I och med att jag lånat syrrans videokamera har jag blivit enormt filmpepp. Jag har kollat igenom mina gamla videoklipp från 3 år tillbaka, och nu har jag dessutom sett "We're a tragic duo you and I", vilket gjorde mig mer teaterpepp dessutom. Och så har jag hittat en utbildning jag skulle vilja gå; Göteborgs filmhögskola. Fast det blir svårt att söka till det redan nästa vår, då man måste skicka in en film man själv regisserat som antagningsprov. Kanske sen?
Hur som helst, för alla som har 10 minuter till övers ger jag nu Luvemannen del 1 - En man av rädsla. Det är kul att se alla missar man gjorde då, särskilt med ljudvolymen på flera låtar i efterredigeringen, men lite stolt är man ändå. Några guldkorn finns det allt. ;) Enjoy!
Ps. Lindyhop var skitkul! Ska bli intressant när man lär sig allt ordentligt.
Jag försökte lämna blod idag. Men jag fick inte. Och nu blodade jag ner tangenterna. De hann sticka mig i fingret innan de upptäckte att jag inte får lämna blod förrän de andra februari. Jag har ju lämnat plasma de senaste tre gångerna, så jag tänkte inte på tidsgränsen. Och nu vet jag hur svårt det är att skriva som vanligt utan långfingret. Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag hade ovanligt bra blodvärde, 165 när jag brukar ligga på 150, vilket gjorde mig glad och full av kämpaglöd. The physics tomorrow will be a breeze.
In other news, min bild av Nemi har totalt rasat sönder och samman. I'm so confused. Jag lånade några serieböcker på bibblan förra veckan, däribland den första Nemiboken. Allt väl så länge, det var kul att se hur serien började och utvecklades de första åren till hur den är idag. MEN. På baksidan är en seriestripp, som det brukar vara på serieböcker, och den föreställer Nemi som bryter arm med en stark kille. När hon håller på att förlora drar hon ner ena hörnet av toppen och visar bröstet, vilket den andra kille går igång på och Nemi vinner direkt. När hon går därifrån räknar hon pengarna hon vann och tänker "Det svagare könet - my ass".
Ja den var ju kul, men helt plötsligt står jag inför faktumet att Nemi är sexuell. Det har hon aldrig varit förut för mig! Hon har alltid varit en tuff tjej som varje gång kommer med svar på tal. Hon har sina laster, och många fel, men hennes åsikter och up-the-nose-attitude gör henne underbar. Dock har hon aldrig varit sexuell på något vis, bara intellektuell. Visst, med jämna mellanrum pratar hon om sex, och rätt ofta ligger hon bredvid en kille i sängen. Men de ligger ju bara bredvid varandra under täcket. De bara myser. De har inte gjort något innan! Then, out of the blue, a nipslip! OMG, Nemi har bröstvårtor! Helt plötsligt har hon blivit en sexuell varelse, istället för en flabbergastande, söt gotare. I'm so confused.
Nu pratar vi om något gladare. Något gott för alla Avatarfans. Jag har lyssnat på 30 Seconds to Mars senaste skiva, This Is War. Den är totalt annorlunda från de tidigare skivorna, men den är varken bättre eller sämre, bara bra på ett annat sätt. För att komma till saken; en av låtarna får mig bara att tänka på Avatar. Den heter Vox Populi. (Det betyder folkets röst för er som är latinanalfabeter...) Den börjar lite smygande med lätta toner, tills trummorna kommer in. Tribaltrummor. Så kommer kören. Dussintals röster som sjunger ut:
This is a call to arms
Gather soldiers
Time to go to war.
This is a battle song
Brothers, sisters
Time to go to war!
Så börjar den. Epic.
Jag vill också tipsa om introlåten till samma skiva, Escape. Den vill jag inte ens försöka beskriva hur mäktig och episk och fantastisk den är, så lyssna på den här istället. Ha hög volym, och gärna hörlurar, för att fånga in allt det mäktiga. Lyssna på Vox Populi också. Do it.
Idag gjorde jag en god gärning. Jag och Malin var på väg hem från Harads, när jag fick se en bil i vägkanten, mellan Bovallen och Svartlå. Jag körde in bakom bilen, och såg att varningsblinkersen var på. Spåren tydde på att den fått sladd och varit halvt ner i diket. Förståeligt med det väglaget. Hur som helst så behövdes jag inte, för den unga kvinnan som öppnade dörren hade redan ringt efter sin pappa, så det skulle ordna sig, men hon tackade glatt för att jag stannade och kollade läget.
Det gav en mysig känsla i magen. Man borde göra sånt oftare egentligen, och inte vara så himla rädd för att man ska se fånig ut eller få en utskällning. Det gör gott för själen bara att försöka hjälpa någon annan, även om man inte behövs.
Hur som helst, nu ska jag fortsätta greja med revyns hemsida. Du har väl kollat in den? haradsrevyn.se är adressen. Jag har äntligen lärt mig CSS ordentligt och håller på att snygga till och förenkla koden. Nu ska jag lära mig XHTML också! ^^
Men först! Vi fick våra sista julklappar idag, från syrran och svågern. Jag fick en orgasmatron och en c-vitaminbehandling. Fett najs!
När jag dör vill jag ha min begravning på ett visst sätt. Så, nu har jag sagt det. Jag vet att många tycker det är puckat att vilja planera vad som ska hända efter ens egen död, men jag vill göra just det. Min teori är att the showman in me wants to go out with a bang. Jag strävar alltid efter att beröra andra människor och "visa vackra saker" som jag sa till min jobbcoach.
På min begravning ska man spela upp Enjoy The Silence med Depeche Mode.
Jag gillar att lyssna på den låten, och det är inte för att jag är morbid (trots att jag faktiskt är det). När jag lyssnar på den låten blir jag glad och känslosam. Jag tänker "om jag skulle dö nu, i denna stund, då dör jag lycklig och nöjd". Jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills, och även om det är synd på alla drömmar om framtiden, och tragiskt för alla omkring mig, så är det naturligt, oundvikligt, och jag accepterar det.
Kort sagt, Enjoy The Silence gör mig lugn, tillfreds med mig själv och nöjd över mitt liv. Döden är ingenting jag strävar efter, men något jag kan aceptera om nödvändigt i denna sinnesstämning. Det är inte cyniskt eller tragiskt att ha förberett sin begravning om man vill göra det, det är realistiskt. För let's face it, man vet aldrig när man ska dö, men man ska ändå planera för en rik och långvarig framtid. It's all about hope.
Over and out. Snart i dagarna kommer Malins dikt till mig upp här. Nu är det dags för balrogs, med eller utan vingar.
Jul och Nyår var bra. Orkar egentligen inte skriva så mycket, men suffice to say att jag har haft underbara veckor.
Har letat boende i Stockholm. Fick idén att plugga sista komvuxterminen där, i höst. Har ju kompisar som kanske ska dit, vore mysigt med gruppboende. Få känna på något annorlunda. Det sugiga är att studentboende är endast till för studerande på högskola el dyl. Det finns ungdomsbostäder, men det kostar att vara med i kön. Ska stämma in med brorsan om vad han tror. Har ju även en praktikplats på ett tryckeri som väntar på mig när jag kan ta mig dit.
Nästa anhalt: Blocket. Men vad hittar man då? Jo, i huvudsak "rum uthyres". Även om man söker på tvåor och treor så dyker det upp just sådana lägenheter, men där den inneboende bara hyr ut ett rum. Falsk marknadsföring är vad det är. Vad som är ännu mer irriterande är att i majoriteten av dessa annonser så söker ägaren en tjej som inneboende. Könsdiskriminering!
Hur som helst så är det ingen idé att kolla på Blocket nu, för varenda en som jag kollat på hade tillträde genast eller möjligtvis i februari. Kan åka dit tidigast i juli, så det är ju för tidigt. Men ska man då ställa sig i bostadskön och betala 250 spänn? Eller chansa på att en bra lägenhet finns att hyra? Nä, det bästa vore om man var 3 eller 4 pers, för månadshyrorna ökar med mindre steg ju fler rum det är. En 2:a är mycket mer dyrare än en 1:a, än vad en 4:a är dyrare än en 3:a, relativt sett. Men det är ju bara spekulationer. Mina spekulationer är oftast felaktiga i slutändan, men man kan väl drömma? A man can dream...
Läs gärna min andra blogg, Studio Wiklund, där jag publicerar texter, bilder och filmer som jag själv skapat eller bidragit till att skapa. Nya uppdateringar varje lördag!
Jag heter Martin. Jag gillar många saker, särskilt att skapa, men då heter jag Studio Wiklund. Här är jag bara Martin; en vanlig nörd i blogosfären, och det jag skriver kommer från djupet av mitt hjärta. Och mitt hjärta säger IMMA FIRIN MAH LAZER, BLARGHH!
.JPG)
