En ny dag

Jag är här, men inte här.
Låst i tankebanor som surrar, bland hjärnspöken i mörkret.
Ett frö växer sakta till ett grässtrå. Jag kan höra det. Knakandes. Knarrandes. Växandes.
Allting växer.

Var är jag?
Låst i en evig strid som inte är evig. För jag är inte evig.
Jag kommer dö. En dag kommer jag dö. Eller en natt. It matters not, for eternity awaits. Ja, det gör det.
Världen växer.

Vad är tillväxt? Det stoff som oss berör, och gör oss gamla, det är själva livsessensen i denna värld.
Vi växer till vi krymper, för att vittra bort och dö. Blir nytt stoff, allt går runt runt, i en cirkel.
Nej.
I en åtta.
I en evighet.
Infinity awaits.

Det var ett tag sen jag senast skrev en dikt. Men nu är det tillbaka. Jag vet inte vad dikten här ska heta. Förslag? Hursomhelst, jag har sååå mycket att skriva om här, och om allt som händer i veckan, men det får bli senare, imorgon, eller rättare sagt idag. Nu ska jag sova.

En vågad Kauppi

Lars Noréns Hamlet var bra. Inte lika bra som Rikard III, men eftersom den är oslagbar så går det inte att jämföra på det sättet, vilket alla gör ändå. Jag kan däremot lugnt säga att den här Hamlet inte var lika bra som den jag såg i Vadstena förra sommaren. Men den var ändock bra. Början var faktiskt dålig men sen tog det fart och blev helt schysst, nakenchock och allt. Dancik, han som spelade Hamlet, var den bäste av dem alla.

Hade jag inte varit så jävla trött och krasslig nu så hade jag haft ett längre inlägg om naturlighet och nakenhet, särskilt inom teater, men nu är jag det och tänker gå och lägga mig. Jag skämdes över att behöva hosta under föreställningen, och imorgon kommer jag nog vara hemma sjuk.

(Dagens citat: "Jag behöver en tjej." XD)

Over and out.

"Mamma, vi bor i ett getto!"

Jag klarade teoriprovet! Fatta så lycklig jag är! Jag var så övertygad om att jag skulle köra (no pun intended) under de 25 minuter det tog mig att göra provet att det blev en total chock när det stod GODKÄNT med stora gröna bokstäver. 55 poäng rätt, av 60 max. Så jävla skönt. En sån oerhörd urladdning det var när jag gick från Vägverkets kontor för att ta bussen hem. Jag ringde runt till alla i familjen för att säga att jag klarat det. Fy fan så skönt. |D

Rubriken är gårdagens citat, sagt av Fredrik Lundqvist, inneboende på Landstingsvägen, Sveafältet. Så jävla kul. xD

Psycho Groupie Cocaine Crazy

Idag är tredje dagen utan anti-depressiva. Som sagt fick jag slut i söndags, jag hade bara halva dygnsdosen kvar då. Nu har jag varit på apoteket och köpt nya, äntligen. Nu i en praktiskt liten burk. Dessutom är jag tillbaka på Merck igen. Mitt första recept gav mig Citalopram Merck, det andra Citalopram Hexal, och mitt tredje, det här, blev Merck.
Redan i måndags kände jag effekten av en halv dos, och igår samt idag har verkligen varit omtumlande. Halvt bipolär har jag typ varit. Från deprimerad till nästan hypomanisk, fram och tillbaka. Det intressanta är att även biverkningarna (eller -en, för det är bara en jag märker av) upphörde blixtsnabbt likaså. Idag lyckades sjag stabilisera mig någorlunda, vilket kanske håller sig, men varför chansa? Jag lider inte av medicinen, och biverkningarna är inget problem längre.
På apoteket iallafall, så blev jag behandlad på ett sätt som jag inte riktigt uppskattade. Snälla nån, jag är deprimerad, inte förvirrat psykotisk. Första kvinnan; "jag lägger receptet i påsen". Mm, jag ser det, jag står rakt framför dig pucko. Kvinnan i kassan, "så lägger vi kvittona i påsen också", och sen fick hon som sträcka sin hand runt min hand som höll i påsen liggande på disken, och på ett besvärligt sätt stoppa in kvittona i den. Liksom, jag är en deprimerad 18-åring, inte en senildement 88-åring. Åååghh...

Ikväll ska jag snygga till bilderna jag tog på Revyernas Revy, förminska dem, och sen försöka skicka till revyerna i Kiruna, Överkalix, Malmberget, Ersnäs och Kallax. Coolt. Och så ska jag sms:a Ida från Kiruna. Precis. Jaa. Jajemän. Schjuuuu...

Åååhhh vad dansen är kuuuul!!! Längtar till uppvisningen om ett halvår. ^^

Things are falling apart

Fan.
Fan fan fan.
Jag orkar inte med skolan lägre. Jag funderar seriöst på att hoppa av IB, en tanke som aldrig förr slagit mig. Ger det någon sort indikation om hur pass allvarligt mitt tillstånd är?
Jag tror det skulle vara bäst, för alla parter. Natur lockar.
Jag tänker inte gå till skolan idag. Jag mår så jävla dåligt just nu. Det här går inte längre. Jag missade min evk. Ola ringer och väcker mig och frågar vars jag är. Försov mig. Igen. Imorgon ska vi göra det istället. Ännu en gång jag svikit mina lärare, och mig själv mest av allt.

Det är Eraser all over again. Kill me...

Frysen är min vän

...och bäst-före-datum min nemesis. Jag föredrar livsmedel som man kan förvara länge i rumstemperatur, eller som man kan frysa ned under en lång period.

Det var trevligt på Revyernas Revy i helgen. Vi gjorde bra ifrån oss, och även om inte allt annat var klockrent så var mycket av det bra. Helt klart bättre än ifjol. Jag blev mäkta impad av Kiruna Amatörteater, som levererade riktigt bra sketcher och dansnummer. Fast jag blev väl lite partisk av tösen som jag pratade med så smått. Det kändes som om vi skulle kunna fortsätta hålla kontakten efteråt, men helt plötsligt var andra föreställningen slut och vi höll på och packa ihop. Så svek modet mig och jag vågade inte fråga om hon hade en msn, eller ta hennes nummer, mitt bland hennes kompanjoner. Jag har hennes nummer från hitta.se, men är det lite för mycket att göra så och sen skicka sms och fråga efter msn? Inte för att det var en ansträngning, men... ja jag vet inte. Imorgon ska jag försöka samla mod.

Jag har redan köpt fyra julklappar. Två av dessa är böcker, och två klappar som jag planerar att köpa är böcker de med. Det blir en litterär jul i familjen från min sida. Borde inte vara så svårt att hitta något till de som jag inte har böcker till, bara för att liksom. 43 dagar kvar...

Jag var lite sugen på att se Romeo och Julia på Saga i december, men upptäckte i fredags att det var en opera som direktsänds från New York. Så njä. Skull int tro de. Opera är inte min grej helt enkelt.

Imorgon måste jag även ringa Kerstin och be om ett nytt recept på Citalopram, för nu har jag slut. Helt slut. Det blir en tung vecka. ><

Mitt årsslut:

• Krymplingen från Inishmaan kl 19 ikväll på Saga. Päronen kommer till stan för att se den med mig.
• Halkbana i Piteå på onsdag.
• Revyernas Revy fredag och lördag, på Norrbottensteatern i luleå. Då uppträder man. Och käkar hotellfrukost på stat.
• Teoriprov 20/11, om två veckor.
• Hamlet på Saga den 22 november! Med regi av Lars Norén. Som upplagt för en ren tragedi.
• Uppkörning häromkring, förhoppningsvis redan i november.
• Julshow med Haradsrevyn 7-8 december, på Edeborg.
• Workshop i poesi på Kulturens Hus i Luleå med Linnea den 15 december.
• Plus en hel del revyträning och lite hemligheter då och då...
• Sen, besök hos Kerstin den 18/12, och slutligen... JULAFTON!

Jag har inte fixat en enda julklapp än, men jag har börjat planera...
Btw, körlektionen idag gick jättebra. Jag var tvungen stressa från mattelektionen eftersom jag hade glömt bort att det var idag då kalendern i mobilen larmade. Dessutom har jag vsrit så jääävla trött idag. Kan ha att göra med att jag såg Freddy vs Jason inatt, och sen läste gode länge innan jag somnade. Sen upp 06.00 eftersom jag var tvungen åka med bussen från Harads...!

Var filmen bra då? Nåvetnå. Jag blev ju inte rädd, men underhållande var det. ^^
Jag gillar Jason Voorhees. Han är brutal, våldsam, och bär hockeymask. Gotta love him.

I am Death incarnate

Ikväll är jag då det, på halloween festen jag ska på. Jag hade föredragit att stanna hemma i Åminne ikväll, men ett löfte är ett löfte.
Ett par saker har hänt sen sista inlägget. Jag har pratat med vänner som jag inte hört av på veckor, och umgåtts med vänner som från den gamla goda tiden. Plus att jag blivit arg. Väldigt arg.

Jag står fortfarande högst upp på listan över möjliga gudfäder till Elinas framtida första barn. Det känns bra. Nu är de förlovade och ska gifta sig när de blir stadigare. Vem vet, jag kanske åker till Finland på bröllop om nåt år? Jag åker då dit för att hälsa på i början av nästa år. Körkortet kommer vara en välsignelse. Särskilt den här och kommande helger hade jag behövt körkort. Det hade underlättat enormt med alla Edekuls repetitioner inför julshowen, eftersom jag bor i Boden och ahr en del planer för de kommande helgerna. Nu fick jag skjuts till stan med mamma, eftersom hon skulle på minnesstund för Kent hos Oddfellow, och imorgon bitti kommer pappa hit och hämtar mig. Jag älskar min pappa. Jag borde verkligen säga det till honom, men det är så svårt med tanke på hans o-emotionella sätt. Han är inte okänslig, men han kan inte uttrycka känslor ordentligt.

Farsan kommer få det sååå mycket lättare när jag får körkort, bil och jobb. Inget mer skjutsande mig, och inget mer betalande min hyra, elräkning, bredband, tidningar, etc... Jag hatar att vara ekonomiskt beroende, men nu har jag inte så mycket till val, eftersom studiebidraget inte ens räcker till hyran. Men det ordnar sig nästa år. Då ska jag jobba i ett år, och sen göra färdigt skolan nånstans.

Men mest av allt hade jag velat ha en bil igår kväll. Låt mig med några ord beskriva min sinnesstämning under en tidsperiod igår. Jag använder engelska ord för att de är coolare.
Wrath.
Rage.
Fury.
Hade jag varit hulken hade huset inte stått kvar. Jag blev mer rasande än jag någonsin blivit på riktigt. Så arg har jag bara varit i drömmar. En god vän till mig, en som jag bryr mig om och ofta talar med om våra problem och sådant, fick sitt sköra hjärta brutet, krossat, manglat, stampat och sen krockat med en klump antimateria. Så ser jag på det. Jag vägrar repetera vad det där jävla fyllot skrev till henne, för bara vid tanken på det vitnar mina knogar. Jag säger det, hade jag haft körkort igår hade jag satt mig i en bil och kört raka vägen hem till henne för att hålla om henne och säga att allt blir bra. Men nu hade jag inte det, och eftersom hon bor några mil bort kunde jag inte ta mig dit. Vilket gjorde mig ännu argare.
Hon var då glad att jag var online på msn och fanns där för henne, vilket var skönt att höra. Hon mår bättre nu, och det är huvudsaken. Men får jag någonsin händerna på killen där så kommer det inte finnas tillräckligt mycket kvar av honom för att bevisa hans bortgång.


Jag igår:

Emokitty XD

Jag kan inte komma över hur bra Something Positive är.
Det är så fascinerande och fängslande läsning. Jag jämför det med de två sista Harry Potter-böckerna, så bra är det. Det är mycket text i varje stripp, och en nästan varje dag betyder lååång lästid. Men jag kan inte slita mig. Jag ruttnar bort framför S*P. En webcomic om sex, våld, alkohol, rollspel, sex, teater, våld och sex. Av en kille som älskar att skämta om olika sorters människor, t ex nördar, furries, wiccan, etc. För att inte glömma catgirls. Och ännu viktigare emo catgirls. Jag älskar R K Milholland just nu eftersom han postade följande bild istället för en vanlig stripp en dag. Det står "tragik" i leetspeak på tröjan. Klockren.



Ja, jag vet att klockan är halv sex på morgonen, och ja, jag har inte gått och lagt mig än. Igår steg jag upp tjugo över sex. Alltså 18.20. Eftersom jag älskar att sova på dagen, även om jag får ångest, och för att jag minns fler drömmer än jag gör på två veckor. Senare idag, när jag stiger upp, typ 1 eller 2, ska jag duscha, kanske fika med nån kompis, och sen handla ordentligt med mat. Sen ska jag försöka få nånting gjort.

Men förmodligen kommer jag fastna framför S*P igen. Och nu när jag hittat en annan serie, Two Lumps, som är lika bra, så har jag ännu mindre fritid. Den handlar om två katter, Ebeneser och Snooch. Gissa vilken som är djävulskt intelligent och manipulativ, och vilken som är hyperaktiv, överviktig och dummare än sågspån. Klockren även den.

Gonatt! Eller rättare sagt; God morgon! Nu lägger jag mig och sover.