åsså jag me

Efter att ha läst frågorna både på Luisas och Michaelas bloggar insåg jag att jag lika gärna kan göra det själv i brist på bättre aktiviteter.

1. Namn? Martin Karl Gustav Wiklund.

2. Höger- eller vänsterhänt? Höger. Skär dock maten med vänster ibland.

3. Humör just nu? Likgiltig och känslokall, eftersom det deppiga och sorgsna är undanskuffat i ett hörn.

4. Är det nåt du absolut inte äter? Grönsaker *skäms*

5. Kläder just nu: Jeans, vit t-shirt, beige tröja med (numera) rosa sidor.

6. Musik just nu? Linkin Park. In The End är minst lika bra som Nothing Else Matters.

7. Vad åt du senast? Dagsgamla makaroner med parisare, indränkt i ketchup och aioli.
8. Favoritkläder? Mina mjukare byxor, som de bruna och även de svarta "hiphop-byxorna" t ex, och en av mina nyare t-shirtar till. Åsså min kära halsduk förstås.

9. Favorit-hangout? Soffan i skolan antar jag. (vadå patetiskt!)

10. Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då? Då romantiken var som störst inom litteraturen :)

11. Sommarplaner? Ingenting, egentligen. Beror på om Italien-teatern skulle vara under sommarn i så fall. Jobb om jag orkar, men teater är högsta prio.

12. Är du bra på matte? Relativt. När jag väl fattar går det som clockwork. Men tiden det tar att fatta...

13. Favoritfärg? Svart. Rött och blått på tät delad andraplats

14. Saft eller alkohol? Saft. Jag ska dricka minimalt, för jag ser ingen vits med alkohol.

15. Längd och vikt? Typ lite mer än 166 cm. Vägde 65 kg i somras, men jag har nog gått ner på senaste tiden.

16. Hur många kuddar sover du med? Två.

17. Spelar du nåt instrument? Jag hade om mina fingerkoordination hade tillåtit det. Jag kan lite kongas teminstone.

18. Morgon- eller nattmänniska? Natt :D Då tänker jag bäst.

19. Sparare eller slösare? Det går i perioder.

20. Vem är viktigast för dig? En person? Nuh-uh, mina syskon och mina närmsta vänner.

21. Det bästa du vet? Att sova...

22. Bästa film? Förhandlaren.

23. Ser du på kärleken som ett misstag? Ibland. Det kan jag intyga. Nämen, nåt syfte måste det ha.

24. Framtidsdrömmar? *host host* Känd skådespelare *host* ^^ Och tur i kärlek och hela baljan.

25. Bio eller promenad? Bio med andra är förvisso mysigt, men det kostar så mycket. Just nu är det dock för kallt för promenader, så bio för stunden.

26. Teknisk eller oteknisk? Hyfsat teknisk, ska inte klaga.

27. Är du kittlig? Inte längre. Min survival-instinct fick mig att avvänja mig.

28. Stjärntecken? Cancer, kräftan.

29. Största svaghet? Hmmm....Och på delad förstaplats finner vi: obeslutsam, socialt feg, lat, rädd för att dumförklaras, paranoid mot allt och alla. Nu slutar vi där innan det blir deppigt.

30. Det här är jag bra på: Ansiktsuttryck, lära in texter utantill, göra musikvideor, agera (om jag ska tro på andra)

31. Musikstil? Metal.

32. Favoritfilmgenre? Spännande och actionfylld sci-fi? (nördig pojke somfan) Riktigt bra "tjejfilmer" brukar också gå bra.

33. Bästa bok? Watership Down, av Richard Adams.

34. Favoritord? Mysigt ^^

35. Vad vill du jobba som? Jobba? Ingen jävla aning hördu.

36. Namnsdagsdatum? 10 november, en månad före Nobelmiddagen.

37. Har du nån flickvän/pojkvän? Nä! Bra eller dåligt vet jag inte. Orkar inte tänka på sånt.

38. Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Inte precis. Det skulle kännas så onaturligt och konstlat, ungefär som att pröva en ny frisyr eller klädstil, och jag skulle av paranoia tro att alla tyckte jag var skitful och sen bara deppa.

39. Födelsedag? Den 11 juli 1989

40. Din bästa vän (namn)? Jag hade två bästa vänner förut, men vi pratas vid så sällan så man kan inte kalla oss för bästa vänner. Nu skulle jag nog snarare säga Jenny och Luisa :)

41. Stökigt eller välstädat? Går i perioder, beroende på hur deppig jag är. Sad but true.

42. Hur många kusiner har du? 11 kusiner, och totalt 13 kusinbarn (om inte fler blivit till)

43. Detta gör mig argast? Idioter. Om de så är i trafiken eller på internet eller varsomhelst, de borde ändå ställas upp på led och få sina huvuden uppkörda i sina egna arslen.

44. Bästa årstiden? Hösten.

45. I julklapp önskar jag mig? Mer tid, förbättrad personlighet, ett bättre liv :P Nämen, allvarligt talat, böcker, spel och krimskrams som statyetter och liknande.

46. Vad hänger på väggarna i ditt rum? I sovrummet har jag en inramad bild som föreställer en explosion på en sol, av Jenny i julkklapp. I övrig rummet en almanacka med bilder på Love, ett väggur, en inramad teckning av en räv, och min speciella spegel som får en att se smalare ut.

47. Hur är din drömtjej/kille? Underbar. Känner två, tre styckna.

48. Ljust eller mörkt bröd till frukost? Ljus fralla med ost och hushållsmedwurst, mmmm....

49. Vilken läsk är godast? Läsk? Jag dricker inte läsk.

50. Vad gör du helst? Sover? Kramas? Förlorar mig i en dröm föreställande ett annorlunda och bättre liv?

51. Den här frasen älskar jag att höra? "Hisashiburidana, Kuraudo..." Alternativt "Jag såg dig i tidningen."

52. Hur många syskon har du? Två halvsyskon, om ens det. Vi delar mamma, men det är 16 år mellan mig och den yngsta av dem.

53. Är du allergisk mot något? Pälsdjur, ensamhet, konserveringsmedel e114 eller liknande.

54. Är du mörkrädd? "I'm not afraid of the darkness!" (-Riku) Det finns ingen anledning att rädas mörkret, bara det som finns i mörkret, eller vad mörkret har besatt.

55. Vad är du mest rädd för? Att inte vara omtyckt och älskad.

Harkel, harkel...

...
Jag vill börja med att frånsäga mig allt ansvar från vad jag skrev inatt. Jag var inne på andra andningen och var gode hög på...ja, nånting. Nåt hormon eller liknande.
Det var stundens ingivelse att deklarera min kärlek till Midna. Vet ej varför.
Jag gick iaf ut med komposten halv sex imorse. Tog bara på mig halsduken och jacken över t-shirten och jeansen. Halvvägs till soprummet konstaterar jag för mig själv, "Det är kallt ute."
På vägen tillbaka börjar tänderna spela maraccas och jag konstaterar, "Det är jävligt kallt ute!"

Nu har jag varit uppe i snart 37 timmar sträck. Ungefär lika länge som jag hittills har spelat Zelda, utdraget under en vecka. Visserligen nickade jag till ganska många gånger under lektionerna idag, men ingen längre tupplur. Eller jo! Jag sov väl en stund på bänken i korridorenstrax före lunchen.

Varför var jag uppe hela natten? Jag ville inte gå och lägga mig. Jag var så glad. Jag var helt jävla lycklig, därav det "höga" tillståndet. Ett enda långt lyckorus sen jag och mormor blev färdiga med gardinerna. Jag skrattade och skrattade. Och det var högljutt och hjärtligt. Jag skrattade åt Rayman, åt kortfilmerna jag såg, och åt några som jag snackade med över msn. Och det var mitt naturliga skratt. Jag skrattade som jag bara gör när jag är riktigt glad. För jag var riktigt glad.
Naturligtvis ville jag inte att det skulle ta slut. Visserligen var jag helt ensam, (lite tragiskt, att skratta så mycket själv) men jag njöt. Så jag var uppe hela natten, bara för att få vara glad några timmar till. På bekostnaden av idag, och förmodligen halva veckan. Jag tycks ha blivit måttligt sjuk; försämrat immunförsvar pga trötthet och kyla.
Så jag var glad en kväll och en natt, men nu har jag varit trött och deprimerad hela dan. Kommer förmodligen vara det imorgon också. All den glädje, allt hopp, alla bra tankar; allt är borta. Back to the misery. Så känns det då, fast det stämmer väl inte helt.

I took vacation for a day, just dreamed myself away.
Now I'm back in my life, about to continue my strife.
Yesterday is but a dream, shattered by sanity's scream.
It's cold here and I'm feeling sad, to happy memories the dream I add.
Everything is exactly the same, still regretting what I became.


Jobbade inte så värst mycket på matten idag. Satt mest och skrev emo/fjortis/arga haikus och limerickar (enligt Jenny iaf).
Som av en konstig slump är Charissa sjuk också, (dock inte pga trötthet så vitt jag vet) så det blev ingen träning ikväll. Och det var ju lika bra.

Jag har känt mig som huvudpersonen i Crank, med skillnaden att jag bara somnar om jag varvar ner, istället för att dö som han skulle göra. Helt sjukt absurd film. En kille får veta att han blivit förgiftad och måste hålla adrenalinhalten på hög nivå för att inte hjärtat ska stanna. Han är helt galen! Sjukt kul.

Jo. Jag är lite dimmig i huvudet pga sömnbrist och hunger. Ska äta en ordentlig middag nu.

*suck*

Kom posten? Nej, men jag älskar dig!

Hej hopp!
Hum-di-dum...
La-di-di-da-da...
Klockan är nu 04.54.
Min fysiklektion börjar om ca tre och en halv timme.
Jag är väldigt pigg.
Jak er nattvakamratin.

Måndag tisdag, måndag tisdag, satt kärringen och spann
Onsdag torsdag, onsdag torsdag, spöa hon sin man
Fredag lördag, fredag lördag, söp hon upp hans lön
Men på söndag morgon gick kärringfan på bön!
Raj-di-raj-raj-raj, raj-di-raj-raj-raj-raj-raj
Raj-di-raj-raj-raj, raj-di-raj-raj-raj-raj-raj

Jag har nya gardiner. Eller, nya här, men gamla från mormor.
Vi satte upp dem igår.
Jag tänkte skriva ikväll, men insåg att det snart är morgon på en ny dag.
Jag har en räv på väggen, för den slank ur näven.
Mamma har tvättat fel. Nu har jag en beige tröja med rosa sidor istället för vita sidor. Såg det imorse..igårmorse...men det vart ju lite fint.

Hm hm hm hm,
burning looting,
bombing shooting.

Midna, jag har en sak att berätta för dig. Jag är... jag... jag älskar dig!!
*knäböjer, tar din hand och ser dig djupt i det röda öga som syns bakom hjälmen*
Du måste lova mig en sak, Midna. Lova mig att aldrig förändras! Du får inte förändras tillbaka till din ursprungliga form! Du är ju fortfarande prinsessa ändå! Jag bryr mig inte om att du ser ut som en liten imp, för det var så jag blev förälskad i dig. Tänk om jag inte känner igen dig sen? Tänk om din personlighet förändras? Tänk om det inte blir som det är nu? Så när vi räddar prinsessan Zelda, förändras inte! Du är det vackraste jag vet.
Ditt flammande hår, din blänkande huggtand, dina höfter, dina bröst, dina öron, dina ögon, dina små armar och ben, med de ännu mindre fingrarna och tårna...
Du är perfekt i mina ögon.

Midna, min älskling

Oj vad tiden går fort när man har roligt, nu är den 05.21. Haha. Tre timmar kvar. Lol.
Nu ska jag gå ut med komposten.

Klart slut, varulvstjut!
(Aaaaahhhh! Det är snart fullmåne! Tiden då alla bäng-i-huvudet-miffon visar sig. Aaaahhh!)

Hemma igen

Då har man just kommit hem hemifrån. Typ.
Jag har iaf varit i Åminne i helgen, och kom just hem till Boden.
Det var väl som vanligt. Jag gillar inte riktigt att vara hem-hemma, det är nånting i luften. Something lingers....
Jag blev ju less på att vara där, det var mest därför jag flyttade. Så jävla less. Men nu behöver jag bara åka dit nån gång varje månad, och det kan jag stå ut med.

Fast jag är tämligen orolig över pappa. Hans hosta blir bara värre och värre. Hoppas det fixar sig snart...

Som största nyhet kan jag säga att jag rakade mig för första gången idag! Ja, jag erkänner, jag har aldrig rakat mig förut, trots två års skäggstubb. Men nu kommer jag iaf vara konstant renrakad, inga fler näsvisa tolvåringar jag inte känner som påpekar att "du behöver raka dig", och aldrig mer kondenserad andedräkt på överläppen i den kalla vinterluften. Aha!

Oops, måste gå nu.
"Kommer baby!" *ropar över axeln*
Zelda väntar....
(Fast om jag ska vara ärlig är jag faktiskt kär i Midna ^^)

Myspys

Håhåjaja. Då sitter man här på skolan, väntar på matten...
Sen är det bara att gå hem och packa, så bär det iväg till Harads, och sen Åminne. Back to the isolation.

Jag suger på enfos. Men bara för att vissa personer glömde säga till hur man spelar i förväg. Därav mitt sugande. Får väl pröva igen senare.

Jag måste diska innan jag åker. Har inte diskat än efter onsdagens fruktande. Armin, eller Darin, vill inte sluta smeka mina armar och mitt bröst. Det är obehagligt ibland, jag är inte van att andra personer överhuvudtaget vill det. Magnus föredrar oftast mina ben. Jag känner mig älskad... :P

Jag gillar min halsduk. Jag älskar den t o m. Den är så skön och härlig och mysig.
Mmmmm...mysigt...

Jag tror jag måste säga en sak till en person som jag kanske inte borde säga och som jag inte vet om jag vill säga. Men jag vill säga men jag borde kanske inte, fast det är typ nödvändigt snart på en stund. Jag babblar bara på när det gäller henne..Oops...slipped. Eller inte...

Nu slår Armin mig när han skrattar åt det jag skrev före om honom. Sen försökte han tissenypa mig. Jag hatar at bli tissenypt. Obehagliga minnen från åttan och nian.
Sluta! miffo ;)

En kvart kvar. Tjoflöjt Birgitta!

Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire

Eller Organisation européenne pour la recherche nucléaire som det heter numera (efter namnbytet 1954), eller bara CERN kort och gott. Världens största fysiklaboratorium. Den största underjordiska delen ligger huvudsakligen i Frankrike, men även i Schweiz. Det är världens största partikelaccelerator, med en omkrets på ca 27 km. Den ska tas i bruk till fullo år 2008. Resten av CERN är lika coolt. Hehehe....

Ida har världens coolaste morbror.
Idas morbror är kärnfysiker, bor Frankfurt och jobbar på CERN.
Ida ska höra med sin mamma om morbrorn kan ordna bidrag till en studieresa för oss IB Physicists på Björknäs.
Ida är min idol.

Det här är en bra dag. Inte nog med dessa fantastiska nyheter, dessutom tänkte jag på svenskalektionen innan att mitt liv kanske inte är så förjävligt ändå. Nu känns det ganska bra. Och dessutom fick vi info om idag att kan man åka till Stockholm och plugga upp de betyg man missar för 1500:- per kurs. Nu känns allt bättre.

Middaaaag!!!

Skön morgon...

Ännu en sen morgon. Sitter här i bara handduk och lyssnar på Linkin Park. Att jag inte lyssnat på dem förut. De är ju bra!
Men nu försov jag mig inte, jag börjar ju inte förrän kl 13. Det är sååå skönt! Ska bara läsa ut frk Julie innan dess, vilket borde gå bara bra. Den är ganska så lättläst.

Det snöar och stormar ute nu. Jag trodde det skulle vara kallt som stål där ute, men se på fan, 8 grader C. Höhö.

Fan va jag längtat till lördag, så jag får sova. Jag har inte sovit ordentligt på veckor nu, vilket inte är bra eftersom sömn är vad jag behöver mest i denna tid.
Wii förstör liv. Jag har sovit mindre än vanligt dels pga av det. Men Zelda är så braaaa!!!
Och inte jobbade vi någonting på studiecirkeln igår heller. Vi kom, vi åt, vi åt efterrätt (fruktsallad med kesella), vi spelade Wii, vi sa hejdå. Jaja, det var då roligt iaf.

Jag måste ha en till kontroll och nunchuk. Och då kanske jag passar på att tjacka Wario Ware Smooth Moves också. Jag har tänkt satsa på partyspel här. Senare blir det ju givetvis Super Mario och Metroid Prime också, men det är ett tag kvar till det.

*suck* Jag kollade priserna på ovanstående varor. 1277 spänn! Då är den lilla frakten inräknad också, dyrt är det! Jag kanske ska vänta lite längre. Har bra 1700 på kontot, och femhundra spänn att handla mat för räcker inte långt.

Jag vet att jag borde göra en budget, men det är inte så lätt med tanke på att jag har ingen fast inkomst. Jag får ju bara pengar från pappa då och då. Och nu när jag är skyldig honom 3000:- drar han dessutom av lite varje gång. Det i form av att jag får pengar mer sällan och totalt sporadiskt. Så om jag skulle göra en budget skulle det ligga nådjävulskt på minus. OM jag inte har någon inkomst kan jag ju inte tänka ut hur mycket jag har råd med varje månad/vecka. Eller?

Ska klä på mig och läsa klart om Julie. Jag hade kunnat gå till skolan nu, men jag ids inte så jag väntar till 12 och tar bussen istället :P

What have I become?

Happ. Om en halvtimme börjar kemin, och matten slutar om 7 minuter. Fast jag är hemma. Jag försov mig, så jag tog min lilla tid. Nu undrar jag om jag ska dra iväg till skolan för kemin, eller stanna här och diska och sen gå till skolan för resten av kemin.
Jag tror jag gör det senare.

Heh. Det går inte så bra som jag hade inbillat mig. Det går verkligen utför. Jag sover knappt, äter knappt, och pluggar aldrig. Eller okej, jag gör det som jag måste göra för betyget, förutom labrapporter. Om jag inte rycker upp mig i vår är det totalt jävla kört. Alltså är det helt kört, för nåt sånt lär jag ju inte göra. liksom, hurdå?

Och sen så blev jag ju så skitdeprimerad på matten igår. Jag grät när jag gick hem. Jag fick bara lite självinsikt, och det sög. Jag trodde jag hade begråtit alla problem, men icke sa nicke, det fanns kvar issues i den här förvirrade skallen.


Varför??? Om jag ändå kunde ha fått en lättare existenstvivlande depression. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort fel? Är det någon sorts balans i världen som går ut på att alla ska ha det ungefär lika förjävligt, psykologiskt sett? Så att jag som har varit glad och sprallig hela livet plötsligt känner som om det aldrig hade hänt? Som om det varit förgäves. Så att man vill bort, bort, någon annanstans. Som om jag inte fanns?

Är jag mig själv? Eller har rädsla för ensamhet gjort mig till hur jag är nu? Jag tror på det senare. Det känns som att jag gör mig till, och jag gör det inte ens bra. Patetiskt. Jag skulle kunna skärpa mig lite nu, men jag orkar inte. Jag är helt slut.


Jag håller med dig Michaela att det är riktigt skönt att vara singel (inte för att jag direkt minns hur det är att inte vara det) men det gör det inte mindre ensamt!

Please make it all end!

Wwwii

Detta skriver jag på min Nintendo Wii. Ganska coolt.
Förvånansvärt enkelt att koppla upp sig var det. Jag älskar när tekniken funkar som den skall. (ta i trä)

Jag hade tänkt ha ett långt och seriöst inlägg, men det skulle vara så jobbigt att skriva det med min Wii, så jag tar det senare.

Ha de!

Stunned and amazed

Så nu har jag äntligen fått mitt Wii, och det är underbart. Allt som fattas är Wario Ware: Smooth Moves och en til Wiimote med nunchuk, och min jag har the ultimate fun party machine. Som Craig. Craig Christ alltså.
Hmm...
Craig Christ=mitt Wii! I got Jesus's brother in my apartment! Although I don't believe in him. Jesus that is...
Typ.
Gissa om det kommer bli mycket fysisk träning hädanefter. Det är skitjobbigt att spela vissa av spelen! Jag har gaaanska ont, och då har träningsvärken inte slagit till på riktigt än...

Och ikväll ska jag äntligen öppna plasten från Zelda, sätta in skivan i läsaren, och njuta...
Zelda - Twilight Princess är inte ett spel som alla andra. Det är konst! Mer konst än vad spel brukar vara. Nu kommer det inte finnas någon som hjälper mig back to reality, så jag kanske blir fast i Hyrule tills någon ringer mig i morgon. Gya-har-har-har...

Dessutom såg jag Over the Hedge inatt. (var färdig efter tre nån gång...)
Den var skitbra! Så överdrivet-overkill-absurd-rolig! Och ändå så gosi-gosi-gullig! Så som bara Dreamworks kan. Helt klart sevärd! 6/7 SW

Nu ska jag soooohohohovaaaa!!!

"You lack discipline!"

I've been thinking...
Vid närmare eftertanke borde jag kunna överskrida den där oviljan att diska om jag bara hade lite självdisciplin. Samma sak med läxor, allt som behövs är disciplin.
Vilket jag absolut inte har.

Visst, jag har nog med disiplin för att inte äta godis, choklad eller läsk överhuvudtaget, vilket jag ha hållit på med i över ett år nu. Till vilken nytta? Egentligen är det ju totalt jävla meningslöst!

Om jag hade haft åtminstone lite självdisciplin hade jag...
...haft det städat och diskat här hemma.
...gjort mina läxor och lämnat in dem i tid.
...inte somnat om på mornarna och försovit mig så ofta.
...tagit mig i kragen och lärt mig laga mat.
...börjat tvätta mina kläder själv.
...haft någon sorts fysisk träning.
...sätta igång med teater nån gång.
And the list goes on...

Dessutom, började jag tänka nu, om jag hade vågat lite mer hade jag...
...skaffat en ny frisyr.
...ringt till folk.
...kanske hintat vissa saker åt en viss person.
...varit arg på folk nån gång.
...pratat med främmande människor.
...lärt känna nytt folk.
...pratat friare med vänner.
And so on, and so on...

Visst, många säger att jag är modig och vågar mycket som många andra inte skulle våga, men de sakerna är en helt annan sak. Och okej, de är inte helt meningslösa, men jag hade inte mått dåligt av att våga mer socialt.

Ibland känner jag mig mer som en dork är en nerd. Tyvärr.
Nu ska jag äta frukost, och sen se film medan jag halvt gråter av ångest över läxor jag inte gör. Som vanligt... *suckar och ler*

Omvänd psykologi

Jag ställde mig och diskade idag. Hade gjort nästan hälften när jag upptäcker att två nya knivar har rostfläckar, de var tydligen inte rostfria som jag tidigare hade trott. Ringde mamma för att få tips. Får tips men får även till slut höra att jag måste dammsuga och äta ordentligt. (På mammas lugna men bestämda sätt som jag avskyr)

Då tappade jag lusten att diska totalt. Det är som om när jag vet att jag måste göra nånting hemma så går det inte. Det blir som meningslöst på något vis.

Jämför med när Maria är här eller när jag pratar med henne i telefon och jag lite blygt och skamset säger att jag har varken diskat eller dammsugit på ett tag. Då säger hon bara att det gör ingenting för jag behöver inte göra det.

Ett tag efter det kan jag ställa mig och diska upp allt för att sen ta fram dammsugaren. Helt frivilligt utan att klaga. Jag kan bara göra hushållssysslor när jag får höra att det inte behövs. Det är en sak att tvingas till nånting eller att göra det av egen fri vilja. Ungefär som att läsa en bok. Jag ar extremt svårt att läsa böcker jag blir påtvingad, t ex från skolan, men böcker jag själv väljer läser jag ut på en fis-kvart. Och det är inte för att de är korta, utan för att jag vill, men jag behöver inte.

See the difference?
Jag vill inte diska längre idag.
Jag kommer bli illamående av lukten från disken täckt med matrester.
Jag kommer bli sjuk av allt damm som finns i lägenheten.
Jag kommer bli allvarligt undernärd av att jag inte kan laga mat.
Men jag vill inte diska längre.

Ömma...fingrar...aj...

Äntligen har jag varit och handlat. Senast jag gjorde det var för 11 dagar sen.
Jag har lite svårigheter med att skriva, jag slinter lätt på tangenterna, för mina fingrar är oerhört stela efter att ha burit på tre brutalt tunga matkassar. Var och en måste ha vägt som en IB-väska! Och jag klarar knappt av en sådan, tänk tre! Tur att det inte var så långt.

Ska snart ta itu med Den Stora Diskningen, och efter det är det dags för Den Stora Efter-Jul-Städningen. Visserligen en vecka för sent, men bättre sent är aldrig :)

Maten har jag tyvärr samma problem med som alltid, men det tar jag itu med senare.


Ooh! Ooh! Såg just värsta coolaste sidan! Jag sökte efter sjuuddiga stjärnor, och hittade den här sidan om polygoner.
Särskilt exemplen är häftiga. Att det går att göra så rent matematiskt liksom! Det är därför jag gillar matte :D

Where history comes back to life

Såg just A Night at the Museum.

Den var väl inget märkvärdigt egentligen, men den hade verkligen sina gukdkorn.
En typisk saga, men roligare än genomsnittet. Det var mest parodisk humor, och många klockrena situationer.

Det var vid en punkt som jag inte ville se mer, för det var precis en situation som jag inte klarar av att se, men det ändrades snabbt till nånting mycket bättre. Helt okej!


Ooh, jag fullkomligt njuter av att se min senaste musikvideo. Det är klipp från Neon Genesis Evangelion, med låten Elevation av U2 som spelar.
Jag ville återskapa känslan av frihet man får av att se Hsien Lee's amv med Top Gun temat till samma videoklipp. Jag blev nöjd med resultatet, och än har jag inte upptäckt något som bör ändras.
Finns på Youtube inom kort!

Fantastisk fantasi...

Oj, det blev visst ingen teater. Det blev en fantasy. Det som jag skrivit mest detaljerat hittills är magin i världen.
Fyra element i kroppens altare, och det femte elementet etra, finns i alla levande varelser. Sen existerar även det mytomspunna meta-etra, eller metra, vilket kan användas till att praktiskt använda elementen.

Jag hade glömt bort hur kul det var att skriva! Och att fantisera ihop något helt nytt. Att inte behöva följa strikta regler eller någonting.
Till exempel har jag konstruerat en helt ny anatomi för levande varelser, hur etra styr kroppen och håller igång kroppsfunktionerna. Hjärnan är bara en behållare för etra. Det är skitkul att bestämma reglerna själv!

Liiite jag lär sitta i helgen och spåna. Det svåraste är faktiskt att komma på bra namn till personer, platser och djur.


Jag somnade halvt idag på matten. Jag jobbar faktiskt bara varannan lektion, resten halvsover jag på. Kanske en förklaring till varför jag ligger efter i matten? Men det är inte mitt fel att jag är sömnig så ofta om dagarna. Eller jo, det är mitt fel. Bara mitt fel.

Haha! Bob-Ulf är avslöjad! Det var t o m Bob-Ulfs bästis som avslöjade det! Haha. Visserligen är det väldigt diskret, man måste vara logisk för att se det, och visserligen visste jag om det i förväg, vilket gjorde det lättare för mig att se kopplingen. Men ändå! Synd, Bob-Ulf.


Jag funderar på att faktiskt äta middag idag. Det var en vecka sen jag sist åt en riktig middag. Sen dess har det bara varit en panpizza, nudlar eller en macka. Och jag åt ingen frukost idag pga försovning, delvis pga näringsbrist, pga lathet, pga trötthet, delvis pga försovning och näringsbrist. En ond cirkel! Jag känner när jag äter lunch på skolan (eller frukost som igår) hur snabbt jag blir mätt. Jag brukar ju orka så mycket mer! Min magsäck måste ha krympt av bristen på mat.

Jag har inte kunnat sitta bekvämt på en trästol på hela dan idag. Jag måste ha sträckt mig när jag sprang efter bussen hem från Torpgärdan igårkväll. Jag kände när jag satt på sätet hur jävla ont i arslet jag började få. Det var som om jag hade ramlat på svanskotan eller nåt, fast mycket värre! Jag brukade ju vara en über-sprinter när det gällde, men nu är jag helt ringrostig. Jag trodde aldrig att ålderdomen skulle komma så snabbt ;)


För att avsluta med något som inte ett dugg berör något av ovan skrivna text; förlåt!

Inspiration!!!

Jag har fått tillbaka inspirationen!!
Eller, åtminstone delar av den. Jag satt till kvart i tre inatt och skrev ned idéer till en teaterpjäs. Visserligen blev jag inte nöjd med resultatet i efterhand, men jag kan skriva igen!

Jag har alltid velat skriva teater, och nu är det dags. Jag ska låta det mala i bakhuvudet och skriva ned alla idéer jag får. Då blir det säkert nåt!

Tjoohoo!

Metal(lica)

Jag har funderat över varför jag gillar metal-musik så mycket.
Det är huvudsakligen blandningen av det mäktiga intrycket man får och det vackra och poetiska i texterna.
Om vanlig musik, typ "radiomusik", är typisk skönlitteratur, då är metal en fantasy.

Tänk er en rasande strid mellan diverse naturliga och onaturliga varelser, fylld med mäktig magi, coola moves, skickligt swordplay och annat häftigt. Så helt plötsligt skiftar bilden till en lugn skogstjärn, där dimman ligger tät och en ung man låter stillsamt sin älskade drifta ur hans armar och serent flyta iväg. Hon är klädd i ett vackert, vitt linne, med en krans av vackra blommor runt huvudet, händerna korsade över magen. Det långa, svarta hårsvallet spretar åt alla håll över vattnet. En gök hörs hoa i söder, och en familj rådjur ser på hela ceremonin från skogsbrynet. Sakta sjunker den unga kvinnan ned mot det mörka djupet, och det dröjer inte länge innan ytan är stilla igen. En flock tranor lyfter från ett närliggande fält och flyger i formation över sjön, deras annars så skorrande trumpetstötar är nu harmoniska, som en klagovisa som ljuder vitt och brett. Regnet börjar droppa så smått, vinden suckar i träden. Hela naturen tycks sörja. Mannen reser sig, tårarna på kinderna verkar missplacerade i det en gång så glada ansiktet, nu endast fyllt av ånger och bestämdhet. Han drar sin yxa från bältet medan han vänder sig om, och rusar mot den avlägsna striden med ett hjärtskärande avgrundsvrål i strupen.

Det är metal för mig! (Värst vad sugen jag blev på att börja skriva fantasy ^^...)


Det är inte bara powermetal, utan all metal (som jag lyssnar på alltså) som är så. Det är så mäktigt och respektingivande... dessutom är t o m de flesta "tyngre" låtarna ofta djupa i texten. (Okej, "vanlig" musik kan vara lika djup, men inte mycket som jag har hört iaf!)
Sen är ju givetvis de lugnare låtarna bland det vackraste och medryckande jag har hört. Jag menar, vad kan matcha klassiker som Nothing Else Matters, Aerials, Seeman, Spiders, The Eldar, Amour, Hurt (NIN's), Right Where It Belongs, eller Lonely Day? Gudomligt är vad det är!

Som jag tidigare skrivit så har jag blivit Metallica-fan. Dock har jag bara lyssnat på The Black Album hittills. Får plöja igenom deras discografi när jag känner för det. Master of Puppets är ju ett måste för en metal-fan överhuvudtaget.
Bäst just nu är Of Wolf and Man, bara slutet på sticket är ju underbart; "So seek the wolf in thyself!"
Andra givna favoriter är:

1. Nothing Else Matters
2. Wherever I May Roam
3. Enter Sandman
4. Sad but True
5. The Unforgiven

Sad but True har även nästan den bästa början jag vet. Prima headbanging-material!

Eftersom många band är svåra att placera så listar jag alla sorter som jag möjligtvis lyssnar på.

• Heavy metal
• Alternative metal
  
• Power metal
• Industrial metal
• Thrash metal
• Tanz metall (dance metal)
• Nü metal
• Rap metal

Vilket bara är en liten del av alla sorters metal som finns.
Dock enligt Wikipedia ska ett av mina favoritband (SOAD) vara ett emo-band(?!?)
Jag litar inte på Wikipedia längre. Jag tror att de ljuger!!!


När jag ids ska jag nedteckna min parallell mellan rollspel och musik i den mycket spekulativa artikeln Tänk om musik vore ett rollspel?

Rock on! !m!

Fel

Fel? Vadå fel? Vad är fel?

Allt är fel.

Varför är allt fel?

För att allt är sabbat, kört i botten. Det är bara fel.

Hur då?

Ingen vet, alla undrar. Men det går inte att gå till botten med det, för botten är trasig av det som blev kört däri.

Vems fel är det?

Vems fel? Mitt fel såklart. Inte ditt fel. Inte någons fel. Bara mitt fel.

Fel! Det är inte ditt fel! Det är fel att säga så.

Så jag har fel? Då är det mitt fel. Har jag fel är det mitt fel.

Att det är ditt fel är fel, inget annat.

Så inget är fel?

Jo. Men det är inte någons fel.

Det måste ju vara någons fel. Nej, jag har fel. Det är inte någons fel. Det är mitt fel.

I det har du fel.

Vem har fel? Du, för dina åsikter är ditt fel. Mina åsikter är mitt fel. Fel? Vad är fel? Allt är fel. Och det är helt och hållet bara mitt fel.

Livets stora skådespel

Kärlek genom teater
Teater genom kärlek
Kan du improvisera?
Det ger en bra dramatis personae

Glädjande scener
Förargande scener
Skrämmande scener
Sorgsna scener

Aktörer äro vi alla i livets pjäs
En pjäs som inte är en pjäs
En sluttande spiral
Unika är alla

Utan manus
Utan regi
Utan rekvisita
Utan omtagningar

Improvisationen råder
Alla bestämmer sin egen teater
Alla är lika
Ingen är samma

Allt ändras
Budget, scen, skicklighet
Det bestämmer över dig
Resten är upp till var och en

Mellan ridåerna, där är du
Där är jag, där är alla
Utanför ligger endast döden
Det här är livet, din teater

Sjusovarexperten

Jahapp, då var man nyuppstigen.
Klockan 17.12 ställde jag mig upp bredvid sängen.
Har nu gjort "frukost" i from av fyra rostade frallor och ett glas oboy. Ska göra fiskpinnar och mos senare.

Varför detta sena uppstigande? Jag gick ju och la mig halv tolv igårkväll? Somnade direkt gjorde ag också. När jag egentligen vaknade idag vet jag inte, men jag vet att jag fortsatte ligga och dra mig till ett nytt personbästa. Utan någon egentlig orsak har jag legat i sängen i över 17.5 timmar!

Jag tror jag vaknade när jag såg att det var jätteljust ute, det såg ut som om solen sken. Nästa gång jag tittade var det mörkt och klockan var runt tre.

Jag såg ingen anledning att stiga upp, däremot blev jag hungrig.

Jag måste ta ner julpyntet, diska, städa, damsuga, bädda, duscha, (tvätta!), men gör jag det? Jag har inte gjort något av det på veckor nu, för att inte nämna alla läxor. Istället sitter jag här och ser Naruto och gör musikvideor. Meningslöst eller?

Vad är det för fel på mig egentligen? Jag borde rycka upp mig snart, det börjar bli (eller har väl varit ett tag) patetiskt. Hur hårt föll jag egentligen när jag snubblade på dörrkarmen? (metafor)

*Suck* Jag har suckat väldigt mycket på den här bloggen, jag gör det igen och det lär inte bli den sista gången. Inte på länge. *Suck*

Hjärtont förtrycker magont?

Nu minns jag vad jag skulle skriva. Det var om min svenska individual oral igår. Nånting var konstigt, men jag kom inte på det förrns idag. Min nervositet var annorlunda än vanligt.

På min interactive oral i engelska, den om Nelson Mandela, då skakade jag som ett asplöv. Nu hade jag inte ont i magen som jag brukar ha, och jag skakade inte. Självklart var jag nervös, men på ett helt nytt sätt. Jag ska forska i det, när det händer nästa gång.

Jag ska, hör och häpna, gå och lägga mig före halv tolv en fredagkväll, utan att behöva stiga upp tidigt på lördagen. Jag blev bara så trött. Och när jag blir trött orkar jag inte hålla tankarna i schack, vilket betyder att jag blir deprimerad.
Det är bara en tillfällig lösning som funkar om dagarna, och även en bit in på kvällarna, men jag behöver åtminstone gråta varje dag :/


Jag har blivit Metallica-fan! Brorsan fick mig att ladda ner The Black Album, och även Apocalypticas Plays Metallica by Four Cellos, där Apocalyotica har framför flertalet Metallica-klassiker på endast fyra cello(vad heter cello egentligen i plural? cellos? cellon? cello? kanske cellofioler?) Det är jävligt mäktigt! Jag vet att jag inte hört någon av låtarna (förutom Nothing Else Matters) nyligt. Jag kan inte alls minnas det, så det måste vara många år sen, men jag kände igen hälften av dem. Jag måste ha hört de flera gånger föut, för jag kunde melodin så bra. Läskigt.

Som avslutning vil jag citera ett stycke ur Metallicas "One". Det enda bra i texten egentligen. Faktiskt är hela låten sååå mycket bättre när Apocalyptica framför den på fyra cello(vad det nu heter).
Här kommer det i alla fall, texten i helhet handlar handlar om dödshjälp, men det här påminner väldigt mycket om några av mina dikter, särskilt Nothing is left:

"Darkness
Imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell"

Veni Vidi Vici.......NOT!

Ungefär nu slutar Rikard III i Umeå. Det suger. Hoppas jag får se den igen....*Suck*

Jag är inte riktigt arg, men det kan komma fram när som helst. Jag få se imorgon om till slut även mitt vänstra lillfinger har skavsår. Bara det är kvar nu :/

Nu vet jag vad jag ska göra på allhelgona i år för en gångs skull i alla fall, jag skall till Timrå på rollspelskonvent. Jag kommer inte ihåg vad det skulle handla om, eller varför jag gillade det, men jag minns att jag blev helt tom i blicken och började dregla när Jenny läste upp det för mig. Ska bli kul!

Håller på med två nya musikvideor just nu. Robocop med The Becoming av Nine Inch Nails, och Neon Genesis Evangelion med Elevation av U2.

Jag skulle skriva nånting mer, men det är tomt i skallen just nu. Det var nånting om svenska tror jag, men skitsamma. Återkommer kanske inatt, eller imorgon.

Äntligen avklarat

Woohooo!! Svenska individual oral avklarad, och betyget på den kommer tydligen inte vara något att oroa sig över, enligt läraren. Jag vet att jag hade kunnat göra det mycket bättre, men nu började jag ju inte skriva förrän halv elva igår kväll... 11 timmar efter att jag var färdig presenterade jag det. Coolt. Fast Michaela var ändå bättre, hon hade som mer belägg för det hon sa.

Ajja. Då återstår bara att se några presentationer imorgon, och sen blir det ingen mer svenska på veckor! Jag älskar mina torsdagar som de är nu, men hädanefter kommer de blir underbara. Vakna. Ha engelska från 14 till 15.30. Gå hem. Skönt.


Jag har lugnat ner mig sen mitt vredesutbrott igår, då jag fick veta vilken tabbe jag gjort. Att jag inte läst igenom mailet ordentligt! Det stod ju till och med med versaler att biljetterna till Rickard III skulle hämtas senast 8 dec. Ganska typiskt mig egentligen. Inget att göra åt det i alla fall, vi får väl se den någon annanstans istället, typ, Härnösand.

Jag var och klippte mig idag. Ansade topparna lite, de var så slitna. Så här vill jag då ha det, om ingen ger något bättre förslag. Sedan gick jag in en snabbis på Örjans och köpte två av tröjorna jag suktat efter igår. Jag kunde inte bestämma så det blev två. 100:- styck fan! Snygga och billiga.

Dock inte så billigt som på Kupan ^^ Jag var och letade efter en hatt, men hittade inget passande. Jag vill ha något med ett styvt brätte, det vet jag, och formen har jag en bild av i huvudet. Färgerna ska vara enkla och casual. Den får hellre vara för stor än för liten. Det är allt jag vet, men vars hittar man en sådan?

The hunt goes on.

Vems är du?

Jag är min egen.

Jag kom plötsligt ihåg vad mins syster sa igår när hon och min systerdotter Love var här på besök. Love sa vid en punkt att jag var mormors (alltså hennes mormor, min mamma), varpå Maria svarade "Njaä, jag tror Martin är sin egen".

Jag blev som glad av det. Att få höra att jag är en helt unik individ, en person som ingen annan. Min egen. Jag log inombords när hon hade sagt det.

Jag tänkte direkt på en del av mastodontprojekten, och likaså floppen, Framtidslandet under sommaren 2004. En av "sketcherna" handlade om en ung kvinna som flyttade från Stockholm hem till rötterna i Norrbotten. Hon flyttade in i ett hus en liten by där hennes enda släkting var hennes morfar, en som hon inte hade någon kontakt med. Alla, precis alla, frågade "Vems är du?" för det är ju så man lär känna nytt, och särsilt ungt, folk ute i bygden här uppe. För vet man vems någon är, då kan man genast placera personen i ett fack, äpplet faller ju inte långt från trädet.

Tillbaka till teatern, kvinnan svarade i början med hennes morfars namn, vilket gjorde alla en aning vaksamma mot henne, för gubben var nämligen lite annorlunda. Det mest omtalade var ju hans homosexualitet, för med tanke på hans ålder, boplats, osv var det mycket sällsynt. Det visade sig till slut att även den här kvinnan var homosexuell, men det hade inte heller någonting att göra med det slutgiltiga budskapet som jag vill få fram. Till slut kom hon nämligen på hur det egentligen låg till. Varför säga till alla att hon skulle vara sin morfars, när de inte var ett dugg lik varandra. Hon var ju sin egen.

Det kanske var helt irrelevant, men jag blev som på skrivarhumör. Jag är ju min egen ;)

Ångest!!!

Jag är körd.

I'm boned.

Jag kommer att bli slaktad imorgon.

Jag har ingen chans.

Everything is hopeless.

Jag har inte ens försökt förbereda mig.

Jag har kolossal ångest.

Det är kört.

Jag kommer att dö.

Min svenska interactive oral kommer gå åt helvete.

OM JAG INTE TAR MIG I KRAGEN OCH SÄTTER IGÅNG FÖR EN GÅNGS SKULL!!! FAN!!!

No Future

Jag blir så arg!

Nu missade jag slutet på Grey's Anatomy eftersom tv:n är helt cepe! Det måste vara något fel med utsändningarna från kanal 5. Fan! Det kommer säkert fortsätta under Jamie Oliver också. Skit!


Och på Frasses ikväll när vi skulle tjacka ett barnmål åt Love (hon ville inte ha en macka från Dagoberts) så satt fyra killar, ca elva - tolv år gamla, och jag blev så förbannad på dem! Idioter som förstör sina liv! De hade t o m likadana jackor som alla fordonselever får! Jag vill påpeka att fordonselever inte har nånting med saken att göra, jag kommer bara inte på något bättre namn på dem än "fordonare". Det är typen som hänger med fjortis-tjejer, snusar och/eller röker, tror de är tuffa osv, inte de som faktiskt går fordonsprogrammet på gymnasiet, även om det är därifrån termen härstammar.

Det mest tragiska är att jag ungefär kände igen ansiktena. De såg ut precis som alla andra "fordonare" eller vad man ska kalla dem. När jag var i den åldern var det äldre personer än vad jag är nu som såg ut så och betedde sig så. Nu är det ombytta roller. Fy fan. Det jag snappade upp från deras "konversation", om man kan kalla det det, gav mig intrycket att det här är svin. Jag kan ge min högra hand på att de är mobbare. Visst, de har garanterat en jobbig uppväxt, men ändå!

Det är nästan som om det har blivit en egen ras. Föds man i en sån familj, med ett sånt ansikte och den hjärnan är man dömd för alltid. De vandaliserar säkert också. Och är de inte främlingsfientliga sätter jag skeden i halsen och kvävs. Låter jag fördomsfull? Like I give a fuck! De är små fallna keruber som kommer att stjäla, våldta och mörda för att hävda sig. FATTA ATT ERA LIV ÄR SKIT FFS ERA SMÅ AS!

Den kortaste av dem frågar helt plötsligt "var är finn-jäveln?" men ingen av de andra verkade lyssna. Han ser sig om, tittar ut genom dörren, och konstaterar två gånger att "vi har tappat bort finn-jäveln" eftersom ingen lyssnade första gången. Strax efter säger han att de måste hitta denne "finn-jävel" "så vi har någon att mobba". Knappt hinner det gå en minut innan en unge i deras ålder går förbi utanför dörren varpå den kortaste ropar nånting om "finn-jäveln". Han och den längsta, som har så ärke-fordonare-ansikte man kan ha, går ut till ungen. De verkar prata, och innan de går in igen står den korta och röker. Han är typ elva år! Vart är världen på väg??

En gammal man kommer in och de börjar prata med honom, han verkar vara morfar åt den mest rundlagde. Mannen frågar om han slutat snusa, vilket pojkspolingen nekar till. WTF??? NI TROR ATT NI ÄR SÅ TUFFA OCH COOLA! MEN NI ÄR BARA PATETISKA SMÅ VILSELEDDA BARN! FATTA! Jag var så sugen på att ge dem en smäll så det ringer i öronen på ungjävlarna, men jag visste att de skulle spöa på mig då. This body ain't made for violence!

Jag är bara så less på alla unga idioter som bara förstör! Vad är det för fel med att skapa egentligen? Det ger ju minst lika mycket tillfredsställelse, om än att det inte är så effektivt att agera ut sina aggressioner genom, då duger bara det destruktiva. Jag får höra så ofta om alla jolon som vandaliserar skolan i Harads. VILKEN HJÄRNSKADA LIDER NI AV EGENTLIGEN ERA RÖVHATTAR??! Det är nånting med de där sex åren från 11 - 16 år (i genomsnitt). Där är risken att nånting händer som störst. Nånting som får en att efteråt fråga "Vad i helvete var det som gick fel?"

Denna grupp människor orsakar så mycket olycka i dagens samhälle att de borde utrotas var och en av de där jävla [censur.......................] Ursäkta om jag låter brutal och avskyvärd, men jag har arbetat upp mig så över de där FÖRBANNADE IDIOTERNA SOM ÄR SAMHÄLLETS JÄVLA SPIK I ARSLET!! AAAAARRRHH!!!!


Ja. Det, eh, var mina tankar idag...hej...

Shopping!

Nu har jag storhandlat! Det är ganska sällan jag gör sånt, för det svider så förskräckligt i plånboken, men ikväll följde jag med syrran m. fam. för att gå lite på stan, och väl på Åhlens fick jag en sådan oerhörd shopping-lust! Köpte kläder för 548:- (kanske inte så mycket egentligen, men för mig är det det) Några t-shirts (två för 100:-), en snygg långärmad tröja, och en halsduk.

Nu vill jag tjacka en hatt, för det är jag väldigt sugen på. Ska kolla på Örjans eller Vestmans i veckan. Jag har ju en ny stil nu! Typ. Då måste jag nästan ha en ny jacka till våren, men det fixar jag då.

Sen var vi på Coop Forum. Jag hade ganska lång lista, och Konsum Svea är så dyrt! Som tur var fick jag ju skjuts hem sen, så det var ingen fara. (Det regnade!) Det blev 400 spänn. Maria och Peter handlade själva lika mycket, och på vägen ut (jag körde vagnen) mötte jag Anna och Malin. "Tusan vad mycket du har handlat! Fast jag gissar den med grönsaker inte är din. Det nyttiga." Haha.

Nu ska jag förbereda för att se Grey's! Klart slut, varulvstjut.

Mitt sista hopp

Jag tvättade aldrig ur fiskskålen.

Jag kunde inte.

Efter att den hade stått en vecka erbjöd sig mamma att göra det. Så jag sa vad som skulle vara kvar kvällen innan jag for tillbaka till stan.

Jag ser ibland för mig själv hur Mercutio ligger där på botten, hur han som spretar med sin tidigare så vackra, böljande slöja. Han var så vacker. Prospero betydde inte lika mycket för mig, men att båda dog samtidigt känns förjävligt. Jag kommer inte att skaffa nya fiskar. Kanske att jag tar tillbaka skålen till lägenheten, som prudnad. Eventuellt att jag skaffar artificiella fiskar, typ glas.

Jag har ångest över att jag lät de ligga där i en hel vecka och börja förmultna. Men jag kunde inte. Det var som taget ur en sorglig film, som en vacker död kvinna med utspredd klänning. Han var mitt sista hopp.

Det gick bara inte.

*Suck*

Sorgedag idag.
De flesta som visste om det gick klädda i svart för att sörja skolstarten. Jag hade inga svarta byxor i stan så jag fick improvisera.
Tog bara ett par tunna mjukisbyxor och mina svarta täckbyxor ovanpå. Och jag var svart. "As black as the night can get". Svarta skor, svarta byxor, svart t-shirt, nästan helt svart munktröja, svart väst med kapuschong, svarta handskar, svart halsduk. Bara ögonen syntes, värsta ninjastuket... Det blev tyvärr ganska varmt utomhus, trots under tio minusgrader. *Suck*

Jag somnade i soffan i skolan under hålet. Sov gott och väl nästan en hel timme. Vid mitt uppvaknande satt Katja och Kajsa och fnittrade åt mig. Jag hade snarkat. Alltid nåt...*Suck*

Lyssnade på "The Becoming" rätt mycket igår och ville göra en musikvideo till. Robocop var det självklara valet. Jag menar, han sjunger t o m "Annie" på ett ställe. Trent måste ju ha tänkt på Robocop när han skrev den låten, annars är det läskigt. Efter att han tankat filmen och sett den stöter jag på första problemet; Vegas kan inte importera filen. CP-Vegas!! Jag hatar att det inte går att fixa det. Det gick ju på den andra datorn, varför inte på den här?? *Suck*

Och ingen Wii. "Vi ringer dig när vi får in den." Ni skulle ju ha fått in den senast två veckor efter jul! Nu är det över två veckor och fortfarande ingenting. *Suck*

Det suger som vanligt, med andra ord. *Suck*

SnöKon!

Så, då var man hemma igen efter en mycket trevlig helg i Umeå och äntligen på väg i säng. Man sov ju inte särskilt mycket där, och detsamma gäller maten. En stor hamburgare var prio ett halv tio när jag steg in genom dörren.
Sådana trivialiteter har man självklart inte tid med under rollspelskonvent, och SnöKon 2007 var inget annorlunda.

Bara det andra konvent jag besöker, och ändå hade det antal rollspelsäventyr jag totalt spelat sjudubblats efteråt. Jag har ju bara spelat ett pass förut, och nu helt plötsligt var sex äventyr avklarade. Värst var lördagen. Upp halv åtta, spela ca femton timmar totalt, i säng efter fem på morgonen.

Undrar hur många nördpoäng man samlat ihop? Och nu kanske man åker till GothKon i mars. Ska bli skoj. Att jag inte spelat rollspel förut! Om det blir riktigt bra, som t ex "Åtta personer och en boll" - mycket brutalt, blodigt och bombat. Skitkul alltså! - så är det som att läsa en ytterst bra bok. Det blir så levande så man blir chockad när man ser sig omkring och ser ett vanligt modernt grupprum, hittills i tron att det var ett fantasy-värdshusrum. Jag gillade verkligen Vizeretta, min kvinnliga magiker, maniskt pedantisk på gränsen till galen. Så levande! Inte vill jag klaga på Joana heller, min Bondbrud med sjuklig vapen-fetisch, "ju större desto bättre" - ett påstående jag följde till punkt och pricka. *stolt* ^^

Nu ska jag sova och vila ut lite inför skolstarten igen. Svarta kläder blir det då självklart imorgon, IB's sorgedag och allt ;)
Sen ringer jag om mitt Wii imorgon också, det borde ha kommit in nu. Gonatt!

Munträning?

Sådär, det var ännu en "träning" då vi inte gjorde ett piss. Vi satt bara och pratade, som vanligt. För ovanlighetens skull (typ) missade jag bussen, så jag fick följa med Charissa hem en halvtimma. Vi åt äkta engelsk fruktkaka och mjölk till. Den var riktigt god, jag blev faktiskt förvånad. Den var verkligen... fruktig, och då innehöll den ändå inte riktigt allt den ska innnehålla.

Som vanligt fick jag däremot stressa lite till bussen (trodde jag först iaf), så jag fick gå den där alldeles för långa sträckan i djupsnö med oknutna converse. Jag vet! Det var dumt att ta dem i det här vädret, men jag tänkte inte på att det hade snöat och jag var stressad till bussen som vanligt och ides inte ta fram vinterskorna i stressen.

Allt som allt var det trevligt, men jag tror vi behöver längre träningspass. Snart ska jag gå och handla proviant inför helgen. Det ska bli spännande i Umeå :)

År tvåtusensex

Hmm.. Det förra året var sannerligen det mest avvikande året hittills, så att säga. Fantastiska erfaranheter har kantat min väg, båda positiva och negativa.
Jag tror det mest minnesvärda var resan till Vadstena. Sagolikt.

Men för att sammanfatta hela året kort:
Under våren ökade min vänskap med gänget på IB, jag kom långsamt men säkert över kärleken till Michaela, och jag utvecklade mitt förakt för Fr. Avskyvärld & Co.
I övrigt började jag lyssna på System of a Down och blev snabbt fäst vid deras musik.

Revyn och Sofia
Revyn var annorlunda från tidigare år. Nu var Susanne inte med, utan Sofia regisserade. Sofia. Jag vet inte när jag först blev kär i henne. Jag tror det var nån gång efter att jag fick höra att hon är lesbisk. Dock var det innan jag fick veta att hon var tillsammans med Mia, det är säkert. Om man kan kalla det kär. Jag var ju helt utan hopp, men det var ändå trevligt att umgås med henne. Och nakenchocken var ju underbar.
Det var magiskt. När jag drog av mig prästkappan och vände mig om så stod hon där. Även om vi såg varandra djupt i ögonen tog jag in hela henne. Vi gick ut på scenen, nästan hand i hand, och tystnaden var total. Jag gick inte i en roll, och ändå var jag någon annan. Vi symboliserade den ultimata oskulden. Och det var så jag kände mig. Det hela gick på några sekunder, från det att jag vände mig till det att vi hade plockat upp stenen och tagit den backstage igen. Oförglömligt. Magiskt.
En av de lyckligaste stunderna i mitt liv skedde efter sista föreställningen på Saga. När jag hade fått BH:n kastad till mig och jag å vännerna stod och snackade, det värmde i mitt hjärta. Den kvällen, då kände jag mig älskad.

The Tempest
Dessutom producerade jag The Tempest - Director's Cut. Jag anser att jag har rätten att ta creds för den största delen av det projektet; jag skrev halva manuset själv (och redigerade den andra halvan allteftersom), jag spelade huvudrollen, jag gjorde DVD:n helt själv, och inte minst, jag regisserade den.
Att styra en hel uppsättning var helt nytt, och även om det var svårt (Henrik hjälpte mig mycket) var det roligt och lärorikt. Jag skulle gärna göra det igen (bara vi kommer igång med R&J nån gång!).
I och med detta projekt började mitt intresse för William Shakespeare.

Deppiga avslut
Så var det dags för den efterlängtade slutfesten med revygänget. Den blev en flopp för mig. På alla bilder jag är med på är jag nere, nästan ledsen. Jag vet inte riktigt vad som gick snett, men det började så smått, för att sen eskalera.

Skolan flöt på som vanligt, dock med ett deppigt slut. Några veckor innan avslutningen skulle vi ju dra ut till Rörbäck för att tälta en natt, men det satte regnet p för. Jag grät på bussen på vägen hem till Harads, eftersom jag aldrig fick träffa mina vänner utanför skolan. Jag överreagerade nog lite. Men nån gång runt den här tiden tror jag upptakten till Den Stora Depressionens utbrott började, kanske redan på revyfesten, kanske inte. Det får jag aldrig veta.

Jag var deprimerad när sommarlovet började eftersom jag visste att jag inte skulle få träffa mina vänner innan hösten. Ensamheten och avskildheten i Åminne var påträngande. Redan innan skolan var slut visste jag att om jag inte fick göra någonting produktivt, typ något med teater, under sommaren skulle jag bara sitta framför datorn och deppa så fort feriearbetet var över.
Den första helgen letade jag då på nätet efter nånting att göra. Jag hittade Unga Teaternätet, där jag snabbt var medlem. Jag ansökte till ett teater-sång-litteratur-läger med inriktning på Shakespeare. Gick och var orolig nästan en vecka innan jag fick brev om att jag var antagen. Sommaren var gjord!

Linne
Under det att feriearbetet pågick började jag grubbla över Linne igen. April året innan hade jag varit tillsammans med henne i tre dagar. Nu skulle vi jobba tillsammans i tre veckor, vi två och Jonas. Jag var en smula oroad. (Det var för många treor, bl a.) Ett tag i början trodde jag att det kunde bli som förr, men jag insåg att det inte kunde det. Det var bara att gå vidare. Dessutom skrämde hennes historier upp mig en aning, jag ville inte veta vad hon gjort med sin pojkvän i badkaret. Jag ville inte veta hur full hon var på examenskvällen. Jag ville inte veta att hennes pojkvän hade satt inte Hitlers tal på hennes mp3. Jag tänkte "vad hände med den gamla Linne som jag kände förr? Dog hon med Camilla?"
Jag kom på att så var ju inte fallet. Det här kom nog allteftersom under de ett och ett halvt år efter Camillas död fram till det att hon träffade sin nuvarande kille när hon började gymnasiet. Då förändrades hon totalt.

Äntligen var jobbet över. Även om det var trevligt att umgås lite med Jonas igen så orkade jag inte längre. Jag har aldrig varit en arbetsmänniska.
Nu hägrade Vadstena i fjärran. Alla resor var bokade. Jag var redo.
Efter en extremt uttröttande resa på över tjugo timmar var jag så framme och det var fantastiskt där.

Vadstena och Alexandra
Jag lärde mig en massa där. Både fakta om Shakespeare och rent praktiska saker som circlar runt teater, musik och litteratur. Men det var mer än så. Jag kände på vägen hem att jag hade växt som person. Jag var ett steg närmare vuxendomen i sinnet på ett sätt. Som brorsan sa när vi satt och snacka då jag väntade på mitt tåg från Stockholm, han sa att jag hade en ny glimt i ögonen. En gnista. Det riktigt lyste om mig. Jag kände verkligen hur hela världen låg inför mina fötter. Mitt liv hade just börjat och jag skulle just kliva ut ur dörren och börja gå på stigen. Synd bara att jag snavade på dörrkarmen, men det tar vi senare.

En oerhört stor det av upplevelsen i Vadsten cirklade runt Alexandra. Få personer har lämnat ett sådant kraftigt intryck på mig. Hon var verkligen något speciellt. Jag blev nästan ögonblickskär. Det var inte första gången jag såg henne, då tänkte jag bara att hon var söt. Men när jag senare hade pratat med henne, då tog det fart. Jag kom dit på tisdag kväll, såg henne först på onsdag morgon, och skrev en dikt till henne på torsdagen.

Hon gjorde så mycket för mig. Hon fick mig att börja skriva poesi. Hon minskade min spindelskräck ganska ordentligt. Nog för att ett par andra hjälpte till där, men jag har henne att tacka mest. Hon fick mig att nöja mig med vad jag har. Hon lärde mig mycket.

När sista dagen kom var jag inte deprimerad eller ledsen över att aldrig få se de här människorna jag hade bott med i en vecka igen, vilket jag alltid annars brukade vara. Resan till Stockholm var mycket trevlig. Alexandra hade verkligen varit en superfångst, men vi var tydligen inte menade för varandra, så jag accepterade det. Kvällen där, då jag knackade på på hennes dörr när han var ensam på rummet. Fy fan vad nervös jag var innan. Det var en speciell sorts nervositet. Jag var inte lika nervös som jag annars är, men det var ändå värre på ett sätt. Här fanns inget manus, ingen som kunde visa hur jag skulle göra om det om jag gjorde fel. Det här var riktiga livet, och livet handlar helt och hållet om improvisation.

Hennes ögon. Det är det jag minns mest. Hur de förändrades under det att hon började förstå vad det var jag ville ha sagt med dikten. Från glädje och nyfikenhet, till överraskning på gränsen till chock, till överraskad glädje. Hon blev verkligen rörd. Sen stod vi bara där. Hon var mållös och visste inte vad hon skulle säga. Jag stod som ett mähä och bytte från den ena foten till den andra varje minut. Till slut skildes vi åt då jag hörde steg i trappan. Sen sov jag gott under natten. En fantastisk upplevelse.

Meningen med livet
När jag så äntligen kom hem var jag till freds. Jag var lycklig. Detta höll i ungefär en och en halv månad. Sen tappade jag meningen med livet. Jag tror att om man har total lycka, utan bekymmer eller liknande, bleknar ens mål i livet. Man måste ha problem och konflikter att ta i tu med för att vilja fortsätta söka sina mål. Ingen vill ha det för lätt. Det är en svår balansgång mellan för lätt och för svårt, men det är möjligt (från och till).

Jag klarade mig dock lindrigt, och var snart tillbaka som mitt vanliga jag. Varken helt lycklig eller deprimerad, utan precis som jag nästan alltid varit. Det höll i en månad. Sen kom Den Stora Depressionen. Det stora vemodet rullade in...
Skolan fram till denna punkt var ju schysst. Tyvärr var jag dålig på labrapporter redan innan. Jag hade ju även ju-jutsu träningen innan jag inte längre orkade med den. Huruvida jag alls är gjord för fysisk träning kan diskuteras, men jag ska strunta i allt sådant åtminstone fram till det att min mentala hälsa är acceptabel igen. Men alla mina promenader som jag började med då höstmörkret la sig borde väl räknas som någon sorts träning. Jag har gått och gått och gått runt i Bodens tätort i åtskilliga timmar varje vecka. Det kändes riktigt bra.

Rikard III och resten av året
En av de verkliga ljuspunkterna under hösten var ändå Riksteaterns uppsättning av Rikard III på Saga i Boden. Ord kan inte beskriva hur underbar den där kvällen var. Det var efter det som jag började lyssna på Nine Inch Nails, numera ett av mina absoluta favoritband. Fantastiskt.

Sen var det ju äventyret med Nintendo Wii. Jag var så bergsäker att jag skulle få den på releasen att jag for till Luleå med Jenny för att hämta ut den. Men jag var för långt bak i bokningskön. Det skulle dröja till 1-2 veckor efter jul innan jag skulle få min. Skit. Då tog brorsan med sig sin. Magnifikt. På Julafton fick jag så äntligen spela Zelda: Twilight Princess. Fabulöst. Tack brorsan, du äger.

Mitt år
Så nu är år 2006 över och 2007 är här. 7 är mitt lyckotal. Det här är mitt år. Det är nu allting kommer att ordna sig. För 2007 är här. Mitt år är här.

Träning

Nu är det ca fem timmar tills min buss går. Sen bär det av ut till Torpgärdan för att återuppta teaterträningen av Charissas namnlösa pjäs. Det ska bli kul att träffa henne igen, även om det förmodligen bara blir en timme. Vi ses väl sen på måndag så det sprollar.

Hur mycket vi nu kommer att träna vet jag inte, men kul kommer det garanterat att bli. Det blir aldrig tråkigt med Charissa.

Blogg nr 2!

Så! Då har jag nu min andra blogg. Jag har delat upp det i två för att skilja på vissa saker.

Den andra (http://darknessoverwhelming.blogspot.com) ska vara min fantasiverkstad. Typ. Där skriver jag nördiga saker, mörka dikter, eller liknande. Den är på engelska, för att det passar bättre till nördiga saker.

Den här bloggen ska handla om mig som person och min vardag, och den ska vara på svenska.

Fantasi - Verklighet.

Kolla in den som känns mest lockande. Eller ännu bättre, båda!

(Ps. ab imo pectore är latin för "från djupet av mitt hjärta". Coolt va?)