget är jag mäkta irriterad. Under hela kemilektionen sitter jag bara med armarna i kors och med en butter uppsyn. Mari stördes konstigt nog inte nämnvärt av de blickar jag gav henne ibland, utan hade en vanlig genomgång. Eftersom Bertil tydligen ska va borta hela dan så ids inte jag och Henrik sitta och vänta på den tillfälliga engelskan i fyra timmar, ergo går vi hem till honom och spelar Lord of the Rings: Shadows of Angmar. Riktigt schysst spel. På vägen dit är jag extremt cynisk och pessimistisk, klagar på allt och alla (jävla skyltar, jävla skator, jävla dugg-/disregn, etc...) men under färden tillbaka till skolan är jag märkbart piggare.

Väl där får vi veta att Bertil visst var där under matten och fysiken, han var bara borta på röntgen under första matten. Happ. Engelskan var väldigt roande, då jag busade och hade mig som jag inte gjort på väldigt länge. Det var uppfriskande faktiskt. Sen käka pannkakor hos mormor, cykla hem och plugga teori.

Helgen då? Jo den var intressant. Vi for till Brändön konferensanläggning i Luleå på lördagen, för att ha Revykickoff samt -fest. Det var väldigt roande, och med mycket lyxig mat. På kvällen bastade vi och badade tunna. Alla var på lyset förutom jag. Lotta backade in i en P-skylt så den blev sned, Micke somnade efter maten och missade badet, jag fick leda Mia fram till havet när vi två skulle bada där efter den värmande tunnan, m. m.
Dessutom fick jag två kyssar samt en trekantskyss. Åsynen av ett par bröst blev även vanligare senare på kvällen, särskilt i tunnan. Tur att man är vuxen nu och klarar av sånt här, för fyra månader sen hade man väl fått en hjärtattack och dött för man måste ju vara över 18 för att tåla det...
En trevlig revyfest, kort och gott.

Mitt nästa inlägg, som ska ha ett specifikt tema, kommer nog av många anses vara sexistiskt och mansschauvinistiskt, men det är inte menat på det viset. Exakt vad det är kommer uppdagas i kommande inlägg, typ imorgon. Stay tuned.

Asche zu asche, und staub zu staub

Ganska skönt att inte ha fysik ändå, nu fick jag sluta tidigt och hinner göra pannkakor innan jag går till mormor. Vi ska ut till skogskyrkogården och begrava Kents aska.
Sen är det slut på tråkigheter, för imorgon är det dags för revyfest. Det ska bli en behövlig omväxling från mitt nuvarande liv.
Igår på den extra-insatta dansen, med barngruppen, fick vi träffa Ingrid, en dansk danslärare, och hon lärde oss en dans hon gjort. Dessutom fick vi värma upp med min favoritövning so far; då man ska ta sig över golvet hur man vill på så många sätt man kan. Det är så förlösande att göra det, en härlig känsla.
Jag tyckte jag kände igen en av de två mammorna som var där och såg på, och när vi har slutat så kommer Haschfarfar, av alla människor, och hämtar henne och deras flicka! Haschfarfar liksom, honom har man inte sett sen i högstadiet. Han fick namnet för det var han som ledde HFK (Harads förberedande klasser) och för att han rökte vid vägen upp till kiosken så ofta han kunde.

Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva, datorn är helt cepe och har typ hängt sig. Jag kan sitta på internet men kommer inte åt själva datorn. Det händer ibland. Jaja, nu gör jag väl pannkakor då.
Tjingeling.

Lazy-ass

Jag vet, jag vet, jag är lat och uppdaterar sällan numera. Så stäm mig!
När jag orkar kan jag skriva lite om dansen igår kväll. Det var en härlig upplevelse.

Vad är jag, om inte en drömmande slacker?

Nu är det midnatt och jag sitter i sängen med datorn i knät. Har gjort det i typ två timmar, givetvis med alternerande ställningar, och bara läst en webcomic. Det är en av de bästa jag läst, nämligen Casey and Andy, och jag kan inte sluta. Jag läste de första 400 stripparna ikväll. Tyvärr går det inte över 700 i antal, fast det kanske är tur? Jag har fortfarande bara läst 300 av Irregular Webcomic's ca 1600 strippar... Allt som involverar fysik, både allvar och humor, drar mig till sig som sacrophaga carnaria till faeces.

Jag har varit ganska deppig idag. Jag blev som det igår natt när jag försökte sova. Som vanligt låg jag här i nån timma innan jag lyckades. Till slut låg jag i fosterställning och grät, önskandes att nån kunde hålla om mig i det ögonblicket och viska att allt kommer bli bra. Jag har inte gråtit sen Kents begravning, den 10 september. Jag tappade allt hopp igen om att någonsin klara IB, bl a. Jag kände mig ensam, en känsla som förhöjs av alla drömmar där jag får kontakt från och har roligt med folk jag önskar vore mina vänner. I just want something I can never have, som Trent Reznor sjunger i en låt. Plus att jag är i oerhört stort behov av beröring nu känns det som. Jag önskar jag hade en tjej som kunde hålla om mig när det blir så ensamt.

Gud, jag vill verkligen inte gå i skolan längre. Jag har tappat allt intresse som jag hade tidigare. De kan inte lära mig något som jag vill lära mig där på Björknäs. Jag har passerat det stadiumet nu. Jag vill bara ut i riktiga livet, och göra något vettigt. Men eftersom jag är så cp och puckad så har jag bara sett till att jag måste slita i ett år till. Plus då att Tonje blir mammaledig under det året. Yippie-ki-fucking-yay...

Det var någon som hade hört om ett rykte att Ola skulle bli pappaledig då också. De flesta tror att det är bull, men om det skulle stämma så skulle jag verkligen inte orka med. Han är den enda läraren på hela jävla skolan som förstår mig. Han är ju min mentor t o m, och min ee supervisor. Han är mitt allt, inom skolan dvs. (Don't get any weird ideas! I told you, I'm not like that.) Jag har inte läst något, inte skrivit något, inte jobbat, på jag vet inte hur länge. Plus att jag knappt hat ätit. Jag har sjunkit till en hamburgare kl 9 på kvällen-stadiet.

Många negativa plus. Jag är verkligen en hemsk människa. *suck*

Raise the fist and shout it out: FUCK NO!

Jag fick ångest över min hatt idag igen.
När jag gick och handlade efter att ha kommit hem från Henrik kände jag mig uttittad. Igen. Naturligtvis är det ju bara inbillning, det är ju inget konstigt med en gammaldags hatt liksom, men det gör inte att känslan försvinner.

När jag först lämnade Konsum Svea beslutade jag mig för att sluta ha den dumma hatten på mig. Jag ser ju ändå så ful ut, så ingen idé med att försöka piffa till det, och då bli ännu fulare.
"Nej!" tänkte jag då. "Våga vara annorlunda." Jag ska tamejfan ha min hatt på mig hädanefter! Även om ingen precis kan kalla mig annorlunda, vilket jag inte direkt vill heller, så kan man ändå säga ovanlig.

Vissa personer kanske kan tycka att jag är ett pucko för hur jag ser ut, vad jag gör, vad jag säger, något som jag inbillat mig väldigt länge. ENOUGH! Det är slut med det nu! Nu gör jag som jag vill och ingen jävel kan hindra mig från det! Slut på alla paranoia, all rädsla för att inte bli omtyckt, alla försök att inte vara mig själv. Det är slut nu.

Halva Harads tror att jag är bög. Bryr jag mig? Så fan heller. Min frisyr blir aldrig snygg. Bryr jag mig? Så fan heller. Folk i skolan har retat mig för min röst. Bryr jag mig? Så fan heller.

SÅ FAN HELLER! FUCK NO! Nu ska jag stå upp för mig själv. Våga visa åsikter. Inget mer konstant Mr people-pleaser. Säga vad jag tycker. Träffa nya personer; jag har snart läst ut min bok om hur man träffar nya människor. Det är dags att skaffa ett ordentligt liv. Jag ska börja med dansteater och pilates. Det är dags att bli en man. En man som jag vill vara. En man som är jag.

Allt jag vet är att min familj älskar mig, att jag faktiskt har vänner som bryr sig, och att jag är en bra person. Vem vet, snart hittar jag hon som jag söker. Allt jag behöver göra är att vara mig själv.

VÅGA VARA DIG SJÄLV!

Status report

Namn: ab imo pectore
Ålder: 9 månader
Inlägg: 200
Requests: 2
Kommentarer: 0

Det var dagens stats. Nu ska jag fortsätta skriva på Good, Evil, Darkness and trains.

Abstinens

Vi såg Shakespeare in Love idag på engelskan, och jag kände av Saknaden igen. Jag måste få spela teater NU! Annars blir jag galen. Jag lever för teater, och jag har inte gjort det ordentligt på över ett halvår. Bra kombination. Nu har jag deppat i över en vecka, och det kommer nog fortsätta så om jag inte får stå på scen igen snart.
Det enda jag har att se fram emot nu är julshowen vi ska ha i Harads. Om nästan tre månader. Det var därför det kändes så väldigt svårt att lägga ner Romeo och Julia igen. Men jag kan inte arrangera teater, jag saknar något viktigt för att klara av det. Om någon annan skulle hålla i det hela däremot, så att jag bara behövde vara näst viktigast i produktionen, då skulle det vara optimalt för mig. Jag är (supposedly) bra på att agera, men det är allt. Inget mer. Hjälp mig, någon.

Charissa, kom hem och sätt upp en teater!

Del 2

The Walkers were special, almost as special as Mr Keeler, but not quite. Still, they had much in common with the latter. They pretended a lot, so as not to stick out too much. They knew how important it was for them not to be discovered by any sort of authorities. The Walkers were a sadistic kin. They knew this as well, to the full extent, and they enjoyed it.
Sadists were not uncommon in these days, au contraire in fact, so the thing that made the Walkers so special was exactly how sadistic they were.
Normal sadists feared them, and shunned away just by the thought of them, and what they liked doing. This increased the Walkers’ pleasure even more.

Jonathan was the pride of the Walkers. Yet he was also their greatest shame ever. Jonathan was a messiah of sorts, born to bring change into the family. It sounded good before he came to the world; they liked change. This particular change however, was not what they had expected. Especially the Elders did not approve of the changes to come.
At the moment of his conception, as is custom for the birth of every Walker, he was given a live insect. A mosquito in this case. He looked at it, having not screamed the slightest since leaving his mother’s womb, and slowly started pulling off its wings. The Walker family (naturally, the entire family was there to see the mother-to-be writhe in pain) looked at little Jonathan, their newest fallen cherub, with joy.
However, the joy was short lasted, for a moment later Diana Walker, Jonathan’s mother, looked at the window and caught sight of the sole thing her family feared. The very nemesis of their kin for generations.
A spider. She screamed, and the others laughed in glee until they too saw it, and started screaming as well.

They all screamed, except for little Jonathan. Something that, if anyone had paid any attention, should have raised a few eyebrows. All Walker babies had arachnophobia in their genes, making the sighting of a spider during this ritual spell imminent death for the newborn. The first test was not to scream, the second to torture the given insect. A spider should ruin it all. But it did not, for Jonathan never screamed. Instead, he stretched out his cute little demonic right hand towards the spider, his eyes glowing with a seldom witnessed intensity. The spider started off towards the bed. Augustus Walker, Diana’s father and the youngest of the Elders, jumped out of its path and yelled hoarsely, sounding like a crazed martial arts fighter. The spider scurried as quickly as its little black legs could carry it, up onto the bed. At this point, Diana fell off the bed, dropping Jonathan on the sheets.

“NO!” she cried, reaching out a hand for her spawn, but not daring to get close to the spider. Now the family members, all of them pressed against the walls of the small room, started noticing the lack of a certain scream. Jonathan’s scream. Even the twins, Edwina and Herbert, sensed that something was wrong.
The silence was total, not a breath dared to be drawn. 23 eyes were staring intently on the baby and the spider. Jonathan stretched out his hand anew, and the spider leapt onto it. It covered the hand completely. He held it close to his face, examining the animal with curious eyes.
After a short while he looked at his kinsmen gathered at the far corner of the room, and showed them what his finding. There was a general outbreak of gasping, a thud from aunt Giselda fainting onto the floor, and sounds of crying and sobbing from the twins.

Jonathan, now sitting properly on his bum, looked at the spider once more, after which he placed it neatly on his left thigh. Half the members of the family fainted during what happened next, and few of the remaining remembered anything afterwards. Only the Grand Elder, Gustav, witnessed the entire scene, or almost the entire of it.
What happened was this. Jonathan grabbed two hairy legs and then, without hesitation, ripped the spider apart, limb from limb. The first two were quick pulls, but the rest… It took over 15 minutes until the spider was without legs. Gustav, having the most tuned in soul sense, was shaking. He noticed Marcus fell to the floor, and heard him make retching noises. All pleasure from this was totally negated by the fear. Jonathan never stopped smiling.

Apparently, there was no more fun to be had with the spider any longer, so he ate it. This was too much for Gustav, the demon with a heart of diamond, and he fainted. Jonathan threw back his little head and laughed maniacally, as maniacally as a baby now can laugh, his mouth full of mashed spider.
It seemed that the spider had had her body full of unborn spider babies, for such things started to flood out of Jonathan’s little mouth in the hundreds, and he laughed even more. Luckily for the Walkers, not one of them was awake to see this. Jonathan finished chewing and his eyes flashed red. His soul sense was already perfected, so had he been mature, he would have got an orgasm from the sheer joy all suffering in the room brought him. Instead, he just laughed.

The Walkers had long since developed a sixth sense, called a soul sense. With this, they could feel the mood of any living beings soul. A normal person would have been driven mad by it, but to the Walkers this was a blessing. Every day they sensed misery and agony, for the world was a rotten place.

Fantasifoster

I could end it all here, he thought. No one would be able to stop me.
All he had to do was climb over the fence and stand there, no, lie down and lay his head on the track. It would be over in a second. His head crushed into--
The train started thundering by and he averted his eyes, starting to shudder. He continued like that, walking a tad faster, for the duration of the train's passing. Not until the length of all the cars had passed did he stop shuddering.
Mr Keeler walked on as if nothing had happened whatsoever. Just an ordinary walk late in the night, in his ordinary life. That is, ordinary relative to his perspective. Mr Keeler was, if anything, not ordinary. Of course, he did not think of himself as out of the ordinary, not the least.
Though he had been just that since the day he was born, and nothing in the world could stop it from being that way. So he pretended.
Mr Keeler was very good at pretending, he had learned that before he could walk. Had it not been so, he would not have survived his childhood, especially with that mother of his.
To really understand Mr Keeler as a person, as much as he can be understood, and the events that are about to happen, we need to go back in time, back to the day it all started.

Jonathan Walker was many things in his life. Most notably of all, he was a rapist. A professional rapist, for that matter. It was even how he made his living for a brief period in his history. As bizarre as that may sound, it was the simple truth. Of course, few knew of this.
You could call him a hitman of sorts, but instead of taking his targets' lives, he destroyed them.
One of those whose lives he so blatantly torn apart, was Miranda Hopkins. In doing what he did to her, he sealed his doom, and, just as unbeknownst to him, it would one day lead to what can only be described as... abominable. The Atrocity.
Not that he would have cared much. Actually, he would probably have been more fervent in carrying out the rape of Miss Hopkins, had he known what it set in motion.

PoNR^!

Klockan 2 inatt när jag låg i sängen och försökte sova fick jag ett plötsligt begär efter choklad. Jag var nära att stiga upp, klä på mig, cykla ner till statoil och köpa en chokladkaka. Men jag orkade inte. Dock hade jag fortfarande inte somnat vid halv tre, så då steg jag upp och åt några mackor. Sen somnade jag.

Lördag natt somnade jag 05.00 på söndag morgon. Jag hade tänkt lägga mig tidigt, men när jag kollade om det var nån sevärd film fick jag se att Matilda skulle gå 03.35-05.00. Jag har tänkt i flera år att, "den måste jag se igen". Så då gjorde jag det.

Dessutom, lördag och söndag gjorde jag en ny musikvideo, efter en paus på ett halvår typ. Det blev med Kingdom Hearts, och What I've Done av Linkin Park. Jag gillar min nya musikvideo. Den har timing, den har djup, och den har skönhet. När jag sen la upp den på Youtube fick jag över 100 resultat när jag sökte på just den kombinationen. Fuck! Jaja, jag gillar den i alla fall. Nästa gång ska jag använda en film eller artist, eller både och, som INTE är mainstream. Kingdom Hearts är mainstream. Linkin Park är über-mainstream. What I've Done är en av deras mainstreamigaste låtar. Mainstream liksom. Jag funderar på Nine Inch Nails Somewhat Damaged (igen) till Baby Jane. Om inte annat skulle det vara intressant. Synd bara att ingen jag känner gillar både låten OCH filmen. Så vitt jag vet. Oh, bugger.

Idag var det utprovning och beställning av studentmössor. Jag ville stanna i klassrummet, men Henrik ville ha med mig "som moraliskt stöd". Jag kände mig... utanför. Jag vill så gärna dela studentsmössa med dp05, men hur gärna jag än vill det så går det inte. Det var som först nu när jag inte beställde studentmössa som det gick in i huvudet att jag ska gå om nästa år. Hittills har jag alltid tänkt lite att "amen, det kanske går bra ändå", men nu känns det som om jag passerat en point of no return, även fast jag inte har det. Jag vill egentligen inte ta studenten med dp06. Visst, jag gillar dem, och har roligt med dem, men dp05 är ändå min klass. Det är där jag hör hemma. Trots att jag ofta känner mig utanför numer, och trots att vi inte är samma klass (tycker jag iaf) som vi var för ett år sedan, så är det ändå min klass.

Jag tar resten senare, ids inte skriva mer nu. Den här veckan är lite jobbig.

Dans

Egentligen skulle jag ha börjat med teaterdans, ledd av Yessiqa Lövbrand, ikväll, men eftersom hon fick en spricka i foten idag blev det uppskjutet. Skit också. Jaja, om 2-3 veckor kan vi börja.
Spännande!

Sex stycken bröst och en vagina

Så kommer det hett eftertraktade inlägget, det som alla fan-mails har tjatat om. ;) Varning dock, det är långt.

Fredagen var riktigt rolig. Först när IB hade friluftsdag i Pagla, och sen på kvällen när jag var på fyllefest i Harads. Givetvis var jag spiknykter, men de nio andra deltagarna var inte det. Många nya band blev knutna, enligt min åsikt, så det var en dag full av vänskap. Titeln då? Jo, det var mitt sällskap i bastun mitt i natten...

Finns inte så mycket att säga om Pagla. En eloge till Sara, Linn och Sophie som anordnade en riktigt bra friluftsdag. Genomtänkt och skoj. Dessutom var det förskräckligt roligt mellan själva lekarna/tävlingarna, då jag, Magnus, Armin, Isak och ett gäng ettor satt vid elden och drog snuskiga och hemska skämt. Jag var extremt fräck under de perioderna. Könsskämten haglade. Vårat lag hette field mice, och vi hade en kniv med en knivslida där, alltså sa jag; "jag är en mus med en slida". I den stilen var det mesta. Dessutom hette en grupp beavers. Särskilt Josefin var road av det, och vi två hade skitkul i att jag mobbade henne under dagen.
Vägen tillbaka till skolan var kortare, men fortfarande lång. Samma grupp som tidigare var vi, och sex var på allas tungor.

På kvällen, klockan 6, kom jag hem till Linne. Det var sisådär de första timmarna. Alla hade inte kommit än, och spriten kom sist av allt. Fem killar, fem tjejer. Alla förutom en över 18.
När de andra hade börjat dricka, då började hålligånget. Jag bondade med några av tjejerna, när en av de öppnade sig för oss (det var jag och fyra av tjejerna), och berättade om en traumatisk barndom. Jag kunde inte hålla tårarna från ögonen den stunden. Nästan alla av de hade haft det svårt under uppväxten, alla förutom jag. Även jag gick med i diskussionen till slut, och det var som om vi alla hade känt varandra länge. Det var mycket kramar och sånt.

Tolv sa vi att nu slår vi igång bastun! Men då satt vi ändå kvar och pratade länge, vi fem, så när vi väl gick i bastun, klockan ett, var de två killarna som redan börjat basta färdiga. Men länge bastade jag. Först var det jag, i badbyxor, en naken tjej, och två tjejer i trosor. Det var trevligt kan man säga.
De hade haft på sig kläder först, men den nakna blev avklädd av sin pojkvän innan han gick, och sen brydde hon sig inte. De två andra hade lånat kläder av Linne, nämligen vita tröjor. När de blev svettiga var det inte mycket till skydd, så de tog av sig överdelen.

Till slut satt bara jag och Linne kvar och pratade om sex, riktigt länge. Jag som oskuld, och hon som har det tre gånger om dan typ. Det var intressant. När vi väl gick och duschade, då hade folk börjat spy. Särskilt en, hon som hade öppnat sig, mådde väldigt dåligt, med all ångest hon hade. Förutom jag var det tre stycken som inte kräktes. En av tjejerna var väldigt snurrig och jag tittade ofta till henne, för hon ville gå ut mycket och få frisk luft. Jag ville inte att hon skulle somna därute och frysa ihjäl. Det var nästan nollgradigt ute.

Ett tag efter att jag lämnat henne liggandes på bänken ute på bron gick jag ut för att ta in henne. Ingen där. Jag ropade hennes namn, men fick inget svar. Jag sa det till de två som var vakna, och tog hand om hon som spydde. Jag sprang ut i blötgräset i bara sockar, och joggade två varv runt huset, ropandes hennes namn, övertygad om att hon däckat i någon buske. Jag var riktigt orolig. När jag går in kommer hon stapplandes nerför trappan. Whew.
Jag frågade om hon inte skulle lägga sig; jo, men hon ville röka först. Jag tog upp cigarettpaketet och en tändare ur hennes väska, la hennes arm runt min nacke och hjälpte henne ut. Tände cigaretten, och lät henne röka, oftast med huvudet vid knäna. Gick in och hämtade ett glas vatten och hjälpte henne dricka det.
Efter en cigarett och två portionssnus var hon redo att gå in igen. Mina bara tår var stelfrusna nu. Jag hjälpte henne uppför trappan, vilket tog typ tre minuter då vi var tvungna att stanna efter varannat steg eftersom allting snurrade för henne. Gick ner och hämtade hennes sovgrejer och bäddade ut sovsäcken i hallen uppe.
"Ska du inte ha madrassen under?"
"Nä..." *mummel*
"Men du kan ju inte sova med alla kläderna på."
"Jo..." *mummel*
"Gonatt."
*mummel mummel*

Efter en stund kom hon stapplnades ner igen och var törstig. Jag fick hjälpa henne upp igen, med ett glas vatten i handen, och sen somnade hon äntligen. Men hon var så trevlig och gullig, så det bjuder jag på.
Dagen efter bestod i många saker, bl a att en fortfarande ville kräkas, medan hennes kille letade i hela huset efter sina kalsonger. De hittades under deras madrass. Allt som allt hade jag jätteroligt, och hoppas faktiskt på att få träffa de igen. Tjejerna i alla fall, killarna bondade jag inte precis med.

En riktigt sexig dag kan man kalla det! Nu har jag säkert glömt nåt, men det får tas upp senare i så fall. Tjolahopp!

Dead man's home

Idag har vi varit och plundrat i dödsboet. Eller inte precis plundrat. Det var jag, mamma, pappa, syrran, mormor, moster, Björn, Markus, Linda, samt fyra av Kents nära vänner, som delade upp hans bohag oss emellan. Dock kändes det som plundring, och jag kunde inte låta bli att skämmas över att tycka det är kul med många nya fina saker till lägenheten.
Men det som måste göras, det måste göras. Ganska många fina prydnadssaker fick jag, några köksredskap, pennor, många brända skivor musik, en badrumsvåg, bl a. Jag hittade även en webbkamera mid ir-lampor, som man kan filma i mörkret med, vilken jag lånade hem för att se om den funkar ordentligt. Problemet är att utan drivrutiner går den inte att använda, och det finns inget märke på den någonstans. Visste jag det skulle jag kunna ladda ner vad som behövs. Jag skruvade t o m isär den för att leta, och googlade faktiskt namnet på kretskortet, utan önskat resultat.
Jag får leta vidare efter någon skiva eller något papper imorgon, då vi ska tillbaka och göra färdigt allt.

Jag fick nästan en ny soffa, eller rättare sagt två. Tyvärr skulle de inte rymmas i lägeheten, så Linda och Markus fick ta hem dem. Good for them. =)
Det coolaste av allt dock, var de tre prydnadssvärden jag fick ta. I tre olika storlekar är dem, från en halv till en meter. Inte ett dugg vassa såklart, men häftiga som fan ändock!!!
Lite lustigt när jag kollade igenom alla cd-skivor han hade, och hittade några stycken med porr. Detta ville jag ju då inte visa för mormor och övriga, så jag gömde de skivorna och tänker låta Björn ta hand om dem. Det var inget som intresserar mig ändå, Fäbojäntan o dyl... ;) Men syrran och Linda hittade en film när de sorterade musik, en som kallas Ridskolan. "Haha, det är ju porr!" sa jag muntert. "Hur vet du det?" frågade syrran. "Men, vilken tonårskille vet inte vad Ridskolan är? Jag fick höra allt jag behövde i gympaduschen i högstadiet." sa jag segervisst. Hon gav sig.

Jag har tänkt mycket på döden i veckan. Särskilt under Kjells begravning på fredagen. Närhelst jag fick tråkigt började jag planera min egen begravning. En begravning du inte får missa! ^^
Någonting jag ångrar angående Kjell, är att jag inte kände honom bättre. Det kändes mest tragiskt under fredagen. Det har varit tragiska veckor för släkten. Fy fan. Nä, nu ska jag gå och lägga mig, och sen imorgon fortsätta skriva på min nya superdikt. Den långa om egentligen är en novell i diktform, i mitt speciella versmått.

Live with a smile. Die with a smile.
Adun toridas!

Kärringa på Konsum...

"If the world is ending, a woman will want time to fix her hair. If the world's ending, a woman will take time to tell a man something he's done wrong."

-Lord of Chaos, A sudden chill

Jag gillar verkligen citaten om kvinnor i Robert Jordans bokserie Wheel of Time. Jag måste nästan lista mina favoriter, bara för att de är så bra.

Sehnsucht

Även om jag nu anser mig frisk igen, så gnager fortfarande en saknad i hjärtat. Jag är ju en väldigt känslosam person. Jag låter oftast mina känslor styra mig. På så vis är jag även mycket beroende av kärlek. Det är nog därför som jag så ofta blivit rätt så förtjust i alla de damer som vandrat genom mitt hjärta. Det är komplicerat. Jag var länge rädd för att jag kanske var "kär i kärleken", men det tror jag inte längre. Men det känns tomt. Livet har varit väldigt hårt inom det området de senaste åren. Nu fick jag ju en kyss för några veckor sen, (tack Mia, jag behövde det^^) men det fick mig bara att längta ännu mer efter någon som kunde hålla om mig och säga att hon älskar mig.

Jag önskar att jag fick känna den känslan igen. Jag önskar att den kunde bestå. Jag önskar att den kunde förändra mig. Men framförallt önskar jag att den kunde vara besvarad. Det gör nästan ont, så mycket som jag längtar. Jag pratade med Linnea i förrgår, och var tvungen att fråga om jag hade varit en dålig pojkvän unde våra tre år tillsammans i mellanstadiet, en sak som jag fruktat i flera år. Nej, sa hon direkt, absolut inte. Det lättade en tyngd från mitt hjärta.

Det känns som om jag under den tiden var väldigt dålig på att tala om vad jag kände. Vi pratade aldrig, vi grälade aldrig, vi var ovänner en enda gång; vi var ju bara barn. Men vi njöt av tiden tillsammans, och det är väl det som räknas?

Det känns så ensamt att lägga sig i sängen och önska att någon hade kunnat vara där med en. Någon att äta med, att ha regelbundna filmkvällar med, någon som delar de intressen jag har som jag aldrig delat med någon annan. Jag känner avundsjuka närhelst jag ser kärlekspar som fraterniserar. Men jag unnar de det.

Vakuum

Jag är ensam
Ensamhet förgör det goda
Det som livet kan bjuda på, när det har lust...
Ett vakuum som suger upp all lycka, som dödar
Det börjar som ett litet, litet hål i hjärtat
Ett nålstick i bringan på den stora, starka tjuren
Ett svart hål med total singularitet
Gjord av fantasi och brist på verklighet
Det växer sakta, expanderar, tills det fyller hela bröstkorgen
En stramande känsla, det kramar och trycker
Människor hälsar, men tittar snabbt bort när jag tar mig för bröstet

Okej, den var lite depressiv. Det var det första jag kunde komma på bara sådär. Men jag tror inte den är färdig än, dock är jag såpass trött att jag snart somnar på tangentbordet.
Godnatt!

I'm back baby! YAY KA-BOOM BOOM!!!

Jag är frisk!!!

Så känner jag mig iallafall just nu. Det är över. Självklart är ingenting säkert än. Rätt vad det är så dyker jag ned i en svacka igen, men då kommer jag att ta mig upp än en gång. Medicinen kommer jag fortsätta med i några månader, men jag kommer inte träffa Kerstin, terapeuten, på en månad nu, för jag behöver det inte.

Jag är glad. Jag grubblar inte på någonting. Jag har inga självmordstankar. Jag önskar inte att jag hade haft det bättre, eftersom jag inte kan ha det bättre. Jag känner att personer i min omgivning agerar annorlunda mot mig nu, gladare och mer lättsinnigt. Allt är som vanligt.

Tillåt mig gråta av lycka. ^^´

Farväl

Om en timme ska vi ha minnesstund för min morbror i skogskyrkogården. Syrran kommer och plockar upp mig om en halvtimme eller så.
Lite gladare nyheter är då att jag fick min nas idag, plus en hårddisk. Nu kan jag alltså ha en egen server här i stan, och komma åt mina filer varifrån jag än är. Jag kan lägga upp bilder och filmer som familj och vänner kan se från sina datorer.

Om jag nu får säga så, så känns det skönt att jag "bara" är ledsen för Kent, och inte mår psykiskt dåligt, något jag konstaterade idag. Jag ser turen i oturen, att jag inte sjönk ner totalt i min depression igen, som jag först trodde skulle hända, efter att jag fick beskedet. Och han är på en
bättre plats nu.

Lycka till i efterlivet Kent! Fast det kan jag nog säga på begravningen, om 10 dagar. Jag tror visserligen inte på medium och sånt, men ett liv efter detta, det tror jag på.

Två män dog idag, och världen blev en sämre plats

Jag fick just veta att min morbror Kent, som har haft en hjärntumör hela våren och sommaren, dog idag. Mamma ringde från syrran, och hon hade sin en-person-du-känner-har-dött-röst (ja, hon har en sådan) och jag förstod direkt vad det var. Dessutom, fick jag veta, har en av min mammas morbröder dött inatt. Både mamma och mormor har tappat en lillebror det senaste dygnet. Jag är då glad att jag fick träffa Kent förra helgen, när jag kom hem från Stockholm, och se att han åtminstone hade ett klart sinne under sitt förvirrade yttre.

Gud, jag kan inte fatta det. Kent, en av de starkaste auktoriteterna jag kände under min barndom, är borta för alltid. Jag trodde verkligen att han skulle klara det. Plötsligt känns kyssen jag fick i lördags så oändligt oviktig. Inte ens ett halvår tog det, innan cancern dödade honom. Han fick diagnosen i typ juni. Han skulle få sin första behandling den här veckan. Fan.

"Romeo, olen konna!"

Äntligen är det på gång! Mitt akuta scenbehov kommer snart få tillfredsställelse.
Project is re-initiated. We're re-opening the Hive. I'm back in action!
Manuset som jag skrev för ett år sen kommer nu att användas, istället för att ligga och damma som det gjort sen jag blev deprimerad.

Romeo och Julia for the win!

Idag har jag börjat sätta upp lappar på skolan, och hört med Ungdomens Hus om jag kan använda källaren till repetition. Efter en paus här hemma ska jag på Stadshuset och fråga om bidrag till att eventuellt hyra Saga. Hursomhelst behöver vi pengar till reklam etc. Jag kanske kan höra med Snabba Ryck också, som Charissa gjorde. Sen ska jag tejpa upp fler lappar runtom i stan (jag har många lappar). Nu ska jag lyssna lite mer på för mig nyupptäckta Nitzer Ebb, och sen se Kyle XY; s02e11 ^^.

Det här kan faktiskt bli något!

Citalopram Schmitalopram

Tillåt mig att citera bipacksedeln till min antidepressiva medicin Citalopram.

Följande biverkningar kan inträffa vid behandling med Citalopram Hexal:

Mycket vanliga (fler än 1 av 10 användare):
Sömnighet, sömnlöshet, rastlöshet, nervositet, huvudvärk, skakningar, yrsel, hjärtklappning, illamående, muntorrhet, förstoppning, diarré, svettningar, suddig syn, kraftlöshet.

Vanliga (fler än 1 av 100 användare):
Sömnstörningar, försämrad koncentrationsförmåga, ovanliga drömmar, minnesförlust, ångest, minskad sexualdrift, ökad aptit, anorexi, håglöshet, självmordsförsök, förvirring, migrän, myrkrypningar, hjärtklappningar, lågt blodtryck när du hastigt reser dig upp, högt eller lågt blodtryck, matsmältningsbesvär, kräkningar, magsmärta, gaser i magen, ökad salivutsöndring, svårigheter med vattenkastning, onormalt riklig urinutsöndring, viktökning eller viktminskning, rinnsnuva, bihåleinflammation, svårigheter att få orgasm både för män och kvinnor, menstruationssmärtor, impotens, hudutslag, klåda, syn- och smakförsämringar, trötthet, gäspningar.

Mindre vanliga (färre än 1 av 100 användare):
Onormalt gott humör, ökad sexualdrift, okontrollerade rörelser, kramper, låg puls, ökade leverenzymvärden, hosta, ljuskänslighet, öronsusning (tinnitus), muskelsmärta, allergiska reaktioner, svimningsanfall, obehagskänslor.

De sällsynta ska vi inte ens tala om (möjligen psykos och hallucinationer bl a). Det kan nämnas att användare under 18 år löper högre risk för "biverkningar som självmordsförsök, självmordstankar och fientlighet (främst aggression, trots och ilska)". Det här proppar jag i mig 30 mg av dagligen, och måste kanske eventuellt gå upp till 60 mg. Inga kommentarer.

Så jävla slut

Ja, det var ett tag sen. Över en vecka. Det finns sällan mycket att säga numer tycker jag. Stockholm var underbart, som alltid. Kolmården var en höjdpunkt, särskilt med mitt nya Sigma telezoomobjektiv till kameran. Fantastiska bilder, särskilt på rovfågeluppvisningen. När jag får min nas i september kommer man kunna se bilderna där.
On the downside har jag börjat få attacker av panikångest då och då, t ex mitt på Drottninggatan i Sthlm, eller i Solna City. Det är oftast bland mycket folk det händer. Det hände två gånger idag; när vi gick runt skolan och när klassen stod i en klunga. Jag vill börja prata med Kerstin igen snart, nu när hennes semester är slut. Och Ola måste jag prata med.

Jag gillade inte gårdagen, mest för att jag vid två tillfällen blev skrattad åt av okända människor. Ingen var äldre än mig visserligen, men det gör det inget bättre. Nu när jag börjat skolan igen har mitt humör ändrats till som det var innan sommarlovet. Växlande och ostabilt. Jag har hållit mig på samma nivå i flera dagar, ja veckor, i sommar. Men inte nu längre. Jag behöver verkligen det där stabiliserande tillägget till min citalopram. Hm. Ytterligare en medicin, till för att stabilisera den redan stabiliserande medicinen. Jag ser ingen utväg ur det här, allvarligt talat. Jag har varit deprimerad i tio månader nu. Jag vill bara... älska och älskas...

Lambda-mania!

Sådärjan, då ska jag vänta en 20-25 minuter innan jag ska skölja ur håret så är färgningen klar. Sen packa färdigt, äta och så iväg mot Kallaaaax! Men nu; Garry's Mod!
Kan nämna att jag klarade Half-Life 2 igår, ett av världens bästa spel (med på min topp 3-lista), som jag började med i torsdags. P g a nödvändiga ärenden i Boden kunde jag inte sätta mig ner med det förrän fredag kväll, då jag satt från 21.30 - 08.30 och sträckspelade. Bodenresa igen. Kom hem igår och varvade det efter några timmar. Då kom jag på att jag hade visst Episode 1 också. Yay! Klarade av det till kvart i tolv igår.
Festerna får jag prata om senare, nu GM 10!

A change of heart, or rather mind...

Okej okej, jag ska skriva lite muntrare saker nu, på order av min trognaste prenumerant. Saken är den att jag kände mig väldigt självmordsbenägen söndag natt, därav det förra inlägget. Kanske lite allmänna saker bara, istället för mitt emotionella tillstånd.

• Jag väntar fortfarande på mitt paket med kameraväska och teleobjektiv från Swefo, men jag väntar mig det i veckan, senast torsdag.
• Min Stockholmsresa blev fördröjd en vecka, eftersom jag varit en total jävla egoistisk idiot och inte pratat med brorsan innan jag bokade resan. Jag ringde söndag kväll och sa, "hej, jag kommer imorgon". Jävligt smart... Hursomhelst, nu är det ombokat, till en summa av 700:- (Det var denna incident som var gnistan till söndagsdepressionen, jag kunde inte boka om förrän måndag morgon)
• Jag väntar just nu på att få ner X-men 3 på datorn, ca 1.5 h kvar om det håller sig, eftersom jag äntligen fått lust att göra en musikvideo igen, efter månader utan inspiration.
• Jag längtar efter att kunna ladda ner fler avsnitt av Berserk, dark fantasy-mangan jag sträckläste 25 böcker på, med 220 sidor per bok. Extremt våldsam, och förskräckligt mörk, men ack så bra.
• Eftersom jag nu är i Stockholm nästa vecka, betyder det att jag inte kan närvara på min faster Irjas begravning nästa fredag. Även om jag inte tyckte om henne så sörjer jag hennes bortgång, hon var trots allt nära släkt. Undrar vad som händer med grön-huset nu? Jag tror inte på gud, men jag ber till honom att hon inte testamenterat det till Per...
  

Luleåkalaset då? Ja, det var en upplevelse. I Byhålan, med de andra Byfånarna. Jag jobbade totalt 41 timmar under 3 dygn, vilket inkluderade hela natten mellan lördag och söndag. Det var kämpigt och slitsamt, men roligt. På dagarna var jag Våffelmannen, och ibland även Drickmannen, jag sålde många läsk och öl. på kvällarna blev jag... Vesslan, eller Ekorren som Tåmpa sa. På torsdag kväll, då gick jag bara runt och plockade, eftersom jag inte fick stå i baren och sälja. Det behövdes alltså plockas tomflaskor och muggar, eftersom de flesta suputerna i tältet inte visste att man kunde slänga det i säckar istället för på golvet. Okej, så illa var det inte, vi gjorde det väl mest för att det skulle se trevligt ut.

Fredag och lördag då? Jo, då stod jag bakom baren, men inte för att sälja. Någon måste ju fylla på kylarna med öl och cider och bacardi och ooze, allteftersom det sälja. Så där sprang jag, liten och snabb som en vessla, och jobbade i de mest obekväma ställningar som man kan tänka sig i den där trånga "korridoren". Jag slet som en hund, men blev belönad accordingly, allt beröm gjorde det värt det. Dessutom kan det nämnas att jag blev aningen förtjust i en av de andra Byfånarna, en göteborgska, men mer än så var det inte. Plus att en hyfsat snygg tjej ute i vimlet fick ett förnöjt leende när vi passerade varandra genom folkmassan! Påminde mig om när vi åkte tåg hem från Göteborg i sexan, och när jag skulle borsta tänderna, iklädd endast kalsonger, sa en norsk jämnårig tjej jag mötte i korridoren, "hej snygging". Det du!

Nu orkar jag inte längre. Det vore så skönt att bara inte finnas. Gör som jag gör: hata mig.

Preparations of a troubled mind

Så, sista kvällen innan Lulekalaset. Imorgon börjar det. Jag ska sälja våfflor om dagarna, tillsammans med nån lite yngre kille som jag hoppas är trevlig, och jobba i baren o dyl om kvällarna. I am the Waffleman. Det blir nog trevlig. Sen till Stockholm på måndag kväll! Huzzah!!
Jag hoppas bara att mitt paket från Swefo har kommit till dess. Jag beställde ju en Crumpler Pretty Boy kamera-väskla och ett Sigma telezoom-objektiv från Webhallen, men eftersom det ännu inte har kommit i lager, och inte kommer göra det ens under nästa vecka, så gjorde jag en ny order från Umeå-belägna Swefo. Håll tummarna för mig! Jag vill så gärna ha väskan och teleobjektivet när jag reser söderut. Ett absolut måste på Kolmården! Det plus minneskortet på 8Gb som jag tänker köpa på Webhallen för en tusenlapp när jag kommer ner.

Jag önskar bara... att jag var gladare. Det är så mycket och ändå så lite som "är på tok". Var jag än går känner jag avund... ensamhet... ilska. Men det är inget att oroa sig för. Jag klarar mig, antar jag. Det som inte dödar det härdar, och jag har inte begått självmord än så det är lugnt. Jag önskar väl att saker vore annorlunda. I didn't want this.

Hmm, när jag återvänder tror jag att jag ska skriva lite om mangan Berserk som jag följer. Väldigt intressant läsning. För att inte glömma mina tankar efter att ha sett hela The Tempest - Director's Cut igen.
Smile and prosper!