Precis som jag misstänkte, Sandra flyttar hem igen. Jag förstod att de skulle lösa det väldigt snart sinsemellan, och det märktes på henne att hon ville det. Det var bara en sorts protest, nåt som jag inte kan förstå. Visst, det hade varit intressant, och ett äventyr i sig, att ha henne inneboendes. Dock inte ett dugg praktiskt, och det hade nog inte funkat särskilt länge.
Jag kände, bara under den här enda dagen då hon "bodde" här, en stor omställning i min kropp. Jag blev nästan lite stressad faktiskt, men då jag är ju också känslig för sådant. It was fun while it lasted - barely a day,
Då ska jag jobba lite med reklamfilmen, sen ringa lite och höra om imorgon samt lördag. I have business to attend to.
31 maj 2007
Rött tegel
Vi fick se en film från Don't Drink & Drive idag. Tolv av oss från DP05 dvs, resten av skolan skippade det. Som om jag inte var tillräckligt deprimerad redan, nu var man tvungen att se de här människorna berätta om ungdomar dödade av rattfylleri.
Ja, det har hänt en del de senaste dagarna. Jag tänkte prata med kuratorn idag, men glömde bort det när jag väl kom till skolan. Får ta det imorgon. Först av allt fick jag mitt hjärta utslitet. Det var absolut inte med flit, och inte hennes fel alls. Jag skyller inte på någon, det är mitt problem och mitt ansvar. Det bara känns så för nu, tills det går över. Så snart det går över blir allt som vanligt igen. Det blir det alltid.
Det som inte dödar det härdar, och jag har inte begått självmord än, ergo; jag borde vara riktigt härdad.
Sen har jag fått en rumskamrat. Sent igårkväll flyttade Sandra Isaksson in hos mig. Hon stod inte ut hemma längre, och jag sa att min dörr är öppen för henne, och min soffa är ledig. Sagt och gjort, jag hjälpte henne packa de viktigaste kläderna, böckerna, etc. Så nu kommer hon bo här till hon hittar ett eget ställe. Vad kan jag säga? Jag är empatisk. Jävligt empatisk.
Jag behöver verkligen sommarlovet nu, för att rensa ut skallen. Men nu ska jag ta min första anti-depressiva tablett. Jag glömde citalopramen imorse, men nu kom jag ihåg det. Höres.
Ja, det har hänt en del de senaste dagarna. Jag tänkte prata med kuratorn idag, men glömde bort det när jag väl kom till skolan. Får ta det imorgon. Först av allt fick jag mitt hjärta utslitet. Det var absolut inte med flit, och inte hennes fel alls. Jag skyller inte på någon, det är mitt problem och mitt ansvar. Det bara känns så för nu, tills det går över. Så snart det går över blir allt som vanligt igen. Det blir det alltid.
Det som inte dödar det härdar, och jag har inte begått självmord än, ergo; jag borde vara riktigt härdad.
Sen har jag fått en rumskamrat. Sent igårkväll flyttade Sandra Isaksson in hos mig. Hon stod inte ut hemma längre, och jag sa att min dörr är öppen för henne, och min soffa är ledig. Sagt och gjort, jag hjälpte henne packa de viktigaste kläderna, böckerna, etc. Så nu kommer hon bo här till hon hittar ett eget ställe. Vad kan jag säga? Jag är empatisk. Jävligt empatisk.
Jag behöver verkligen sommarlovet nu, för att rensa ut skallen. Men nu ska jag ta min första anti-depressiva tablett. Jag glömde citalopramen imorse, men nu kom jag ihåg det. Höres.
29 maj 2007
Superconductivity - Hyperpower!
*Nördvarning*
I som här läsen, låten vettet fara.
Jag läste lite på Wikipedia om superledare. Men fatta vad coolt det är! Ett material som vid extremt låga temperaturer har så gott som noll resistans. Och som dessutom kan ge upphov till Meissner-effekten.
Kolla bara på följande bild tagen på CERN, där man jämför vanliga kablar med superledar-kablar.
De övre är vanliga kablar, kapabla till 12500 A, den undre är en superledare med samma kapacitet. Liiite coolt! En tunn, sammanvävd ledning, istället för 25 stycken tjocka och ihopbuntade. Det enda som krävs är den rätta metallen, och lite billigt flytande kväve.
Meissner-effekten? Jo, här under syns ett exempel på det. En magnet svävar över en superledare eftersom den elektriska strömmen som avges från superledare och bildar en elektromagnet är så stark att den repellerar magnetens fält totalt, och motverkar därmed effektivt gravitationen. Dimmorna runt om är flytande kväve för att hålla superledare fortsatt kall.
När vi ändå diskuterar modern elektromagnetism, så måste man ju nämna induktion. Tänk bara, i framtiden kommer vi kunna överföra elektricitet trådlöst, med hjälp av induktion. Det används redan idag till en liten grad. Sen de riktigt coola grejerna är ju de nya Inductracks som kommer. Leviterande tåg, extremt säkert tydligen. Ascoola grejer! Wikipedia I love you.
I som här läsen, låten vettet fara.
Jag läste lite på Wikipedia om superledare. Men fatta vad coolt det är! Ett material som vid extremt låga temperaturer har så gott som noll resistans. Och som dessutom kan ge upphov till Meissner-effekten.
Kolla bara på följande bild tagen på CERN, där man jämför vanliga kablar med superledar-kablar.
De övre är vanliga kablar, kapabla till 12500 A, den undre är en superledare med samma kapacitet. Liiite coolt! En tunn, sammanvävd ledning, istället för 25 stycken tjocka och ihopbuntade. Det enda som krävs är den rätta metallen, och lite billigt flytande kväve.
Meissner-effekten? Jo, här under syns ett exempel på det. En magnet svävar över en superledare eftersom den elektriska strömmen som avges från superledare och bildar en elektromagnet är så stark att den repellerar magnetens fält totalt, och motverkar därmed effektivt gravitationen. Dimmorna runt om är flytande kväve för att hålla superledare fortsatt kall.
När vi ändå diskuterar modern elektromagnetism, så måste man ju nämna induktion. Tänk bara, i framtiden kommer vi kunna överföra elektricitet trådlöst, med hjälp av induktion. Det används redan idag till en liten grad. Sen de riktigt coola grejerna är ju de nya Inductracks som kommer. Leviterande tåg, extremt säkert tydligen. Ascoola grejer! Wikipedia I love you.
28 maj 2007
Makabra drömmar
Jag har alltså "allvarliga symptom för [min] ålder", även om jag "bara" är måttligt deprimerad. Jag är inte lätt deprimerad, men inte svårt deprimerad.
Som Charissa pekade ut låter måttligt deprimerad som helt lagom, fast det inte är det. Jag fick fylla i ett testpapper hos Kerstin idag för att se hur deprimerad jag är, och fick då svaret måttligt. Vilket ju inte är särskilt bra. Inte alls bra. Hon ska berätta om mig för en överläkare på psykiatrin imorgon, och höra om läkemedel är att tala om. Sen skulle hon ringa mig direkt, så jag får besked imorgon om vad han tycker. Hon lät väldigt övertygad om att jag skulle behöva börja ta anti-depressiva. "Det räcker inte alltid att prata ut." Så sant, så sant.
I höstas var jag helt emot piller, "den dagen jag tar piller, då är jag en grönsak". Man kan väl ändra sig, okej? Det verkar behövas, och förhoppningsvis får jag inga biverkingar heller, så kör på. Det skulle kosta en del tydligen, till skillnad från samtalen som är gratis till det man fyller 20. Och jag ska absolut fortsätta ha samtal med Kerstin. Hon är väldigt trevlig och förstående, lätt att prata med. Det går framåt. Om det går uppåt eller nedåt vet jag då inte, men framåt går det. Det står inte still som det gjort i ett halvår, och det känns skönt.
Jag såg King Kong ikväll, nyinspelningen från 2005 då alltså, den av Peter Jackson. Den var suverän! Jag kunde inte sluta gråta i slutet, fastän att jag visste hur den skulle sluta.
Så har jag funderat över mina framtida barn, som så många andra jag hört från. Jo, jag ska ha fyra döttrar, så det så. Den äldsta ska heta Aina i mellannamn, efter farmor. Då blir pappa glad. Jag funderar på Zelda Aina Sofia Wiklund. Och klaga inte! Förmodligen tycker ingen annan att det är fint, men det skiter jag i, för jag tycker att det är det. Hon ska vara rätt så envis, ståndfast. Den yngsta dottern, hon ska vara... lite obehaglig. Inte ens jag kommer förstå henne. Vad hon än säger när hon är liten kommer jag se helt flabbergastad ut. Liksom, "är det där min unge?" Matilda, eller Edvina. Mittenbarnen har jag inte bestämt mig för. Än.
Egentligen kan man sammanfatta alla mina livsdrömmar i min dödsdröm. Hur jag vill att det ska se ut när jag dör alltså. De ska säga nåt i stil med följande på tv/radio/vad-det-nu-är-i-framtiden:
"Martin Wiklund avled stillsamt imorse i en ålder av (80-90), fortfarande helt klar i huvudet skämtade han in i det sista. Han sörjs inte bara av sin fru, deras fyra döttrar och hans enorma vänskapskrets, hela svenska folket håller idag en tyst minut för allas vår favorit(nånting). Efter detta ska yngsta dottern (Matilda/Edvina) läsa upp hans mest kända dikt i direktsändning. Vi kommer sakna dig Martin."
Typ. Dottern ska sedan brista i gråt under sändningen för första gången sedan min bortgång, hon brukar inte gråta men nu gör hon det.
Mina sista ord ska vara nåt i stil med "jag har aldrig varit någon morgonmänniska" och genast somna in. Jag har inte bestämt mig för vad min dödsruna ska innehålla än, nånting som sticker ut rejält och beskriver mig direkt.
Om mina planer håller har jag minst 60 år på mig att leva, låter rättvist. Okej, jag låter på gränsen till storhetsvansinnig, men man får väl drömma? "A man can dream though, a man can dream."
Som Charissa pekade ut låter måttligt deprimerad som helt lagom, fast det inte är det. Jag fick fylla i ett testpapper hos Kerstin idag för att se hur deprimerad jag är, och fick då svaret måttligt. Vilket ju inte är särskilt bra. Inte alls bra. Hon ska berätta om mig för en överläkare på psykiatrin imorgon, och höra om läkemedel är att tala om. Sen skulle hon ringa mig direkt, så jag får besked imorgon om vad han tycker. Hon lät väldigt övertygad om att jag skulle behöva börja ta anti-depressiva. "Det räcker inte alltid att prata ut." Så sant, så sant.
I höstas var jag helt emot piller, "den dagen jag tar piller, då är jag en grönsak". Man kan väl ändra sig, okej? Det verkar behövas, och förhoppningsvis får jag inga biverkingar heller, så kör på. Det skulle kosta en del tydligen, till skillnad från samtalen som är gratis till det man fyller 20. Och jag ska absolut fortsätta ha samtal med Kerstin. Hon är väldigt trevlig och förstående, lätt att prata med. Det går framåt. Om det går uppåt eller nedåt vet jag då inte, men framåt går det. Det står inte still som det gjort i ett halvår, och det känns skönt.
Jag såg King Kong ikväll, nyinspelningen från 2005 då alltså, den av Peter Jackson. Den var suverän! Jag kunde inte sluta gråta i slutet, fastän att jag visste hur den skulle sluta.
Så har jag funderat över mina framtida barn, som så många andra jag hört från. Jo, jag ska ha fyra döttrar, så det så. Den äldsta ska heta Aina i mellannamn, efter farmor. Då blir pappa glad. Jag funderar på Zelda Aina Sofia Wiklund. Och klaga inte! Förmodligen tycker ingen annan att det är fint, men det skiter jag i, för jag tycker att det är det. Hon ska vara rätt så envis, ståndfast. Den yngsta dottern, hon ska vara... lite obehaglig. Inte ens jag kommer förstå henne. Vad hon än säger när hon är liten kommer jag se helt flabbergastad ut. Liksom, "är det där min unge?" Matilda, eller Edvina. Mittenbarnen har jag inte bestämt mig för. Än.
Egentligen kan man sammanfatta alla mina livsdrömmar i min dödsdröm. Hur jag vill att det ska se ut när jag dör alltså. De ska säga nåt i stil med följande på tv/radio/vad-det-nu-är-i-framtiden:
"Martin Wiklund avled stillsamt imorse i en ålder av (80-90), fortfarande helt klar i huvudet skämtade han in i det sista. Han sörjs inte bara av sin fru, deras fyra döttrar och hans enorma vänskapskrets, hela svenska folket håller idag en tyst minut för allas vår favorit(nånting). Efter detta ska yngsta dottern (Matilda/Edvina) läsa upp hans mest kända dikt i direktsändning. Vi kommer sakna dig Martin."
Typ. Dottern ska sedan brista i gråt under sändningen för första gången sedan min bortgång, hon brukar inte gråta men nu gör hon det.
Mina sista ord ska vara nåt i stil med "jag har aldrig varit någon morgonmänniska" och genast somna in. Jag har inte bestämt mig för vad min dödsruna ska innehålla än, nånting som sticker ut rejält och beskriver mig direkt.
Om mina planer håller har jag minst 60 år på mig att leva, låter rättvist. Okej, jag låter på gränsen till storhetsvansinnig, men man får väl drömma? "A man can dream though, a man can dream."
en ny upplevelse
Hittade följande på Charissas blogg, tänkte att jag bara måste göra det. Kom ihåg, gammaldags!
Min kvinnliga sida:
[ ]Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[ ] Följt "Sex and the city"?
[ ] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Köpt ett nummer av slitz, moore?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst en biltidning?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[ ] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Hmmm, ser inte bra ut. 14/20 kvinnopoäng, och 7/20 manpoäng.
Vi säger att jag är en modern man ^^
I övrigt då? Jo, revyn gick skitbra i lördags. Så här var det: Några av thailändarna i Bredåker hade ordnat med en s k thai-buffé, den andra hittills, och hyrde dessutom in Edekul med deras revy FörÄndringen för tio lakan. Dock var en i ensemblen borta just då, nämligen Terese, så undertecknad fick rycka in. Jag har ju bara temporär semester för i år, och jag har sett revyn sju gånger live plus på dvd ytterligare ett antal gånger. Borde vara lätt som en pannkaka. Nåvetnå.
Jag fick ett någorlunda aktuellt manus av Susanne, och gick igenom mina roller med det och filmen under veckorna. I fredags hämtade vi kläder och rekvisita från förrådet, och hade sen genrep i Bredåker på kvällen. Jag sög, tyckte jag. Igår såg jag igenom dvd:n en gång
samt läste manuset under dan. På kvällen gick det strålande. Jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag gjorde så bra jag kunde med tanke på hur mycket jag övat. Den svåraste sketchen, mitt eldprov som de kallade den, fick jag öva vid ett tidigare tillfälle och under lördagen, men resten, och alla fem sånger, hade jag genrepet som övningstillfälle.
Men nu ska jag inte hålla tillbaka. Det är just det här som jag pratade om med Kerstin i måndags. Min dåliga självkänsla. Så ja, jag var bra. Jag var bland de bästa. Micke sa efteråt att jag var nog den enda i gänget som hade kunnat klara av en sådan grej. En lulekvinna som hade flyttat till Bredåker sa efteråt att jag måste söka mig neråt, för i Harads har jag ingen framtid, så bra skådespelare som jag är. Hon hade sett det direkt när jag kom in på scen, att "den här killen kommer gå långt". När pappa berättade för några åskådare att jag bara hade övat under genrepet kvällen innan trodde de honom inte. De sa att jag måste ha repeterat mer, så bra som det gick för mig. Jag är bra på teater. Jag är en av Edekuls bästa skådespelare, en av Harads bästa, kanske en av de bästa i Boden. Nu ska jag suga i mig. Njuta av känslan av att vara bra på något. Ska bli intressant imorgon :)
Min kvinnliga sida:
[ ]Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[ ] Följt "Sex and the city"?
[ ] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Köpt ett nummer av slitz, moore?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst en biltidning?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[ ] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Hmmm, ser inte bra ut. 14/20 kvinnopoäng, och 7/20 manpoäng.
Vi säger att jag är en modern man ^^
I övrigt då? Jo, revyn gick skitbra i lördags. Så här var det: Några av thailändarna i Bredåker hade ordnat med en s k thai-buffé, den andra hittills, och hyrde dessutom in Edekul med deras revy FörÄndringen för tio lakan. Dock var en i ensemblen borta just då, nämligen Terese, så undertecknad fick rycka in. Jag har ju bara temporär semester för i år, och jag har sett revyn sju gånger live plus på dvd ytterligare ett antal gånger. Borde vara lätt som en pannkaka. Nåvetnå.
Jag fick ett någorlunda aktuellt manus av Susanne, och gick igenom mina roller med det och filmen under veckorna. I fredags hämtade vi kläder och rekvisita från förrådet, och hade sen genrep i Bredåker på kvällen. Jag sög, tyckte jag. Igår såg jag igenom dvd:n en gång
samt läste manuset under dan. På kvällen gick det strålande. Jag vet att jag kunde ha gjort bättre, men jag gjorde så bra jag kunde med tanke på hur mycket jag övat. Den svåraste sketchen, mitt eldprov som de kallade den, fick jag öva vid ett tidigare tillfälle och under lördagen, men resten, och alla fem sånger, hade jag genrepet som övningstillfälle.
Men nu ska jag inte hålla tillbaka. Det är just det här som jag pratade om med Kerstin i måndags. Min dåliga självkänsla. Så ja, jag var bra. Jag var bland de bästa. Micke sa efteråt att jag var nog den enda i gänget som hade kunnat klara av en sådan grej. En lulekvinna som hade flyttat till Bredåker sa efteråt att jag måste söka mig neråt, för i Harads har jag ingen framtid, så bra skådespelare som jag är. Hon hade sett det direkt när jag kom in på scen, att "den här killen kommer gå långt". När pappa berättade för några åskådare att jag bara hade övat under genrepet kvällen innan trodde de honom inte. De sa att jag måste ha repeterat mer, så bra som det gick för mig. Jag är bra på teater. Jag är en av Edekuls bästa skådespelare, en av Harads bästa, kanske en av de bästa i Boden. Nu ska jag suga i mig. Njuta av känslan av att vara bra på något. Ska bli intressant imorgon :)
24 maj 2007
Personligt rekord
Åh fyfan så jävla ont jag har i arslet. Och ryggen och nacken med för den delen. Jag har varit ute och cyklat i tre timmar. Ända bortanför Holmfors, till nåt som heter Åträsket, kom jag innan jag vände.
Men det var faktiskt värt det. Jag såg solnedgången i Svartbjörsbyn, från en grässlätt som vätter mot Buddbyträsket. Sen när jag nästan var hemma fick jag se en räv på vägen, vilket var ett par år sen sist jag gjorde. Så förutom all smärta och trötthet känns det bra.
Men det var faktiskt värt det. Jag såg solnedgången i Svartbjörsbyn, från en grässlätt som vätter mot Buddbyträsket. Sen när jag nästan var hemma fick jag se en räv på vägen, vilket var ett par år sen sist jag gjorde. Så förutom all smärta och trötthet känns det bra.
Stööörigt
'Tis but a dream...
...sen kommer jag inte längre. Jag har en dikt på gång. En riktigt vältalig dikt. Den börjar med ovanstående ord, men sen vet jag inte vad som ska komma efter. Jag har melodin i huvudet, hur den ska gå. Och jag vet ungefär hur den ska låta, ett s-ljud där nånstans, ett t-ljud där nånstans, etc. Men jag vet inte vad för ord som ska in! Så jag väntar på att det ska komma till mig. Om jag bara hör orden så vet jag genast att det är orden jag söker. Dock är det ändå irriterande.
'Tis but a dream, hmhm hmhm hmhm.
...sen kommer jag inte längre. Jag har en dikt på gång. En riktigt vältalig dikt. Den börjar med ovanstående ord, men sen vet jag inte vad som ska komma efter. Jag har melodin i huvudet, hur den ska gå. Och jag vet ungefär hur den ska låta, ett s-ljud där nånstans, ett t-ljud där nånstans, etc. Men jag vet inte vad för ord som ska in! Så jag väntar på att det ska komma till mig. Om jag bara hör orden så vet jag genast att det är orden jag söker. Dock är det ändå irriterande.
'Tis but a dream, hmhm hmhm hmhm.
23 maj 2007
Trevliga möten
Ahh, en uppfriskande cykeltur runt Svartbyträsket, med gratis fika och middag inkluderad. På vägen genom Torpgärdan svängde jag in hos Gunnel å Roland för att se om de var hemma, och jo det var de. Så jag satt där och pratade med de i nå timma, innan de bjöd mig på pizza. Tur man har en snäll faster ^^
Naturligtvis skickade hon med bullar, så välkomna hit och ät! Jag har typ fem sex styckna å bju bort.
Och äntligen en presentation som jag är nöjd med! Jag är ganska stolt över min PowerPoint-grej dessutom. Helt klart det snyggaste jag gjort i PP. Men det bästa var ändå att höra att man faktiskt lärt någon hur någonting fungerar med sina förklaringar. En rätt sällsynt känsla av välbehag spred sig genom kroppen då t ex Michaela och Yichu sa att de fattade saken nu. Om jag bara lägger manken till kan jag alltså lära ut någonting som t o m är så svårt som fysik. Jag fattade det äntligen själv i går natt liksom. Kul! :)
Naturligtvis skickade hon med bullar, så välkomna hit och ät! Jag har typ fem sex styckna å bju bort.
Och äntligen en presentation som jag är nöjd med! Jag är ganska stolt över min PowerPoint-grej dessutom. Helt klart det snyggaste jag gjort i PP. Men det bästa var ändå att höra att man faktiskt lärt någon hur någonting fungerar med sina förklaringar. En rätt sällsynt känsla av välbehag spred sig genom kroppen då t ex Michaela och Yichu sa att de fattade saken nu. Om jag bara lägger manken till kan jag alltså lära ut någonting som t o m är så svårt som fysik. Jag fattade det äntligen själv i går natt liksom. Kul! :)
Tuppluren utan slut
Urk. Jag kom hem tre, åt middag, somnade på soffan. Vaknade upp två gånger, klädde av mig, la mig i sängen, somnade. Jag sov i fyra timmar totalt! Så steg jag upp på kvällen och började jobba med min ppp till group4 presentationen imorgon, samt det jag ska säga. Blev färdig för inte särskilt länge sen, och jag är inte alltför trött, den sena timmen till trots. Och när jag steg upp fick jag ångest för att jag hade sovit bort hela det vackra vädret då jag egentligen tänkte ge mig ut och cykla, fan.
Säng!!!!!
Säng!!!!!
21 maj 2007
Korrupta fjortisar
Ahhh! Jag blir galen på FejmTV! Visst, de menar väl med sitt "nyskapande" system att om man gillar en film ger man den en fejm, gillar man den inte gör man ingenting. Men det missbrukas redan!!!
Den populäraste gruppen på hela fejmtv, Fettfulcrew, lyckades t o m komma med i tv4 för att de är så poppis. Och eftersom de är så poppis måste man ju gilla de. I alla fall verkar alla 14-16-åringar tro det, vilket dessvärre är ålderna på 90% (minst) av alla fejmtvs användare.
Jag gillar också Fettfulcrew, jag tycker det är bra att de faktiskt gör lite annorlunda filmer också, eftertänksamma filmer som kan vara ganska obskyra ibland. Men varför får då dessa filmer de gör över 200 fejms, när filmer i samma stil som är hundra gånger bättre (inget illa menat FFC) får kanske högst 10 fejms??? Jo, för att FFC är populära, och eftersom alla tycker om de, så måste alla ju tycka om alla deras filmer också. Jävla bedrägerier.
Jag är inte sur över att det lilla jag lagt där inte blivit fejmat, möjligtvis över den där onödiga och spydiga kommentaren ett svin satte på en av filmerna, för jag förstår varför de inte är jättesedda och omtyckta.
Jag önskar det kunde starta en ny del av fejmtv, eller en helt ny sida, där bara mer seriösa och även längre filmer får vara med. Jag är så less på allt fjanteri som fyller fejmtv till brädden. Hälften är bara skit! Nä, det är bara att inse, det finns ingen bra filmsajt på nätet. Man får vara nöjd med det man har, och ignorera allt ont som skär i ögonen gång på gång.
Den populäraste gruppen på hela fejmtv, Fettfulcrew, lyckades t o m komma med i tv4 för att de är så poppis. Och eftersom de är så poppis måste man ju gilla de. I alla fall verkar alla 14-16-åringar tro det, vilket dessvärre är ålderna på 90% (minst) av alla fejmtvs användare.
Jag gillar också Fettfulcrew, jag tycker det är bra att de faktiskt gör lite annorlunda filmer också, eftertänksamma filmer som kan vara ganska obskyra ibland. Men varför får då dessa filmer de gör över 200 fejms, när filmer i samma stil som är hundra gånger bättre (inget illa menat FFC) får kanske högst 10 fejms??? Jo, för att FFC är populära, och eftersom alla tycker om de, så måste alla ju tycka om alla deras filmer också. Jävla bedrägerier.
Jag är inte sur över att det lilla jag lagt där inte blivit fejmat, möjligtvis över den där onödiga och spydiga kommentaren ett svin satte på en av filmerna, för jag förstår varför de inte är jättesedda och omtyckta.
Jag önskar det kunde starta en ny del av fejmtv, eller en helt ny sida, där bara mer seriösa och även längre filmer får vara med. Jag är så less på allt fjanteri som fyller fejmtv till brädden. Hälften är bara skit! Nä, det är bara att inse, det finns ingen bra filmsajt på nätet. Man får vara nöjd med det man har, och ignorera allt ont som skär i ögonen gång på gång.
A brand new day
En ny dag, och många nya framsteg. Dags att lägga gårdagsnatten bakom mig för tillfället och tänka positivt.
Min första egna tvätt någonsin gick jättebra, fast det blev lite krångligt ändå. Jag satte igång maskinen halv nio, cyklade till skolan för lektion, cyklade hem, tog ur maskinen och satte igång torkningen, cyklade till skolan för lektion, cyklade försenad iväg till Kerstin för vårat avtalade möte, tog upp tvätten och sorterade ut den här hemma. Tyvärr kunde jag inte stryka mina kläder, då jag inte äger något strykjärn. Det får bli en senare fråga.
Men Kerstin då? Jo, hon var jättetrevlig. Fast det började med att jag fick dementera de "starka" orden jag sa till kuratorn, ord som paranoia och bipolär t ex :P Eller rättare sagt, vi ska fastställa att jag inte har bipolär sjukdom.
Hon gav mig några råd, fast hon egentligen inte får det men gör det ändå ibland.
Hon tyckte att medicinering inte är något jag behöver fundera på nu, men att jag verkligen borde senare.
Hon tyckte även att jag borde hoppa av skolan eller ta ett sabbatsår nästa år. Fast det var inte så mycket att hon tyckte det, mer att hon bekymrade sig över om jag skulle kunna klara ett till skolår som det ser ut nu, utifrån det jag berättat.
Hon såg dessutom på min hy att jag inte äter som jag borde :P
Jag var där i gott och väl en timme, och vi bokade en ny tid 13.15 nästa måndag. Chill.
Hemläxan: självkänsla. Nä, ingen hemläxa. Bara någonting grundläggande i mina problem att tänka på. För låg självkänsla lider jag av. Något som tydligen är vanligt bland skådespelare.
Just det! Jag har bytt ämne i min EE! Från engelska till historia, och det verkar bli om Lancaster-flygpanet som kraschade i Porjus för decennier sedan. Ola är nådjävulskt hjälpsam, som tur är.
PANNKAKOOOOOR!!!!
Min första egna tvätt någonsin gick jättebra, fast det blev lite krångligt ändå. Jag satte igång maskinen halv nio, cyklade till skolan för lektion, cyklade hem, tog ur maskinen och satte igång torkningen, cyklade till skolan för lektion, cyklade försenad iväg till Kerstin för vårat avtalade möte, tog upp tvätten och sorterade ut den här hemma. Tyvärr kunde jag inte stryka mina kläder, då jag inte äger något strykjärn. Det får bli en senare fråga.
Men Kerstin då? Jo, hon var jättetrevlig. Fast det började med att jag fick dementera de "starka" orden jag sa till kuratorn, ord som paranoia och bipolär t ex :P Eller rättare sagt, vi ska fastställa att jag inte har bipolär sjukdom.
Hon gav mig några råd, fast hon egentligen inte får det men gör det ändå ibland.
Hon tyckte att medicinering inte är något jag behöver fundera på nu, men att jag verkligen borde senare.
Hon tyckte även att jag borde hoppa av skolan eller ta ett sabbatsår nästa år. Fast det var inte så mycket att hon tyckte det, mer att hon bekymrade sig över om jag skulle kunna klara ett till skolår som det ser ut nu, utifrån det jag berättat.
Hon såg dessutom på min hy att jag inte äter som jag borde :P
Jag var där i gott och väl en timme, och vi bokade en ny tid 13.15 nästa måndag. Chill.
Hemläxan: självkänsla. Nä, ingen hemläxa. Bara någonting grundläggande i mina problem att tänka på. För låg självkänsla lider jag av. Något som tydligen är vanligt bland skådespelare.
Just det! Jag har bytt ämne i min EE! Från engelska till historia, och det verkar bli om Lancaster-flygpanet som kraschade i Porjus för decennier sedan. Ola är nådjävulskt hjälpsam, som tur är.
PANNKAKOOOOOR!!!!
Hur jävla många går genom stan mitt i natten och gråter??? Det kan inte vara många, men jag vet åtminstone en som gör det. 50 minuter var jag ute. Det var kallt. Jävla mp3. Jävla kyla. Jävla allt.
Jag trodde jag skulle vara glad imorgon. Oh, how wrong I was. Det här superhumöret varade i lite mer än ett dygn. Jävla bipolar. Blir i alla fall ett passande humör på psyket, kanske får en tid snabbare då.
Om ni ursäktar så ska jag gråta mig till sömns nu, för jag ska upp om fem timmar.
Jävla liv.
Jag trodde jag skulle vara glad imorgon. Oh, how wrong I was. Det här superhumöret varade i lite mer än ett dygn. Jävla bipolar. Blir i alla fall ett passande humör på psyket, kanske får en tid snabbare då.
Om ni ursäktar så ska jag gråta mig till sömns nu, för jag ska upp om fem timmar.
Jävla liv.
20 maj 2007
Will someone please avail me??
Another day gone by, and I feel cheated by the sun.
Jaja, det var ju trevligt att se Linje Lusta med Charissa i alla fall. Och äta upp det sista popcorn jag hade, vilket var tur för bäst-före datumet var 9 juni.
Efter filmen visade hon mig porr på youtube. Eller okej, det kanske inte var porr då, men nästan ;)
Jag hämnades på min granne som fört oväsen hela helgen genom att träna på revyn och sjunga riktigt högt. Visserligen har jag hämnats lite då och då med hög musik, men nån avslutning ska man väl ha.
Så kollade jag i min nya Chemistry SL revision guide som jag köpte av Ida för en hundralapp. Helgrym bok asså. Och humor har han. Humor som fan.
Nu ska jag gå och lägga mig, stiga upp 6 imorron bitt, duscha, sätta igång min första tvätt någonsin, gå till skolan, och slutligen besöka psykologen. Fast nä, jag går nog på promenad först. Jag behöver det. Åh, vad jag önskar syrran kunde ha ringt idag, jag måste ringa henne imorgon.
Jaja, det var ju trevligt att se Linje Lusta med Charissa i alla fall. Och äta upp det sista popcorn jag hade, vilket var tur för bäst-före datumet var 9 juni.
Efter filmen visade hon mig porr på youtube. Eller okej, det kanske inte var porr då, men nästan ;)
Jag hämnades på min granne som fört oväsen hela helgen genom att träna på revyn och sjunga riktigt högt. Visserligen har jag hämnats lite då och då med hög musik, men nån avslutning ska man väl ha.
Så kollade jag i min nya Chemistry SL revision guide som jag köpte av Ida för en hundralapp. Helgrym bok asså. Och humor har han. Humor som fan.
Nu ska jag gå och lägga mig, stiga upp 6 imorron bitt, duscha, sätta igång min första tvätt någonsin, gå till skolan, och slutligen besöka psykologen. Fast nä, jag går nog på promenad först. Jag behöver det. Åh, vad jag önskar syrran kunde ha ringt idag, jag måste ringa henne imorgon.
Som sagt, en ny man
Hör och häpna! Jag har bokat tvättstugan imorgonbitti! Tvättstugan!!!! Jag börjar tvätta kl 7, har skola, åker till Kerstin på Vuxenpsyk, och gör färdigt tvätten.
Brilliant!
Då ska jag bara tjacka tvättmedel idag ^^
Brilliant!
Då ska jag bara tjacka tvättmedel idag ^^
En ny man
Ahhh, en fin avslutning på en i övrigt förskräcklig dag. Okej, så illa var det väl inte, mest att jag inte gjorde nåt vettigt, eller någonting över huvud taget för den delen. Jag sög första halvan av Grindhouse i alla fall, kanske räknas som nåt. Men avslutningen signalerade början på mitt nya liv, kan man säga. Både fysiskt och mentalt, men det är en lång historia.
Efter en ordentlig middag för omväxlings skull, då begav jag mig på en uppfriskande cykeltur. Och det var så skönt! Visserligen hade jag rätt ont i arslet när jag kom hem, och lär ha ännu ondare imorgon, men det var värt det. Halv tio åkte jag hemifrån. Kom så småningom till västra industriområdet där jag tog vägen under järnvägen till södra Svartbyn. Av en ren impuls bestämde jag mig för att hälsa på hos Charissa, mycket olikt mig, dock var hon inte hemma utan hos Manuela. Hips vips var jag utanför Manuelas hus (tur att jag varit där en gång förut) och hade en kort pratstund om Linje Lusta med Charissa. Det blir lite film imorgon, med Suada och Tülay också, verkar det som just nu. Skönt, jag behöver träffa lite folk utanför skolan. Jag vet att de alla är från skolan, men jag menar mest att träffa nån när jag inte befinner mig på skolan.
Så cyklade jag förnöjt hemåt. På vägen stannade jag utanför Gunnel och Roland men det var kolsvart där inne så de hade nog gått och lagt sig, jag fortsatte på min färd. Dock stannade jag till på Shell för att köpa en Mer med päronsmak, och jag sa till kassörskan att behålla 50-öringen som blev över! Sooo unlike me. Kom hem tio i elva, ringde syrran, som tyvärr sov, och tog en dusch. Gött. Har just sett senaste avsnittet av Naruto Shippuuden och ska nu gå till sängs. Natti natti!
Efter en ordentlig middag för omväxlings skull, då begav jag mig på en uppfriskande cykeltur. Och det var så skönt! Visserligen hade jag rätt ont i arslet när jag kom hem, och lär ha ännu ondare imorgon, men det var värt det. Halv tio åkte jag hemifrån. Kom så småningom till västra industriområdet där jag tog vägen under järnvägen till södra Svartbyn. Av en ren impuls bestämde jag mig för att hälsa på hos Charissa, mycket olikt mig, dock var hon inte hemma utan hos Manuela. Hips vips var jag utanför Manuelas hus (tur att jag varit där en gång förut) och hade en kort pratstund om Linje Lusta med Charissa. Det blir lite film imorgon, med Suada och Tülay också, verkar det som just nu. Skönt, jag behöver träffa lite folk utanför skolan. Jag vet att de alla är från skolan, men jag menar mest att träffa nån när jag inte befinner mig på skolan.
Så cyklade jag förnöjt hemåt. På vägen stannade jag utanför Gunnel och Roland men det var kolsvart där inne så de hade nog gått och lagt sig, jag fortsatte på min färd. Dock stannade jag till på Shell för att köpa en Mer med päronsmak, och jag sa till kassörskan att behålla 50-öringen som blev över! Sooo unlike me. Kom hem tio i elva, ringde syrran, som tyvärr sov, och tog en dusch. Gött. Har just sett senaste avsnittet av Naruto Shippuuden och ska nu gå till sängs. Natti natti!
19 maj 2007
Jag är min egen nu
Nu är revyfesten i full gång, vilket den ju har varit sen igår och kommer fortsätta vara till imorgon. Efter att ha åkt buss runt i hela kommunen, och utanför med, under hela fredagen slutade det på Pite Havsbad. Jag ringde just till mamma för att gratta henne på födelsedagen, och de var just på väg för att äta middag. De var i andra andningen nu sa hon.
Pappa erbjöd mig att följa med tidigare, men jag tackade bestämt nej. Jag vill så väldigt gärna vara där med dem just nu, och samtidigt är jag oerhört lättad över att inte vara där. Jag vill hemskt gärna vara med om det roliga som jag missar i denna stund, men är priset värt det?
Så mycket som jag än älskar det där gänget och att vara med dem, så hatar jag stunderna då vi inte är på scen precis lika mycket. Vi må vara en familj, men precis som för en typisk tonåring i en typisk familj så lever jag i en helt annan värld. Våra världar är sammanknutna, och skär in i varandra på flera ställen, men det är ändock olika världar.
Jag kunde leva med Edekul när jag var mindre, och jag njöt av sällskapet. Jag var ju van vid att umgås med vuxna, halva min barndom var jag i vuxet sällskap. Under de senare åren har det lett till vissa svårigheter på min sida vid de tillfällen då de glömt att jag bara är ett barn. Visserligen kan man knappast kalla mig för ett barn längre, men för ett år sedan, då var jag fortfarande ett barn. Och det var för ett år sedan som det började förändras, jag började äntligen växa upp för att bli en egen individ. Inte någon som hänger efter personer minst tjugo år äldre och härmar deras sätt att vara vuxen på, utan någon som gör sin egen stig och blir vuxen på sitt sätt.
Det är därför jag inte längre kan festa med dem, i alla fall inte nu. Jag vet inte om jag kommer kunna det nästa år heller, det får tiden utvisa. Men växt ifrån dem, det har jag, såsom jag inte trodde var möjligt. Vi må vara en familj, men jag vill göra min egen familj.
Tänk ändå, innan jag blev deprimerad, då skulle jag aldrig ens ha kunnat inbilla mig att jag en dag skulle må så här. Liksom, jag var lycklig. Jag levde ett bra liv, så bra som en modern tonåring nu kan leva, och plötsligt försvann det. Och inte bara allt omkring, nä det hände ju inte förrän under den senaste tiden. Det var mitt huvud som försvann. En dag insåg jag att jag levt en lögn. Barriären i mitt huvud, den som skulle skydda mig från mig själv, den sprack. Nästan allting försvann, det enda som blev kvar var mina känslor, oskyddade och sårbara. Och plötsligt var jag inte längre en riktig person. En bruten och plågad själ med ett fragmenterat psyke.
Jag var ignorant för att det skulle kunna hända. Ta den där tomheten jag kände inom mig veckorna innan det hände. Jag var inte allvarligt bekymrad för det eller så, mer att det störde mig, ungefär som en mattegåta jag inte kan lösa stör mig. Eller mitt citat från exakt en vecka innan: "Jag, Martin Wiklund, utbränd? Ha!" En högre makt har ett udda sinne för humor. Hade det inte varit mig han skrattat åt hade jag skrattat med honom.
Pappa erbjöd mig att följa med tidigare, men jag tackade bestämt nej. Jag vill så väldigt gärna vara där med dem just nu, och samtidigt är jag oerhört lättad över att inte vara där. Jag vill hemskt gärna vara med om det roliga som jag missar i denna stund, men är priset värt det?
Så mycket som jag än älskar det där gänget och att vara med dem, så hatar jag stunderna då vi inte är på scen precis lika mycket. Vi må vara en familj, men precis som för en typisk tonåring i en typisk familj så lever jag i en helt annan värld. Våra världar är sammanknutna, och skär in i varandra på flera ställen, men det är ändock olika världar.
Jag kunde leva med Edekul när jag var mindre, och jag njöt av sällskapet. Jag var ju van vid att umgås med vuxna, halva min barndom var jag i vuxet sällskap. Under de senare åren har det lett till vissa svårigheter på min sida vid de tillfällen då de glömt att jag bara är ett barn. Visserligen kan man knappast kalla mig för ett barn längre, men för ett år sedan, då var jag fortfarande ett barn. Och det var för ett år sedan som det började förändras, jag började äntligen växa upp för att bli en egen individ. Inte någon som hänger efter personer minst tjugo år äldre och härmar deras sätt att vara vuxen på, utan någon som gör sin egen stig och blir vuxen på sitt sätt.
Det är därför jag inte längre kan festa med dem, i alla fall inte nu. Jag vet inte om jag kommer kunna det nästa år heller, det får tiden utvisa. Men växt ifrån dem, det har jag, såsom jag inte trodde var möjligt. Vi må vara en familj, men jag vill göra min egen familj.
Tänk ändå, innan jag blev deprimerad, då skulle jag aldrig ens ha kunnat inbilla mig att jag en dag skulle må så här. Liksom, jag var lycklig. Jag levde ett bra liv, så bra som en modern tonåring nu kan leva, och plötsligt försvann det. Och inte bara allt omkring, nä det hände ju inte förrän under den senaste tiden. Det var mitt huvud som försvann. En dag insåg jag att jag levt en lögn. Barriären i mitt huvud, den som skulle skydda mig från mig själv, den sprack. Nästan allting försvann, det enda som blev kvar var mina känslor, oskyddade och sårbara. Och plötsligt var jag inte längre en riktig person. En bruten och plågad själ med ett fragmenterat psyke.
Jag var ignorant för att det skulle kunna hända. Ta den där tomheten jag kände inom mig veckorna innan det hände. Jag var inte allvarligt bekymrad för det eller så, mer att det störde mig, ungefär som en mattegåta jag inte kan lösa stör mig. Eller mitt citat från exakt en vecka innan: "Jag, Martin Wiklund, utbränd? Ha!" En högre makt har ett udda sinne för humor. Hade det inte varit mig han skrattat åt hade jag skrattat med honom.
18 maj 2007
Halvårsdvala för gympadojorna
Ahhh, ett uppfriskande träningspass i garnisonens gympasal. Sandra bjöd dit mig på badminton tidigare i veckan, och självklart tackade jag ja. Det var visserligen tänkt att jag skulle följa med henne och hennes familj redan i, ja vad var det, april? Mars? Men torsdagen innan var torsdagen DBÄ (Det Blodiga Äventyret) så mina knän var inte fit för motion under en period. Detta följdes av teatern, Sthlm, etc (det måste varit i april). Sen glömde jag helt enkelt bort det.
I alla fall, det blev en kort badmintonmatch två mot två, vilket slutade med att jag slog upp den enda badmintonbollen ovanpå en platta i taket. Surt. Så vi tog en lång paus, innan jag tog upp spelet igen, den här gången med en pingisboll, och mot två små tjejer, Ebba och Linnea. Det var kul, och nog så utmattande. Jag var riktigt bra på att roa tjejerna genom att spela utmattad i och med att jag verkligen var utmattad. De hade då roligt, och det känns viktigast för mig. Att få springa runt som en idiot och se riktigt fånig ut, och höra att flickorna skrattar och tycker man är rolig, det kändes bra. Jag har inte alltid det största tålamodet för barn, och håller mig allt som oftast undan dem, men när man ger dem en chans och gör det bästa av saken, då blir det riktigt bra.
Sen tänkte jag på en annan sak under den korta promenaden hem. Alltför många försöker vara bäst, men jag har sen länge gett upp prospektet att vara den bästa, i vilken genre som helst, och siktar istället på att duga. Jag vet att jag inte är bäst på någonting, men samtidigt vet jag lika starkt att jag inte är sämst på någonting, och det är så jag föredrar att tänka. Jag har ju fakiskt aldrig varit bästa på nånting, möjligtvis med undantag för skolan i grundskolan, men det fick man bara spott och spe för av de andra eleverna. Inte undra på att folk inte vågar satsa och bli en mönsterelev, när man förmodligen kommer bli trampad och hackad på för det. Life's a bitch.
Jag vet inte om jag någonsin kommer bli den lyckligaste mannen på jorden, men jag kommer då inte blir den olyckligaste mannen på jorden. Det duger för mig.
Nu sitter jag och pimplar i mig nyinköpt mjölk, på väg at se klart TNMT (jag vet, jag vet. Men jag är nyfiken...) följt av en lång och uppfriskande dusch. Kanske jag ser Grindhouse sen, jag får se.
I alla fall, det blev en kort badmintonmatch två mot två, vilket slutade med att jag slog upp den enda badmintonbollen ovanpå en platta i taket. Surt. Så vi tog en lång paus, innan jag tog upp spelet igen, den här gången med en pingisboll, och mot två små tjejer, Ebba och Linnea. Det var kul, och nog så utmattande. Jag var riktigt bra på att roa tjejerna genom att spela utmattad i och med att jag verkligen var utmattad. De hade då roligt, och det känns viktigast för mig. Att få springa runt som en idiot och se riktigt fånig ut, och höra att flickorna skrattar och tycker man är rolig, det kändes bra. Jag har inte alltid det största tålamodet för barn, och håller mig allt som oftast undan dem, men när man ger dem en chans och gör det bästa av saken, då blir det riktigt bra.
Sen tänkte jag på en annan sak under den korta promenaden hem. Alltför många försöker vara bäst, men jag har sen länge gett upp prospektet att vara den bästa, i vilken genre som helst, och siktar istället på att duga. Jag vet att jag inte är bäst på någonting, men samtidigt vet jag lika starkt att jag inte är sämst på någonting, och det är så jag föredrar att tänka. Jag har ju fakiskt aldrig varit bästa på nånting, möjligtvis med undantag för skolan i grundskolan, men det fick man bara spott och spe för av de andra eleverna. Inte undra på att folk inte vågar satsa och bli en mönsterelev, när man förmodligen kommer bli trampad och hackad på för det. Life's a bitch.
Jag vet inte om jag någonsin kommer bli den lyckligaste mannen på jorden, men jag kommer då inte blir den olyckligaste mannen på jorden. Det duger för mig.
Nu sitter jag och pimplar i mig nyinköpt mjölk, på väg at se klart TNMT (jag vet, jag vet. Men jag är nyfiken...) följt av en lång och uppfriskande dusch. Kanske jag ser Grindhouse sen, jag får se.
Wright och Snyder rockar
Jag har sett två nya filmer ikväll, Hot Fuzz och 300.
Den första, Hot Fuzz, är en brittisk actionkomedi av Edgar Wright och Simon Pegg, med Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollerna, precis som Shaun of the Dead. Den är gjord i samma stuk och anda som SotD, fast istället för zombiefilmer är det actionfilmer de parodierar. Wright och Pegg har påstått att de sett igenom varenda actionfilm som finns för att göra det bra. Och de gör det bra.
Londonsnuten Nicholas (Pegg) är så bra (400% bättre än sina kollegor) att han förflyttas till Englands lugnaste by, Sandford, för att de andra poliserna inte ska verka dåliga. Byn har inte haft ett mord på 20 år säger polisinspektören där, men Nicholas tror annorlunda, speciellt eftersom byn har bland det högsta antalet "olyckshändelser" i England...
Brutal, blodig och så jävla rolig, Hot Fuzz kommer garanterat bli en kultfilm lika snabbt som SotD. Den är väldigt intensiv, särskilt musiken och ljudet, men ändå inte så överdriven som man skulle kunna tro för det mesta. Helt klart sevärd.
Den andra, 300, är ett mästerverk. Baserad på Frank Millers grafiska novell med samma namn, den är en orgie i våld och skönhet, sammankopplat till ett två timmar långt konstverk. Brutal, blodig och inte det minsta rolig. En film som handlar om vansinne, ära, slakt och kärlek. Dock inte den kärlek som man först tänker på, utan istället något annat, något jag blev djupt rörd av i vilket fall. Brutaliteten får mig att tänka på God of War samt dess uppföljare, plus att Leonidas, protagonisten, påminner enormt om Kratos, GoWs anti-hjälte. Båda är män av Sparta, båda är bland de bästa krigare världen har skådat, och båda har likadana skägg (seriously!).
Jag har länge varit intresserad av det gamla Grekland, både historiskt och mytologiskt. Det är så fascinerande att betrakta hur oerhört effektiv en Spartansk falang var i dödens konst, men framför allt var det den Spartanska krigarens förhållande till sin utrustning som hänförde mig. De var ett med sitt spjut, ett med sitt svärd, och mest av allt ett med sin sköld. Deras sätt att hantera sköldarna, det var som om de verkligen var en del av deras kroppar. Magnifikt helt enkelt.
Den är tydligen väldigt historiskt korrekt, upp till 90% enligt en källa, men Zack Snyder, regissör, beskrev ändå sin film som "an opera, not a documentary". Musiken, måste nämnas, var en fröjd för öronen. Ett konstverk målat i blod.
Båda filmerna är absolut suveräna, och då har jag ändå inte riktigt nämnt det visuella, vilket var det bästa av allt. Det går inte att beskriva på ett bra sätt, så jag lämnar det vid det. Två måste-upplevelser för filmälskare.
Den första, Hot Fuzz, är en brittisk actionkomedi av Edgar Wright och Simon Pegg, med Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollerna, precis som Shaun of the Dead. Den är gjord i samma stuk och anda som SotD, fast istället för zombiefilmer är det actionfilmer de parodierar. Wright och Pegg har påstått att de sett igenom varenda actionfilm som finns för att göra det bra. Och de gör det bra.
Londonsnuten Nicholas (Pegg) är så bra (400% bättre än sina kollegor) att han förflyttas till Englands lugnaste by, Sandford, för att de andra poliserna inte ska verka dåliga. Byn har inte haft ett mord på 20 år säger polisinspektören där, men Nicholas tror annorlunda, speciellt eftersom byn har bland det högsta antalet "olyckshändelser" i England...
Brutal, blodig och så jävla rolig, Hot Fuzz kommer garanterat bli en kultfilm lika snabbt som SotD. Den är väldigt intensiv, särskilt musiken och ljudet, men ändå inte så överdriven som man skulle kunna tro för det mesta. Helt klart sevärd.
Den andra, 300, är ett mästerverk. Baserad på Frank Millers grafiska novell med samma namn, den är en orgie i våld och skönhet, sammankopplat till ett två timmar långt konstverk. Brutal, blodig och inte det minsta rolig. En film som handlar om vansinne, ära, slakt och kärlek. Dock inte den kärlek som man först tänker på, utan istället något annat, något jag blev djupt rörd av i vilket fall. Brutaliteten får mig att tänka på God of War samt dess uppföljare, plus att Leonidas, protagonisten, påminner enormt om Kratos, GoWs anti-hjälte. Båda är män av Sparta, båda är bland de bästa krigare världen har skådat, och båda har likadana skägg (seriously!).
Jag har länge varit intresserad av det gamla Grekland, både historiskt och mytologiskt. Det är så fascinerande att betrakta hur oerhört effektiv en Spartansk falang var i dödens konst, men framför allt var det den Spartanska krigarens förhållande till sin utrustning som hänförde mig. De var ett med sitt spjut, ett med sitt svärd, och mest av allt ett med sin sköld. Deras sätt att hantera sköldarna, det var som om de verkligen var en del av deras kroppar. Magnifikt helt enkelt.
Den är tydligen väldigt historiskt korrekt, upp till 90% enligt en källa, men Zack Snyder, regissör, beskrev ändå sin film som "an opera, not a documentary". Musiken, måste nämnas, var en fröjd för öronen. Ett konstverk målat i blod.
Båda filmerna är absolut suveräna, och då har jag ändå inte riktigt nämnt det visuella, vilket var det bästa av allt. Det går inte att beskriva på ett bra sätt, så jag lämnar det vid det. Två måste-upplevelser för filmälskare.
17 maj 2007
16 maj 2007
Kyle my brother
Gaahhhh!!!! Såg just färdigt sista avsnittet av Kyle XY, efter att ha sett andra halvan av första säsongen i sträck. Jag måste se nästa säsong!!! NUUUU!!!!!
Rocken Resurrection
Då var man anmäld till nästa omgång av Deathgame, i juni. Senast jag var med (och enda gången hittills) var i april förra året, då jag dog en snabb och smärtsam död at the hands of Trollhammer.
Just nu är det bara jag och tre Pitebor som anmält sig i Norrbotten, och tre människor i Västerbotten, men det är ju en halv månad kvar till omgången startar, så det hinner nog droppa in en hel del till, plus det antal som slussas in under omgången. I alla fall, jag kommer nog åka till Piteå på killing spree, och ta ut båda klanerna som opererar där (som anmält sig just nu iaf, kan dyka upp fler); De Vita Kobrornas Sällskap och Alla Cyklister Röker Hash. Det förutsatt att de inte hinner utrota varandra.
På tal om klaner har jag tänkt gå ur min egenstartade De IB-Sexuella, och starta en ny klan. Den ska ha Shakespeare i centrum, och kanske heta nåt i stil med Avons Barder el dyl. Jag har gjort en tråd på forumet och frågat efter intresserade.
Just nu är det bara jag och tre Pitebor som anmält sig i Norrbotten, och tre människor i Västerbotten, men det är ju en halv månad kvar till omgången startar, så det hinner nog droppa in en hel del till, plus det antal som slussas in under omgången. I alla fall, jag kommer nog åka till Piteå på killing spree, och ta ut båda klanerna som opererar där (som anmält sig just nu iaf, kan dyka upp fler); De Vita Kobrornas Sällskap och Alla Cyklister Röker Hash. Det förutsatt att de inte hinner utrota varandra.
På tal om klaner har jag tänkt gå ur min egenstartade De IB-Sexuella, och starta en ny klan. Den ska ha Shakespeare i centrum, och kanske heta nåt i stil med Avons Barder el dyl. Jag har gjort en tråd på forumet och frågat efter intresserade.
Nattlig tristess...
Faan. Jag hann cykla till Statoil för att fylla på mobilen, sen började det regna när jag kom ut. Skit! Det var bara att cykla hem igen. Visserligen var det ett väldigt lätt regn, men jag vägrar cykla när vädret går emot mig, av ren principsak. Jag vill inte riskera att det börjar spöregna en halvtimme hemifrån :P
Varför är det molnigt nästan varenda kväll i Boden? Jag hatar det.
Kolla in den här bilden på Linneas pixbox. Hahahahaha! Klockrent!!! xD
Gonatt!
Varför är det molnigt nästan varenda kväll i Boden? Jag hatar det.
Kolla in den här bilden på Linneas pixbox. Hahahahaha! Klockrent!!! xD
Gonatt!
15 maj 2007
Så gott som vuxen...
Då var det äntligen dags. På måndag rusar jag efter svenskan iväg till vuxenpsykiatrin för att träffa Kerstin, hon som ringde idag och meddelade det. Det blir ingen riktig session eller så, bara för att vi ska träffas och komma överrens om en bra tid att komma "på riktigt" senare.
Fan så skönt!!!
Jag fick överraskningsbesök ikväll av Sandra. Hon behövde hjälp med en PP-presentation, så naturligtvis lånade jag henne båd dator och kreativitet. Sen bjöd jag på pannkakor, och de fick gott betyg. Nu ska jag ge mig ut på en cykeltur, äntligen likaså.
Dessutom vet jag vad jag ska skriva om i min EE, World War Z. Jag tror då det. Det borde kanske gå att lägga fram synpunkter på hur Brooks skriver så att läsaren börjar undra om det verkligen inte inträffat, det som står i boken. Nåvetnå...
Fan så skönt!!!
Jag fick överraskningsbesök ikväll av Sandra. Hon behövde hjälp med en PP-presentation, så naturligtvis lånade jag henne båd dator och kreativitet. Sen bjöd jag på pannkakor, och de fick gott betyg. Nu ska jag ge mig ut på en cykeltur, äntligen likaså.
Dessutom vet jag vad jag ska skriva om i min EE, World War Z. Jag tror då det. Det borde kanske gå att lägga fram synpunkter på hur Brooks skriver så att läsaren börjar undra om det verkligen inte inträffat, det som står i boken. Nåvetnå...
The Unnamed Feeling - Metallica
Been here before couldn’t say I liked it
Do I start writing all this down?
Just let me plug you into my world
Can’t you help me be uncrazy?
Name this for me, heat the cold air
Take the chill off of my life
And if I could I’d turn my eyes
To look inside to see what’s comin’
It comes alive
And I die a little more
It comes alive
Each moment here I die a little more
Then the unnamed feeling
It comes alive
Then the unnamed feeling
Takes me away
Been here before
I’m frantic in your soothing arms
I can not sleep in this down filled world
I’ve found safety in this loneliness
But I can not stand it anymore
Cross my heart hope not to die
Swallow evil, ride the sky
Lose myself in a crowded room
You fool, you fool, it will be here soon
It comes alive
And I die a little more
It comes alive
Each moment here I die a little more
Then the unnamed feeling
It comes alive
Then the unnamed feeling
Treats me this way
And I wait for this train
Toes over the line
And then the unnamed feeling
Takes me away
Get the fuck out of here!
I just wanna get the fuck away from me
I rage, I glaze, I hurt, I hate
I hate it all, why? Why? Why me?
I cannot sleep with a head like this
I wanna cry, I wanna scream
I rage, I glaze, I hurt, I hate
I wanna hate it all away!
Do I start writing all this down?
Just let me plug you into my world
Can’t you help me be uncrazy?
Name this for me, heat the cold air
Take the chill off of my life
And if I could I’d turn my eyes
To look inside to see what’s comin’
It comes alive
And I die a little more
It comes alive
Each moment here I die a little more
Then the unnamed feeling
It comes alive
Then the unnamed feeling
Takes me away
Been here before
I’m frantic in your soothing arms
I can not sleep in this down filled world
I’ve found safety in this loneliness
But I can not stand it anymore
Cross my heart hope not to die
Swallow evil, ride the sky
Lose myself in a crowded room
You fool, you fool, it will be here soon
It comes alive
And I die a little more
It comes alive
Each moment here I die a little more
Then the unnamed feeling
It comes alive
Then the unnamed feeling
Treats me this way
And I wait for this train
Toes over the line
And then the unnamed feeling
Takes me away
Get the fuck out of here!
I just wanna get the fuck away from me
I rage, I glaze, I hurt, I hate
I hate it all, why? Why? Why me?
I cannot sleep with a head like this
I wanna cry, I wanna scream
I rage, I glaze, I hurt, I hate
I wanna hate it all away!
14 maj 2007
La Mer | NIN
Et quand le jour arrive
Je deviendra le ciel
Et je deviendrai la mer
Et la mer viendra pour m'embrasser pour moi
Vais à la maison
Rien peut m'arrêter maintenant
Je deviendra le ciel
Et je deviendrai la mer
Et la mer viendra pour m'embrasser pour moi
Vais à la maison
Rien peut m'arrêter maintenant
13 maj 2007
No pain, no gain. FUCK YOU!
Som genom ett trollslag känns livet svårare igen. (bipolar!?!?!)
Jag har mina bekymrade, nästan rädda, tankar kring ett basalt ämne, något jag ofta funderar ikring. Dock är det så pass hemligstämplat att bara genom att nämna det så här borde förtjäna mig en krossad näsa el dyl.
Synd bara att min beniga kropp är så tålig mot slag från svagare personer, inkl mig själv. Se bara på när Anna försökte ge igen för när jag gömde hennes mobil under engelskan förra veckan. Nånting knuffade till mig i vänster axel ackompanjerat av en dov duns, och bakom mig sitter Anna med en röd och öm knoge som nyligen träffat ben. Brist på fett och muskler kan ha sina fördelar, och med de enorma mängder mjölk jag normalt konsumerar borde mitt skelett vara nog så starkt.
Men det var en parentes. Jag känner för att skriva ett långt inlägg nu. Allt för att slippa ta itu med min ee, som ska vara inlämnad till Ola imorgon. Jag tror jag kan skriva lite imorgon också, men jag ska inte förlita mig på det. It's gonna be a looong night. Dock har han ändå mer förståelse för mitt beteende numer, efter vårat samtal om livet förra veckan.
Jag är less på att lida. Jag vill inte vara ensam längre. Visserligen har jag mitt motto "no pain, no gain", men har jag haft nog med pain som det redan är? När kommer jag gaina någonting? Eller är jag dömd till ett evigt liv av att sitta ensam i en liten lägenhet, lyssna på Metallica, och drömma om ett bättre liv? Hoppas inte det. Det kommer nog förändras så småningom. Det ordnar sig alltid gör det. Både eftersom jag är kräfta och en idealist borde det bli så. Det duger inte att bara vänta. Väntar på bättre tider, det är vad jag gör nu.
Men väntan leder ingen vart. Man måste ta livet i egna händer, och forma sitt eget öde. Flyt med i livets ström och gör små knuffar för att ta dig dit du helst vill. Men jag varken knuffar eller flyter. Jag står still, och väntar på att komma loss. Men jag kan inte komma loss utan att knuffa. Och det är just den där knuffen jag är rädd för. Jag är rädd för att knuffa för svagt eller för starkt, eller kanske åt fel håll. Så mycket kan gå fel. I det här livet, om man kan kalla det liv, har jag åtminstonde en viss form av säkerhet, ett igenkännande som man kan hanka sig fram på.
Att simma ut i forsen, den dimtäckta och rasande forsen, mitt i natten, den som är full av hajar och andra allsköns bestar. Mitt i forsen finns en väntande själ, kanske. Förhoppningsvis väntar den på min omslutande hand. Jag vill inget hellre än att kasta mig ut med handen utsträckt, och vänta på att hitta den mottagande handen innan hajen slukar min egen. Jag kommer att vifta frenetiskt i min vilda sökan efter vad som förhoppningsvis finns mitt i det farliga. Det som är farligt i sig självt. Mitt livs dröm är att göra just det. Det är värt det, allt lidande och all misär, allt eländigt ända fram till den punkten då min och din hand kramar varandra, och sen drar oss till varandra för an varm och efterlängtad omfamning.
För i samma ögonblick som hud får kontakt mot hud, då blir allt bra, för stunden i alla fall, och det duger för mig. Då kommer hajarna lösas upp i stoft, dimman tunnas ut till ingenting, och solen går upp i den vackraste gryningen sedan jorden skapades. Vi står där och avtecknar oss mot den stigande solen, i en hård omfamning som vi aldrig ämnar släppa. Dock gör vi det till slut, och ser varandra djupt i ögonen. Blod, svett och tårar har tagit oss till var vi nu är. Vi blöder från de oräkneliga såren som forsens förrädiska vatten med dess inevånare orsakat. Vi är dyngsura både av forsens isiga vatten och vårt eget svett. Vi gråter av den ström av känslor som rusar genom oss som en elektricitet, in i den andra för att skapa ytterligare en vibration och sedan studsa tillbaka och fortsätta på det viset, tills det hela blir outhärdligt.
Jag ser dina andetag ånga ut i den kalla morgonluften. Jag ser dina läppar, som om jag aldrig sett läppar förr. Ditt huvud dras mot mitt, mitt huvud mot ditt. Jag sluter ina ögon, trots att de ändå inte ser längre. Jag har sedan länge kopplat bort synen. Det känns då som länge. Ingenting annat finns förutom din närvaro, en närvaro som pulserar av liv. Jag känner av dig totalt utan sinnesorgan. Jag känner av värmen du utstrålar gentemot mig, värmen från dina läppar. Jag super in värmen i min mun, drar ut på ögonblicket i längsta möjliga mån. Så sker det som jag drömt om. Det enda mål jag haft inom synhåll, och det enda som jag sett som ouppnåeligt. Kontakt. Våra läppar möts och inte ens jag existerar längre. Det finns ingenting i hela världen, bara dina läppar, och mina läppar.
Efter en livstid av evigheter skiljs vi åt. Om än bara ett fåtal centimeter skiljs vi ändå åt. Men värmen finns kvar där än, lika stark som för en livstid av evigheter sedan. Vi säger inte ord, gör inte en gest, vi bara ser varandra i ögonen och en hel konversation passerar mellan oss på ett ögonblick. Vi skakar av kölden, av adrenalinchocken, och av lättnaden. Lättnaden över att det äntligen är över, att vi klarat våra livs största utmaning hittills. Nu väntar det riktiga äventyret, en ännu större utmaning, tillsammans den här gången, vilket blir en utmaning i sig. Först ska vi bara vila upp oss, ha en smekmånad, förbereda oss för vad som komma skall. Vi omfamnar varandra ännu en gång, ännu hårdare nu om möjligt, och sjunker sakta ned på gräset, alldeles under trädet som plötsligt bara står där, precis som om det alltid stått där. Och vi blir en.
Ganska läskigt vad som kan dyka upp om man bara skriver och skriver utan att tänka innan. Det mest sensuella och suggestiva jag nånsin skrivit måste jag medge.
Jag har mina bekymrade, nästan rädda, tankar kring ett basalt ämne, något jag ofta funderar ikring. Dock är det så pass hemligstämplat att bara genom att nämna det så här borde förtjäna mig en krossad näsa el dyl.
Synd bara att min beniga kropp är så tålig mot slag från svagare personer, inkl mig själv. Se bara på när Anna försökte ge igen för när jag gömde hennes mobil under engelskan förra veckan. Nånting knuffade till mig i vänster axel ackompanjerat av en dov duns, och bakom mig sitter Anna med en röd och öm knoge som nyligen träffat ben. Brist på fett och muskler kan ha sina fördelar, och med de enorma mängder mjölk jag normalt konsumerar borde mitt skelett vara nog så starkt.
Men det var en parentes. Jag känner för att skriva ett långt inlägg nu. Allt för att slippa ta itu med min ee, som ska vara inlämnad till Ola imorgon. Jag tror jag kan skriva lite imorgon också, men jag ska inte förlita mig på det. It's gonna be a looong night. Dock har han ändå mer förståelse för mitt beteende numer, efter vårat samtal om livet förra veckan.
Jag är less på att lida. Jag vill inte vara ensam längre. Visserligen har jag mitt motto "no pain, no gain", men har jag haft nog med pain som det redan är? När kommer jag gaina någonting? Eller är jag dömd till ett evigt liv av att sitta ensam i en liten lägenhet, lyssna på Metallica, och drömma om ett bättre liv? Hoppas inte det. Det kommer nog förändras så småningom. Det ordnar sig alltid gör det. Både eftersom jag är kräfta och en idealist borde det bli så. Det duger inte att bara vänta. Väntar på bättre tider, det är vad jag gör nu.
Men väntan leder ingen vart. Man måste ta livet i egna händer, och forma sitt eget öde. Flyt med i livets ström och gör små knuffar för att ta dig dit du helst vill. Men jag varken knuffar eller flyter. Jag står still, och väntar på att komma loss. Men jag kan inte komma loss utan att knuffa. Och det är just den där knuffen jag är rädd för. Jag är rädd för att knuffa för svagt eller för starkt, eller kanske åt fel håll. Så mycket kan gå fel. I det här livet, om man kan kalla det liv, har jag åtminstonde en viss form av säkerhet, ett igenkännande som man kan hanka sig fram på.
Att simma ut i forsen, den dimtäckta och rasande forsen, mitt i natten, den som är full av hajar och andra allsköns bestar. Mitt i forsen finns en väntande själ, kanske. Förhoppningsvis väntar den på min omslutande hand. Jag vill inget hellre än att kasta mig ut med handen utsträckt, och vänta på att hitta den mottagande handen innan hajen slukar min egen. Jag kommer att vifta frenetiskt i min vilda sökan efter vad som förhoppningsvis finns mitt i det farliga. Det som är farligt i sig självt. Mitt livs dröm är att göra just det. Det är värt det, allt lidande och all misär, allt eländigt ända fram till den punkten då min och din hand kramar varandra, och sen drar oss till varandra för an varm och efterlängtad omfamning.
För i samma ögonblick som hud får kontakt mot hud, då blir allt bra, för stunden i alla fall, och det duger för mig. Då kommer hajarna lösas upp i stoft, dimman tunnas ut till ingenting, och solen går upp i den vackraste gryningen sedan jorden skapades. Vi står där och avtecknar oss mot den stigande solen, i en hård omfamning som vi aldrig ämnar släppa. Dock gör vi det till slut, och ser varandra djupt i ögonen. Blod, svett och tårar har tagit oss till var vi nu är. Vi blöder från de oräkneliga såren som forsens förrädiska vatten med dess inevånare orsakat. Vi är dyngsura både av forsens isiga vatten och vårt eget svett. Vi gråter av den ström av känslor som rusar genom oss som en elektricitet, in i den andra för att skapa ytterligare en vibration och sedan studsa tillbaka och fortsätta på det viset, tills det hela blir outhärdligt.
Jag ser dina andetag ånga ut i den kalla morgonluften. Jag ser dina läppar, som om jag aldrig sett läppar förr. Ditt huvud dras mot mitt, mitt huvud mot ditt. Jag sluter ina ögon, trots att de ändå inte ser längre. Jag har sedan länge kopplat bort synen. Det känns då som länge. Ingenting annat finns förutom din närvaro, en närvaro som pulserar av liv. Jag känner av dig totalt utan sinnesorgan. Jag känner av värmen du utstrålar gentemot mig, värmen från dina läppar. Jag super in värmen i min mun, drar ut på ögonblicket i längsta möjliga mån. Så sker det som jag drömt om. Det enda mål jag haft inom synhåll, och det enda som jag sett som ouppnåeligt. Kontakt. Våra läppar möts och inte ens jag existerar längre. Det finns ingenting i hela världen, bara dina läppar, och mina läppar.
Efter en livstid av evigheter skiljs vi åt. Om än bara ett fåtal centimeter skiljs vi ändå åt. Men värmen finns kvar där än, lika stark som för en livstid av evigheter sedan. Vi säger inte ord, gör inte en gest, vi bara ser varandra i ögonen och en hel konversation passerar mellan oss på ett ögonblick. Vi skakar av kölden, av adrenalinchocken, och av lättnaden. Lättnaden över att det äntligen är över, att vi klarat våra livs största utmaning hittills. Nu väntar det riktiga äventyret, en ännu större utmaning, tillsammans den här gången, vilket blir en utmaning i sig. Först ska vi bara vila upp oss, ha en smekmånad, förbereda oss för vad som komma skall. Vi omfamnar varandra ännu en gång, ännu hårdare nu om möjligt, och sjunker sakta ned på gräset, alldeles under trädet som plötsligt bara står där, precis som om det alltid stått där. Och vi blir en.
Ganska läskigt vad som kan dyka upp om man bara skriver och skriver utan att tänka innan. Det mest sensuella och suggestiva jag nånsin skrivit måste jag medge.
Painkiller my ass!
Jag började fundera över mitt beslut om att vara nykterist. Inte att jag vill ändra mig på något sätt, nej jag står lika bergfast över att inte dricka en droppe alkohol och inte heller röka, snusa eller nyttja någon annan drog överhuvudtaget, någonsin. Jag bara tänkte på folks reaktioner på det ställningstagandet. Alla är ju faktiskt impade, det måste jag medge, tycker att det är bra och så. Ju värre drickare de är, desto bättre tycker de det är...
Och ändå kan de inte låta bli att försvara drickande, som för att inte bli klandrade för att synda eller nåt. Jag ser ingen som helst poäng med att supa. Det ger mig ingen fördel, det har bara nackdelar i och med att det skadar kroppen. Så varför? Folk säger att det hjälper till att liva upp stämningen, eftersom man blir lite mer lössläppt och vågar mer. Jag medger att vissa behöver det, men inte jag. Jag har aldrig behövt någon sådan hjälp, och kommer aldrig behöva det. Det kan börja segt, men ge mig tid att ta in stämningen och jag kan dra igång.
Sen finns det de som säger att det finns inget effektivare sätt att glömma sin sorger på än att dränka de i sprit. Varför skulle jag vilja göra det? Har jag sorger, då ska jag genomlida de. Inget jävla fjolltjafs med att lindra smärtan, sån är inte jag. Fast ja, fysisk smärta kan jag nog tänka mig att reducera till ett minimum, men mental och känslomässig smärta; nuh-uh! Det som inte dödar det härdar. Att härda ett lappat hjärta kan visserligen minska värmen, men det är lugnt; jag har mycket att ta ifrån.
Fast om man är omgiven av onyktra på en fest spelar det ändå ingen roll; alla alkoholångor i luften som man inte undkommer att andas in ökar hur som helst promillen i kroppen. Så jag blir ju full hur jag än gör! Skit också.
Och ändå kan de inte låta bli att försvara drickande, som för att inte bli klandrade för att synda eller nåt. Jag ser ingen som helst poäng med att supa. Det ger mig ingen fördel, det har bara nackdelar i och med att det skadar kroppen. Så varför? Folk säger att det hjälper till att liva upp stämningen, eftersom man blir lite mer lössläppt och vågar mer. Jag medger att vissa behöver det, men inte jag. Jag har aldrig behövt någon sådan hjälp, och kommer aldrig behöva det. Det kan börja segt, men ge mig tid att ta in stämningen och jag kan dra igång.
Sen finns det de som säger att det finns inget effektivare sätt att glömma sin sorger på än att dränka de i sprit. Varför skulle jag vilja göra det? Har jag sorger, då ska jag genomlida de. Inget jävla fjolltjafs med att lindra smärtan, sån är inte jag. Fast ja, fysisk smärta kan jag nog tänka mig att reducera till ett minimum, men mental och känslomässig smärta; nuh-uh! Det som inte dödar det härdar. Att härda ett lappat hjärta kan visserligen minska värmen, men det är lugnt; jag har mycket att ta ifrån.
Fast om man är omgiven av onyktra på en fest spelar det ändå ingen roll; alla alkoholångor i luften som man inte undkommer att andas in ökar hur som helst promillen i kroppen. Så jag blir ju full hur jag än gör! Skit också.
12 maj 2007
"Got'cha Mathafakkah!!
...sa jag vid två tillfällen då jag sprängde hål i Henriks bröstkorg med min Phazer. Ja på låtsas då. Vi var på Lasergame i Area 66, vilket jag har velat ända sen det öppnade för jag vet inte hur länge sen. Det är ju bara det att få ihop en grupp att åka med som är det svåra, men nu for vi då dit sex stycken.
Jag, Henrik, hans flickvän, hans flickväns kompis, hans lillebror och hans lillebrors flickvän. Jag var med Fredrik och Ida (de sistnämnda), i det röda laget. We kicked their asses! Vi körde tre matcher á 15 minuter, för 150:- per skalle. Skitkul! Jag kom etta alla gångerna, men det var ofta med marginal.
De hade lite annorlunda regler än från där jag varit tidigare. T ex fick man inte springa, vilket jag tyckte var konstigt först eftersom det är det man vill göra allra mest. Anledningen till denna regel var mörkret och all rök, så trots att jag hade gånghastighet gick jag rakt in i väggen två gånger. Sen hade de den näst senaste utrustningen, de skulle bara uppdatera vapnena med en sensor och en statusskärm snart, sen skulle det vara det senaste.
Man kunde numera inte sitta och campa i ett hörn, eftersom man tappade alla sina poäng om man inte rörde sig mer än 3 meter inom en minut. Dessutom fanns det små bonusobjekt runtom på banan, högt upp på väggar och i tak, som gav bonuspoäng om man sköt dessa, med ytterligare regler i åtanke. Man skulle få mellan 30-60 poäng för ett sådant skott. Sista matchen fick jag över 2 000 bonuspoäng =D
Fan asså, vi måste dra dit ett gäng och vara där en hel dag, så jävla kul det vore.
Jag, Henrik, hans flickvän, hans flickväns kompis, hans lillebror och hans lillebrors flickvän. Jag var med Fredrik och Ida (de sistnämnda), i det röda laget. We kicked their asses! Vi körde tre matcher á 15 minuter, för 150:- per skalle. Skitkul! Jag kom etta alla gångerna, men det var ofta med marginal.
De hade lite annorlunda regler än från där jag varit tidigare. T ex fick man inte springa, vilket jag tyckte var konstigt först eftersom det är det man vill göra allra mest. Anledningen till denna regel var mörkret och all rök, så trots att jag hade gånghastighet gick jag rakt in i väggen två gånger. Sen hade de den näst senaste utrustningen, de skulle bara uppdatera vapnena med en sensor och en statusskärm snart, sen skulle det vara det senaste.
Man kunde numera inte sitta och campa i ett hörn, eftersom man tappade alla sina poäng om man inte rörde sig mer än 3 meter inom en minut. Dessutom fanns det små bonusobjekt runtom på banan, högt upp på väggar och i tak, som gav bonuspoäng om man sköt dessa, med ytterligare regler i åtanke. Man skulle få mellan 30-60 poäng för ett sådant skott. Sista matchen fick jag över 2 000 bonuspoäng =D
Fan asså, vi måste dra dit ett gäng och vara där en hel dag, så jävla kul det vore.
11 maj 2007
psycho?
Idag ringde kuratorn upp mig, och bad mig komma dit för info. Väl där bestämde vi att hon skulle skicka en remiss till närpsykiatrin för att få mig en tid där. Det kommer ta 1-2 veckor. Fine with me.
Ikväll ska jag hem till Linnea Thunberg, min gamla klasskamrat och före detta likaså. Hon skulle ha fest, och har tjatat att jag ska komma och hälsa på henne i hennes nya lägenhet sen hon flyttade dit. Vilket var för typ, jag vet inte hur länge sen, 6-12 månader? (väldigt orsäker)
Så klockan 8 kommer jag anlända, så får jag se hur länge jag stannar. Som jag påpekat förut gillar jag inte hennes nya kille. Och efter vad hon berättat om vad de gjort när de festat... t-t-t-t-t...
Nu försöker jag komma på vad jag ska laga till middag. Döhhhhhhh....
Ikväll ska jag hem till Linnea Thunberg, min gamla klasskamrat och före detta likaså. Hon skulle ha fest, och har tjatat att jag ska komma och hälsa på henne i hennes nya lägenhet sen hon flyttade dit. Vilket var för typ, jag vet inte hur länge sen, 6-12 månader? (väldigt orsäker)
Så klockan 8 kommer jag anlända, så får jag se hur länge jag stannar. Som jag påpekat förut gillar jag inte hennes nya kille. Och efter vad hon berättat om vad de gjort när de festat... t-t-t-t-t...
Nu försöker jag komma på vad jag ska laga till middag. Döhhhhhhh....
10 maj 2007
Jag gick till kuratorn idag. Vi pratade i ca en halvtimme, och efter den halvtimmen kom vi överens om att hon skulle ringa till närpsykiatrin här i Boden, och sen ringa mig och meddela när jag kan komma dit. Det ligger ju alldeles bredvid min lägenhet, bara på andra sidan Hedenbrovägen, så det är nära till hands. Det känns skönt, faktiskt.
Och inte nog med det, när jag sitter som bäst bredvid soffan och läser min World War Z kommer Ola och säger att han vill ha betygsnack med mig. Nu. Så vi gick till ett tomt klassrum, och började prata. Först mina nuvarande betyg;
Svenska 5
Engelska 5/6
Matte 5
Historia 4
Fysik 4
Kemi ? (dock tydligen inget att oroa sig för)
Om jag blev chockad! Bättre än vad jag hade kunnat hoppas på. Det enda jag behöver göra nu är labrapporterna, historieuppgiften och extended essay, varav den sista är det jag satt igång med nu. Dock övergick vi snabbt till nästa punkt. Mitt humör. Lärarna hade märkt att jag verkat deppig, och Ola fick uppgiften att fråga mig om det. Därav den halvtimmeslånga diskussionen om mig, mitt liv, och även livet i allmänhet. Lite filosofi, lite tips o tricks, lite lovetalk.
Min ordination består av motion och viljestyrka. As simple as that. Därför har jag tänkt börja cykla runt i stan en massa hädanefter. Jag hade tänkt börja ikväll, men eftersom det regnar från och till får jag nog skjuta upp det.
Så nu ska jag göra first draft till ee över helgen, fr o m nu, och sedan beta av labrapporterna, kanske i kronologisk ordning, och slutligen börja på historieuppgiften. Men när det är dags för historian är det nog redan sommarlov, det är ju bara ett par veckor kvar nu.
Och inte nog med det, när jag sitter som bäst bredvid soffan och läser min World War Z kommer Ola och säger att han vill ha betygsnack med mig. Nu. Så vi gick till ett tomt klassrum, och började prata. Först mina nuvarande betyg;
Svenska 5
Engelska 5/6
Matte 5
Historia 4
Fysik 4
Kemi ? (dock tydligen inget att oroa sig för)
Om jag blev chockad! Bättre än vad jag hade kunnat hoppas på. Det enda jag behöver göra nu är labrapporterna, historieuppgiften och extended essay, varav den sista är det jag satt igång med nu. Dock övergick vi snabbt till nästa punkt. Mitt humör. Lärarna hade märkt att jag verkat deppig, och Ola fick uppgiften att fråga mig om det. Därav den halvtimmeslånga diskussionen om mig, mitt liv, och även livet i allmänhet. Lite filosofi, lite tips o tricks, lite lovetalk.
Min ordination består av motion och viljestyrka. As simple as that. Därför har jag tänkt börja cykla runt i stan en massa hädanefter. Jag hade tänkt börja ikväll, men eftersom det regnar från och till får jag nog skjuta upp det.
Så nu ska jag göra first draft till ee över helgen, fr o m nu, och sedan beta av labrapporterna, kanske i kronologisk ordning, och slutligen börja på historieuppgiften. Men när det är dags för historian är det nog redan sommarlov, det är ju bara ett par veckor kvar nu.
9 maj 2007
Suicide is painless...not!
Jag har i veckan lärt mig några små klurigheter i Adobe Aftereffects som man kan göra coola filmer med. T ex hur man "klonar" sig själv, och även hur man censurerar ansikten o dyl. Så med kloningen har jag gjort fyra korta grejer, för att öva och se hur det blir. Jag blev nöjd.
Nu har jag även ett uppslag till en seriös kortfilm. Faktiskt mer än ett uppslag, jag har skrivit manuset till början på den, och behöver nu bara spana på nätet efter fakta om diverse självmordsmetoder, och då framför allt nackdelar med varje metod. Just det, den ska handla om självmord.
Så här va. Johan, en smart och kunnig gymnasiekille blir brutalt dumpad av sin tjej Sofia över msn. Han blir djupt deprimerad och kommer inte till skolan på hela veckan, och svarar inte heller på sin telefon. Till slut kommer hans bästa vän, Maria, hem till honom för att höra hur det är. Han vägrar öppna dörren och börjar skrika åt henne. Sen tänker han begå självmord, men kommer på varför han inte ska använde just den metoden, och övergår till nästa, osv. I stort sett ska han rabbla upp negativ fakta om varje tillvägagångssätt, och slutligen komma fram till att det inte är värt det.
Oj. Det brinner här utanför! Det verkar vara en sopstation som fattat eld inuti. Det väller ut vit rök nu, men tidigare var det ett bolmande svart moln som steg uppåt.
De har nog inte öppnat den än, nä de går runt och spolar på väggarna för att kyla ned den. Jag kan höra pumpen från brandbilen in hit. Synd att de där gigantiska buskarna är i vägen för det, annars hade jag sett allt klart som korvspad.
Nu har det lugnat ner sig. Undrar när de ska öppna den.
En senare fråga. Brandtjänsten räddar dagen!
Nu har jag även ett uppslag till en seriös kortfilm. Faktiskt mer än ett uppslag, jag har skrivit manuset till början på den, och behöver nu bara spana på nätet efter fakta om diverse självmordsmetoder, och då framför allt nackdelar med varje metod. Just det, den ska handla om självmord.
Så här va. Johan, en smart och kunnig gymnasiekille blir brutalt dumpad av sin tjej Sofia över msn. Han blir djupt deprimerad och kommer inte till skolan på hela veckan, och svarar inte heller på sin telefon. Till slut kommer hans bästa vän, Maria, hem till honom för att höra hur det är. Han vägrar öppna dörren och börjar skrika åt henne. Sen tänker han begå självmord, men kommer på varför han inte ska använde just den metoden, och övergår till nästa, osv. I stort sett ska han rabbla upp negativ fakta om varje tillvägagångssätt, och slutligen komma fram till att det inte är värt det.
Oj. Det brinner här utanför! Det verkar vara en sopstation som fattat eld inuti. Det väller ut vit rök nu, men tidigare var det ett bolmande svart moln som steg uppåt.
De har nog inte öppnat den än, nä de går runt och spolar på väggarna för att kyla ned den. Jag kan höra pumpen från brandbilen in hit. Synd att de där gigantiska buskarna är i vägen för det, annars hade jag sett allt klart som korvspad.
Nu har det lugnat ner sig. Undrar när de ska öppna den.
En senare fråga. Brandtjänsten räddar dagen!
7 maj 2007
Mitt rop på hjälp har hörsammats
"Men är det verkligen så?"
Ja! Det är så! Och det finns inte ett jävla dugg jag kan göra åt det.
Jag får lida i min ensamma tysthet, med undantag för allt som följer efter; rynkade näsor, tillbakadragna händer och allmänt avstånd.
Till något helt annat, jag var förbi kuratorn idag och bokade tid med henne, så jag ska dit kl 10 på torsdag. Äntligen. För nu vill jag bara bort. Bort bort bort. Hade det inte varit för den sak som håller mig kvar hade jag glidit ännu längre bort än vad jag redan gjort. Mitt förnuftets ankare. Mitt hjärtas gryning. Mitt allt. *suck*
Ja! Det är så! Och det finns inte ett jävla dugg jag kan göra åt det.
Jag får lida i min ensamma tysthet, med undantag för allt som följer efter; rynkade näsor, tillbakadragna händer och allmänt avstånd.
Till något helt annat, jag var förbi kuratorn idag och bokade tid med henne, så jag ska dit kl 10 på torsdag. Äntligen. För nu vill jag bara bort. Bort bort bort. Hade det inte varit för den sak som håller mig kvar hade jag glidit ännu längre bort än vad jag redan gjort. Mitt förnuftets ankare. Mitt hjärtas gryning. Mitt allt. *suck*
6 maj 2007
Arbetslivserfarenhet...
Faan. Lika snabbt som idén kom grusas mina planer.
"Arbetslivserfarenhet och stor social kompetens värderas högt vid antagningen."
Social kompetens ska vi inte prata om nu, men den där erfarenheten från arbetslivet, den ligger dåligt till.
Alltså. Om jag ska gå Film & TV-linjen på Kalix fhs, då måste jag först ha jobbat inom film eller tv. Troligt. Dags att hitta en backup-plan. Men jag tänker fortfarande jobba inom det området, dock kanske skola mig någon annanstans än Kalix.
"Arbetslivserfarenhet och stor social kompetens värderas högt vid antagningen."
Social kompetens ska vi inte prata om nu, men den där erfarenheten från arbetslivet, den ligger dåligt till.
Alltså. Om jag ska gå Film & TV-linjen på Kalix fhs, då måste jag först ha jobbat inom film eller tv. Troligt. Dags att hitta en backup-plan. Men jag tänker fortfarande jobba inom det området, dock kanske skola mig någon annanstans än Kalix.
Fixat
Äntligen fick jag till sidan som den var. Det där ska jag aldrig försöka igen.
Här är istället en direktlänk till filmen på fejmTV: Luvemannen 1
Se den, och kommentera vad ni tycker.
Här är istället en direktlänk till filmen på fejmTV: Luvemannen 1
Se den, och kommentera vad ni tycker.
Heureka!
Aaahhh!!! Varför går det inte att radera inlägg???! Jag har för mig att det gick förut....
Hursomhelst, nu vet jag vad jag ska göra efter gymnasiet. Det kom till mig bara så där. Susanne hade just berättat om Journalistlinjen på Kalix Folkhögskola, vilket hon har sökt till och har 50% chans att komma in på. Dessutom har de en Film & TV-linje där, vilket hon tipsade om.
Så jag gick in på hemsidan och kollade vad det står om den. Jag kände mig väldigt intresserad av det, då jag gärna vill lära mig om film, men tänkte att "den här är ju yrkesintriktad..."
Då kom det. Varför inte jobba inom film och tv? Äntligen kom jag på nånting som jag kan tänka mig att glatt jobba med i livet. Så efter IB blir det Nordiska Teaterlinjen i Kungälv (om jag kommer in), och året efter blir det Film & TV-linjen i Kalix (om jag kommer in). Sen kan jag fortsätta utforska teaterområdet som sådant.
Fan va coolt!!!
Hursomhelst, nu vet jag vad jag ska göra efter gymnasiet. Det kom till mig bara så där. Susanne hade just berättat om Journalistlinjen på Kalix Folkhögskola, vilket hon har sökt till och har 50% chans att komma in på. Dessutom har de en Film & TV-linje där, vilket hon tipsade om.
Så jag gick in på hemsidan och kollade vad det står om den. Jag kände mig väldigt intresserad av det, då jag gärna vill lära mig om film, men tänkte att "den här är ju yrkesintriktad..."
Då kom det. Varför inte jobba inom film och tv? Äntligen kom jag på nånting som jag kan tänka mig att glatt jobba med i livet. Så efter IB blir det Nordiska Teaterlinjen i Kungälv (om jag kommer in), och året efter blir det Film & TV-linjen i Kalix (om jag kommer in). Sen kan jag fortsätta utforska teaterområdet som sådant.
Fan va coolt!!!
Error!!!
Nåt seriöst fel har drabbat min ädla blogg. Filmen jag försökte lägga in sabbade hela sidan, och jag vet inte hur jag ska laga det. Det går inte att ta bort inlägg tydligen, så jag kan inte bli kvitt det som det ser ut nu. Please bear with me.
5 maj 2007
"En man av rädsla"
Nu är min skapelse färdig! Del 1 av Luvemannen är färdigredigerad, endast rendering kvarstår (tar 35 minuter :P).
Jag är riktigt nöjd med den, bara musiken på ett ställe har jag tvivel över, men det blev så bra som jag kunde för stunden. En lustig sak jag kom på när jag skrev eftertexterna var att i stort sett är hela min musiksmak representerad i filmen, en låt av varje sort. Coolt va?
Jag kommer att texta den och lägga upp på Youtube, men vill du se första delen i min spännande följetong om Luvemannen med bra kvalité, kontakta mig. Jag har tänkt försöka göra en del varje vecka, i den mån det går. Om jag ska åka nånstans kan jag ju ta med kameran och utnyttja de nya omgivningarna. Men till slut måste jag ju lämna igen kameran till syrran, så jag hoppas på att kunna skaffa en egen videokamera snart, en som är lite mer avancerad än deras.
Tjoflöjt!
Jag är riktigt nöjd med den, bara musiken på ett ställe har jag tvivel över, men det blev så bra som jag kunde för stunden. En lustig sak jag kom på när jag skrev eftertexterna var att i stort sett är hela min musiksmak representerad i filmen, en låt av varje sort. Coolt va?
Jag kommer att texta den och lägga upp på Youtube, men vill du se första delen i min spännande följetong om Luvemannen med bra kvalité, kontakta mig. Jag har tänkt försöka göra en del varje vecka, i den mån det går. Om jag ska åka nånstans kan jag ju ta med kameran och utnyttja de nya omgivningarna. Men till slut måste jag ju lämna igen kameran till syrran, så jag hoppas på att kunna skaffa en egen videokamera snart, en som är lite mer avancerad än deras.
Tjoflöjt!
Luvemannen lever farligt.
Ahahaha!!! Det blir en film! En följetång för att vara exakt.
Den handlar om Luvemannen, en ung man som alltid har en mössa i Persbrandt-stuket.
Första delen är nu helt färdigfilmad och färdigklippt. Ca 8 minuter. Det enda som saknas är ljuden nu, men det kan jag fortsätta med imorgon. Jag har döpt detta till en "fredagsnatt" produktion, jag funderar på att bara filma på fredagkvällar. Ett nytt avsnitt varje vecka, det vore väl nåt?
Dock ska jag ringa mamma och be henne ta med mitt kamerastativ när hon kommer till stan imorgon, så jag kan få lite mer varierade tagningar. Just nu kan jag bara filma mig själv såpass mina armar tillåter, om det inte finns något lämpligt föremål att ställa kameran på.
Jag ämnar ta reda på om jag kommer lyckas göra en improviserad film helt på egen hand, som dessutom blir sevärd. Det är ju då mina ansiktsuttryck, och senare klippningen, som kommer rädda det i så fall.
Nu ska jag äta, och sen sova. Gonatt!
Den handlar om Luvemannen, en ung man som alltid har en mössa i Persbrandt-stuket.
Första delen är nu helt färdigfilmad och färdigklippt. Ca 8 minuter. Det enda som saknas är ljuden nu, men det kan jag fortsätta med imorgon. Jag har döpt detta till en "fredagsnatt" produktion, jag funderar på att bara filma på fredagkvällar. Ett nytt avsnitt varje vecka, det vore väl nåt?
Dock ska jag ringa mamma och be henne ta med mitt kamerastativ när hon kommer till stan imorgon, så jag kan få lite mer varierade tagningar. Just nu kan jag bara filma mig själv såpass mina armar tillåter, om det inte finns något lämpligt föremål att ställa kameran på.
Jag ämnar ta reda på om jag kommer lyckas göra en improviserad film helt på egen hand, som dessutom blir sevärd. Det är ju då mina ansiktsuttryck, och senare klippningen, som kommer rädda det i så fall.
Nu ska jag äta, och sen sova. Gonatt!
4 maj 2007
FIlmskapande!!!
Jag ska nu gå ned i källaren för att pröva spela in en film. Den ska handla om... Luvamannen. Nu i "Luvamannen möter Rockens onda Ninja-tvilling". Eller nåt. Vi får se om det blir nåt av det.
2 maj 2007
Bortglömd shopping!
Jag ska till tandläkaren imorgon. Därför är jag här i åminne igen, så jag kan besöka folkpolikliniken i Harads kl 8, och sen hinna med 9.20-bussen till stan. Smart.
Aha! Jag har ju inte berättat vad för ting jag dragit med hem från Sthlm.
Först av allt, ett antal böcker (från SF-bokhandeln):
Max Brooks - The Zombie Survival Guide (ett måste för alla zombie-fans!)
Max Brooks - World War Z: An oral history of the zombie war
Derek Landy - Skulduggery Pleasant
John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in
A.R.R.R. Roberts - The Soddit
A.R.R.R. Roberts - The Va Linchi Cod
Andreas Roman - Vigilante
Och slutligen Gregorius av Bengt Ohlsson, vilken jag fick av Veronica ^^
Dessutom införskaffade jag ett par nya solglasögon, då de gamla försvunnit (köpta i Sthlm för tre år sen), samt en jacka, ett par sommarbyxor, en sommarskjorta, ett 4-pack sockor och ett 3-pack boxerkallingar.
Utöver detta fick jag även ett antal snygga tröjor brorsan växt ur, ett par gamla lappade jeans som Veronica inte ville ha kvar, och en grym axelväska som brorsan aldrig använder. Fetschysst!
Och sist men inte minst, den oerhört snygga brevkniven jag tjackade i medeltidsbutiken med det skumma namnet, beläget bredvid Stortorget i Gamla Stan. Just det, det där. Den är ca 1.5 dec lång, och är utformad som ett svärd. Asgrymt! Ja, jag låter ganska uppåt, trots att jag inte är det... My deceptive skills are large... *suck*
Aha! Jag har ju inte berättat vad för ting jag dragit med hem från Sthlm.
Först av allt, ett antal böcker (från SF-bokhandeln):
Max Brooks - The Zombie Survival Guide (ett måste för alla zombie-fans!)
Max Brooks - World War Z: An oral history of the zombie war
Derek Landy - Skulduggery Pleasant
John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in
A.R.R.R. Roberts - The Soddit
A.R.R.R. Roberts - The Va Linchi Cod
Andreas Roman - Vigilante
Och slutligen Gregorius av Bengt Ohlsson, vilken jag fick av Veronica ^^
Dessutom införskaffade jag ett par nya solglasögon, då de gamla försvunnit (köpta i Sthlm för tre år sen), samt en jacka, ett par sommarbyxor, en sommarskjorta, ett 4-pack sockor och ett 3-pack boxerkallingar.
Utöver detta fick jag även ett antal snygga tröjor brorsan växt ur, ett par gamla lappade jeans som Veronica inte ville ha kvar, och en grym axelväska som brorsan aldrig använder. Fetschysst!
Och sist men inte minst, den oerhört snygga brevkniven jag tjackade i medeltidsbutiken med det skumma namnet, beläget bredvid Stortorget i Gamla Stan. Just det, det där. Den är ca 1.5 dec lång, och är utformad som ett svärd. Asgrymt! Ja, jag låter ganska uppåt, trots att jag inte är det... My deceptive skills are large... *suck*
1 maj 2007
And all that could've been
Jag var i Harads igår kväll och idag. Vi åkte till Botte där de hade närmaste majbrasan. Det var nostalgiskt faktiskt, att vara där. Att se alla de här vuxna ansiktena som jag växt upp med att se, det triggade en hel del barndomsminnen. Så det var rätt trevligt där.
Fast det riktiga skälet till varför jag kom hem igår var för att syrran hade bett mig komma hem så vi kunde gå ut och göra upp en eld, kanske grilla lite korv. Men då hade ju hon och Peter varit igång hela gårdagen, och äntligen gjort färdigt golvet, väggarna och taket på övervåningen, så hon var helt utmattad. Ingen grillning med henne inte. När vi träffas på lördag för att se Spiderman 3 kan jag ge henne lite skuldkänslor för det.
Jag fick ett brev i veckan tydligen. Det var från Vadstena kommun. "Till dig som gick kursen Young:Shakespeare förra sommaren," började det. De ska ha en till kurs i samma anda, men med ett annat tema, i år. Den ska heta Young:Power. En inriktning på makt alltså. Jag blev jävligt sugen. Även om det var ännu dyrare nu (2 400 spänn!!) så lockar det som fan. Gratis inträde till tre föreställningar ingår, en av de varande Kung Lear, av Shakespeare på Gräsgården, mitt favorit-Shakespearesällskap. Spännande!!
Tyvärr är det lite dåliga datum. 9/7 - 18/7. Jag fyller 18 år den 11/7. Finns det nån som har den minsta lilla tron att jag skulle ens vara tillåten att lämna länet, ja t o m kommunen, det datumet? Nä, skulle inte tro det. Om det ändå hade varit en vecka senare... Jag får nöja mig med en Stockholmsresa istället i sommar.
Chansen finns ju att jag hade fått träffa nån av de andra som var med ifjol. Men men, det kan inte hjälpas. Jag får ju glädjas åt lulekalaset också! Nu när jag är myndig i år får jag äntligen jobba så mycket jag vill där, och stå i baren på kvällarna. Ett tag funderade jag på att anmäla mig till årets Poetry Slam som de håller där, men jag ångrade mig. Jag har ju inget vettigt att bidra med ens, så ingen idé att ens drömma om det. Kanske jag kan gå och se några riktiga poeter istället. Åhhhh... Jag skulle ha lyssnat på Veronica. "Stanna här." *Suck*
Fast det riktiga skälet till varför jag kom hem igår var för att syrran hade bett mig komma hem så vi kunde gå ut och göra upp en eld, kanske grilla lite korv. Men då hade ju hon och Peter varit igång hela gårdagen, och äntligen gjort färdigt golvet, väggarna och taket på övervåningen, så hon var helt utmattad. Ingen grillning med henne inte. När vi träffas på lördag för att se Spiderman 3 kan jag ge henne lite skuldkänslor för det.
Jag fick ett brev i veckan tydligen. Det var från Vadstena kommun. "Till dig som gick kursen Young:Shakespeare förra sommaren," började det. De ska ha en till kurs i samma anda, men med ett annat tema, i år. Den ska heta Young:Power. En inriktning på makt alltså. Jag blev jävligt sugen. Även om det var ännu dyrare nu (2 400 spänn!!) så lockar det som fan. Gratis inträde till tre föreställningar ingår, en av de varande Kung Lear, av Shakespeare på Gräsgården, mitt favorit-Shakespearesällskap. Spännande!!
Tyvärr är det lite dåliga datum. 9/7 - 18/7. Jag fyller 18 år den 11/7. Finns det nån som har den minsta lilla tron att jag skulle ens vara tillåten att lämna länet, ja t o m kommunen, det datumet? Nä, skulle inte tro det. Om det ändå hade varit en vecka senare... Jag får nöja mig med en Stockholmsresa istället i sommar.
Chansen finns ju att jag hade fått träffa nån av de andra som var med ifjol. Men men, det kan inte hjälpas. Jag får ju glädjas åt lulekalaset också! Nu när jag är myndig i år får jag äntligen jobba så mycket jag vill där, och stå i baren på kvällarna. Ett tag funderade jag på att anmäla mig till årets Poetry Slam som de håller där, men jag ångrade mig. Jag har ju inget vettigt att bidra med ens, så ingen idé att ens drömma om det. Kanske jag kan gå och se några riktiga poeter istället. Åhhhh... Jag skulle ha lyssnat på Veronica. "Stanna här." *Suck*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
