Human nature

Idag under mitt sista arbetspass (någonsin!) på COOPs läskavdelning började jag fundera på begreppet skönhet. Orsaken till mina funderingar var den udda familjen jag fick se under min dryckeshantering. Nere vid pappersavdelningen gick en man och en kvinna som, enligt min personliga åsikt, inte var två skönheter. Okej, jag ska vara radikal och säga det rakt ut. De var fula. Och ohyggligt fula. De var som tagna ur en film där två karaktärer skapats för att vara så stereotypt fula som möjligt. Håret, tänderna, kläderna, allt utstrålade osnygghet. Ja, jag vet, kalla mig en hemsk människa, men jag är då ärlig med mig själv. Och att även om de är fula betyder inte att de är dåliga på något sätt, det vet jag absolut. Don't try to preach to me!

Nu var det inte så att jag såg det fula paret och började fundera på skönhet, nej jag såg det fula paret och flickan de gick med. Om det var deras dotter vet jag inte, dock verkade det troligt med tanke på hur de agerade tillsammans. Visst, det är möjligt att hon är adopterad, vilket skulle förklara en hel del. Till exempel hur hon kunde vara så söt! (Visst, i deras sällskap skulle vem som helst se söt ut... Nej Martin, fy! Nu ska jag sluta.) Det fick mig först att tänka på ett avsnitt ur min och Charissas pjäs (huvudsakligen hennes) We're a tragic duo, you and I - a comedy?, där hennes karaktär Ursula visade min karaktär John en bild på hennes brorsons familj. Föräldrarna var normala, men barnen var ohyggligt fula, varpå John anmärker "It's amazing how many beautiful couples have ugly children, and how many ugly couples have beautiful children." Total parentes, men det var detta minne som fick mig att spinna vidare på mina påbörjade tankebanor.

För det första började jag fundera på djuren. Finns det skönhet djur emellan, såsom de uppfattar varandra? Det är klart det finns! En hel uppsjö av djurarter använder skönhet som sin huvudsakliga metod till att välja en lämplig partner. Bland många fågelarter tävlar hanarna i vem som har den vackraste och pråligaste fjäderdräkten, eftersom det är det enda honorna ser på. Varför? För att en vacker fjäderdräkt, eller bra hållning, eller kraftig sång, signalerar en stark och frisk partner, med lämpliga gener att föra vidare till sin avkomma. Det kallas naturligt urval! Inte bara väljs goda gener ut genom gallring (tänk rovdjur), nej det fortsätter vid parningen. Det är alltså fullt möjligt att en specifik hane aldrig får sig ett nyp eftersom alla andra hanar omkring alltid är snyggare, starkare, eller bättre sångare. (Oftast bara mer fåfänga.)

Visst, då finns det djurhonor som låter sig befruktas flera gånger om, ibland utan resultat då det alltid (hos den specifika arten) är den första påsättaren som blir pappa till barnen, och ibland med motsatt effekt, eftersom den sista som inseminerar pressar ut all annan säd, och därmed blir pappa till barnen. Det varierar som sagt från art till art, men båda sakerna kan hända! Och sen har vi ju göken, men det är bara fucked up.

Vi kan alltså konstatera att i naturen spelar utseendet roll, inte bara i form av skönhet visserligen, även kamouflage och varningsfärger är viktiga. Skillnaden mellan oss Människor och de andra Djuren är dock att vi har utvecklat Civilisationen. Och eftersom vi är civiliserade har vi normer och ideal, något som alla djur har, men draget snäppet längre. Generna spelar ingen roll längre. Det är vårt sociala samspel som avgör om vi får en partner att hjälpa oss föra våra gener vidare, inte det biologiska. Självklart är genetiken fortfarande kärnan i hela schabraket, eftersom vårat undermedvetna aktivt påverkar våra val till att göra de "naturliga" valen av partner. Kvinnor söker sig till män med kraftiga ögonbryn, uråldriga tecken på kraftig byggnad och goda gener, precis som män söker sig till kvinnor med breda höfter för att underlätta barnafödandet och därmed spridandet av ens gener. Dock sker detta som sagt på det undermedvetna planet.

Ytterligare en faktor är att vi Människor njuter av sex. Varför? Har vår art alltid gjort det? Eller var det i samband med utvecklingen av Civilisationen som det uppstod? Särskilt kvinnans orgasm har jag ofta funderat över. Vilket syfte har den rent biologiskt? Jag vet att jag låter cynisk, men mannens utlösning är i alla fall en del av fortplantingsprocessen, vilket kvinnans inte är. Möjligtvis, vilket jag skulle gissa på, främjar kvinnans orgasm fostrets utveckling den allra första tiden. Det skulle jag ge som förslag. Vill man annars riktigt djupanalysera kan man ju hypotisera att sex är skönt just för att många barn ska bli till, och för att artens efterlevnad därmed ska säkras. Tänkt möss, vars förökningstakt är direkt oroväckande. Tänk om möss hade njutit av samlag? I shudder at the thought. Men fantisera istället att samlag bara vore till för fortplanting, och att vi inte hade njutit av det, hur hade världen då sett ut idag? Färre "olycksbarn" för det första. Man skulle ju bara göra barn om man ville (om en ville i alla fall). Dessutom skulle antalet våldtäkter minska dramatiskt. Vi skulle mest troligt inte vara överbefolkade idag. Egentligen ser jag EN stor nackdel med denna tanke, och det är att ett av livets största glädjeämnen skulle vara berövat från oss. Vardagen skulle vara så otroligt mycket dystrare utan sex, i alla fall om människan hade samma psykologi. För många är det en dyster värld vi lever i, där skratt och sex är de bästa flyktmedlen. Antalet självmord skulle öka, för många skulle sakna vilja att leva i en värld utan tillräckliga belöningar.

***

För att återgå till startpunkten för mina funderingar, skönhet. Vad är skönhet? Är det vackert att vara smal? Ja, definitivt. Till en viss gräns. Är det vackert att vara tjock? Lika definitivt. Till en viss gräns. Om man skulle skapa en utseendemässig skala med temat smal-tjock, och med de extrema gränserna skelett respektive obscen fetma, då finns det ett mindre område inom denna skala som jag vill påstå är vackert rent allmänt. Denna "skönhetslåda" (tänk box plot, ni mattenördar) varierar givetvis från person till person, men kan definitvt uppvisa en kraftig mainstreamtrend. Detta stämmer så klart in även i det biologiska perspektivet; fetma leder till svåra sjukdomar, precis som grav undernäring. Jag anser att om man är nöjd med sitt utseende, då ska man se ut så. Om man däremot inte är nöjd med sitt utseende, då ska man ta sig en funderar varför man inte är nöjd, och om man har "rätt" skäl göra något åt det. (Vad som är "rätt" skäl ska vi inte gå inte på här och nu.) Man kan inte ändra på andra människor, bara på sig själv. Detta är otroligt förenklart, och givetvis finns det extrema undantag för det jag just skrivit, men själva poängen går igenom.

Förr i tiden var det vackert att vara tjock, och då menar jag från forntiden till för några hundra år sedan, men orsaken har förändrats. I början betydde fetma att man har rikligt med mat och därmed förmodligen var en frisk och stark individ. Senare blev det snarare så att en stor mage, och därmed stort matintag, betydde rikedom. Även om synen på utseendet förblev detsamma så hade motivet förändrats. Från biologi till ytlighet, samma ytlighet som vi har i dag här i "västvärlden". Nu har motivet förblivit detsamma, men den slutgiltiga synen på utseende har förändrats kapitalt. Och jag hade kunnat skriva så mycket mer om varför det är vackert att vara smal idag. Kanske någon annan gång.

Dock har det på senare tid enligt min uppfattning växt fram en smärre trend att hylla kvinnor som har mer hull. Jag har ingen större preferens, jag kan inte säga att smalare människor generellt är vackrare än tjocka människor, och vice versa, för det är en högst individuell fråga. Jag kan medge att en del av mig söker en liten kvinna eftersom mannen i mig strävar efter dominans, och därmed vill ha någon jag kan ha kontroll över, och jag är ju ingen särskilt stor person. (Nej, jag är seriös, det är biologisk psykologi, kan tyvärr inte ge ordentliga belägg för mina påståenden.) Dessutom är det klart att man blir påverkad av ovan nämnda sociala media där det smala hyllas, det kan jag inte förneka hur mycket jag än vill. Det jag vill komma till här är dock att jag har märkt att min personliga "skönhetslåda" på skalan har växt. Jag kan se människor som jag för några år sedan skulle ansatt vara "för smal", eller "för tjock", men idag upplever en stark fysisk attraktion gentemot. Jag vill ändå påstå att om jag hade varit större hade jag mest troligt haft en skönhetslåda lite högre upp på skalan, delvis på grund av ovan nämnda dominanssökande egenskap.

***

Tänk om många genetiska sjukdomar hade resulterat i impotens hos mannen? Att kroppen själv hade hindrat picken från att resa sig eftersom den inte ville föra generna vidare till ett stackars barn. Då hade vi sluppit en hel massa sjukdomar idag. Men det hade ändå inte fungerat, för då kom Människan med provrörsbefruktning. Fuckold to that hypothetical defensive measure. Varför är vi på gränsen att överbefolka planeten idag? Vi har klarat oss i hundratusentals år utan det problemet. För 200 år sedan var vi 1 miljard. Nu är vi 6.8 miljarder. Vad har vi att tacka för det? Jo, vetenskapen. Vi botar sjukdomar, förlänger medellivslängden, räddar människor från katastrofer, etc. Visst, vi är ganska skickliga på att döda varandra, det kan man inte förneka, men vi verkar nästan bättre på att rädda varandra. Tänk om inga naturkatastrofer hände, och inga krig. Bara tänk dig in i den situationen. Hur många hade vi varit då? Hade det kanske gått så pass långt att vi redan kommit upp i den globala svältgränsen och nu var på väg ner ner ner i antal?

Min slutsats är alltså att hur mycket vi människor än försöker så går allt vi gör mot naturens lagar. Vi har våra egna naturlagar som styr vårat beteende. Human nature. Var kommer den naturen att leda oss? Varför har vi utvecklats till detta? Så många frågor, så få svar.

Människan.

Den gemensamma nämnaren

Jag vill börja dett inlägg med att tacka Marika, som, förutom att vara en god vän, har sidan med högst antal trafikkällor till min blogg! Det är undantaget google förstås, but that goes without saying. Så jag vill bara ge rekommendationen att gå in på hennes blogg, abnormalitet, och läsa den. Hon är bättre än mig på att uppdatera, och skriver alltid intressanta, smått skruvade saker. Go Marika! ^^

Och tävlingen börjat ta fart nu. Keep it coming folks! :D

*****

Imorgon är det dags för Den Stora Tömningen. Alla jag pratat med ger mig medlidsamma blickar när jag börjar prata om att flyttstäda. Något som jag förmodligen kommer göra likaså i framtiden åt andra vänner. Typ Bella, när det blir hennes tur att flytta hemifrån! ;) Nästan alla flyttar någon gång. Det måste vara extremt ovanligt att aldrig flytta hemifrån, och bo kvar där resten av sitt liv, så alla vet ju hur det är att flytta. En flytt kommer ofta med blandade känslor, oftast är man spänd inför det nya, det lite okända (även om man bara flyttar tvärs över gatan) samtidigt som man våndas över att lämna det trygga, det inövade. Att lämna hemmet, hur länge man än bott där. Detta varierar naturligtvis enormt från person till person, och situation till situation, men en trend går att urskilja. Har man otur (eller tur, beror på hur man ser det) är det bara positivt att flytta. Jag har extremt blandade känslor inför detta. Nu har ju jag flyttat några gånger tidigare, men det här är så mycket större än tidigare. It'll be alright.

Saken är den att jag inte vill flytta Stockholm. Jag vill stanna här i tråkiga Boden med mina käraste otråkiga vänner, särskilt nu när man faktiskt börjat träffa nya intressanta människor. Problemet med det är att jag vill flytta till Stockholm. See my problem? Men man måste ju leva.

*****

Vad lyssnar jag på via Spotify nu då? Heavy shit, that's what. Jag rekommenderar dessa album för alla som vill få öronen penetrerade hårt och länge. (Ursäkta metaforen, men bra och tung musik har det inflytandet på mig.)

• Sabaton med deras nya skiva Coat of Arms rockar tomtearsle. I would expect no less from the generals and history nerds of rock.
• The Prodigys senaste skiva, Invaders Must Die, väller fram likt en bulldozer och slutar aldrig vräka ur sig fett med elektroniskt ös. Häftigast på albumet? Dave Grohl agerar trummis under Run With The Wolves. Awesome.
• Tack till Elli för tipset om Amon Tobin, the dude who remixed Machine Gun, och vars senaste album Foley Room totalt kör över alla sinnen. Särskilt Esther's. Hear it and tremble in eargasm-ness.

Förlängt lönnmord

Lönnmordet 2010 har fått förlängd tävlingstid, nu ända fram till och med söndag. Läs i rutan här till höger på bloggen för mer info. Har nu också gjort vad jag borde gjort från början; nämligen skapat ett event på facebook och bjudit en alla vänner. Spread the love! ^^

*****
Än en gång vill jag påpeka hur mycket man rymmer i en liten lägenhet efter år av bosättning. Håhåjaja, imorgon blir det direkt ner i källaren och rensa, och sedan packa färdigt alla småsaker, kläder, etc som ska till päronen.Sen på torsdag ska jag montera isär sängen och skrivbordet, för då kommer ovan nämnda päron med släp för att tömma lägenheten och hjälpa mig städa. Det enda som jag lämnar är bordet, datorn, tv:n med tillbehör, och en madrass. Och mikron i köket, kan behöva den nästa vecka. Resten tar jag med mig nästa helg när jag lämnar lägenheten för gott. Kommer nog ta mindre tid än jag fruktar faktiskt. :)

Nu måste jag sluta äta Herman. Det börjar bli lite mycket. Och roligt var det igår kväll förresten! Vi såg The Hurt Locker. Den var bra, tyckte jag. Den var mycket seg under andra halvan, men under långa stunder av första halvan satt man bokstavligt talat på nålar av den totala spänningen. Helt sjukt hur spännande det var! Dock segnade den som sagt till mot slutet. Då kände jag inte att den var fantastiskt bra och att den inte förtjänade Oscarn för bästa film, men så här i efterhand känns den riktigt bra! Den växer som i sinnet på en. Även om den hade en del rätt förutsägbara stunder så var man ändå konstant osäker; "kommer det att smälla?" Fascinerande också, att regissören, som jag inte minns namnet på just nu, är den första kvinnan någonsin att få en Oscar för bästa regi, om jag fattat saken rätt.

Nu längtar jag mest till Sucker Punch. Ja, Harry Potter 71 är ju väldigt hägrande nu när november närmar sig med stormsteg, men sjuttiettan har inte lättklädda skolflickor som springer runt med maskingevär i skyttegravar från första världskriget och slåss mot muterade tyskar, drakar (okej den kan ha drakar, minns inte riktigt), klassiska bombflygplan, långa svärd (lååånga), och gigantiska demonsamurajer med miniguns. GIGANTIC FUCKING DEMON SAMURAIS WITH MINI-FUCKING-GUNS!!! OMG. Och det utspelar sig på en bordell, som egentligen är en fantasivärld hos en grupp flickor inspärrade i ett mentalsjukhus, där huvudpersonen snart ska få lobotomi. Jeesus, I think my brain imploded from the sheer awesomeness. Nerdgasm ftw.

Nattligt besök från räddningstjänsten. But why?

Klockan är nu tjugo i tre på natten, och räddningstjänsten är på väg att åka härifrån. Jag var seg på att sova som vanligt och låg och läste serier då jag funderade vad en lastbil hade att göra här utanför halv tre på natten. Till slut tog nyfikenheten överhand och jag spanade ut. Längs vägen stod två brandbilar och en ambulans. Jag klädde på mig och tände lampan, och när jag tittade ut igen fick en i ambulanspersonalen syn på mig, varpå han gestikulerade åt mig att komma ner och öppna dörren till huset. Jag gav tummen upp och skuttade ut genom dörren och nedför trapporna.

När jag öppnar är det Tomas Lindvall med en till brandman samt den gestikulerande ambulanssjukvårdaren som kommer in och frågar var Jonsson bor, om det är högst upp. Jag replikerar att jag inte vet det eftersom jag inte känner alla grannar, men att det nog är högst upp. Så de följer mig i släptåg upp till min våning och fortsätter sen uppåt. Vad det gällde uppfattade jag inte, och vad det än var som larmet bestod i verkade det vara under kontroll till det att de kom hit. Jag hörde då en dörr öppnas och stängas på våningen ovanför så de blev insläppta, men gick efter någon minut ner igen, och brandbilarna började rulla iväg. Dock dröjde det till just nu innan ambulanssjukvårdaren kom ut och de lämnade platsen.

Läskigt! Man blir ju orolig direkt när man ser att räddningstjänsten är här, och mest undrade jag om det brann eller hade brunnit i en lägenhet ovanför, eftersom det var två brandbilar här, men jag vet inte. Jaja, jag har då gjort min public service med att släppa in karlarna. Det kändes bra. Jag hade frågat vad som hänt, men ville inte störa när de förstås ville fram fortast möjligt, och sedan innan jag visste ordet av hade de lämnat byggnaden. Jag får fråga farsgubben imorgon! Dags att sova nu. Men Casey and Andy är så bra! Godnatt.

Why sleep during the night?

Åh vad stökig min lägenhet är. Inte för att jag ser den nu eftersom jag är i Harads och spelar BF2, men jag vet att den är stökig och det skär i hjärtat. Men men, imorgon bitti kör jag till stan för ombesiktning, tredje gången gillt, och sen är det städmani. Why? För att vi ska ha jätteroligt, vi tappra vänner som befinner oss här uppe! Exakt vilka det blir kan jag inte säga, men vi kommer nog ha roligt. Och bäst av allt; det blir HERMAN!!! Man kan nästan kalla det mitt studentfirande, eftersom jag officiellt hade min sista skoldag i fredags. I'm free!!! ^^

I övrigt är jag besviken på deltagandet hittills i Lönnmordet 2010! Endast fem bidrag har jag läst, och då är tre av dem inte giltiga enligt reglerna eftersom de är skrivna på Facebook! Bah. Här lägger man ner tid och pengar på ett fint, episkt pris, och då är det ingen som deltar! Kom igen! Det är superenkelt, bara att kommentera här på bloggen, helst på samma inlägg. Och om det mot förmodan inte skulle fungera är det bara att säga till mig. Nu ska vi ha kul över internet, tillsammans! I'm doing it for you, my friends and friends of friends! Fyra dagar kvar...

Håll tummarna för mig nu imorgon. Peace out!

Det goda

Herman är mogen. I nio dagar har jag vakat över honom, matat honom, gett honom kärlek. Och nu har han avyttrat sin avkomma. De fyra barnen jag nyligt förlöste ska jag skänka till nya fosterfamiljer, ikväll och imorgon, så att de kan påbörja en ny livscykel, växa upp till att själva bli Herman, och sedan föda nya barn. Och imorgon ska min Herman in i ugnen, med vissa kryddor på det vill säga.

Jag pratar alltså om min naturliga surdegskaka, Herman. Han har stått och bubblat på min köksbänk i över en vecka, och nu har han växt tillräckligt. Dags att sprida kärleken vidare, och imorgon kommer kakan aktualiseras. Delicious.

I övrigt har jag känt mig extremt hjärndöd idag. Det är svårt att tänka klart, göra skolarbete, och städa effektivt när man är hjärndöd. Jag har alltså genomgått en empirisk studie i detta under dagen och kan nu (i min värld) vetenskapligt bevisa detta påstående. Kan ha att göra med att jag kom hem halv 6 imorse, från en spelnatt hos Frida. Vi lirade Bayonetta, det mest översexuella mainstreamspelet i världshistorien. Och så kollade vi på Youtube. Vart tog natten vägen egentligen? Men visst, det är extremt roligt att vara uppe hela natten, saker och ting framstår som mycket intressantare och roligare då.

Det jobbigaste var det halvcentimetertjocka lagret av frost som täckte min bil när jag skulle hem. Och bara t-shirt, vindjacka och mössa hjälpte inte nämnvärt mot kylan under den avsevärt långa tid det tog att skapa fri sikt inifrån bilen. Huvva. Nu ut på Hermanleverans, betydligt bättre klädd!

Ps. Jag la till en lite bild som symbol för Lönmordet 2010. It's awesome. :D

En bokhylla i garderoben? DÄR gör den nytta!

Nu är hela bokhyllan Lack tömd och nedmonterad, och sedan placerad i en garderob i väntan på vidare transport till Harads. Mycket mer utrymme redan, men mindre ytor samtidigt. Det tar tid att gå igenom alla papper och prylar, sortera dem, och arkivera undan på lämplig plats, så det ligger utspritt lite här och var. Men det är inte särskilt intressant.

Jag har bestämt att totalt ooriginellt döpa den pågående tävlingen till Lönnmordet 2010. Det låter i alla fall mindre fånigt än Tävlingen. Lite mindre pretentiöst, lite mer beskrivande. Igår kväll började jag arbeta på priset. Ja, det är en fysisk tingest man vinner, inget digitalt eller några tomma ord, dock inte originellt det heller, på grund av kort varsel. Det är ett episkt pris i alla fall. EPISKT! Nu funderar jag på exakt vad tipsarpriset ska utgöra också, ifall det behövs.

Dessutom! Jag har nu öppnat upp kommenteringen för ALLA, eftersom jag insåg att den var reserverad för inloggade användare. Nu kan vem som helst kommentera och lämna svar alltså, inte bara människor med Googlekonto. Detta kommer jag ändra på efter tävlingens slut för att minimera skräppost. Kom bara ihåg att skriva namn och eventuell tipsare! Jag vill också påpeka att trots att jag är en språkfascist tillika grammatiknazist kommer jag inte ta hänsyn till stavningen eller textens kvalité denna gång, för det är ju innehållet som räknas. Till en viss gräns det vill säga, jag tål inte alltför många hjärtskärande lässtunder.

The game continues. Spread the love!

Men kom igen tjejer! Nu blir det tävling.

Okej. Lönnmordsresultaten började dyka upp väldigt snabbt. Maddis skulle skära upp mig som en fisk och skratta rått samtidigt. Lite simpelt och fantasilöst, och inte så lönnaktigt heller, mer som en ek...

Eftersom hennes skratt och mina skrik skulle EKA i hela kollektivet! HA! HA! HA!

......

Marika skulle stänga in mig och tvinga mig att lyssna på Lady Gagas Bad Romance tills jag sakta men säkert tynade bort, och samtidigt betrakta hela skådespelet från bakom en one-way mirror. Okej, här får du poäng för kreativitet, och grymheten i att du vill se på ändå tills jag slutar andas gillar jag. Men det är bara en elaborerad form av svältdöden. Jag har nämligen inget emot Bad Romance, jag har den t o m på min bilspellista på iPhonen, för basgångens skull. Visst, den har ingenting att sätta emot One (Instrumental) med Swedish House Mafia i örgasmväg, men den duger för variationens skull. Summa summarum, hyfsat fantasifullt, men fortfarande inte direkt lönnmord (hur skulle du kidnappa mig då är följdfrågan?) och total fail dessutom eftersom jag inte avskyr låten.

Charissa gick mer på Maddis bana, med att jag inte förtjänar något mindre än en hammare i huvudet. Kalla mig kommunist och använd en ishacka istället när du ändå håller på. BORING! Säkert roligt att försöka få hjärnsubstans att spruta ur öronen, men alldeles för trivialt för ett Rube Goldberg-fan som mig.

***

Alltså, kom igen nu. Är jag så tråkig att jag inte föräras med en mer intressant död än nedhuggen/ihjälsvulten/nedslagen? Jag vill ha brutalitet, effektivitet och framför allt kreativitet! Så många iteter som möjligt. Om du bodde med mig, hur skulle du lönnmörda mig efter att ha blivit galen på mig? Härmed utlyser jag en tävling. Den person vars metod tilltalar mig mest får ett hemligt pris. Tävlingen pågår fram till och med nästa torsdag (28 oktober) och på fredagen kommer vinnaren att utses. Jag skämtar inte, det blir ett pris till vinnaren. Och så kan vi säga att om Du tipsar någon annan person om denna tävling, och den personen vinner, så får Du också ett pris! Najs va?

Officiella regler: Kommentera detta inlägg med ditt svar, samt om någon annan person tipsade dig om denna tävling. Sluttid 23.59 torsdag den 28 oktober. Vinnare annonseras 29 oktober kl 17.00.

*EDIT * Jag har nu förlängt tävlingstiden till 23.59 söndag den 31 oktober, och vinnarannonsering på måndagen den 1 november. Mest för att ge fler personer en chans att tävla, men också för att priset ska hinna tillverkas. Lycka till!


***


Angående bloggen. Jag funderar på att byta namn från ab imo pectore till Studio Wiklund, och rikta in den mer på sådana seriösa aspekter. Eller borde jag i så fall starta en separat blogg med mer seriösa projekt, där jag kan lägga upp bilder, texter, filmer, etc? Jag lutar mer åt en separat blogg för det, och att ha kvar den här för ramblings o dyl. Vad tycker du? Kommentera!

This is the beginning of the end

Tystnad.

Tystnad.

Tystnad...

...

............

...



IMMA FIRIN MAH LAZER!!!! BLARGHHHH!!!!! *Ka-blam*

...

Flytten närmar sig med stormsteg. Om tre veckor kommer jag bo i Henriksdal, södra Stockholm, och allra mest troligt jobba på tryckeriet Printhead. Men alla vänner då? Jag önskar jag kunde samla alla mina bästa vänner i ett autonomt, självförsörjande kollektiv, där alla fick varsitt rum, och sen kunde vi umgås till döddagar. Problemet är att min dödsdag nog skulle infinna sig rätt fort, frågan är bara vem som skulle bli lönnmördad därnäst.

Hypotetiskt sett; om Du delade boende med mig och flera andra personer Vi känner, och Du blev less på mig, hur skulle Du lönnmörda mig?

***

Och nu när jag äntligen uppdaterat igen kräver jag att syster Peewee gör detsamma. Why? Because Aldaris said so:
-You must construct additional blog posts!

'Nuff said. Nu ska jag till Harads och få nya bromsslangar inmonterade i Karma.