Mina kulturella tentakler slingrar sig vidare i alla riktningar. Jag har nu hört av mig till föreningen Teater Reflex, och frågat om de kan hjälpa en stackars scenkåt norrlänning med att hitta en lämplig teatergrupp. Dessutom var jag på möte i söndags med några medlemmar i den lokala Peaceworksföreningen, där jag nu kommer medverka på diverse event. En av tjejerna där var intresserad av poesi, så jag har bjudit in henne till Poetry Gangbang på torsdag då jag kommer vara med och tävla. Yes, jag ska tävla i poesi, och jag har inte ens skrivit färdigt dikten än. Det kommer bli en variation på Till Dig, en fyra år gammal dikt från Vadstena, problemet är att jag inte hittar den digitalt, och därmed måste skriva allt från scratch, och jag minns inte hälften...
Nästa problem är att jag faktiskt behöver två ditker, ifall jag skulle lyckas gå till finalduell på torsdag. Då måste jag ha något att duellera med. Pinsamt att bli kallad till duell och inte ha en dikt att duellera med. men det ordnar sig alltid gör det. Till helgen kommer Peewee hit och tar med sig Cameron, så då ska jag bege mig ut och fota min vackra omgivning.
Då har vi alltså poesi, teater, foto och Peaceworks. Inte illa pinkat på en månad! (På söndag har jag bott en månad här.) När jag får Cameron ska jag fota den bild jag köpte på scifimässan och tänker rama in. It's awesome. Och resten av rummet också såklart. Nu blir det diktande på hög nivå! Lyssnar samtidigt på Driftless Pony Club. Gör det du med! Sök på Spotify, och börja med Legends of Archery. De är sköna.
I'm an expert!
30 november 2010
29 november 2010
Master Control Program, bring me Cameron
Det är måndag gott folk, och det har blivit dags för Veckans Örgasm! Denna vecka är det en speciell låt. Bakgrunden är att nu i december har uppföljaren till 80-talsfilmen Tron, Tron Legacy, biopremiär. Musiken i filmen görs av ingen mindre än Daft Punk (Låtar som Technologic och Around the World). Den kommer bli hård och awesome alltså. På Youtube finns flertalet musikstycken som hävdas vara från soundtracket till filmen. En av dessa, är Veckans Örgasm. Dock är det ganska säkert att just den här låten inte är gjord av Daft Punk. Istället är det en skicklig person som gjort en remix på trailermusiken. En mycket skicklig person. Låten, som inte har något namn, är tyngre och hårdare än Daft Punk, tyngre och hårdare än Tron. Jag kallar den Tron Legacy Trailer Remix. Se upp så inte öronen smälter. Klimax @ 1:42 och 2:51. Kom ihåg att lyssna ändå till slutet.
http://www.youtube.com/watch?v=DmKDVvIEhBY
Det finns inget mer episkt och samtidigt mer skrämmande än att lyssna på den här när man är ute och går, och sedan följa impulsen att springa när den går igång på allvar. Den är underbar. <3
*******
Jag har verkligen börjat komma in i Illustrator, och börjat utforska det. Mer bilder kommer snart på StudioWiklund. Dessutom fick jag pröva en ritplatta hos Wacom under Fotomässan i helgen. Jag vet inte riktigt vilken storlek som skulle passa mig, liten eller medium. Men liten vore bäst, för då får jag den snygga svarta för under 800 kr, och dessutom ryms den (kanske) på mitt skrivbord. Något att spara till i alla fall. Jag måste också välja modell av kamera när det blir dags. Det blir en Canon, så klart, antingen 500D eller 550D. Skillnaden? 550 har 18 megapixlar, 500 har 15. 500 kan spela in HD-video i 25 fps, 550 klarar även 24 och 30 fps.
Det beror alltså på hur pass avancerad videokamera jag behöver i den, om jag kommer ha kvar den länge och använda i samband med andra större kameror. Jag vill verkligen ha 550D, men undrar om det är värt 1 000 till 1 500 kr extra. Det kanske räcker med den mindre, som går på under 6 000 inkl. objektiv. Hur som haver är det en framtida fråga, som kommer efter en ny dator. Vad ska jag med en videokamera till om jag inte har en dator som klarar av att redigera det?
http://www.youtube.com/watch?v=DmKDVvIEhBY
Det finns inget mer episkt och samtidigt mer skrämmande än att lyssna på den här när man är ute och går, och sedan följa impulsen att springa när den går igång på allvar. Den är underbar. <3
*******
Jag har verkligen börjat komma in i Illustrator, och börjat utforska det. Mer bilder kommer snart på StudioWiklund. Dessutom fick jag pröva en ritplatta hos Wacom under Fotomässan i helgen. Jag vet inte riktigt vilken storlek som skulle passa mig, liten eller medium. Men liten vore bäst, för då får jag den snygga svarta för under 800 kr, och dessutom ryms den (kanske) på mitt skrivbord. Något att spara till i alla fall. Jag måste också välja modell av kamera när det blir dags. Det blir en Canon, så klart, antingen 500D eller 550D. Skillnaden? 550 har 18 megapixlar, 500 har 15. 500 kan spela in HD-video i 25 fps, 550 klarar även 24 och 30 fps.
Det beror alltså på hur pass avancerad videokamera jag behöver i den, om jag kommer ha kvar den länge och använda i samband med andra större kameror. Jag vill verkligen ha 550D, men undrar om det är värt 1 000 till 1 500 kr extra. Det kanske räcker med den mindre, som går på under 6 000 inkl. objektiv. Hur som haver är det en framtida fråga, som kommer efter en ny dator. Vad ska jag med en videokamera till om jag inte har en dator som klarar av att redigera det?
26 november 2010
Inget jobb, men jobbträning
Jag lär mig Illustrator just nu. Så fort jag får dötid över på jobbet (som idag när det inte kom in något att göra så jag bara lekte hela dagen) övar jag mig och prövar nya tekniker. Jag blev extremt nöjd med försöket jag gjorde idag, en bild som tog ca tre timmar att slutföra, och än behövs några finjusteringar. Dock blev jag så nöjd att jag var tvungen visa den för världen. Den finns på facebook och på StudioWiklund.
Jag har bestämt mig för att bara blogga på vardagarna, och inte på helgerna. Så då blir det ett nytt inlägg varje vardagskväll, med Veckans Örgasm varje måndag, och från och med nästa vecka ett stycke nödigt eller onödigt vetande varje torsdag. Vad ska det heta månntro?
Nu är min lägenhet städad och jättefin. Kanske lägga upp bilder snart? Tack, och adjö.
Jag har bestämt mig för att bara blogga på vardagarna, och inte på helgerna. Så då blir det ett nytt inlägg varje vardagskväll, med Veckans Örgasm varje måndag, och från och med nästa vecka ett stycke nödigt eller onödigt vetande varje torsdag. Vad ska det heta månntro?
Nu är min lägenhet städad och jättefin. Kanske lägga upp bilder snart? Tack, och adjö.
25 november 2010
Unstoppable
Idag kom jag hem för ca 45 minuter sen. En lång dag alltså, eftersom det tog 12 timmar från det att jag lämnade hemmet till hemkomsten ikväll. Jobbet höll på ganska länge, och jag insåg därmed att jag inte skulle hinna hem och äta om jag ville på Poetry GangBang till 19.30, så det blev en macka på Subway i city. Sen till Fridhemsplan och ner i biljardpuben Snookers källare. Det var 10 poeter som tävlade där, både nykomlingar och veteraner, vissa skitbra, vissa mindre bra. I överlag var det en härlig kväll, även om jag knappt kände någon och inte hade någon att prata med före och efter uppträdandena, mest tack vare avslutet.
Det var en tävling, så vi i publiken skulle naturligtvis rösta. Till finalduell gick två av de fyra poeter jag gillade mest, Evy som var äldst, och Adam som var bland de yngsta. Jag gav Adams dikt tio poäng. Den handlade om alla saker som irriterar oss i vardagen, stora som små. Mest små. Hans finaldikt handlade om småbarnen som han upptäckt ämnar ta över världen, och ingen annan ser det. Awesome! För att rösta på en finalist skulle man skrika "gangbang" åt den man gillade mest. Den som fick högst decibel vann. Det var så jämnt så vi fick skrika två gånger. Jag skrek mig hes, men Adam vann med viss marginal och gick därmed vidare till finalen. Så underbar känsla, det var som om jag själv vunnit. Vilket jag hoppas på. Jag kommer nämligen tävla själv nästa vecka eventuellt. Jag anmälde mig till värden, Patrik El-Hag, och han skulle kontakta mig i veckan. Jag måste slipa till något bra till nästa torsdag alltså. Två sake, ifall jag faktiskt kommer till finalduell. Sedan, lördagen den 18 december, är det final. Och en summa pengar står på spel. Jag har inga förhoppningar om att vinna hela alltet, men med kämpaglöd kan jag ta mig till finalen i alla fall, jag har två försök på mig.
Det var min kväll, och jag behövde bara få ut det. Jag log hela vägen hem, på tunnelbanan såväl som på bussen. Min slutsats efter dagen är, vilket jag skrev på facebook i väntan på tåget, att jag älskar att bo i en stad som LEVER. Så mycket kultur, och så mycket att göra. Precis i min smak. Nu följer ett bloggrelaterat meddelande. Jag har skrivit ihop ett schema nu för många måndagar framöver. Varje måndag kommer jag nämligen utnämna veckans örgasm. Det är ÖRgasm, inte orgasm. Den första var väl förra veckan, men idén kom i måndags när jag la upp en länk till How To Be Eaten By A Woman. Kanske även en spotifylänk utöver youtubefilmen?
Nu har jag sett Wheezy Waiter och läst om binära prefix. (Check it out, it's quite geeky and awesome.) Kolla gärna in min andra blogg, Studio Wiklund; jag har börjat uppdatera med helt nya skapelser. Tack till Marika och Carro för era förslag på vad Jean-Pierre Palenski kan ha skrivit i min bok. Jag tror det lutar åt Carros förslag, "Hoppas du tycker om mina enkla verser", något i den stilen i alla fall. Dock var inget av förslagen särskilt roliga, så ingen kaka åt er, tyvärr. Tack och god natt!
Det var en tävling, så vi i publiken skulle naturligtvis rösta. Till finalduell gick två av de fyra poeter jag gillade mest, Evy som var äldst, och Adam som var bland de yngsta. Jag gav Adams dikt tio poäng. Den handlade om alla saker som irriterar oss i vardagen, stora som små. Mest små. Hans finaldikt handlade om småbarnen som han upptäckt ämnar ta över världen, och ingen annan ser det. Awesome! För att rösta på en finalist skulle man skrika "gangbang" åt den man gillade mest. Den som fick högst decibel vann. Det var så jämnt så vi fick skrika två gånger. Jag skrek mig hes, men Adam vann med viss marginal och gick därmed vidare till finalen. Så underbar känsla, det var som om jag själv vunnit. Vilket jag hoppas på. Jag kommer nämligen tävla själv nästa vecka eventuellt. Jag anmälde mig till värden, Patrik El-Hag, och han skulle kontakta mig i veckan. Jag måste slipa till något bra till nästa torsdag alltså. Två sake, ifall jag faktiskt kommer till finalduell. Sedan, lördagen den 18 december, är det final. Och en summa pengar står på spel. Jag har inga förhoppningar om att vinna hela alltet, men med kämpaglöd kan jag ta mig till finalen i alla fall, jag har två försök på mig.
Det var min kväll, och jag behövde bara få ut det. Jag log hela vägen hem, på tunnelbanan såväl som på bussen. Min slutsats efter dagen är, vilket jag skrev på facebook i väntan på tåget, att jag älskar att bo i en stad som LEVER. Så mycket kultur, och så mycket att göra. Precis i min smak. Nu följer ett bloggrelaterat meddelande. Jag har skrivit ihop ett schema nu för många måndagar framöver. Varje måndag kommer jag nämligen utnämna veckans örgasm. Det är ÖRgasm, inte orgasm. Den första var väl förra veckan, men idén kom i måndags när jag la upp en länk till How To Be Eaten By A Woman. Kanske även en spotifylänk utöver youtubefilmen?
Nu har jag sett Wheezy Waiter och läst om binära prefix. (Check it out, it's quite geeky and awesome.) Kolla gärna in min andra blogg, Studio Wiklund; jag har börjat uppdatera med helt nya skapelser. Tack till Marika och Carro för era förslag på vad Jean-Pierre Palenski kan ha skrivit i min bok. Jag tror det lutar åt Carros förslag, "Hoppas du tycker om mina enkla verser", något i den stilen i alla fall. Dock var inget av förslagen särskilt roliga, så ingen kaka åt er, tyvärr. Tack och god natt!
24 november 2010
Han hade nyss haft ett dubbelpipigt hagelgevär i baksätet. Det var en attrapp. Han jobbade på Cornelisfilmen. No worries.
Sådär. En särdelse lyckad utflykt till Gröndal ikväll. Det var poesiafton på biblioteket där, och jag som nu skrivit några dikter för första gången på jag tror två år kände mig lockad att börja utforska kulturlivet i Stockholm, en konstform i taget. Det var jag och tre andra som ville läsa dikter på den öppna scenen, samt en gästpoet och en hemlig gäst. Det var mycket mysigt, de hade dukat upp vatten, kaffe och te, och även clementiner, pepparkakor och noblesse fanns att smaka på. Jag var sist ut på öppna scenen, före gästpoeten. Jättekul! Åh vad jag älskar att uppträda, särskilt med egenskrivet material. Det var därför jag var med i Open Jam för snart tre år sen. Och då gick jag vidare! Det gick över min förväntan, flera av de andra poeterna (ooh vad fancy jag låter) kom fram till mig och sa att jag var duktig och borde fortsätta. Kul!
Innan jag läste upp mitt, i pausen som var, började den hemliga gästen prata med mig. Han hette Jean-Pierre Palenski, halvt fransk, halvt polsk. Han frågade om jag hade något att framföra, och om jag brukade skriva. Han gav mig sedan sin senaste diktsamling, Ekot av smällen, som kom ut i år. Jag bad honom skriva något i den. Exakt vad han skrev har jag inte kunnat utläsa än dock. Något i stil med "Hoppas du ... och ... enkla ... /Jean Pierre Palenski" Här är en bild på det. Kan någon läsa vad som står? Eller ännu hellre, fyll i mellanrummen med vad Du tror att det står. Du får en kaka om det är bra!
Nåväl. Efteråt blev jag inbjuden till den avslutning de ska ha för den här turnerande poesiaftonen som pågått hela hösten. Den 11 december. Då är jag i Linköping. Fuck. Men! Jag ska på Poetry Gangbang imorgon kväll tror jag, och de två arrangörerna skulle vara där då. Samma arrangörer som för övrigt skjutsade mig till Slussen i en gigantisk van efteråt. Först hann jag dock prata med bibliotekarien som höll i det från den ändan. Hon hade bott i Luleå i 12 år och blev så glad när jag först sa att jag var nyinflyttad från Norrbotten. Det var kul, kanske man åker dit och hälsar på igen, lånar någon bok eller så.
Alltså, de var verkligen jätteimponerade av mig. Varför är det så ofta så? Det måste vara för att jag nästan alltid är så mycket yngre än de flesta andra. Jag vet inte, jag blir alltid lika förvånad. Men det var roligt att få bekräftelse, och det sporrade mig helt klart till att fortsätta utforska kulturlivet. Nästa blir teater, vilket kommer bli svårare. Jag måste höra mig för på olika ställen hur läget ligger. Sen till våren är det dans som gäller. More lindy hop baby!
Innan jag läste upp mitt, i pausen som var, började den hemliga gästen prata med mig. Han hette Jean-Pierre Palenski, halvt fransk, halvt polsk. Han frågade om jag hade något att framföra, och om jag brukade skriva. Han gav mig sedan sin senaste diktsamling, Ekot av smällen, som kom ut i år. Jag bad honom skriva något i den. Exakt vad han skrev har jag inte kunnat utläsa än dock. Något i stil med "Hoppas du ... och ... enkla ... /Jean Pierre Palenski" Här är en bild på det. Kan någon läsa vad som står? Eller ännu hellre, fyll i mellanrummen med vad Du tror att det står. Du får en kaka om det är bra!
Nåväl. Efteråt blev jag inbjuden till den avslutning de ska ha för den här turnerande poesiaftonen som pågått hela hösten. Den 11 december. Då är jag i Linköping. Fuck. Men! Jag ska på Poetry Gangbang imorgon kväll tror jag, och de två arrangörerna skulle vara där då. Samma arrangörer som för övrigt skjutsade mig till Slussen i en gigantisk van efteråt. Först hann jag dock prata med bibliotekarien som höll i det från den ändan. Hon hade bott i Luleå i 12 år och blev så glad när jag först sa att jag var nyinflyttad från Norrbotten. Det var kul, kanske man åker dit och hälsar på igen, lånar någon bok eller så.
Alltså, de var verkligen jätteimponerade av mig. Varför är det så ofta så? Det måste vara för att jag nästan alltid är så mycket yngre än de flesta andra. Jag vet inte, jag blir alltid lika förvånad. Men det var roligt att få bekräftelse, och det sporrade mig helt klart till att fortsätta utforska kulturlivet. Nästa blir teater, vilket kommer bli svårare. Jag måste höra mig för på olika ställen hur läget ligger. Sen till våren är det dans som gäller. More lindy hop baby!
23 november 2010
Varför var min plumpy nut tom? :(
Jag måste verkligen justera bilden i rubriken. Jag breddade hela bloggen för att ackommodera en hel youtubevideo. Den klipptes av en bit in från högerkanten tidigare, och nu när jag tänkt bädda in videor då och då är det bra om man ser hela rutan. Duh. Dock hängde inte bilden ovan riktigt med, så jag måste lta upp den på datorn och bredda den också. Mitt problem, om jag får gnälla som bilddesigner, är att jag vill hitta originalfilen i psd-format, för jag vill inte öppna jpegen, ändra storlek och spara om. It destroys the quality, dude. Jag måste alltså leta fram den i den osorterade delen av min photoshopmapp, vilket jag inte ids, för jag är trött. Varför är jag trött? I'll tell you why.
Idag började jag jobba redan kl 8, när jag normalt börjar 12. Och eftersom det strulade så mycket under bilstripen (uttalas strajp...) fick jag gå 8 timmar utan mat. Uhhhh.... Men sen var det go thailunch, bjussat av jobbet. Och jag somnade inte fyra timmar tidigare än vanligt igår heller... Min hjärna kickade igång där runt halv 12, och när den väl börjat snurra är det svårt att tagga ner utan att få ut orden ur systemet. Det blev alltså en tupplur när jag kom hem efter fyra, men det gick dåligt för att en massa ungar spelade boll ute på gården och jag har en ventil ovanför fönstret som jag inte får igen och därför fick deras glädjeskrik i öronen istället för sömnens vaggande surr.
Hur gammal var jag nu igen? 21? Är du säker på det?
I'll prove it, en gamling skulle inte orka alla aktiviteter jag har planerade i veckan. Imorgon: poetry slam med öppen scen (Vad bra att jag suttit uppe sena kvällar och diktat då). Torsdag: Öuhmm... Filmfestival kanske. Fredag: Fotomässa och Filmfestival. Lördag: Scifimässa och Filmfestival. Söndag: Harry Potter och Filmfestival. Jo just det, det är Stockholms Filmfestival i veckan! Yay! ^_^ Ska köpa årskort imorgon för en billig penning. Kanske inte ser film varje kväll, det blir ändå 70 kr per film. Den jag måste se är i alla fall Rare Exports. En finsk film, på engelska, om borrning i ett berg i finska fjällen som leder till frisläppningen av den onda tomten. Oh yeah. Hade också velat se Four Lions; om tre brittiska, oerhört korkade, muslimska terrorister, men den var slutsåld alla föreställningar.
The Wheezy Waiter-marathon continues! Yes, I am a beard lover.
Idag började jag jobba redan kl 8, när jag normalt börjar 12. Och eftersom det strulade så mycket under bilstripen (uttalas strajp...) fick jag gå 8 timmar utan mat. Uhhhh.... Men sen var det go thailunch, bjussat av jobbet. Och jag somnade inte fyra timmar tidigare än vanligt igår heller... Min hjärna kickade igång där runt halv 12, och när den väl börjat snurra är det svårt att tagga ner utan att få ut orden ur systemet. Det blev alltså en tupplur när jag kom hem efter fyra, men det gick dåligt för att en massa ungar spelade boll ute på gården och jag har en ventil ovanför fönstret som jag inte får igen och därför fick deras glädjeskrik i öronen istället för sömnens vaggande surr.
Hur gammal var jag nu igen? 21? Är du säker på det?
I'll prove it, en gamling skulle inte orka alla aktiviteter jag har planerade i veckan. Imorgon: poetry slam med öppen scen (Vad bra att jag suttit uppe sena kvällar och diktat då). Torsdag: Öuhmm... Filmfestival kanske. Fredag: Fotomässa och Filmfestival. Lördag: Scifimässa och Filmfestival. Söndag: Harry Potter och Filmfestival. Jo just det, det är Stockholms Filmfestival i veckan! Yay! ^_^ Ska köpa årskort imorgon för en billig penning. Kanske inte ser film varje kväll, det blir ändå 70 kr per film. Den jag måste se är i alla fall Rare Exports. En finsk film, på engelska, om borrning i ett berg i finska fjällen som leder till frisläppningen av den onda tomten. Oh yeah. Hade också velat se Four Lions; om tre brittiska, oerhört korkade, muslimska terrorister, men den var slutsåld alla föreställningar.
The Wheezy Waiter-marathon continues! Yes, I am a beard lover.
22 november 2010
Disagree, and get a good thumping
Jag var på Naturhistoriska Riksmuséet i lördags. Det var mysigt, även om många barnfamiljer uppehöll sig där då det var en lördag, allt skrän och skri (det var inte så mycket) var uthärdligt. Bland annat gick jag på stenutställningen. I WANNA ROCK! Det låter jättetrist att kolla på stenar och mineraler, men det är faktiskt mycket intressant. Vem kunde ana att stenar kan vara så vackra? Seriöst, delar av utställningen hade mer skönhet än den mest fantastiska blomma. Jag har varit där förut, och jag kommer gå dit igen, för jag tröttnar aldrig på att beundra vackra tingestar. För att inte tala om alla exotiska, för det mesta utdöda, djur som fanns uppstoppade! Inte bland stenarna så klart; de var i avdelningen Livets Mångfald. Man tröttnar verkligen aldrig på naturhistoriska.
Dessutom fanns där en tillfällig utställning, tillverkad av någon form av studerande ungdomar, jag kollade inte så noggrannt. Den handlade om smalhet och skönhetsideal, främst bland kvinnor. Jag fick se idealen förändras under 1900-talet, se en bröstförstoringsoperation (huwh, jag trodde jag skulle få mardrömmar), och läsa en stor tavla fylld med faktarutor. Denna var indelad i kategorierna smalhet, behåring och... nånting mer som jag inte minns för stunden. Något relaterat till skönhet i alla fall. Det stod bland annat om modeller som dött av svält under klädbyten mitt i en uppvisning, och om Karl Lagerfeldt som sa upp samarbetet med H&M efter att de börjat sy upp hans kläder i större storlekar. Han påstod att hans kläder endast skulle bäras av smala och ideala människor, något i den stilen. Köp alltså inga kläder signerade Lagerfeldt!
Dock vad som upprörde mig mest var faktarutan om Fijiöarna. Och detta skrev jag ner för att komma ihåg alla detaljer. Enligt en undersökning gjord 1998 började 15% av landets 17-åriga tjejer att kontrollera sin vikt genom svält och kräkningar inom 38 månader efter att västerländsk tv började sändas där. Det tog alltså bara tre år för 15% av tonårstjejerna i Fiji att utveckla anorexia i hopp om att nå västvärldens korrupta skönhetsideal. FY FAAN.
Veckans örgasm är denna låt, How To Be Eaten By A Woman, med The Glitch Mob, underbart hård och skoningslös elektro. Jag rekommenderar hörlurar med bra bas och hög volym för att verkligen uppskatta storheten i detta stycke hjärnkokande själsmusik. 0:40, 2:00 och 3:40 är höjdpunkterna. Njut.
Spotify: The Glitch Mob – How To Be Eaten By A Woman
Dessutom fanns där en tillfällig utställning, tillverkad av någon form av studerande ungdomar, jag kollade inte så noggrannt. Den handlade om smalhet och skönhetsideal, främst bland kvinnor. Jag fick se idealen förändras under 1900-talet, se en bröstförstoringsoperation (huwh, jag trodde jag skulle få mardrömmar), och läsa en stor tavla fylld med faktarutor. Denna var indelad i kategorierna smalhet, behåring och... nånting mer som jag inte minns för stunden. Något relaterat till skönhet i alla fall. Det stod bland annat om modeller som dött av svält under klädbyten mitt i en uppvisning, och om Karl Lagerfeldt som sa upp samarbetet med H&M efter att de börjat sy upp hans kläder i större storlekar. Han påstod att hans kläder endast skulle bäras av smala och ideala människor, något i den stilen. Köp alltså inga kläder signerade Lagerfeldt!
Dock vad som upprörde mig mest var faktarutan om Fijiöarna. Och detta skrev jag ner för att komma ihåg alla detaljer. Enligt en undersökning gjord 1998 började 15% av landets 17-åriga tjejer att kontrollera sin vikt genom svält och kräkningar inom 38 månader efter att västerländsk tv började sändas där. Det tog alltså bara tre år för 15% av tonårstjejerna i Fiji att utveckla anorexia i hopp om att nå västvärldens korrupta skönhetsideal. FY FAAN.
*******
Veckans örgasm är denna låt, How To Be Eaten By A Woman, med The Glitch Mob, underbart hård och skoningslös elektro. Jag rekommenderar hörlurar med bra bas och hög volym för att verkligen uppskatta storheten i detta stycke hjärnkokande själsmusik. 0:40, 2:00 och 3:40 är höjdpunkterna. Njut.
Spotify: The Glitch Mob – How To Be Eaten By A Woman
21 november 2010
Och jag som började gilla chaffisarna här i Stockholm....
Har en massa roliga saker att skriva på lager, och tänkte skriva något extra intressant eftersom jag missade att uppdatera igår, men nu är jag trött och hungrig, och fortfarande lite irriterad på busschauffören i Sickla som körde rakt förbi mig utan att stanna efter att jag handlat. Så då får det kanske bli något überbra imorgon...
För övrigt såg jag 500 Days of Summer igår. I made a sad face.
: ( <----- sad mratin
För övrigt såg jag 500 Days of Summer igår. I made a sad face.
: ( <----- sad mratin
19 november 2010
Studio Wiklund
Inatt kl 1 publicerade jag min andra blogg, Studio Wiklund. Där kommer jag lägga till allt som jag skapar och vill visa för världen, så att säga, om det så är text, bild eller video. Nu har jag uppdaterat grafiken lite. Titta gärna in och kom med synpunkter och förslag. Är det något som stör, så säg till! Annars kommer jag inte få reda på det. :)
Och spara sidan i favoriter, jag kommer sikta på att uppdatera minst en gång i veckan. Kanske även sätta en fast uppdateringsdag i framtiden. Jag har ju ett lager att ta av innan mitt galleri sinar... Men det är bäst att börja skapa nytt igen! ^_^
Batumba!
Och spara sidan i favoriter, jag kommer sikta på att uppdatera minst en gång i veckan. Kanske även sätta en fast uppdateringsdag i framtiden. Jag har ju ett lager att ta av innan mitt galleri sinar... Men det är bäst att börja skapa nytt igen! ^_^
Batumba!
18 november 2010
Det går framåt, alltid framåt
Four-fucking-hundred! WHOOOO! Frikkin' A! ^_^
Ja, då har man gjort 400 inlägg här. Och mer kommer det bli. :D
Idag hämtade jag ut mitt pass hos Polisen. Mitt första pass. Nu ska det resas här! Idag kom även mina betyg från Komvux, så imorgon ska det kopieras och skickas till Strömsund för komplettering. Score! Dessutom fick äntligen jag egna nycklar till jobbet, så nu kan jag gå dit när jag vill, vilken dag som helst, och jobba på datorn där. Vilket betyder oändlig tillgång till Photoshop, Illustrator och After Effects (ja hela Master Collection, men dem kommer jag använda mest). Awsmns. Ska leka fram lite grejer, och framförallt klippa ihop Hello, som jag filmade med Bella nu i höst. På tal om film vill jag uppmärksamma Ileia, en tjej som gör gudomliga AMV. Här är en av hennes senaste, till låten Drive It Like You Stole It, av The Glitch Mob, en av mina nya favoritlåtar, och Evangelion 2.22. Enjoy.
Har också upptäckt Dr Horribles Sing Along Blog, med Neil Patrick Harris. Sweet! Ska försöka skriva vettiga idéer och koncept ikväll till diverse projekt. Och snart få igång broderbloggen Studio Wiklund, för publicering av färdiga material.
Batumba!
Ja, då har man gjort 400 inlägg här. Och mer kommer det bli. :D
Idag hämtade jag ut mitt pass hos Polisen. Mitt första pass. Nu ska det resas här! Idag kom även mina betyg från Komvux, så imorgon ska det kopieras och skickas till Strömsund för komplettering. Score! Dessutom fick äntligen jag egna nycklar till jobbet, så nu kan jag gå dit när jag vill, vilken dag som helst, och jobba på datorn där. Vilket betyder oändlig tillgång till Photoshop, Illustrator och After Effects (ja hela Master Collection, men dem kommer jag använda mest). Awsmns. Ska leka fram lite grejer, och framförallt klippa ihop Hello, som jag filmade med Bella nu i höst. På tal om film vill jag uppmärksamma Ileia, en tjej som gör gudomliga AMV. Här är en av hennes senaste, till låten Drive It Like You Stole It, av The Glitch Mob, en av mina nya favoritlåtar, och Evangelion 2.22. Enjoy.
Har också upptäckt Dr Horribles Sing Along Blog, med Neil Patrick Harris. Sweet! Ska försöka skriva vettiga idéer och koncept ikväll till diverse projekt. Och snart få igång broderbloggen Studio Wiklund, för publicering av färdiga material.
Batumba!
17 november 2010
Hello beard-lovers! ...... ...... ..... *wink*
Tjoho, vilket äventyr! Eller. Nja. Svårt att kalla det äventyr. Kvart över fyra fick jag veta att improföreställningen jag tänkte se ikväll var inställd, så jag fick genast idén att åka till Tekniska Muséet, som har gratis inträde mellan 17-20 på onsdagar. Sagt och gjort, jag klädde direkt på mig och gick ut till bussen, bytte till tunnelbana, och sedan till buss igen. Tio över fem var jag framme, och en timme senare var jag less. Det var inget särskilt där, och inte så kul att gå ensam heller, men jag fick sen en modell av mitt hus! (Den visade Stockholms reningsverk, som ligger i klippan under min bostad.) Och jag fick se en server som Pirate Bay fick lämna ifrån sig när de gick till domstol, den hängde på väggen där.
Men roligt ändå att bara dra iväg sådär, och pröva nya rutter. På vägen hem åkte jag Saltsjöbanan från Slussen till Henriksdal, och gick uppför klippan därifrån. Det var härligt! Jag ville passa på när jag inte jobbade idag och därmed var hemma före kl sex, och när det ändå var gratis inträde. Nu vet jag hur muséet är och behöver inte undra längre. Nä, det blir nog Naturhistoriska nästa gång. Kanske till helgen!
Igår fick jag arbetskläder på jobbet. Ett par rejäla hantverkarbyxor, tre tröjor och en varm collegetröja, samt ett par skor med spikskydd och stålhätta. Jag vet, det låter som att jag jobbar på en byggarbetsplats, men det kommer jag kanske få göra. Ibland ska vepor eller skyltar monteras medan de fortfarande bygger, och då är det ju schysst med ordentligt skydd. Plus att det känns proffsigt när man åker till jobbet. :D
Allting går så fort tycker jag. För 10 dagar sen flyttade jag hit, och jag har redan hunnit bosätta mig, börjat lära mig kollektivtrafiken, beställt ett pass (som tog en och en halv timme igår), och planerat in en massa resor och events. Nu till helgen vet jag då inte vad det blir, men helgen efter det är det Fotomässa, och framförallt Scandinavian Scifi-, Game- and Filmconvention, i Älvsjö. Oh yeah, jag ska dit, och jag tar emot beställningar från nördar som inte kan komma. Alla önskemål om prylar och autografer tas emot. Jag är sugen på att gå fram till Edward Furlong och säga: "Dude, I cried so hard when you died in American History X, don't do it again."
Och samma söndag? HARRY POTTER!!! Eller HP71 som jag vill skriva. Sjuttiettan, höhöhö... Vilket många nog vet att jag ser fram emot. Vad händer mer? Jag har bokat resa till Estland, ska flyga dit med Ryanair. Första och sista gången att jag använder det bolaget misstänker jag. Men jag är ju snål, så det kan upprepa sig.
Och nu ska jag inte glömma. Jag har en ny idol. Han heter Craig och bor i Chicago, men på Youtube är han känd som... Wheezy Waiter! Han är skäggig. Han är rolig. Han är alldeles... alldeles underbar. Det går inte att beskriva hur finurlig och smart och rolig han är. Han bara är fantastisk. Jag kollar igenom alla videor, kronologiskt. Det är över 400 stycken, och jag har väl sett ungefär en fjärdedel. Men jag kan inte sluta! Så bra. Jag rekommenderar alla att gå in på hans kanal, se på någon video, se en till, och kanske en till, och ha riktigt roligt.
Batumba!
Men roligt ändå att bara dra iväg sådär, och pröva nya rutter. På vägen hem åkte jag Saltsjöbanan från Slussen till Henriksdal, och gick uppför klippan därifrån. Det var härligt! Jag ville passa på när jag inte jobbade idag och därmed var hemma före kl sex, och när det ändå var gratis inträde. Nu vet jag hur muséet är och behöver inte undra längre. Nä, det blir nog Naturhistoriska nästa gång. Kanske till helgen!
*******
Igår fick jag arbetskläder på jobbet. Ett par rejäla hantverkarbyxor, tre tröjor och en varm collegetröja, samt ett par skor med spikskydd och stålhätta. Jag vet, det låter som att jag jobbar på en byggarbetsplats, men det kommer jag kanske få göra. Ibland ska vepor eller skyltar monteras medan de fortfarande bygger, och då är det ju schysst med ordentligt skydd. Plus att det känns proffsigt när man åker till jobbet. :D
Allting går så fort tycker jag. För 10 dagar sen flyttade jag hit, och jag har redan hunnit bosätta mig, börjat lära mig kollektivtrafiken, beställt ett pass (som tog en och en halv timme igår), och planerat in en massa resor och events. Nu till helgen vet jag då inte vad det blir, men helgen efter det är det Fotomässa, och framförallt Scandinavian Scifi-, Game- and Filmconvention, i Älvsjö. Oh yeah, jag ska dit, och jag tar emot beställningar från nördar som inte kan komma. Alla önskemål om prylar och autografer tas emot. Jag är sugen på att gå fram till Edward Furlong och säga: "Dude, I cried so hard when you died in American History X, don't do it again."
Och samma söndag? HARRY POTTER!!! Eller HP71 som jag vill skriva. Sjuttiettan, höhöhö... Vilket många nog vet att jag ser fram emot. Vad händer mer? Jag har bokat resa till Estland, ska flyga dit med Ryanair. Första och sista gången att jag använder det bolaget misstänker jag. Men jag är ju snål, så det kan upprepa sig.
Och nu ska jag inte glömma. Jag har en ny idol. Han heter Craig och bor i Chicago, men på Youtube är han känd som... Wheezy Waiter! Han är skäggig. Han är rolig. Han är alldeles... alldeles underbar. Det går inte att beskriva hur finurlig och smart och rolig han är. Han bara är fantastisk. Jag kollar igenom alla videor, kronologiskt. Det är över 400 stycken, och jag har väl sett ungefär en fjärdedel. Men jag kan inte sluta! Så bra. Jag rekommenderar alla att gå in på hans kanal, se på någon video, se en till, och kanske en till, och ha riktigt roligt.
Batumba!
16 november 2010
Must. Own. Every. Castle.
Här tänkte jag skriva om mina nya arbetskläder jag fick idag på Printhead, om min krigsrelaterade frukostdiskussion med min lägenhetskamrats tyska flickvän, och framförallt om scifimässan här i Stockholm nästa helg. Jag tänkte skriva att jag tar emot beställningar och önskemål från vänner som vill ha en del av kakan. Men då började jag spela Heroes 3 och plötsligt var det läggdags. Imorgon då! Efter improföreställningen jag ska på dvs. ;)
Allt för konsten!
Allt för konsten!
15 november 2010
Accio Deathly Hallows!
Har just ätit laxbollar med ostsås och makaroner. Det var inte att rekommendera, för mycket fisksmak. Och det luktade kattmat. Tack Sir Ketchup för att du räddade min middag! Det var något jätteintressant jag kom på idag att jag ville skriva om, men nu vet jag inte vad det var längre. Nåjo, det kommer väl.
*Spoilervarning, dudes och dudettes!*
Jag har i alla fall läst ut Deathly Hallows idag. Låg vaken halva natten och kunde inte sluta. Jag måste säga att jag älskar slutet på den boken. Rowling hade inte kunnat avsluta den bättre, enligt min mening. Det är nämligen så att jag verkligen, verkligen, uppskattar tragiska händelser i de böcker jag läser. Det ger historien djup och verklighet. The Belgariad och The Malloreon av David Eddings var så sockersöta att jag, även om jag sörjde slutet på en mycket bra fantasyserie, inte kunde låta bli att känna mig lite lurad. Ingen viktig person dog i den! Alla klarade livhanken utan problem, och profetian om att en i gruppen skulle dö visade sig handla om en stödkaraktär som hoppade in i slutet. Men slutet var i alla fall lyckligt.
Detta i stark kontrast till Geomancer, av Ian Irvine, en mycket mörk och mycket brutal fantasy. Den kändes verklig, i all den tragedi och hopplöshet som genomsyrade miljöerna. Det finns ingen bok som har slitit så hårt i mitt hjärta som den. Efter att ha läst ut den var jag tom en hel dag, fylld av sorg över det som boken kulminerade i. Det var som om en nära vän eller släkting hade dött. Det fanns ingen glädje; bara sorg, död och förrädelse. Den boken tog tag i mig, och var i allra högsta grad verklig.
Vilket leder mig till Harry Potter. Rowling är en mycket skicklig författare, det kan man inte förneka. Hon är ingen konstnär med språket men ordvalen är perfekta. Men för att hålla mig till ämnet; hon kan den här balansgången mellan sorg och glädje (även om de flesta förmodligen har svårt att se det som en balans). Deathly Hallows ligger alltså ganska mittemellan Malloreon och Geomancer i den aspekten. Visst, folk och fä dör till höger och vänster, och många skulle nog vilja mörda Rowling för de värsta dödsfallen. Men det är så bra gjort! Varje död karaktär känns i djupet av hjärtat. Och ändå slutar den lyckligt. Det är fascinerande! Sen så funderar jag på att skapa en grafisk represantation över Harrys besattheter genom sjätte och sjunde boken. Som jag skrivit på Facebook så blir han alltmer besatt vid en tanke (som han oftast har halvt rätt med) tills han nästan kan anses sinnessjuk, och man blir nästan frusterad över hans tankebanor. Sen, precis när man tänker att han kommer bryta ihop, då, som genom ett trollslag, (no pun intended) förstår han allting. *Ping!* Enlightenment. Jag skulle vilja skapa en relativ skala över hur pass galen han är och koppla det på en tidsaxel med specifika händelser utmarkerade. Det vore ett roligt projekt!
Som jag sagt till Marika tar jag gärna emot förslag idéer till ytterligare en tävling i framtiden, liknande Lönnmordet 2010. Ingen idé är för dum! (Okej, det finns idéer som är för dumma, men jag får försöka vara snäll och tona ner min misimbecillantropi.) Vad ska jag skriva om imorgon? The Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention, som kommer hållas här om mindre än två veckor, samtidigt som Fotomässan. Ska ockå försöka komma ihåg att hylla Wheezy Waiter.
Allt för konsten!
*Spoilervarning, dudes och dudettes!*
Jag har i alla fall läst ut Deathly Hallows idag. Låg vaken halva natten och kunde inte sluta. Jag måste säga att jag älskar slutet på den boken. Rowling hade inte kunnat avsluta den bättre, enligt min mening. Det är nämligen så att jag verkligen, verkligen, uppskattar tragiska händelser i de böcker jag läser. Det ger historien djup och verklighet. The Belgariad och The Malloreon av David Eddings var så sockersöta att jag, även om jag sörjde slutet på en mycket bra fantasyserie, inte kunde låta bli att känna mig lite lurad. Ingen viktig person dog i den! Alla klarade livhanken utan problem, och profetian om att en i gruppen skulle dö visade sig handla om en stödkaraktär som hoppade in i slutet. Men slutet var i alla fall lyckligt.
Detta i stark kontrast till Geomancer, av Ian Irvine, en mycket mörk och mycket brutal fantasy. Den kändes verklig, i all den tragedi och hopplöshet som genomsyrade miljöerna. Det finns ingen bok som har slitit så hårt i mitt hjärta som den. Efter att ha läst ut den var jag tom en hel dag, fylld av sorg över det som boken kulminerade i. Det var som om en nära vän eller släkting hade dött. Det fanns ingen glädje; bara sorg, död och förrädelse. Den boken tog tag i mig, och var i allra högsta grad verklig.
Vilket leder mig till Harry Potter. Rowling är en mycket skicklig författare, det kan man inte förneka. Hon är ingen konstnär med språket men ordvalen är perfekta. Men för att hålla mig till ämnet; hon kan den här balansgången mellan sorg och glädje (även om de flesta förmodligen har svårt att se det som en balans). Deathly Hallows ligger alltså ganska mittemellan Malloreon och Geomancer i den aspekten. Visst, folk och fä dör till höger och vänster, och många skulle nog vilja mörda Rowling för de värsta dödsfallen. Men det är så bra gjort! Varje död karaktär känns i djupet av hjärtat. Och ändå slutar den lyckligt. Det är fascinerande! Sen så funderar jag på att skapa en grafisk represantation över Harrys besattheter genom sjätte och sjunde boken. Som jag skrivit på Facebook så blir han alltmer besatt vid en tanke (som han oftast har halvt rätt med) tills han nästan kan anses sinnessjuk, och man blir nästan frusterad över hans tankebanor. Sen, precis när man tänker att han kommer bryta ihop, då, som genom ett trollslag, (no pun intended) förstår han allting. *Ping!* Enlightenment. Jag skulle vilja skapa en relativ skala över hur pass galen han är och koppla det på en tidsaxel med specifika händelser utmarkerade. Det vore ett roligt projekt!
Som jag sagt till Marika tar jag gärna emot förslag idéer till ytterligare en tävling i framtiden, liknande Lönnmordet 2010. Ingen idé är för dum! (Okej, det finns idéer som är för dumma, men jag får försöka vara snäll och tona ner min misimbecillantropi.) Vad ska jag skriva om imorgon? The Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention, som kommer hållas här om mindre än två veckor, samtidigt som Fotomässan. Ska ockå försöka komma ihåg att hylla Wheezy Waiter.
Allt för konsten!
14 november 2010
Matiné om två veckor...
Oh Harry, you tosser!
Ser verkligen fram emot sjuttiettan. Jag kanske är naiv men jag hoppas verkligen att de gjort en bra filmatisering av sjunde boken. Den måste vara bra, annars blir mratin lesen. Jag läser Harry Potter and the Deathly Hallows just nu, och jag kan verkligen inte sluta. (Skrev jag inte det här igår? Äh, jag är för lat för att kolla.) Det är en fantastiskt bra bok, enligt min åsikt.
Nu har jag bokat en tågresa till Linköping i december, för att hälsa på Isak. Jag måste ju utnyttja faktumet att jag bor i Stockholms knytpunkt, typ. Stokholm. Jag kommer skriva mycket mer om dig, väna dam. Nu tillbaka till the tosser!
Ser verkligen fram emot sjuttiettan. Jag kanske är naiv men jag hoppas verkligen att de gjort en bra filmatisering av sjunde boken. Den måste vara bra, annars blir mratin lesen. Jag läser Harry Potter and the Deathly Hallows just nu, och jag kan verkligen inte sluta. (Skrev jag inte det här igår? Äh, jag är för lat för att kolla.) Det är en fantastiskt bra bok, enligt min åsikt.
Nu har jag bokat en tågresa till Linköping i december, för att hälsa på Isak. Jag måste ju utnyttja faktumet att jag bor i Stockholms knytpunkt, typ. Stokholm. Jag kommer skriva mycket mer om dig, väna dam. Nu tillbaka till the tosser!
13 november 2010
Folket har talat, en Lönnmördare är vald
Sådär. Då var det slut. Lönnmordet 2010 är nu 100% över. Och vinnaren är...
CARROOOOO!!!!
Yay! Hurra för Carro, som på det brutalaste, smartaste, äckligaste, mest kreativa, ondskefullaste, mest genomtänkta sättet valde att lönnmörda mig. Med parasiter. Vilken fantasi den tjejen har. Honourable mentions går till andrapristagaren: Marika! Hennes mer sadistiska, pang-på-rödbetan-sätt, fick mig att vilja kräkas upp mina inälvor. (Varför umgås jag med så sjuka och perversa människor? Help me.)
Vad är då priset? Priset är en unik tavla gjord av mig själv, föreställande bl.a. mitt eget avhuggna huvud. Ni hade fått se den, men den är fortfarande i produktion. Det är några detaljer och finishing touches som saknas, och jag vill inte visa en ofärdig bild. En del av bilden finns med i tävlingens beskrivning. Och det blir inte vilken tavla som helst, en bild i en ram rätt upp och ner, nej den kommer vara... utstickande, på ett eller annat sätt. Nu när jag jobbar på ett ställe med en gigantisk avancerad printer och många diverse material tillhanda har jag lite fler möjligheter. Priset kommer levereras till vinnaren så snart som tiden tillåter. Min tid alltså. Marika kommer få ett tröstpris likaså, bara hälsenorna är värda det. Huvva. Det blir inte lika tjusigt och uttänkt som förstapriset, men nog så passande ändå.
Nu när det är ur världen, vad har jag gjort i veckan och varför har jag inte uppdaterat? Jag har en hel drös med giltiga ursäkter, men mest har jag valt att inte uppdatera av lathet. Dessuton har jag faktiskt velat behålla inlägget om tävlingsomröstningen överst. Min första vecka här i Stockholm har gått bra, och jag stortrivs just nu. Jag kommer nog skriva en del tankar angående livet i huvudstaden i framtiden, har faktiskt börjat skriva lite poesi igen också, efter år av idétorka, men nu ska jag fräscha upp mig och förbereda för kvällens socialiteter. Nej, jag ska inte ut på stan och festa, jag ska hem till min bror och se sjätte filmen om Harry Potter tillsammans med Veronica (hans sambo) och hennes vänner. Dessutom blir det tacopaj typ. Vi laddar nämligen upp inför den kommande biofilmen. Jag har själv börjat genom att läsa ut Harry Potter and the Half-Blood Prince igen i veckan, och idag börjat på Harry Potter and the Deathly Hallows. Igen.
Hur som helst, det jag vill avsluta med är att jag hädanefter kommer skriva mer och bättre. Mer intressanta saker i alla fall. Och ja, jag ska försöka hålla mig kortfattad. Annars får jag skriva "Jag är en dålig bloggare" 100 gånger. UTAN COPY-PASTE.
*wink*
CARROOOOO!!!!
Yay! Hurra för Carro, som på det brutalaste, smartaste, äckligaste, mest kreativa, ondskefullaste, mest genomtänkta sättet valde att lönnmörda mig. Med parasiter. Vilken fantasi den tjejen har. Honourable mentions går till andrapristagaren: Marika! Hennes mer sadistiska, pang-på-rödbetan-sätt, fick mig att vilja kräkas upp mina inälvor. (Varför umgås jag med så sjuka och perversa människor? Help me.)
Vad är då priset? Priset är en unik tavla gjord av mig själv, föreställande bl.a. mitt eget avhuggna huvud. Ni hade fått se den, men den är fortfarande i produktion. Det är några detaljer och finishing touches som saknas, och jag vill inte visa en ofärdig bild. En del av bilden finns med i tävlingens beskrivning. Och det blir inte vilken tavla som helst, en bild i en ram rätt upp och ner, nej den kommer vara... utstickande, på ett eller annat sätt. Nu när jag jobbar på ett ställe med en gigantisk avancerad printer och många diverse material tillhanda har jag lite fler möjligheter. Priset kommer levereras till vinnaren så snart som tiden tillåter. Min tid alltså. Marika kommer få ett tröstpris likaså, bara hälsenorna är värda det. Huvva. Det blir inte lika tjusigt och uttänkt som förstapriset, men nog så passande ändå.
*******
Nu när det är ur världen, vad har jag gjort i veckan och varför har jag inte uppdaterat? Jag har en hel drös med giltiga ursäkter, men mest har jag valt att inte uppdatera av lathet. Dessuton har jag faktiskt velat behålla inlägget om tävlingsomröstningen överst. Min första vecka här i Stockholm har gått bra, och jag stortrivs just nu. Jag kommer nog skriva en del tankar angående livet i huvudstaden i framtiden, har faktiskt börjat skriva lite poesi igen också, efter år av idétorka, men nu ska jag fräscha upp mig och förbereda för kvällens socialiteter. Nej, jag ska inte ut på stan och festa, jag ska hem till min bror och se sjätte filmen om Harry Potter tillsammans med Veronica (hans sambo) och hennes vänner. Dessutom blir det tacopaj typ. Vi laddar nämligen upp inför den kommande biofilmen. Jag har själv börjat genom att läsa ut Harry Potter and the Half-Blood Prince igen i veckan, och idag börjat på Harry Potter and the Deathly Hallows. Igen.
Hur som helst, det jag vill avsluta med är att jag hädanefter kommer skriva mer och bättre. Mer intressanta saker i alla fall. Och ja, jag ska försöka hålla mig kortfattad. Annars får jag skriva "Jag är en dålig bloggare" 100 gånger. UTAN COPY-PASTE.
*wink*
5 november 2010
Omröstning! Påverka i finalen av Lönnmordet 2010
Efter gårdagens jämna resultat mellan Carro och Marika i Lönnmordet 2010 har jag beslutat att skapa en omröstning här på bloggen, där DU får välja vem som har skickat in det bästa lönnmordet på mig. Så läs igenom, tänk efter, och lägg din röst! Omröstningen hittar du här till höger.
Marikas bidrag:
Motiv: En dag när jag kom hem efter en riktigt usel dj**la dag i Sthlms-helvetet med bussar i vilka man inte kan andas, så är det en sak jag ser fram emot. Martin är inte hemma och stör mig med sina berättelser om vilka spel han spelat och jag vet att jag kommer att mötas av en kexchoklad som jag har lagt i kylen. Eller? När jag öppnar kylskåpsdörren upptäcker jag snabbt att min dyrbara kexchoklad är borta. Martin! Det är inte första gången han har tagit min mat och jag är vid det här laget utled på honom…
Jag planerar min hämnd sakta, men med stadiga steg. Man måste ha tålamod när det gäller sådant här. En dag när Martin kommer hem så väntar jag bredvid en dörrkarm och väntar på att han ska gå förbi mig. Han går, helt ovetandes om sitt öde, förbi mig och jag knockar honom till marken.
När Martin vaknar upp igen känner han att det är någonting konstigt med hans mun och han är fastbunden väldigt stramt. Martin försöker öppna sin mun, men inser till sin stora fasa att det inte går.
- Jag har sytt igen din mun; det är ingen idé att ens försöka tala, det kommer bara att göra ondare när bedövningen avtar, säger jag där jag står bakom mitt offer. Minns du de gångerna du skrämde mig Martin? Minns du vad du berättade för mig då, Martin? Du berättade för mig att du är en av de jag kallar ”hälsensmänniskorna”… Här skrattar jag kallt och elakt samtidigt som jag sakta går och ställer mig framför honom med en rostig sticksåg i min hand. Jag kan se paniken i Martins blick. Bedövningen är en vanlig lokalbedövningsvätska jag tagit från tandläkaren (lyckades norpa lite från deras förråd på mitt senaste besök) och som nu börjar avta…
Jag börjar såga genom hans hälsenor sakta fram och tillbaka, fram och tillbaka… Martin vill skrika, men det gör helt enkelt för ont. Bedövningen har nästan avtagit helt. När jag är färdig med att skära ut hans hälsenor stoppar jag dem i en skål. Jag känner mig hungrig, så jag bestämmer mig för att baka en pizza och jag har hittat en ny spännande ingrediens att ha på den… När pizzan är klar sätter jag mig och äter den framför Martin. Jag har bandagerat om hans hälsenor så att han inte ska svimma av någon jättestor blodsförlust och bestämmer sig Martin för att titta bort häller jag örtsalt i hans ögon tills han lärt sig att han inte får det.
När jag ätit upp min mat anser jag att det är dags för Martin att dö. Men han måste lida. Jag tänker låta honom blöda till döds. Jag lägger honom, fortfarande fastbunden från topp till tå, på en liten presenning. Jag öppnar upp hans hälsenesår. Och börjar skära av hans finger ett efter ett, sedan tar jag hans tår. Jag låter honom ligga och våndas ett tag. Nu är kniven fuktig, så jag doppar den i salt och börjar skära av hans händer och fötter. Det går sakta, kniven är inte riktigt gjord för sådant här. När jag ska skära av skelettbenen måste jag använda mig av sticksågen igen. Så fortsätter jag tills Martin är helt styckad. Ja, han dog efter fötterna blivit avskurna.
Sedan tar jag Martins alla delar och lägger det i en plastpåse tillsammans med den hopvikta presenningen. Jag lägger alltsammans i en sportbag. Jag tar på mig sportkläder så att om någon ser mig tror de att jag är en vanlig tjej på väg att träna. Men egentligen dumpar jag din kropp långt in i en skog i södra Sverige. Jag begraver dig i marken vid en buske så att det blir svårt att hitta dig igen. Kniven tvättar jag grundligt och lämnar den hos Myrorna. Den rostiga sticksågen måste däremot göras av med, så den hamnar på soptippen.
Sedan ringer jag runt till Martins vänner och även mina vänner för att uttrycka min ”oro” över min rumskamrat som skulle varit hemma för timmar sedan. Till slut måste jag ringa polisen, men de kommer inte hitta ett spår av honom, och jag var ju och tränade igår…
Carros bidrag:
Jag skulle använda olika parasiter för att få ditt livs låga att sakta men säkert slockna. Först skulle jag bjuda dig på dåligt tillagat men väl kryddad (så att du inte skulle märka någiot) fläskfilé med några binnikemaskar i som skulle bosätta sig i din tarmkanal och leva där i några veckor. Sedan skulle jag bussa på dig sisådär 50 stycken "hakmaskar". Dessa underbara små varelser skulle jag gömma i din blårutiga hatt som du så ofta bär. Några utslag blir det inte bli när de mumsade in sig i din hud. De små parvlarna skulle frodas inom dig, föröka sig och tillsammans bed binnikemaskarna skulle de roffa åt sig av din näring och ge dig kraftig diarré, blodbrist och få dig att magra i snabb takt. Eftersom ditt immunförsvar nu skulle bli väldigt nedsatt skulle jag i dina skor också gömma några "Toxoplasma gondii"; parasiter som skulle sätta sig på ditt hjärta, din lever och även din hjärna.
När du börjat känna av symptomen skulle jag så klart intala dig att jag upplever samma symptom och att det måste varit någonting vi ätit, men att det inte är något att oroa sig över; stanna bara hemma och ta det lugnt! Så när vaknat upp dagen efter de första symptomen visat sig skulle du knappt ens klara av att ta dig ur sängen. I spegeln skulle du se ett dödskalleliknande ansikte som tittar tillbaka på dig. Orkeslös skulle du lägga dig på mattan på golvet. I och på och under mattan skulle jag ju så klart planterat ut lite skabbkvalster som går in under din hud och får dig att klia dig själv blodig. Eftersom du har ett nedsatt immunförsvar kommer du att får "Norsk skabb" vilket innebär att du får ett tjockt skin fullt av miljontals kvalster.
Du skulle ligga där på golvet med öppna sår över hela din kropp och hosta frenetiskt på grund av hakmaskarna i dina lungor. Du skulle har ont i magen för din lever skulle ha inneboende och du skulle känna ett tryck över ditt bröst av maskarna som lever rövarn i ditt hjärta. Din hjärna skulle även den vara på väg att förstöras. Efter några timmar skulle du mötas av en frän lukt av ruttet kött vilken skulle ha orsakats av köttätande bakterier från din matta som skulle få din hud och ditt kött skulle mörkna. Där skulle du ligga, i en pöl av dig själv, kryllandes av alla möjliga små roliga djur och dö en lång och smärtsam död. Lukten av ditt kött skulle troligtvis dra till sig flugor som skulle lagt ägg i din kropp. Äggen skulle förvandlats till maggots som skulle festat på dina kvarlevor tills bara benen fanns kvar.
Nu är det dags att tömma färdigt lägenheten. Jag har sagt mina farväl, men inte till alla jag hade velat, och idag är sista gången jag kommer vara i det här huset. Mot nya horisonter!
*******
Marikas bidrag:
Motiv: En dag när jag kom hem efter en riktigt usel dj**la dag i Sthlms-helvetet med bussar i vilka man inte kan andas, så är det en sak jag ser fram emot. Martin är inte hemma och stör mig med sina berättelser om vilka spel han spelat och jag vet att jag kommer att mötas av en kexchoklad som jag har lagt i kylen. Eller? När jag öppnar kylskåpsdörren upptäcker jag snabbt att min dyrbara kexchoklad är borta. Martin! Det är inte första gången han har tagit min mat och jag är vid det här laget utled på honom…
Jag planerar min hämnd sakta, men med stadiga steg. Man måste ha tålamod när det gäller sådant här. En dag när Martin kommer hem så väntar jag bredvid en dörrkarm och väntar på att han ska gå förbi mig. Han går, helt ovetandes om sitt öde, förbi mig och jag knockar honom till marken.
När Martin vaknar upp igen känner han att det är någonting konstigt med hans mun och han är fastbunden väldigt stramt. Martin försöker öppna sin mun, men inser till sin stora fasa att det inte går.
- Jag har sytt igen din mun; det är ingen idé att ens försöka tala, det kommer bara att göra ondare när bedövningen avtar, säger jag där jag står bakom mitt offer. Minns du de gångerna du skrämde mig Martin? Minns du vad du berättade för mig då, Martin? Du berättade för mig att du är en av de jag kallar ”hälsensmänniskorna”… Här skrattar jag kallt och elakt samtidigt som jag sakta går och ställer mig framför honom med en rostig sticksåg i min hand. Jag kan se paniken i Martins blick. Bedövningen är en vanlig lokalbedövningsvätska jag tagit från tandläkaren (lyckades norpa lite från deras förråd på mitt senaste besök) och som nu börjar avta…
Jag börjar såga genom hans hälsenor sakta fram och tillbaka, fram och tillbaka… Martin vill skrika, men det gör helt enkelt för ont. Bedövningen har nästan avtagit helt. När jag är färdig med att skära ut hans hälsenor stoppar jag dem i en skål. Jag känner mig hungrig, så jag bestämmer mig för att baka en pizza och jag har hittat en ny spännande ingrediens att ha på den… När pizzan är klar sätter jag mig och äter den framför Martin. Jag har bandagerat om hans hälsenor så att han inte ska svimma av någon jättestor blodsförlust och bestämmer sig Martin för att titta bort häller jag örtsalt i hans ögon tills han lärt sig att han inte får det.
När jag ätit upp min mat anser jag att det är dags för Martin att dö. Men han måste lida. Jag tänker låta honom blöda till döds. Jag lägger honom, fortfarande fastbunden från topp till tå, på en liten presenning. Jag öppnar upp hans hälsenesår. Och börjar skära av hans finger ett efter ett, sedan tar jag hans tår. Jag låter honom ligga och våndas ett tag. Nu är kniven fuktig, så jag doppar den i salt och börjar skära av hans händer och fötter. Det går sakta, kniven är inte riktigt gjord för sådant här. När jag ska skära av skelettbenen måste jag använda mig av sticksågen igen. Så fortsätter jag tills Martin är helt styckad. Ja, han dog efter fötterna blivit avskurna.
Sedan tar jag Martins alla delar och lägger det i en plastpåse tillsammans med den hopvikta presenningen. Jag lägger alltsammans i en sportbag. Jag tar på mig sportkläder så att om någon ser mig tror de att jag är en vanlig tjej på väg att träna. Men egentligen dumpar jag din kropp långt in i en skog i södra Sverige. Jag begraver dig i marken vid en buske så att det blir svårt att hitta dig igen. Kniven tvättar jag grundligt och lämnar den hos Myrorna. Den rostiga sticksågen måste däremot göras av med, så den hamnar på soptippen.
Sedan ringer jag runt till Martins vänner och även mina vänner för att uttrycka min ”oro” över min rumskamrat som skulle varit hemma för timmar sedan. Till slut måste jag ringa polisen, men de kommer inte hitta ett spår av honom, och jag var ju och tränade igår…
Carros bidrag:
Jag skulle använda olika parasiter för att få ditt livs låga att sakta men säkert slockna. Först skulle jag bjuda dig på dåligt tillagat men väl kryddad (så att du inte skulle märka någiot) fläskfilé med några binnikemaskar i som skulle bosätta sig i din tarmkanal och leva där i några veckor. Sedan skulle jag bussa på dig sisådär 50 stycken "hakmaskar". Dessa underbara små varelser skulle jag gömma i din blårutiga hatt som du så ofta bär. Några utslag blir det inte bli när de mumsade in sig i din hud. De små parvlarna skulle frodas inom dig, föröka sig och tillsammans bed binnikemaskarna skulle de roffa åt sig av din näring och ge dig kraftig diarré, blodbrist och få dig att magra i snabb takt. Eftersom ditt immunförsvar nu skulle bli väldigt nedsatt skulle jag i dina skor också gömma några "Toxoplasma gondii"; parasiter som skulle sätta sig på ditt hjärta, din lever och även din hjärna.
När du börjat känna av symptomen skulle jag så klart intala dig att jag upplever samma symptom och att det måste varit någonting vi ätit, men att det inte är något att oroa sig över; stanna bara hemma och ta det lugnt! Så när vaknat upp dagen efter de första symptomen visat sig skulle du knappt ens klara av att ta dig ur sängen. I spegeln skulle du se ett dödskalleliknande ansikte som tittar tillbaka på dig. Orkeslös skulle du lägga dig på mattan på golvet. I och på och under mattan skulle jag ju så klart planterat ut lite skabbkvalster som går in under din hud och får dig att klia dig själv blodig. Eftersom du har ett nedsatt immunförsvar kommer du att får "Norsk skabb" vilket innebär att du får ett tjockt skin fullt av miljontals kvalster.
Du skulle ligga där på golvet med öppna sår över hela din kropp och hosta frenetiskt på grund av hakmaskarna i dina lungor. Du skulle har ont i magen för din lever skulle ha inneboende och du skulle känna ett tryck över ditt bröst av maskarna som lever rövarn i ditt hjärta. Din hjärna skulle även den vara på väg att förstöras. Efter några timmar skulle du mötas av en frän lukt av ruttet kött vilken skulle ha orsakats av köttätande bakterier från din matta som skulle få din hud och ditt kött skulle mörkna. Där skulle du ligga, i en pöl av dig själv, kryllandes av alla möjliga små roliga djur och dö en lång och smärtsam död. Lukten av ditt kött skulle troligtvis dra till sig flugor som skulle lagt ägg i din kropp. Äggen skulle förvandlats till maggots som skulle festat på dina kvarlevor tills bara benen fanns kvar.
*******
Nu är det dags att tömma färdigt lägenheten. Jag har sagt mina farväl, men inte till alla jag hade velat, och idag är sista gången jag kommer vara i det här huset. Mot nya horisonter!
4 november 2010
Lönnmordet 2010 poängställning
Vad har jag, den enväldiga domaren, bedömt utifrån? Jag har sett på aspekter av själva lönnmordet såsom kreativitet, brutalitet, sadism, förnedring, utdragenhet, och liknande. En viktig sak som ofta förbisågs var själva lönndelen av lönnmordet. De flesta var bara mord. Vad är ett lönnmord egentligen? Jag tror tyvärr inte att det involverar kidnappning först. Hur som helst, jag har också sett till metoder som involverar mina intressen, och slutligen hur pass bra lönnmördarna varit på att gömma bevisen, vilket var vad de flesta gjorde bäst. Let’s get down to it!
Koylie hade två metoder. Den första involverade en resa till Grönland där jag skulle kvävas med snö. Den andra var mycket vetenskaplig och väl genomtänkt. Cyanidförgifta mig, skylla på bittermandlar, och göra sig av med bevisen. Effektivt, dödligt och vetenskapligt. Dock fick jag sedan ett tredje bidrag från Koylie! Hmm, blir inte det en fördel med tre bidrag istället för bara ett som alla andra tävlanden? Nåväl, det gick ut på att droga ner mig med Rohypnol, lägga mig på rygg, och låta mig kvävas i mina egna spyor. Nasty!
Poäng: 1 för det första, 3 för det andra och 4 för det tredje.
Ellinors metod tilltalade mig mycket med hennes kackerlacksmutanter, (zerg roaches, någon?) som var dna-kodade till mitt blod som hon mutade till sig från blodcentralen. Brutalt, äckligt och ännu mer vetenskapligt (mad science is the best type of science.) Dock minuspoäng eftersom hon ville knocka mig först. (Jag tror inte på att du är en snäll varelse innerst inne Elli…)
Poäng: 3.
Chamar ville använda något av de andra bidragen som sitt lönnmord, för att på så sätt misstänkliggöra en av de andra deltagarna. Fantasilöst, tyvärr, även om det är förmodligen det smartaste av alla bidrag. Då var hammaren bättre!
Poäng: 1.
Youknowwho tänkte fisa ihjäl mig eftersom jag är en tönt. Jag vet att dina fisar är förskräckliga, men det räcker inte.
Poäng: 1.
Bollkalle ville tvångsmata mig bönor och lägga mig i ett badkar med varmt vatten, och medan jag sväller upp till dubbel storlek gräva ut mina ögon med gaffel och placera kinderägg innehållande självmordsbrev i mina tomma ögonhålor. WTF?
Poäng: Måste jag?
Henrik, den spelnörden, villa döda mig á la Mario Kart. Bananskal att halka på och sköldpaddskal med och utan taggar att slå sig mör på, med dödsstöten i form av ett elektrifierat bananskal. Nu gillar jag det här konceptet med ett elektrifierat bananskal (like shurikens and lightning!) men måste säga att hela temat med Mario Kart känns som en desperat gimmick. Sorry, men det går nästan under fjäsk. Även om det var roligt.
Poäng: 2.
Amanda gick på ett annat intresse, nämligen bakning. Hon ämnade baka flera sega chokladkakor och garnera dessa med bladsilverprydda järnkulor. Efter att jag svalt tillräckligt många sådana kulor, och nog lång tid för dessa att färdas lagomt långt ner i tarmen förflutit, (ca 1.5 h beräknar hon tiden till) skulle hon aktivera en gigantik elektromagnet bredvid mig. Aj. Bonuspoäng för tillägget att magsyran skulle fräta och e koli infektera, men mordet skulle vara svårt att förklara bort för henne.
Poäng: 4.
Marika hade faktiskt ett motiv! Efter en kidnappning skulle jag vakna upp med igensydd mun. Efter att hon upplyst mig om det, och gett lite mer motiv, skulle hon påminna mig om min skräck för att få hälsenan kapad, och samtidigt hålla upp en rostig sticksåg. Okej, nu ryser jag. Hon skulle sedan sakta såga av mig mina hälsenor. Därpå lägga hälsenorna i en skål, Baka In Dem I En Pizza OCH ÄTA DEN FRAMFÖR MINA ÖGON. Om jag tittar bort häller hon örtsalt i mina ögon. Dags för själva mordet. Hon binder fast mig ovanpå en presenning, och skär sakta bort alla mina fingrar och tår. Sedan doppa kniven i salt och skära loss händerna och fötterna, med viss hjälp av sticksågen. Efter fötterna skulle jag tydligen dö. Hon skulle stycka mig färdigt och gräva ner mig under en buske mitt i en skog, tvätta kniven och ge den till Myrorna, och dumpa sågen på tippen. Som en sista touch skulle hon ringa runt till alla övriga vänner och uttrycka hennes oro för att jag var försvunnen. Hon har vattentätt alibi.
Poäng: 5.
Pete missade att jag är nykterist, men jag låter det gå omärkt, eftersom det inte skulle spela någon roll. Efter en kloroformkidnappning skulle han lägga mig i en säck fylld med begagnade kanyler. När jag vaknar skulle han sticka kanyler i mig på diverse specifika punkter över hela kroppen, och sedan spika upp mig mot ett träd. Sticker en fällkniv genom mina knäskålar. Häller frätande syra över mitt ansikte. Sedan skulle han ta ner mig, täcka mig med bensin och tända på. Men så skulle han ångra sig eftersom jag fortfarande hade värdesaker på mig. Han släcker elden innan jag dött, plundrar mig, tänder på igen, och slutligen skjuter mig i pannan medan han säger ”Var det värt det?” Väldigt argt och brutalt, med många beskrivningar om vilken smärta jag skulle vara i.
Poäng: 4.
Emelee skulle söva ner mig med sömnpulver för en till kidnappning. Under hagelgevärshot skulle jag tvingas hoppa hopprep tills jag inte orkade längre, sedan skulle hon hyvla under mina fötter med en osthyvel. Efter detta väntade en desperat flykt från tio rabiata kamphundar med rabies. Nästa steg var att snitta ut slaktlinjer på min kropp med en japansk kockkniv, och sedan börjat skära med en blommig motorsåg. Efter att jag dött och blivit helt slaktad skulle jag matas till hundarna, varpå de skulle skjutas och kremeras. Mitt hår skulle blekas och säljas till en perukmakare. För att ytterligare dölja bevisen tänkte hon hälla ut kalk och flytande väteperoxid, tänt på peroxiden, och sedan släckt branden. Och så skulle hon spela Vivaldi eller Mozart på högsta volym hela tiden.
Poäng: 3.
Erica tänkte även hon söva mig med kloroform, och ta mig till en avlägsen stuga som är inplastad invändigt. Hon skulle hålla mig drogad, och först bränna ut mina ögon, sedan tvångsmata mig glassplitter och glitter, för att ”glitter är alltid trevligt”. Slutligen skulle hon skära av mig halsen, tömma mig på blod och stycka mig. Kroppsdelarna grävs ner på utspridda platser och blodet hälls ut en strömmande fors. Stugan fick brännas ner. Så skulle hon åka på en varm semester. Jag skulle kunna se henne göra det här på riktigt.
Poäng: 3.
Carro gav det sista bidraget. Hon skulle använda parasiter. Först binnikemaskar i dåligt tillagad men välkryddad fläskfilé. Efter några veckor, då de bosatt sig ordentligt i min tarmkanal, skulle hon gömma 50 hakmaskar i min hatt jag brukar ha. Båda dessa typer skulle ta min näring från mig inifrån, och orsaka diarré, blodbrist och försvagat immunförsvar. Dags för toxoplasma gondii i mina skor, vilka skulle sätta sig på mitt hjärta, min lever och min hjärta. När jag nu börjat klaga hos henne om mina symptom skulle hon intala mig att hon led av samma saker, och att vi bara måste ha ätit något olämpligt tillsammans. Nästa dag skulle jag knapp orka ta mig ur sängen, och bara se en dödskalle i spegeln. I mattan har hon nu planterat skabbkvalster, som kommer få mig att klia sönder min hud, och med det dåliga immunförsvaret skulle skabben orsaka ”norsk skabb” och fylla hela min hud med miljontals kvalster. Då ligger jag alltså på golvet med sår över hela kroppen. Hosta från hakmaskarna i lungorna, ont i magen från levern, och ett kraftigt tryck över bröstet av maskarna i hjärtat. Min hjärna skulle sakta förstöras, och köttätande bakterier i mattan skulle få min hud att börja ruttna inom loppet av några timmar. Jag skulle ligga i en pöl av mig själv, ”kryllandes av alla möjliga små roliga djur och dö en lång och smärtsam död.” Innan jag ens dött skulle stanken av mitt ruttnande kött få flugor att lägga ägg i mig.
Poäng: 5.
Jag är hård! Ingen pardon ges för de brister som era metoder innehållit. Men samtidigt har det varit jättesvårt för mig att bestämma vilka som var bättre och rangordna dem. Dock verkar vi ha två bidrag i ledningen just nu. Och jag vet inte vilken jag ska välja. Båda är lika bra.
Se det här som en poängtavla. Imorgon kommer jag ge ett besked om hur jag ska göra med att välja vinnare. Nu måste jag sova. Imorgon är min sista dag i Boden. På lördag kör jag ner till Stockholm, men jag ska alltså ge ett besked imorgon, dock kommer priset få vänta till nästa vecka när jag bosatt mig ordentligt i mitt nya hem. God natt!
3 november 2010
Lönnmord och Halloween (and apology)
Oj så länge sen sista inlägget. Jag som kom igång så bra med ett inlägg varje/varannan dag. Jag måste faktiskt be om ursäkt, mest till mig själv. Dock har helgen varit rätt späckad, så jag godtar ursäkten.
Men först av allt; Lönnmordet 2010! Jag vill tacka alla tävlanden så mycket för era bidrag, det har varit intressant och oerhört störande läsning. Totalt 11 bidrag blev det, och alla är jättebra! Förutom Du som ville fisa mig till döds. Du kommer inte vinna!
...
Ingen blev tipsad av någon annan, så jag behöver inte bekymra mig för det priset längre. Jag har sammanställt alla texter och kommer publicera dödspoesin här inom kort. Kommer... Jag har nästan inte vågat uppdatera eftersom jag fortfarande inte har något resultat! Don't hit me! Tävlingen avslutades i söndags, den sista oktober, med de sista bidragen mottagna bara några få timmar innan deadlinen. Delvis har jag inte kunnat ena enmansjuryn som är mig själv om en vinnare, och delvis har jag skjutit upp det. Oh procrastination, thy name is Martin Wiklund! [Klatsch!] *Dramatiskt slag i pannan med handryggen.* Men vinnaren KOMMER annonseras den här veckan. Imorgon kommer jag endast packa färdigt, besiktiga bilen, (fjärde gången gillt, right?) tvätta, samt hjälpa my two best friends med matematik. Ja, jag är så snäll. Jag bara är sån. Hur som helst, jag har tid att bestämma mig då för en vinnare. Och färdigställa le Grand Prize. Vilket jag inte gjort än. [Klatsch!] Det kommer bli episkt i alla fall! Allting!
Till den späckade helgen då. Jag har bott hemma hos Frida lördag till måndag. Varför? Min lägenhet är en stor röra med en madrass smack in the middle. Jag blev erbjuden en gästsäng och frukost. Jag är inte en idiot. 1+1+1=3. Vi hade mycket roligt. Helgen faktiskt med bowlingen i fredags, något jag inte gjort på länge. Det bästa var att vi var lika dåliga alla tre; jag, Bella och Maddis. Det dåliga var att min visit hemma hos Isak i Alvik under lördagen ledde till stora ryggsmärtor. Fem timmars tungt lyftande på jobbet och en timmes otränad bowling gjorde mig mör, men dödsstöten blev bowling på Wii. JAG KÄNNER MIG GAMMAL. Men roligt var det.
Endast höjdpunkten återstår att beskriva! Halloweenfesten med Frida, Bella och Maddis var episk. Otroligt, fantastiskt episk. Underbara bakverk, fenomenala utklädnader och skräckinjagande fotosessioner. Jag har aldrig tagit så underbara bilder som de jag tog på Bella i söndags. Om jag någonsin gör en skräckfilm ska hon vara med och se ut så där. Vill du se bilderna? Ja det vill du, för de är awesome. Pure, brutal awesomeness. De finns på facebook. (Hade det här varit en vlog på youtube hade jag sagt "click on the dooblydoo" men nu är det här inte youtube, så du får nöja dig med att klicka här istället. Boring, I know! Men så är det när jag är en lat bloggare utan bra kamera.)
Till sist vill jag tipsa om årets The Escapist Film Festival, som pågår nu. Man får gå in och rösta på de nästintill 80 bidragen, ända fram till den 8 november. Man får rösta på så många klipp man vill varje dag, dock en röst per klipp per dag, och förutsatt att man har en användare på The Escapist. Vilket jag rekommenderar. Nerds of the world; Vote!
Men först av allt; Lönnmordet 2010! Jag vill tacka alla tävlanden så mycket för era bidrag, det har varit intressant och oerhört störande läsning. Totalt 11 bidrag blev det, och alla är jättebra! Förutom Du som ville fisa mig till döds. Du kommer inte vinna!
...
Ingen blev tipsad av någon annan, så jag behöver inte bekymra mig för det priset längre. Jag har sammanställt alla texter och kommer publicera dödspoesin här inom kort. Kommer... Jag har nästan inte vågat uppdatera eftersom jag fortfarande inte har något resultat! Don't hit me! Tävlingen avslutades i söndags, den sista oktober, med de sista bidragen mottagna bara några få timmar innan deadlinen. Delvis har jag inte kunnat ena enmansjuryn som är mig själv om en vinnare, och delvis har jag skjutit upp det. Oh procrastination, thy name is Martin Wiklund! [Klatsch!] *Dramatiskt slag i pannan med handryggen.* Men vinnaren KOMMER annonseras den här veckan. Imorgon kommer jag endast packa färdigt, besiktiga bilen, (fjärde gången gillt, right?) tvätta, samt hjälpa my two best friends med matematik. Ja, jag är så snäll. Jag bara är sån. Hur som helst, jag har tid att bestämma mig då för en vinnare. Och färdigställa le Grand Prize. Vilket jag inte gjort än. [Klatsch!] Det kommer bli episkt i alla fall! Allting!
*******
Till den späckade helgen då. Jag har bott hemma hos Frida lördag till måndag. Varför? Min lägenhet är en stor röra med en madrass smack in the middle. Jag blev erbjuden en gästsäng och frukost. Jag är inte en idiot. 1+1+1=3. Vi hade mycket roligt. Helgen faktiskt med bowlingen i fredags, något jag inte gjort på länge. Det bästa var att vi var lika dåliga alla tre; jag, Bella och Maddis. Det dåliga var att min visit hemma hos Isak i Alvik under lördagen ledde till stora ryggsmärtor. Fem timmars tungt lyftande på jobbet och en timmes otränad bowling gjorde mig mör, men dödsstöten blev bowling på Wii. JAG KÄNNER MIG GAMMAL. Men roligt var det.
Endast höjdpunkten återstår att beskriva! Halloweenfesten med Frida, Bella och Maddis var episk. Otroligt, fantastiskt episk. Underbara bakverk, fenomenala utklädnader och skräckinjagande fotosessioner. Jag har aldrig tagit så underbara bilder som de jag tog på Bella i söndags. Om jag någonsin gör en skräckfilm ska hon vara med och se ut så där. Vill du se bilderna? Ja det vill du, för de är awesome. Pure, brutal awesomeness. De finns på facebook. (Hade det här varit en vlog på youtube hade jag sagt "click on the dooblydoo" men nu är det här inte youtube, så du får nöja dig med att klicka här istället. Boring, I know! Men så är det när jag är en lat bloggare utan bra kamera.)
*******
Till sist vill jag tipsa om årets The Escapist Film Festival, som pågår nu. Man får gå in och rösta på de nästintill 80 bidragen, ända fram till den 8 november. Man får rösta på så många klipp man vill varje dag, dock en röst per klipp per dag, och förutsatt att man har en användare på The Escapist. Vilket jag rekommenderar. Nerds of the world; Vote!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
