Blew my mind

En lyckad revykväll. Det är sammanfattningen av igår. De lyckades igår, trots att jag och Sofia inte var med ;) Nämen, det var ju självklart att de skulle sätta den, Edekul är alltid Edekul, även om två av de bästa skulle råka vara bort ett år. Nu låter jag kanske lite högfärdig, men jag citerar bara alla andra. Jag och Sofia är de två stjärnskotten helt enkelt, med nakenchock och allt i bagaget XD. Som Helena Carolin sa under intervjun inför IB; "So you're the new upcoming star from Harads?!"

Det var väldigt smickrande att höra så många besökare igår som sa att de saknade mig på scenen, varav tre var totala främlingar. Kul att man är kändis i bygden ^^



När jag då förklarat varför jag inte var med iår, så avslutar alla med "jamen nästa år" eller liknande, varpå jag osäkert svarat, "ja, vi får väl se". Jag vill hemskt gärna göra det, för det var så konstigt att inte vara med. Det drar nästan ner lite att veta att man själv kunde ha varit med där och fått skapa detta konstverk. Och med vetskapen att man hade haft ännu roligare där uppe än här nere.

Inte desto mindre var det nyttigt, vi kom överrens om att alla borde egentligen göra det nån gång, för man får helt nya perspektiv på det hela från publikens håll sett. Tiden flyter annorlunda, man förstår att publiken märker mindre än vad man tror, och man skrattar faktiskt på så konstiga ställen, från aktörernas synvinkel.

Det är sååå stor skillnad i förståelse och mottagning mellan att se en sketch sakta växa fram under en månad och att få den levererad till sig på några minuter.



Efterfesten var minst lika trevlig. Bandet som spelade, Z-rox från Luleå, var grymt bra. Jag shakade loss med Charissa, och hon verkade ha riktigt trevligt också. Vilket är riktigt bra, med tanke på att jag var den enda hon kände av alla hundratals människor. Bilder från hela schabraket finns på min pixbox. Brittas mat smakade gudomligt som vanligt (duh), och det var samma känsla genom det hela som jag känt varenda premiärfest i sju år nu.

Jag hoppas att jag kan göra det igen nästa år, för om allt går enligt planerna kommer jag inte precis kunna året efter det, för då vill jag vara i Kungälv! (jag vet att jag tjatar, men det känns så viktigt för mig. fuck the rest!)
Haha, jag har ett nytt motto bredvid "no pain, no gain";
"fuck the rest!"



Så hittade jag en trevlig liten sida som heter Blogthings, där man kan göra helt sjukt många olika tester och lägga till dem på ens egen blogg. Det är skitkul att göra testerna, t ex:
Jag är ca 40% perfectionist, ca 30% paranoid schizophrenic, jag har en 73% female brain, jag är a perfect kisser, 70% liberal, jag är midnatt, och min årstid är hösten, jag är romantisk och väljer kärlek före pengar, jag har väldigt bra karma, jag har huvudsakligen lingvistisk intelligens, jag är en wild drunk, mitt porn star name vore dickimus maximus, och sist men inte minst; min sanna kärleks namn är Brandy H.
Det är ju bara en bråkdel av allt jag testat. Jag rekommenderar sidan starkt, for entertainment purposes only.


Ha de gött!

Revy!

Huzzah!!!
Nu drar jag till Harads, för att se Edekul!!! Wooohooo!
Okej, kanske liiite överhypat, men det råkar vara så att jag verkligen har sett fram emot det här så länge nu.
Synes! ^^

Hoouugaaaa!!!!

Nu är det lov! Äntligen! Och imorgon är dagen jag har väntat på så länge: Lördagen den 24/2 2007! Vilket betyder...

Premiär för Haradsrevyn Edekuls nya föreställning FörÄndringen.

• Jag stannar i stan ikväll, tar 44:an till Harads imorgon med Charissa, så får vi väl se en film eller nåt hos mig.
• Sen får förmodligen syrran och Peter komma och hämta oss, och se till att vi kommer i god tid så vi får bra platser.
• Vi paxar platserna, går runt och socialize-ar med gänget, känner av stämningen, har trevligt, mår gött.
• Se en (mest troligt) kanonföreställning.
• Äta supé, gjord av Britta Jonsson Lindvall! Norrlands bästa kock ever.
• Partajar kvällen igenom, med Z-ROX som underhållning (vad det nu är?) dansar, pratar, umgås.
• Latar mig hela söndagen, åker ner till stan, mysar hel veckan. Och pluggar kanske lite.

Det låter väl bra?
Jag ---> (:D)^50 x talets kvadratrot genom 3

Nu ska jag lägga upp bilder på min nya pixbox. Kolla in dem! Mer uppdateringar kommer i mars :P
Tjoflöjt Birgitta!
Bom-schaka bom-schaka bom-bom-bom!!!

Same shit, different day...

"Helvete" tänkte Martin när han insåg att den musik han lyssnat så mycket på faktiskt är en hel del emo-musik. Nånting jag verkligen saknar är en glad och kärleksfylld metal-låt. Jag menar, det har alla känslor förutom just glädje! Why, oh why? Den som passar bäst är väl Rammsteins "Amour", men den slutar ändå med fyra upprepningar av "Bitte bitte, gibt mir Gift!" - "Snälla snälla, ge mig gift"...

I feel tainted. Jag har svept en hel 33cl burk Premier cola. Jag har druckit cola tre gånger under ett års tid, varav två av gångerna jag bara smuttade på det. My stomach is in an uproar.
Jag vet inte, det bara känns så... tomt... i huvudet. Det är inte tomt i hjärtat längre, som förut, nej nu är det något annat. Ljuset och mörkret sliter starkare än någonsin, så det blir bara tomt. Likgiltigt. Det är inte riktigt behagligt, om jag säger så, men så vitt jag vet finns det inget att göra. Aaauugh, jag gillar inte att delar ur NIN-låtar ibland beskriver mig. Jag känner mig så emo, och det vill vi ju inte.

"Sister sister oh so fair, why is there blood all over your hair?"
Såg What ever happened to Baby Jane? idag. Den var riktigt bra, helt klart sevärd om man gillar gamla filmer, den är väl ca 40 år gammal tror jag. Skrämmande, psykotisk, bisarr.

Nu kommer jag inte på något mer att skriva. Ska bara ringa syrran och höra om hon hört med Victoria ifall Charissa kan få skjuts hem till Boden från Harads på lördag kväll. Ååååååhhhh vad jag längtar till lördag!!! Jag skulle kunna ge upp hela sportlovet för lördag! Snart så. Snart är det dags....

Borta bra, men hemma bättre

Hemma från Finneland! Det blev som vanligt :P
Återkommer senare. När jag ids och har lust. Ska vräka i mig en halv jättekanelgömma, och även smörgåsrån med skinkmjukost likaså.
Fuck the system! *pekar fingret åt ingenting särskilt*

Ja' gilla' flesh flies...

Faan. Jag såg verkligen fram emot att få träffa hela revygänget i lördags igen. Det var två månader sen jag sist såg nån av dem. Visserligen får jag träffa alla nästa lördag, men jag var som så inställd på att göra det redan nu. Få tjuvkika på ett nummer, prata lite kort, osv.
Men då blev de försenade i tidsplanen så när jag skulle komma till Harads med bussen för att stanna på Edeborg en halvtimme, då skulle de börja med ett genomdrag, och jag ville inte sitt till fem och se hela revyn redan nu så jag ringde Peter och bad honom hämta mig på kiosken.

Det var då trevligt hos syrran. Hon blev riktigt glad över tulpanerna jag gav henne (inköpta på OK för 38:- innan bussen kom). Vi har bestämt att vi ska sitta tillsammans på lördag när vi ser revyn ^^

Och nu har jag äntligen fått ett riktigt bra uppslag till en teater: En studie i blått.
Ska involvera någon som inte kan säga r, utan använder l istället. Så det blir en del referenser till Hitchcocks Studie i brott, och Sir Arthur Conan Doyles En studie i rött.
Sen fick jag lust att fortsätta på min Bengt Barskebäck-fanfiction Skenet bedrar.
Tillsammans med min novellomskrivning av Rocken - Genesis blir det en del att skriva.
Plus min grandiosa plan att göra en fantasy! Nu tror jag att världen ska heta Eros eller liknande. Alltid nåt.

Sakta men säkert tar saker och ting form. Och omigawd! De ska ha rea på adlibris från den 27:e, man kan förhandsboka reaböcker fram till dess och få fri frakt! Min första lista blev på 750:-. Den andra blev 450:-. Kanske att jag förkortar den lite till...

Gonatt!

Om det ändå vore över...

Som genom en ödets nyck fick jag insikten att jag är inte helt glad. Eller rättare sagt, jag tappade lite av glädjen pga en insikt. Så jag slits mellan lyckan och misären. Det är ganska ... hur ska jag säga... ingenting. Det är vad det är, ingenting. Det bra och det dåliga neutraliserar varandra. Så jag är inte helt sådär glad längre, men jag är inte helt deppig heller. Fast jo, jag kan bli glad om jag koncentrerar mig riktigt noga, och inte tänker på det dåliga.

Jag önskar att final exams hade varit förbi, och att sommaren väntade. Eller ännu bättre, att hösten 2008 hade varit här, och att jag kommit in på Nordiska Teaterlinjen i Kungälv. Jag längtar till att få se revyn nästa lördag, jag längtar längtar längtar till det. Jag längtar till att få åka till Florens med Charissa och spela upp Happy Days. Jag vill verkligen dit. Och jag längtar till Kungälv. Om ett och ett halvt år, då måste jag dit.

Även om jag bara har två ljuspunkter i mitt liv så lyser de så mycket starkare än det där stora svarta hålet som vill sprida mörker i mitt hjärta. Min energiboost till trots så räcker inte ens det till att tända det svarta hålet och göra ett ljus av det, för mörkret har växt sig för starkt. Så jag lägger mitt hopp till ljuset, och att min räddning står och stampar i hallen. I will make it matter. Fuck the rest, but I will make that matter.

Elevation är jävligt true

Jag känner mig så glad.
Det är som om jag har fått den där omstarten jag ville ha, som om någon faktiskt tryckte på reset-knappen (om det nu fanns någon)
Nu har jag äntligen det jag saknat i över tre månader, nej... längre. Jag sa för ett år sen till en vän att "jag är inte komplett!" Tänk vad som kan hända om något sådant ligger och fräter i ca ett halvår, får insidan att vittra bort och skapa ett tomrum.

Äntligen kom min inspiration, vilket gav mig motivation att fortsätta, och skapade mig en ambition. And nothing else matters.
Mitt tomrum är borta! Jag är så lycklig. Jag drömmer som jag ska igen!
För jag är ju en drömmare. En romantiker (som i epoken). Och en drömmare som inte drömmer, vad är det? Ingenting, that's what. Men inte längre. Nu är jag fylld av sprudlande energi och hopp.

Tyvärr har jag blivit lite av en bitter och cynisk pessimist, för även om jag hoppas lika mycket som alltid, så är min förväntan lika med noll. Men det tar jag när det kommer. Det är bara att kämpa, för nu har jag inspiration, motivation och ambition, and I will make it matter.

Skönhet ligger i betraktarens öga sägs det.
Detsamma sägs om rädsla. (off topic)
Hursomhelst, min (korta) lista på på vackra saker:

• Klar stjärnhimmel
• Ett ögas iris
• Stilla snöfall
• Solnedgång
• Soluppgång

Kalla mig snuskig om ni tycker det, men man får ändå inte glömma:

• "The holy union between man and woman"
  

för Doktor Glas har fel!!! Om det inte missbrukas, så är det något vackert. Punkt slut.

Nu tar vi det jää(ä)äävligt lugnt här....

Så har min filosofi alltid varit. Jobba metodiskt och sytematiskt, så blir det bra. (är det kanske samma saker?)
Jaja, det har då funkat i de flesta fallen, men ibland kan det bli för mycket, ja t o m såpass att det drog ner mitt betyg i HK till VG.
"Han är lite för långsam" sa läraren till mamma, varpå hon svarade, "Ja, han har ju alltid varit en mossatramp."

Mossatramp.
Det brukade min brorsa kalla mig när jag var mindre och han ville retas lite över telefonen. Då visste jag ju inte om att jag var det, så det var verkligen retsamt.
Hur fan kom mamma på att kalla mig det också? Jag kan inte dra till minnes att hon hört oss så någon gång.
Vars kommer det egentligen ifrån ursprungligen? Är det kanske typiskt Enberg/Forsberg att säga så? Fast jag har ju aldrig hört mormor eller moster eller någon från den sidan av släkten säga så nånsin. Äh, det är väl bara ett helt vanligt talesätt.

Fast jag tänker ju ofta rätt långsamt och trögt (det kanske också är samma saker?).
Vissa tror att jag är smart, för de har bara sett mig så, och vissa tror jag är riktigt dum, för de har bara sett mig så. Ganska intressant egentligen, hur många olika uppfattningar det finns om ens egen person, och hur många olika "ansikten" man har att visa andra.

Men ibland åker det åt andra hållet, som för att väga upp mitt annars så långsamma sätt. Då blir jag ivrig och hetsig. Jag vet att jag var alltid så varenda julafton förr, fast jag nästan skämdes för det efteråt, för det var så onaturligt för mig. Trots att det är normalt beteende för en ung pojke. Men så slutade jag med det. Jag kunde iaf kontrollera mig från att slita upp allt ur kartongen.
Nu är det mamma som drar upp allt, som ett litet barn. Ungefär som om hon försöker få mig att bli sådär barnslig igen, i hopp om att jag aldrig kommer bli vuxen.
"Du kommer alltid vara 7 år i mina ögon, Martin."

Kanske om ca tio år så blir jag det innerst inne, just nu är jag kanske fem. Barnet inom mig alltså. Det skriker om att få komma ut och leva livet. "Man slutar inte leka för att man blir vuxen, man blir vuxen för att man slutar leka."
Jag kommer aldrig sluta leka, så jag kommer nog aldrig bli vuxen. Hur mycket jag än avskyr min blåögda och alltid hoppfulla naivitet så är det barnet inom mig som aldrig kommer släppa det.

Många skulle säkert tycka att det vore asbra att alltid hoppas så positivt, för hopp och vilja räcker långt. Men det är som en katt som leker med en tygbit i ett snöre; om den inte får tag i tygbiten då och då tappar den snart intresse och letar efter något annat att göra. Typ lemlästa kaninungar. Vad är symboliken i det där sista egentligen? Go figure.

Oj, nu blev det rätt långt, (igen!) så det är nog dags att runda av. Haha, jag är verkligen norrlänning. I have a brain like a Kalixbo's mouth. Så nu är det nog dags att återgå till mitt vanliga jag igen, för om jag hetsar upp mig och sabbar det här, så vet jag inte vad.

Hhanyway, (Insert appropiate time period here)s hemsida: Din mamma

I will make it matter

Nu ska vi vara lite emo här, och jämföra mitt kärleksliv so far med en låt av Linkin Park.
Deras In the End känns faktiskt väldigt bekant. Refrängen iaf.

What it meant to me will eventually
be a memory of a time when
I tried so hard
and got so far
In the end it doesn't even matter
I had to fall
to lose it all
In the end it doesn't even matter

Vilket jag inte tänker stå och se på när det händer igen, I will make it matter, even if I so have to make nothing else matter. (jag vet att formuleringen var lite dålig, men det lät bäst)

Dödkött år folket

Wey! Har skrivit WT, sett Naruto och käkat vaniljglass med hallonsylt. Mm-mm-mmm. Jag tror att min WT snart räcker för ett first draft, så det är lugnt med den.
Alltså det är helt sjuukt vad mycket amv-material det finns i Naruto! Precis som med Final Fantasy 7 - Advent Children, så mycket underliggande att ta därifrån och sätta i nytt sammanhang. Tänk, det tog typ ett halvår från det att jag först ville göra en amv (animated music video) till det att jag faktiskt började. Och den första jag såg är fortfarande den bästa som finns.

Jag brukar ju ofta surfa runt på Youtube och söka efter musikvideor, i hopp om att få se en så där bra igen. Det misslyckas 9.9 gånger av 10. Om inte oftare. Jag blir så störd på vilka barbarer det är som oftast ser på dessa filmer (i alla fall de som kommenterar) för det är så primitiva videor att jag vill bara kräkas. Vem som helst kan göra en musikvideo, tyvärr, och de flesta filmer har i beskrivningen "this is my first".

Jag vill inte påstå att jag gör bättre, men jag kan iaf se det. Jag kan urskilja vad som är konst och vad som är skräp, till skillnad på de flesta andra idioter som tar upp bandbredden. Min andra amv, till exempel, blev skit, imo. Den var så krystad för att jag ville återskapa wow-sensationen min första lyckades med.
Jag skrev till och med i beskrivningen "...and it's crap. I just put it here for the sake of it." Och hur reagerar folk?? Genom att skriva saker som "Wow! This is awesome!" "Man, this rocks!" och dylikt. Varför in i helvete då???? Det ser ju vilket riksmiffo som helst att det här är inte vackert eller tankeväckande eller nånting. Visst, den ska ju mest vara häftig, det är en actionfilm till en snabb och tung låt, men det betyder inte att den ska sakna en själ!
Den består av klipp som visualiserar det som sjungs, i stort sett, och snabba, ofta explotionsartade under den aggressiva refrängen. I allt detta var det två korta scener som jag blev nöjd med (innehållsmässigt, inte redigeringsmässigt).
Inget fel i att utföra det så, men den misslyckades radikalt med att fånga det väsentliga, på något sätt. Den blev så stel, och så total mainstream! Alla gör så, liksom. Jag försökte göra Riksteaterns Rikard III, men slutresultatet blev en gladiatorarena. Så rå och smaklös som det bara kan bli.

Visserligen var det bara min andra film, så det kan ursäktas, men min poäng är att de älskar den! Jag förstår det inte!!! Den är så simpel. Dödkött åt folket liksom. Och hur har min första och de senare mottagits? De mer genomtänkta, och med ett visst tankeväckande djup? Väldigt blandat, det vill jag lova. *suck* Jag antar att enkelt folk bara vill ha enkel underhållning. Det är en konstnärs största dilemma antar jag. Ska man sikta på att väcka tankar hos minoriteten med de mer sofistikerade och djupa människorna, eller ska man välja att underhålla den enkelspårigt tänkande majoriteten?
Det var vårat största problem med revyn förra året. Särskilt i de preliminära diskussionerna om naken-chocken. Till slut gick alla med på Sofias ideér. Vi gjorde den så vem som helst kan skratta, men så den skarptänkte kan skratta ännu längre och högre. Jag tror hon gjorde en sisådär sju bottnar. Sådant djup har jag aldrig spelat med i hittills. Magnifikt.

Hursomhelst, jag ska lägga upp mina tre senaste musikvideor på Youtube och se vilka reaktioner de får. Det ska bli intressant, men jag förväntar mig inga överraskningar precis. Sen har jag en lista med cirkus 10 ideér till musikvideor. Vissa vill jag verkligen göra, andra skulle bara vara kul att få genomföra.

Klart slut, varulvstjut!

Ps. Se Children of Men! Ds.

Achtung!! Verboten!!

Äsch, jag fick inte ha the human error som min written task. Det är inte global issues, eller vi har inte pratat om det på engelskan i varje fall.
Då fick jag en ny lysande idé; att skriva en journalistisk recension om Children of Men, och det borde ta mig fan vara tillräckligt nära det vi pratat om på engelskan.

Jag kom att tänka på en sak i veckan. Någonting som man nog bara märker när man är riktigt glad. Min mp3-spelare har huvudsakligen sorgsen och aggressiv musik. Visst, det blir så när man praktiskt taget fyller hela gigen med metal. Jag har några mappar med "vanlig" musik, så det blir mycket av det nu. Man vill ju höra glad musik när man är glad! Därför är Elevation och Accidentally in Love, som är de gladast musikstyckena jag har, mina favoriter just nu. Fast Nothing Else Matters ligger hack i häl faktiskt.

Aja, ska driva på lite hur som haver i ca två timmar nu. Synes eller Höres eller nånting!

The Human Error

Äntligen vet jag vad jag ska skriva om i min första Written Task; The Human Error.
It came to me in a dream... Okej, inte precis, men nästan. Jag låg så stillsamt i min säng, njöt av den härliga sovmorgonen på torsdagar, då jag, efter att äntligen lyckats somnat om efter tidigare samtal, blir väckt av telefonen som ringer igen.
"Ja hallå det är Martin."
"Hej du."
"Hej.
"Är Uffe där?"
"Näej, då har du nog ringt fel nummer."
"Jaha."
*Klick*
Sparade numret i addressboken som "Fel Fel Fel", för att få lite variation i jämförelse med "Fel Nummer" och "Fel Nummer Igen". (Vet inte riktigt varför jag gör så här. Kanske nåt sorts tvångsbeteende eller liknande...) Visserligen ringde alarmet tre minuter senare, men ändå! Det är tre minuter av förlorad sömn! Så upprörande, kan man försöka anmäla det som "hemfridsbrott" kanske?
Heureka! Då kom jag på att skriva om dessa typiska saker i vår moderna och datoriserade värld. Det är ju helt sjukt så många olyckor med maskiner som sker på grund av den mänskliga faktorn. Den enda gången en maskin gör fel är när människan som tillverkade/underhöll/programmerade den gjorde fel.

Nu återstår bara frågan vad man ska kategorisera det som. Editorial? Men vad är då syftet med det? Jag får klura lite till. Over and out.

JAAA!!!

Idag hände det. Jag skolkade från matten för att göra upp med den veckogamla disken. DÅ. Då drabbades jag av en kolossal beslutsamhet att klara av IB. Det har att göra med vissa nya insikter, och det är det som får mig att kämpa vidare. Så fort jag börjar tvivla tänker jag på det, och jag uppfylls av ny energi.

Så nu är det operation skärpning som gäller. Hooojjjaaa!!!! Min inspiration är tillbaka!!! Wouo!!

Salvation or damnation?

Vem försöker jag inbilla? Varför skulle det funka nu, av alla gånger? Det har ju aldrig gått hittills, och vem säger att jag har förändrats nå?
Eller, det kanske blir bra?
Det enda som håller mig från att bryta ihop och gråta är tanken på det, och den är starkare än något annat. Men tvivlet börjar sätta sig efter två dygn av total lycka. Klarar jag av det igen? Är det värt risken, nu när jag är extra sårbar?
Det är min räddning, men samtidigt min potentiella fördömelse.

Jo, jag ska satsa allt på det här kortet. Snälla håll tummarna för mig, den som bryr sig,

Grattis!

Ja må hon leva, ja må hon leva! Gratulerar på artonårsdagen, Linnea Thunberg Jönsson! Eftersom din telefon fick slut batteri precis när jag började sjunga kan jag lika gärna gratta dig här.

Och när jag ändå passar på kan jag gratta alla andra närliggande födelsedagsbarn som jag har och inte har grattat redan.
Grattis Yichu och Katja i efterskott!
Grattis Michaela, Kajsa och Marina i förskott!
Och grattis syrran i förskott! Vi ses på alla hjärtans dag!

Men mest av allt, grattis till mig! Jag är glad igen! Och långvarigt, inte som förra måndagen då jag var vaken hela natten. Nej, bra glad, och länge. Men kommer det att hålla i sig? Only time will tell, and I have a feeling it will tell soon...
Ska bara bjuda på lite teater, om det går för sig. Hyahyahya....

WOOO!! I'm on a roll here! WOOOHOOO!!!

Heh...

Muahahaha!!!
Oooops, I did it again.
I.T.I.H.B.A.C.F.I.L...

The usual weekend

Happ. Dags att sova, snart en ny skoldag.
Helgen har varit som den brukar. Avslappnad och ensam. Det har blivit en del filmtittande, hälften av min vakna tid har jag sett film, den andra hälften har jag spelat Final Fantasy IX. (Give or take, jag har ju ätit lite osv...)

Jag är förälskad i Final Fantasy IX. Att jag inte upptäckt det tidigare! Tack brossan, för en superb födelsedagspresent. Fast det har ju dröjt ett halvår innan jag kommit igång ordentligt.
Zidane Tribal är min idol, så enkelt är det, och prinsessan Garnet är the love of my life. Det sägs att det spelet har en av de vackraste kärlekshistorierna inom tv-spel. Hittills verkar det stämma.
Ibland önskar jag att jag vore där, att jag vore Zidane, att livet skulle vara så. Dock vet jag inte hur det slutar än, så jag ska nog vara försiktig med det jag önskar.

Filmer jag sett:
Matrix Revolutions
Amelie från Montmartre
Daredevil
Sagan om Ringen
Dracula
Och det är en del, med tanke på att jag sov i 17 timmar mellan fredag och lördag.

Dessutom hittade jag så sent som ikväll en absolut underbar sida på nätet:
Blue Laguna - "Your #1 source for RPG media"
Där finns, till exempel, filmsekvenser från flertalet Final Fantasy och båda Kingdom Hearts. Ögon- och örongodis! Äntligen kan jag göra musikvideorna jag alltid vela göra! Hehehe... Muahahahaha!!!

Sov gott...

Måste sova mer! *dunk dunk*

Heh. Jag sov två timmar inatt. Bättre än ingenting iaf. Fast Ola anmärkte på Historian hur jag sov, vilket jag inte gjorde. Jag vilade ögonlocken i skift några sekunder åt gången, och jag hade oturen att jag bytte från det ena till det andra precis när han tittade. True story.

Hursomhelst, inatt, jag satt och gjorde en musikvideo. Det tog ca fem timmar, och den blev riktigt bra, om jag får säga så själv. Linkin Parks "Crawling" till Naruto.
Crawling in my skin
These wounds, they will not heal
Fear is how I fall
Confusing what is real

En plötslig idé jag fick igårkväll, så jag bara började och kunde inte sluta. Fyra var jag klar. Med 135 stycken 20-minuters avsnitt är det bara att välja och vraka, men det försvårades av vissa tekniska svårigheter; jag var tvungen att först kolla igenom om nånting ur ett avsnitt kunde användas, sen konvertera avsnittet från avi till mpg (med Nerovision!) och sen lägga till det i Vegas.

I alla fall, jag märker att jag blir snabbare och snabbare på att göra en amv (animated music video). En i stort sätt färdig amv på fem timmar, som jag dessutom är helt nöjd med, är inte så illa pinkat, imo.

Ska vi se Fröken Julie nån gång då?...

Authorities...

Jag kom att tänka på en sak nu när jag kom hem, och jag har tänkt på det ofta förut så det hade ingenting att göra med filmen vi såg på ToK idag.
Jag har två olika auktoriteter jag lyssnar på; min familj och mina vänner. Saken är den att, alla säger olika saker. Och jag vet inte vilka jag ska lita på.
Det är bara helt vanliga tips och små instruktioner, men det är så ofta!
Dessutom händer det ju att personer i samma grupp säger emot varandra ibland, vilket ökar på förvirringen.

Vad jag bör och inte bör äta, vad jag bör prioritera, hur ofta jag ska vattna mina växter, hur mycket jag ska(skulle) mata mina fiskar med.
Mina föräldrar är ju den största auktoriteten, men jag har lite saker emot dem, särskilt mamma.
Jag vill lita på mina vänner, men det funkar inte alltid (som med fiskarna...).
Det är nog mina syskon jag litar mest på, men jag kan ju inte be dem om råd hela tiden.

Sälvklart måste man ha flera olika personer att lita på, för ingen är ju allvetande, men om alla säger emot varandra, vad gör man då? Då kan man ju inte lita på någon egentligen, eller?

In the end it doesn't even matter

Hmm...Det här är inte bra. Verkligen inte.
Jag börjar bli mindre och mindre bekymrad över att missa lektioner.
Tills nu har jag ju varit dead set på att ta diplomet, med inställningen att nothing else matters.
Det har jag klarat mig på till en viss grad. Jag har ju alltid varit dålig på att göra läxor i tid, men jag har alltid gjort de och lämnat in dem. Nu orkar jag bara inte.

Jag känner att jag börjar närma mig en punkt då ingenting spelar någon roll längre, då jag ger upp diplomet och faller ner i jag vet inte vad. Jag måste lösa det här snart, för när jag når den punkten, då vet jag int om det går att komma upp igen. Då är allt förlorat liksom. Då har jag sabbat det. Allt blir förgäves...

Varför?

Du svek mig.

Jag finner inte ord. Du bröt löftet. Och nu får jag aldrig se dig igen.

Du svek mig.