13 maj 2011

Den sista förseningen

Blogger låg nere tidigare idag och jag har inte kunnat uppdatera, men det är fler dåliga nyheter. Jag måste tyvärr flytta på dagens inlägg till söndag, mest av tekniska skäl. Jag skrev det mesta av texten på tåget upp till Boden, men jag kan inte fixa allt jag vill ha med i nuläget. På söndag däremot kan jag kolla upp en del detaljer så allt stämmer, och även lägga till några bilder. :)

Trevlig helg!

(Har njutit av Cape East i Haparanda och dess ljuvliga spa i några timmar. Nu är man mör.)

12 maj 2011

I am Dave! Yognaut and I have the balls!

Jag kommer tänja lite på reglerna till denna sista Factoid Thursday. Det kommer mer likna Godsaker. Jag får helt enkelt kalla det Godsaker kanske. (Hade ingen som helst idé vad jag skulle skriva annars.)

Jag vill härmed presentera The Yogscast. Två unga brittiska män, Simon och Lewis, började för några år sedan att lägga upp videor på youtube där de på komiska sätt visade hur man spöade bossar i WoW. Sedan bredde de ut sina vingar och prövade andra spel, alltid med samma underbart humoristiska kommentarer till sina videor. De består idag av många fler personer, främst Lewis flickvän Hannah, men även en del vänner i administrativa roller. Idag är Yogscast mest kända för sin serie videor som utspelar sig helt i Minecraft. Om man söker efter "minecraft" på youtube är de det första resultatet.

2009 startade Yogscast en podcast, kallad YoGPoD, en show där de tar upp allt som inte ryms bland spelklippen på youtube. Det är ett saligt virrvarr av Jaffa Cakes, bisarra historier, D&D, Drottningen, Warwick Davis, svordomar och sinnessjuka lyssnarbrev. Och det är ärligt talat det roligaste jag någonsin hört.

Så för Guds skull, missa inte denna fantastiska komikerduo. Om dataspel inte är din grej, lyssna på en podcast. Starta iTunes nu!
http://www.youtube.com/bluexephos

Ps. I senaste YoGPoDen fanns Christian Nairn som gäst, skådespelare i HBOs Game of Thrones, en fantasyserie som jag varmt rekommenderar.


Vi ses bortom gryningen.

11 maj 2011

How far have I come?

Due to a rift in the slipstream, inducing anomalies in the quantum timeline, a temporal displacement has occurred on this blog, shifting posts forward in time by 504 hours. We apologise for any inconvinience this may have caused.

I läsande stund var det tre veckor sen som jag skulle ha min sista vecka här, (så det har stått "sista veckan!" i tre veckor nu i rubriken...) men pga ovan nämnda temporala förskjutning med 504 timmar så kommer det här inlägget inte dyka upp förrän den 11 maj. Det är svåra saker det här med störningar i tid-rumkontinuiteten. Men tänk inte för mycket på det. Jag har anlitat samma apor som sköter servicen på Youtubes servrar att se till att något liknande inte händer igen. Now back to the show.

*******

Jag funderade länge och vilken som skulle bli min sista ESVAM. Vilken sista sång är värd att minnas? Igår kväll när jag var ute på stan och geocachade (ja, det är en mindre känd hobby jag har) slog det mig. Eller det slog mina trumhinnor, eftersom jag började lyssna på låten. Låt mig presentera Matchbox Twenty, med deras snudd på nihilistiska How Far We've Come. En text som är vidöppen för tolkning. Kan du tolka den på samma sätt som jag först gjorde?

Ett tips; läs texten här under istället för den i videon, jag tror att den är mer korrekt. :)




Hello
Hello
Hello

I'm waking up at the start of the end of the world,
But it's feeling just like every other morning before,
Now I wonder what my life is gonna mean if it's gone,
The cars are moving like a half a mile an hour
And I started staring at the passengers who're waving goodbye
Can you tell me what was ever really special about me all this time?

I believe the world is burning to the ground
Oh well I guess we're gonna find out
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Well I believe it all is coming to an end
Oh well, I guess, we're gonna pretend,
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come

I think it turned ten o'clock but I don't really know
And I can't remember caring for an hour or so
Started crying and I couldn't stop myself
I started running but there's no where to run to
I sat down on the street took a look at myself
Said where you going man you know the world is headed for hell
Say your goodbyes if you've got someone you can say goodbye to

I believe the world is burning to the ground
Oh well I guess we're gonna find out
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Well I, believe, it all, is coming to an end
Oh well, I guess, we're gonna pretend,
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come

It's gone, gone, baby, it's all gone
There is no one on the corner and there's no one at home
It was cool cool, it was just all cool
Now it's over for me and it's over for you
Well it's gone, gone, baby, it's all gone
There is no one on the corner and there's no one at home
Well it was cool cool, it was just all cool
Now it's over for me and it's over for you

I believe the world is burning to the ground
Oh well I guess we're gonna find out
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Well I, believe, it all, is coming to an end
Oh well, I guess, we're gonna pretend,
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come

*******

Sen vill jag länka till den här videon också, (som tyvärr inte gick att embedda) eftersom den har ett fantastiskt kraftfullt bildspel satt till samma låt. Jag blev klart berörd av valet av bilder, och låten fick ytterligare en mening för mig.

Vi ses bortom gryningen.

19 april 2011

SONGS TO WEAR PANTS TO!

Snubben i dagens spotlight heter Andrew. I 7 år har han gjort låtar att bära byxor till. Han är kanadensare, och han är awesome. Kort sagt skriver han låtar baserat på önskemål, och försörjer sig på att sälja specialskrivna musikstycken till privatpersoner och företag. Men viktigast av allt har han underbara videor på Youtube; varav mina två favoriter står att beskåda här under.

ZOMBIE NINJAS


PINK FLUFFY UNICORNS DANCING ON RAINBOWS


Om du gillar hans musik kan du också kolla in hans andra kanal, med mer seriösa saker, som covers och liknande.

Vi ses bortom gryningen!

18 april 2011

The song of storms

Det här blir sista veckan nu, på ett tag åtminstone. De senaste veckorna har varit tämligen sporadiska, och jag har insett att jag har inte energi eller vilja att hålla igång den här bloggen på egen hand. Jag vet att med envishet och konsekvent uppdaterande kommer läsare, men jag orkar inte hålla på till dess, i alla fall inte i nuläget. Så jag bjuder på en sista sprakande vecka innan ab imo pectore går i dvala. Men frukta icket, Stuwik kommer fortsätta, länge. (Läs min senaste novell här!) Och som final på fredag blir det massiv resedagbok över Makedonien. ÄNTLIGEN.

Men måndag idag. VECKANS ÖRGASM. Det blir en till Zeldaremix, från Soundcloud. Det är en låt jag verkligen vill dela med mig av. Jag har svårt att sluta lyssna på den. Den består helt av musik och ljud från Ocarina of Time, med en hel del electro smörat omkring. Oh yeah, it's dubstep alright. Ett måste för alla nostalgiska fans av Zelda: OOT! Den underbara skaparen heter Joeyverbeke, och låten heter:

The Legend Of Zelda: Ocarina Of The Measurable Period During Which An Action, Process Or Condition Exists Or Continues. Fyndigt, och fett tungt.

Vi ses bortom gryningen.

7 april 2011

See what I did there?

Makedonien är Europas fattigaste land.

*******

Var det en fattig Factoid Thursday? Ja, då vet du hur det är i Makedonien.

5 april 2011

Trollmästaren

David Thorne. Hört talas om honom? Satiriker, internetkomiker, troll. En australiensare med en underbar hobby; att hålla igång e-postkonversationer och driva med människor långt bortom någon sorts gräns. Han är fantastiskt rolig. Hans hemsida, 27b/6, har ett arkiv med alla de bästa mailutväxlingar han hållit med diverse människor genom åren. Och som han själv säger är det aldrig han som startar konversationerna, han bara svarar. Dessutom har han en förmåga att spela otroligt korkad samtidigt som han subtilt förolämpar motparten å det grövsta. Det är oftast klockrent, alltid briljant.

Så gå in på hans hemsida, välj en historia i menyn, och läs. Det är liksom förlösande.

4 april 2011

Hemma i moderlandet

Wow, vilken vecka. Jag har fortfarande inte riktigt smält alla intryck och upplevelser. Det är svårt att fatta att jag befunnit mig så långt borta, i ett land så annorlunda från mitt eget. Men jag kommer inte skriva om träningskursen nu, det blir nog på fredag. Man måste hålla sig till reglerna! Idag är det ju Veckans Örgasm. Oh yeah. Och eftersom jag känner mig ganska pumpad så blir det en pumpad låt.

Jag upptäckte Soundcloud för några veckor sen. Sedan upptäckte jag Soundclouds dubstepremixer. I give you; The Legend of Zelda - Original Mix av Zedd.

http://soundcloud.com/zedd/zedd-legend-of-zelda-original

Electro house ftw!
Mer om Makedonien framöver.

29 mars 2011

Uppdatering från Balkan

Om en kvart slutar lunchrasten och nästa workshop börjar, så jag tänkte ta mig tid och uppdatera. Makedonien är intressant, med många vackra vyer, men många sociala svårigheter. Ett av Europas fattigaste länder. Vi är nästan 30 ungdomar från hela Europa, dock främst sydöstra. Alla är riktigt trevliga, vänliga och intressanta människor. Oerhört lärorikt! Mer detaljerat kommer nästa vecka. Men jag lever och mår bra.

24 mars 2011

Down with the sickness

Visste du att...
  • det är väldigt svårt att upprätthålla en blogg när man först har resfeber, och sen riktig feber?
  • det kommer göra väldigt ont att flyga i fyra timmar med täpp näsa?
  • en näskanna är till liten nytta när man inte hittar saltmåttet?
  • man skiter fullständigt i feber, hosta och snuva när man ska åka på kurs i Makedonien i en vecka?
Nu vet du.

*******

Ps. Jag hade tänkt förbereda inlägg för hela nästa vecka, men så blev jag sjuk. Har jag tid, lust och möjlighet kommer jag dokumentera veckan dag för dag. Annars blir det inget. Nada. Noll. Zero. Null.

Men jag hoppas det blir av. :) Veckan efter blir det mer awesome inlägg. Stay tuned.

18 mars 2011

Notch Allmighty

Nu är det dags. Idag kommer jag prata (skriva menar jag såklart) om Minecraft. Detta spel som på rekordtid vuxit till ett internetfenomen helt utan reklam, och förhäxat var och varannan som kommit i kontakt med det. Jag provade det efter att ha sett flertalet videor på Youtube med andra som spelar det. Inom två veckor köpte jag spelet och spelade legitimt. Jag lät en kompis låna mitt konto för att prova det, inom kort hade hon köpt det själv. Jag lät ytterligare en kompis prova mitt konto, och så köpte även han det. You see?

Det är inte precis dyrt, det är trots allt ett indiespel. Just nu, i betafasen, kostar det ca 130 SEK; 25% rabatt på det planerade fullpriset. Idag finns det 5,5 miljoner registrerade användare på deras hemsida, varav 1,6 miljoner har köpt spelet. Det är ett spel som inte ens är färdigt, som startade med noll i budget, och som aldrig lagt ut ett öre i marknadsföring. Och inte nog med det; det är svenskt. Först en kort historia.

I maj 2009 visade Markus Persson, även kallad Notch, upp ett hemkodat spel han kallade Minecraft, inspirerat av några liknande föregångare. Det gick ut på att bygga saker i en tredimensionell värld, helt uppbyggd av kubikmeterstora block. Sommaren 2010 hade Notch vidareutvecklat spelet och släppte då alphaversionen av det nya survivalläget, och satte ett pris på det. Det har alltså gått 9 månader från officiellt släpp till 1,6 miljoner köp. Wow. I december gick spelet över i betafas, och Notch har också bildat ett företag, Mojang, som jobbar med att utveckla Minecraft. Men vad går det ut på?

*******

Det är det som är grejen med Minecraft. Det är så himla svårt att beskriva. Det måste upplevas, antingen genom Youtube eller förstahandserfarenhet. Dessutom finns ingen tutorial som beskriver hur man ska gå till väga, så man måste avända sig av wikin eller Youtube för att fatta vad man ska göra. Men det börjar enkelt. Du vaknar upp ensam och ser solen gå upp i öster. Solen är fyrkantig, allt är fyrkantigt. Du kanske ser några kubistiska  får, eller kor, eller grisar hoppa omkring. Du går fram till ett träd, och slår på stammen tills en bit ploppar loss, som du plockar upp. Träet "craftar" du till plankor, som du craftar till en arbetsbänk. På arbetsbänken craftar du en hacka (korphacka är nog den korrekta svenska termen) av trä som du hackar sten med. Av stenen gör du en stenhacka, stenspade, stenyxa osv. Du gräver jord och sand och hugger ner träd. Då börjar det bli mörkt.

Dagen i Minecraft är 10 minuter lång, innan skymningen kommer. Det blir snabbt mörkt ute. Väldigt snabbt. Det lilla ljus du har kvar är månen. Och medan du frenetiskt använder allt du kan av jord, trä och sten för att slänga ihop ett skydd för natten, börjar du höra konstiga ljud, och fotsteg som närmar sig. Hela natten sitter du i ditt skitiga skjul och hör skelett, zombier och spindlar skrapa mot väggarna. Slutligen blir det dag, och zombierna och skeletten brinner upp. Spindlarna blir passiva. Du vågar dig ut. Nöjd med att ha överlevt din första natt vänder du dig om för att fortsätta samla resurser... och kommer öga mot öga med en grönspräcklig kaktusliknande varelse med plågat uttryck. Den fräser till och en sekund senare finns det bara kvar en vägg av ditt skjul och både du och creepern är bortsprängda. Du vaknar upp igen på samma plats som förra dagen.

*******

Så ser en typisk första natt ut i Minecraft. Sen hittar du kol, och gör facklor. Du bygger en ugn, och smälter sand till glas, tillagar fläsk från grisarna, och smälter den järnmalm du hittar begravt i stenen, och gör ännu bättre verktyg. Det handlar om expansion, om kreativitet, och om att överleva. Visst, du kan bygga en fantastisk skapelse på din bakgård, men när som helst kan en creeper spränga upp det, om man inte vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder. Du hittar guld. Du gör kompasser och klockor. Du hittar diamant, gör diamantverktyg. Du gör hinkar för att transportera vatten och lava. Du hittar redstone, en magisk mineral vars pulver leder ström och tillåter dig bygga elektroniska maskiner såväl som mekaniska, såsom en fullt fungerande järnvägsstation. Slutligen hittar du obsidian, som bara en diamanthacka kan rå på. Av obsidian bygger du en portal som aktiveras med ditt tändstål. På andra sida finns the nether, en parallell värld där allt är röd sten och lava, och gigantiska ghasts flyger omkring och skjuter eldbollar på dig. Den kallas ofta för helvetet.

Vare sig du gillar att utforska, gräva, slåss, dekorera, bygga eller förstöra, så är Minecraft för dig. Berggrunden är fylld med grottsystem, där monster bor. Världen ovan har vackra formationer att hitta och bygga nya baser på. Det finns inga gränser! Världen genereras allteftersom den utforskas, och har en teoretisk maxstorlek på åtta gånger jordens yta. Det finns heller ingen ångrafunktion. Oj, du felkonstruerade eldplatsen i din gigantiska träkoja, och elden sprider sig till golvplankorna. För varje block du släcker har tre nya fattat eld. Hejdå träkojan! Börja om på nytt.

För en suveränt bra och underbart komisk Minecraftserie på Youtube rekommenderar jag Yogscast, bestående av britterna Simon och Lewis. Vare sig du aldrig sett Minecraft, eller spelar det dagligen, se Yogscast spela.Trevlig helg!
http://www.youtube.com/show?p=M-_uPjfjVzc&s=1

17 mars 2011

StumbleUpon is my muse

Visste du att en beard-second (vet inte om skäggsekund blivit officiell svensk översättning än) är den längd ett skäggstrå växer på en sekund? Längden är lika med 100 ångström, eller 10 nanometer. En av många saker som wheezy waiter lärt mig. Det betyder att på ett dygn växer ett skägg ut ca 0,864 mm (om mina matkomade beräkningar inte är helt åt skogen).

Nu används då inte beard-second som en genuin enhet, utan snarare som en parodi på begreppet ljusår, men korrekt är det tydligen! Fast det stämmer inte in på alla människor. Jag kan tala av egen erfarenhet att skäggväxt förändras under tonåren. Fast nu antar jag att jag uppnått maxfarten som är en beard-second. Jag kan också säga att 0,864 mm känns lite, därav min tvekan till om alla decimaler hamnat rätt.

*******

Måste också bara ta upp den amerikanska arméns nya leksak; XM-25 granatkastare, något jag läst om tidigare och nu hittat igen på nätet. De har tydligen testat de enda fem exemplaren som finns av vapnet i Afghanistan, och nu vill de ha fler. Det är alltså en granatkastare som kan detonera en avfyrad granat på ett bestämt avstånd. Fienden gömmer sig bakom en chest-high wall, vad göra? Ta fram XM-25:an, ställ in avståndet till skyddet, lägg på en meter, skjut förbi hindret, BAM, problem solved. De unga stridspittarna kallar den för "the Punisher". Yeah...

Väldigt futuristiskt, och lite skrämmande. Nu har fotsoldaterna också intelligent krigsföring att tillgå. Det intressanta är dock hur de ska få råd med så många som de vill ha. En granatkastare går på $25 000, och varje skott kostar $1 000. Tusen dollar. Shit asså. Inte slösa på skott där inte. =P

*******

Lite kort och hafsigt, och sent dessutom. (Ja jag vet, jag glömde ESVAM igår, so sue me.) Men det är mycket att tänka på, ska åka till Makedonien på kurs en vecka nästa fredag. Just like that. De ringde och godkände mig i förrgår, bokade resa igår. Det går fort när det går bra.

15 mars 2011

Masters of VFX 2 - Freddiew

Freddie Wong. Han är häftig. Riktigt häftig. Han är grymt bra på tre saker:
  1. Guitar Hero
  2. Snurra 10 varv med ett basebollträ och träffa 10 bollar på raken.
  3. Digitala specialeffekter
Det blir alltså en fortsättning från förra tisdagen! Jag bestämde mig för att göra en miniserie några tisdagar, med titeln Masters of VFX. Förra veckan visade jag Corridor Digital, två mycket begåvade killar som jobbar med digitala specialeffekter. Nu tänkte jag fortsätta och presentera ytterligare en grupp begåvade killar. De tar sitt namn från frontfiguren och maskoten Freddie Wong. På ett år har de fått en miljon subscribers på Youtube (det var nyligt en video om det).

Precis som Corridor Digital gör Freddiew en massa coola videor med snygga effekter (oftast med vapen som tema), och även tutorials till hur man gör många av effekterna de använder sig av. Men Freddiew har till och med en andra användare, specifikt för tutorials och bakom kulisserna, nämligen Freddiew2.

Jag rekommenderar Freddiew för nördar såväl som actionfetischister. De är awesome.

14 mars 2011

Canadian Skynet

Corey Vidal! Han är en trevlig filur. Kanadensare, och väldigt gammal Youtubare. (På sättet att han funnits på Youtube väldigt länge, han är inte särskilt gammal.)

Han började med koreografivideor (Därav hans gamla hemsida och mail; Coreyograph, haha) och visade bland annat hur man dansade som Michael Jackson. Sen kom hans genombrott när han tillsammans med Moosebutter gjorde en hyllning till kompositören John Williams. (Kolla in den, den är riktigt bra.) Och på den vägen gick det.

Men nu är det inte tisdag, det är måndag. Bort med Godsakerna och fram med Veckans Örgasm! Som tur är har herr Vidal nyligt gjort en dubstepremixcover (hehe, roligt ord) av en låt som Flight of the Conchords ursprungligen gjorde (ett band som jag varmt rekommenderar). Den är tung. Och förskräckligt rolig

Jag ger er Andrew från Songstowearpantsto och Corey Vidal med THE HUMANS ARE DEAD! (Publikens jubel)




Vad jag vill påpeka är att jag har ett finger med i den här videon. Det är jag som gjort den svenska översättningen av texten. =D Häftigt va? Så hovra över CC och välj Swedish by Martin Wiklund. Jag är ganska stolt.


BINARY SOLO!

11 mars 2011

Bortom gryningen

Det är svårt det här med drömmar. Nä, jag ska inte tjata mer om vad jag vill göra och varför jag inte kan göra det. Blä. Nä, mer allmänt om drömmar.

Till exempel; jag drömmer om att jobba som skådespelare. Kul va? Ja, det känns bra att ha en dröm. En dröm som inte är naiv och fullkomligt orealistisk. Visst, jag ska ha tur och skulle behöva kämpa mycket för att uppnå min dröm, men uppnåelig är den definitivt. Det är en bra dröm. En lagom dröm. Jag siktar högt, men nöjer mig med mellan. Får jag bara syssla med mycket teater och film på min fritid är jag nöjd med livet, men bäst vore ju att få betalt för att göra det jag älskar. Inte för pengarnas skull. Pengar behöver man för att överleva, men om de pengarna kan fås genom att göra det man älskar, då kan man göra just det på heltid. Så ser en dröm ut för mig. Att kunna göra sin favoritsyssla på heltid. Men alla har olika drömmar.

Och visst, det är häftigt och beundransvärt att rusa iväg och satsa på en livsdröm, men är det smart? Det är en enorm chansning, och inte helt säkert att man lyckas. Och vad gör man om man gått all in på sin dröm och "förlorar"? Livet är så tidsbundet. Jag får ångest när jag tänker på "måste" kontra "vill". Måste är ett fult ord, ett ord som hindrar kreativiteten, men ack ett så nödvändigt ord.

Jag är inne på att börja lärarhögskola i höst. Visst, det är tråkigt, och långt ifrån min dröm, men det är en säker grund och ger (förhoppningsvis) ett jobb jag kan njuta av. Och chanser kan dyka upp senare. Eller så gör de inte det, och jag går hela livet utan min dröm, och mår kanske dåligt för det. Det är ett otroligt svårt val, men ibland måste man agera vuxen, hur lite man än vill.

Det hör till saken, att gräset ÄR alltid grönare på andra sidan. En frisk människa upplever det alltid så. Nu menar jag inte det som att man är missnöjd med det man har och vill ha något bättre som man skymtar där borta, utan att det där grönare gräset är en dröm. Man ska alltid ha något att sikta på, hur nöjd man än är med livet. Det är när man stannar av och inte längre vill utvecklas eller avancera som livet börjar bli tråkigt, och man mår dåligt. För det är det finurliga med drömmar; de förändras. Säg att jag når min dröm. Jag får jobb på Riksteatern och extraknäcker på Youtube. I'm living the dream, now what? Ja då letar jag fram en ny dröm. Som att lära mig sjunga, eller spela ett instrument. Sen sätter jag nya mål för mig själv, och växer som individ.

Det är bara det att vad man än drömmer om, så måste man våga ta ett steg, ta en risk. Men hur liten ens dröm än är, så är det värt att ta steget för, bara man har solid grund att ta avsats ifrån. Det allra bästa som kan hände en mäniska är förändring.

10 mars 2011

Från Täby till Atlantis

Nu blir det mer idéhistoria. Och det blir svensk idéhistoria! På 1600-talet levde en man vid namn Olof Rudbeck. Han var professor i Uppsala, och blev världskänd för sin upptäckt av kroppens lymfsystem. Coolt va? Men det är inte lika roligt som det andra han är känd för. Rudbeck var även en fornforskare, och en göticist, alltså en sorts revisionist som hävdar att Norden var urhemmet till de germanska goterna, och ursprung till stor del av Europas kultur. Redan här börjar det låta småkul, men Rudbeck tog det till en nivå som ingen annan kommit i närheten av sedan dess.

Under tidigt 1500-tal växte nämligen nationalismen i Europa och det blev populärt att framhålla sitt eget land som bättre och äldre än övriga länder. Italien var först ut, och påpekade det gigantiska romarriket vars arv de besatt. Frankrike sa att de var ännu äldre, och England var snabbt på och skröt ännu mer. Bl a sa man att Brute (inte Ceasars mördare, en ännu äldre Brute) egentligen härstammade från England, därav BRITtannien. På den banan gick det alltså. Det förfalskades dokument och uppfanns skrönor till höger och vänster, allt i nationalismens namn. Så småningom gick den här flugan över i Europa, men nästan 150 år senare klev Rudbeck fram. Det var dags att visa på Sveriges storhet.

  • För det första gick han ut på slätterna runt Uppsala och mätte jordlagrets tjockhet. Hans mätningar ledde honom till slutsatsen att ingenstans i världen är jordlagret så tjockt som utanför Uppsala, och att man därmed måste ha odlat grödor där längst i hela världen. Ergo; Sverige är livets vagga.
  • Vidare hävdade Rubeck att de stora antika städerna som båda hette Thebe, belägna i Egypten och Grekland, egentligen var döpta efter en ännu viktigare svensk stad. Just det. Täby.
  • Viktigast var ändå kopplingen han gjorde till Platons Atlantis, den mytomspunna staden som ska ha varit ursprunget till västvärldens hela kultur, och sedan försvunnit spårlöst. Atlantis var ju såklart Sverige, ett påstående jag har för mig han skrev en bok om. Det var tydligen många intressanta argument till varför detta skulle stämma, men ett specifikt sådant är extra roligt. Folk protesterade självklart flitigt mot Rudbecks påståenden, de var ju tämligen löjliga, och en sådan protest var att det skulle finnas elefanter i Atlantis, och elefanter fanns det definitivt inte här i Sverige. "Men det är ju enkelt," sa Rudbeck som svar, "de som var här och skrev om Atlantis hade ju aldrig sett en älg förut."
Mad as monkey mash, but funny as hell. Han fick Sverige utskrattat av övriga Europa, och gav mig ett underhållande ämne att berätta om på Factoid Thursday. Det här är bara vad jag fick berättat för mig på den föreläsning då Rudbeck nämndes, men mer finns säkert att läsa på hans Wikipedia.

*******

Glöm inte att kolla in imorgon. Det är Casual Friday, och jag har ännu inte bestämt vad jag ska skriva om. Det kan alltså bli en rambling om något esoteriskt ämne. Eller så blir det arbitrary bullshit. Vem vet? Ja det kan DU veta. Jag tar gladeligen emot önskemål till fredagarnas inlägg. Vill du se mig skriva om ett slumpmässigt ämne och vad jag tycker? Kommentera! Då blir jag klad hest. Annars vet man aldrig vad som dyker upp. Vi ses bortom gryningen!

9 mars 2011

Days of Demons and Fortune

GORILLAZ!

FEEL GOOD INC.!

ONE OF THE BEST SONGS EVER! WITH BEAUTIFUL LYRICS!

WHY AM I SCREAMING!?

NO IDEA WHATSOEVER!

ENJOY!


City's breaking down on a camel's back.
They just have to go 'cause they don't know wack
So all you fill the streets it's appealing to see
You wont get out the county, 'cos you're bad and free
You've got a new horizon It's ephemeral style.
A melancholy town where we never smile.
And all I wanna hear is the message beep.
My dreams, they've got to kiss, because I don't get sleep, no..

Windmill, Windmill for the land.
Turn forever hand in hand
Take it all there on your stride
It is sinking, falling down
Love forever love is free
Let's turn forever you and me
Windmill, windmill for the land
Is everybody in?

Laughing gas these hazmats, fast cats,
Lining them up-a like ass cracks,
Lay these ponies at the track
Its my chocolate attack.
Shit, I'm stepping in the heart of this here
Care bear bumping in the heart of this here
Watch me as I gravitate
Hahahahahahaa.

Windmill, Windmill for the land.
Turn forever hand in hand
Take it all there on your stride
It is sinking, falling down
Love forever love is free
Let's turn forever you and me
Windmill, windmill for the land
Is everybody in?

Yo, we gonna go ghost town,
This motown,
With yo sound
You're in the place
You gonna bite the dust
Can't fight with us
With yo sound
You kill the INC.
So don't stop, get it, get it
Until you're Jet Ahead.
Yo, watch the way I navigate
Hahahahahhaa

Don't stop, get it, get it
We are your captains in it
Steady,
Watch me navigate,
Ahahahahahhaa.
Don't stop, get it, get it
We are your captains in it
Steady, watch me navigate
Ahahahahahhaa.





Spotify: Gorillaz – Feel Good Inc (Album Version)

8 mars 2011

Masters of VFX 1

OH MY GOD I MISSED YESTERDAY.

Förlåt, jag blandade ihop dagarna och satt på ett tåg hela kvällen igår (och natten). Så ingen örgasm den här veckan. *sad face*

Men en godsak ska vi nog klämma fram! Det blir Youtube. (Igen, va? Jag borde surfa på fler ställen än Youtube.) Jag vill presentera CorridorDigital; två ashäftiga snubbar, Sam och Niko, som gör like ashäftiga specialeffektsfyllda videor. De är mästare kort sagt. Kolla in några videor, t ex Graphic Violence och MINECRAFT: The Last Minecart, och förundras.

Det mesta är hjälpvidor till andra som vill hålla på med specialeffekter, men det lär komma fler awesome saker från dem framöver; ny video varannan vecka!

4 mars 2011

Ett syfte, ett mål, en mening, en vad-som-helst

Vad vill jag göra?

Bra fråga. Den kan tolkas på många sätt. Vad vill jag göra med mitt liv? Vad vill jag göra med problem jag stöter på? Vad vill jag göra på fritiden? Vad vill jag göra?

Jag har många saker jag vill göra, i det här fallet kopplade till hobbyverksamhet. Jag vill kalla det hobby, det jag gör i Studio Wiklunds namn. Som det är nu gör jag några bilder ibland (men använder mest gamla bilder för stunden), skriver lite på någon text ibland, sparar till en ny dator så jag kan klippa ihop det filmmaterial jag har sen i höst.

Jag vill bygga ut det. Jag vill utveckla mina metoder för att nå ut till människor och, förhoppningsvis, underhålla dem. Jag fotar och photoshoppar delvis för att nå en grad av självuppnåelse, men lika mycket för att visa medmänniskor något vackert och väcka en känsla inom dem. Samma sak med det jag skriver, med det jag filmar, med allt jag skapar. Om det så är skratt, ilska, sorg eller rädsla spelar ingen roll. Jag vill ge allt till världen.

Den här bloggen startade jag som ett medel till att utmana mig själv och slipa på färdigheten att underhålla och ändå vara mig själv. En färdighet jag inte räknar till mina bästa. Jag är en skådespelare, och roar (eller oroar) bäst när jag låtsas vara någon annan. Dock har jag inspirerats kraftigt av människor som Craig Benzine (wheezy waiter) och Ray William Johnson. Jag vill göra det de gör, nämligen underhålla tusentals människor världen över. Och man måste börja någonstans. (Med startade bloggen menar jag i dess nuvarande form. Det jag skrivit under tidigare år genomgår en arkiveringsprocess.)


*******

Det här är en kort lista på saker jag vill göra och nå ut till andra människor med.
  • Jag vill göra en vlog. Jag har uppfattningen att jag inte är särskilt rolig i skrift, men kan kanske komma med något fyndigt på kamera. Jag är mer skådespelare än författare. Plus att det vore roligt.
  • Större bildprojekt. Riktigt seriösa undertagningar, som kräver en del tid men som ger så mycket mer i resultat. Det vore fantastiskt att skapa något stort och vida uppskattat.
  • Film och specialeffekter är ett intresse jag bara snuddat vid, något jag vill utveckla när jag skaffar ny dator och ny kamera. Andrew Kramer och Michael Shanks är mina idoler.
  • En stor prioritering är att skriva färdigt min sci-fi/fantasynovell, Skogen. Mitt mål är att släppa den som bok, och helst av allt hamna på SF-bokhandeln. ;)
  • Slutligen vill jag göra en Minecraft Let's Play. Men, min dator skulle inte klara av inspelning samtidigt som jag spelar, och det laggar redan lite, alltså ännu en väntan på ny dator. Jag tror bara att jag skulle kunna tillföra något underhållande till communityn och göra mig ett namn där.

*******

Och om du som läser (med 99% sannolikhet känner jag dig personligen, min läsarkrets är ganska liten) tycker att det jag skriver här är på något vis underhållande, om så bara en enda dag i veckan roar dig, så sprid bloggen vidare för all del. Någon annan kanske hittar ett tema de gillar, och kanske visar den för ytterligare människor osv. Ju fler läsare desto mer energi får man och kan göra ännu fler och roligare saker. Dessutom, kom med idéer! Det är det internet är till för; att utbyta idéer och tankar. Man kan inte utvecklas på egen hand. Maila mig, skriv på facebook, eller kommentera. Hör av dig. Det är dig jag gör det här för, lika mycket som för mig själv. :) Kom ihåg att det uppdateras varje vardag och Stuwik.tumblr.com får nytt material varje lördag.

Vi ses bortom gryningen!

3 mars 2011

All Hail Zuckerberg, Ruler of Facebookia, aka Earth

FACTOID THURSDAY! YAY!

Okej, så intressant kommer det inte bli, men lite ändå. Nästa vecka kommer vara ännu bättre. Jag fick skjuta upp den factoiden för att göra lite mer research. Nu kommer det istället handla om Facebook.

Everyone's favourite social network. Enligt en notis i PC-Tidningen laddades det upp 750 miljoner bilder på Facebook under första helgen 2011, vilket också var ett rekord. Fatta. 750 miljoner bilder. Under en helg. Hur många använder FB då? Enligt samma notis, en halv miljard. Det är 1/12 av hela världens befolkning. My mind is dangerously close to imploding. När man kan mäta antalet användare i så stor andel av hela planetens befolkning, då börjar det bli läskigt.

Det är poppis att använda mobilen också! Enligt Facebooks egen statistiksida är 200 miljoner människor mobilt aktiva på FB. Dessa 200 miljoner som använder FB på mobilen är tydligen också dubbelt så aktiva som "vanliga" användare. Alla användare delar sammanlagt med sig av över 30 miljarder föremål (länkar, anteckningar, fotoalbum etc) VARJE MÅNAD. Och det finns 900 miljoner sidor, grupper och events att interagera med.

Jag vill länka till dessa två sidor, vardera med en lista över intressanta fakta om Facebook. Den första har tio stycken som går på djupet, den andra har 50 mer allmänna fakta. Gå in och läs, man lär sig många nya intressanta saker.

http://mashable.com/2010/07/22/facebook-facts/

http://facts.randomhistory.com/interesting-facebook-facts.html


Sådär. Nu vet du allt du behöver veta om fejsbook. Ciao!

2 mars 2011

But I don't look back

Robyn! Hon är bra. En polack bad mig hälsa till henne i julas när han fick höra att jag var från Sverige. Kul anekdot. Haha.

Den här låten gillar jag väldigt mycket. With Every Heartbeat är egentligen Kleerups låt, featuring Robyn. Den är svår att beskriva, men den är mycket bra.


Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
Just a little, little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts wïth every heartbeat



Luta dig tillbaka och njut.



Spotify: Kleerup featuring Robyn – With Every Heartbeat - Feat. Robyn


*******

Dessutom har jag omvärderat mitt syfte med ESVAM. Först hette det En Sångtext Värda Att Minnas. Nu är det bara En Sång Värd Att Minnas. See what I did there? Jag insåg att jag inte orkade leta reda på sångtexter jag kände till som hade en text som kunde stå på egna ben och sedan analysera denna text. Så det fick bli en variation på Veckans Örgasm, en låtdag med ett annat tema helt enkelt. Men texten spelar fortfarande roll, varför jag fortsätter lägga till sångtexten. VÖ handlar bara om musiken, att använda rätt komponenter för att skapa en örgasmisk låt, men i ESVAM spelar musik och sång lika stor roll, och går samman i en enastående synergi. Det är mitt syfte. :)

1 mars 2011

En studie i brittisk sinnessjukdom

-This is madness!
-Madness? No. THIS. IS. CYRIAAAK!!!!

Animation Mix


Meow Mix


Cows & cows & cows


MEOW


MOO!



Ja, han gillar kor och katter. Och han är grymt störd. Men han gör bra musik! Nu undrar du, han han bara göra störda saker? Svaret är i stort sett ja, men det finns videor som är mindre störda, och riktigt bra. Till exempel Walks of Life och Powers of Ramsay. Saker han gör för andra (som BBC och annan tv) är i regel mindre störda och ofta roliga.

28 februari 2011

Något att kriga för

Cykeln börjar åter. (Cyykeln, alltså den som går runt, inte den man cyklar på. Cykel är ett roligt ord. Lite skrämmande också. Samma princip som Umbrella, men cykel får mig att tänka på Cyriak. Men det blir imorgon.)

Jag körde hem till Norrbotten i lördags, och såg premiären för Haradsrevyns föreställning En bit av det bästa. Det var inte bara en bit av det bästa, det var det bästa. Det bästa som åtminstone hela Norrbotten, om inte hela Norrland, har att erbjuda scenmässigt. Ja, så bra var det. Och jag böt bort det mot att vänta på försenade pendeltåg i Sundbyberg. Nä, ja' ä int bitter. ;)

Det blir en kort men intensiv örgasm den här veckan. 30 Seconds to Mars (som jag troligtvis ska se i sommar för övrigt) levererar dock en episk örgasm som man sent glömmer. Deras låt Escape, från senaste skivan This Is War är explosiv, runt 1:39. Sitt ner när du lyssnar. Varsågod.




Spotify: 30 Seconds To Mars – Escape

*******

Ps. Jag tror inte jag skrev det förra veckan, men jag tog beslutet att omforma matningen till Facebook. Nu blir alltså nya inlägg inte till en anteckning, utan bara en länk till senaste inlägget, med trunkerat smakprov, ca 2 timmar efter publicering. Samma sak med min tumblr, Studio Wiklund. Nu måste man läsa här! Muahahaha!

25 februari 2011

Framtidens avslut

Än är det osäkert huruvida jag lever eller inte. Det är fortfarande tidag när jag skriver detta, alltså kan jag ha dött i en tragisk bilolycka igår. Och här läser du mitt nypublicerade blogginlägg. FROM BEYOND THE GRAVE. Spooky... Eller rättare sagt from beyond the publishing schedule. Vad pinsamt om det inte funkar då. Om detta aldrig publiceras och ingen någonsin får läsa mina sista ord i livet. Då lär jag bli ett spöke, med oavslutade affärer. Och jag kommer hemsöka skiten ur Google.

Ännu mer spooky imorgon, ifall jag dött dvs. Då kommer något nytt upp på Studio Wiklund. En liten novell om döden faktiskt. Eller ja, döden är involverad. Den handlar om mannen Josayah. Nyfiken? Please come back tomorrow! (Indian accent)

*******

Jag vill klargöra att under min begravning ska Enjoy The Silence, med Depeche Mode, spelas. Och jag vill kremeras. Dock vill jag inte sprida ut mina askor, de ska bevaras i en urna. På urnan ska en av mina hemgjorda juletiketter klistras fast. De ser ut så här:


Och på strecket ska det stå "Världen". Jag är helt seriös! Vad vill jag mer ska hända om jag dör (dött)(förlåt)(jag ska sluta)? Nä, det är nog för privat. Men urnan står kvar! Och om denna text står att läsa från fredagen den 25 februari kl 18:00 så är publiceringsschemat en succé, och mitt framtida bloggande kommer underlättas avsevärt. Jag vill verkligen underhålla människor på diverse sätt, det är mitt kall i livet. Det är därför jag allra helst vill bli skådespelare, men någon form av grafiker vore inte helt fel heller, det är mitt andra intresse här i livet. Vem vet vad som kommer hända?

Just det! Tavlorna är färdiga! Priserna till vinnarna i Lönnmordet 2010 är färdigställda och kommer levereras nästa vecka. Här är en bild på slutresultatet.


Monterade på svart forex och laminerade. Jävligt snyggt om jag får säga det själv. Sen får tjejerna själva bestämma om de vill ha upphängning eller stöd eller bara som de är. Läckert. Det är alltså vad man kan vinna i en tävling här på ab imo pectore!

*******

Efter allt detta prat om mitt stundande (redan passerade)(FÖRLÅT) dödsfall, tänk vilken konstig känsla på måndag om jag kommer tillbaka helt oskadd med en ny örgasm. Well, that's life! Vi ses bortom gryningen.

(Ja, jag ínser att innehållet kan verka okänsligt in light of recent events, men jag måste få skriva vad känner och skämta som jag anser rimligt. Det är bara stötande om du vill att det ska vara det.) Och det här blev helt och hållet fel sista ord. Måste lägga till något vettigt. Öhhhh-

24 februari 2011

Nej, jag heter inte Dan Brown

Torsdag! Om allt går som planerat bör jag vara framme vid det här laget. Om inte... då lär jag vara sur och grinig, hoppas jag. Okej, jag ska vara mindre fatalistisk i mina spekuleringar kring resans utgång. Men jag kommer hemsöka dig om du inte tänkte på mig idag. Imorgon. Övermorgon. Det är fortfarande onsdag för mig. Men nu, som i nu nu, är det ju torsdag, även om det nu i skrivande stund är onsdag. (Haha, tisdag till och med. This is so fucked up.) Så förvirrande! Jag förstår David Morgan-Mars problem med att beskriva tiden i kommentarerna till sin webomic, eftersom han har ett schema där han skriver varje stripp tre veckor i förväg.

*******

Men nu är det Factoid Thursday och inget annat, vare sig jag lever eller är död. Passande nog har vi börjat med Renässansen på skolan i veckan. Det är alltså 1400-tal i Italien. Florens urskiljer sig från de övriga italienska stadsstaterna i det att det är den sista republiken; Ciceros arv. Påvens makt är stor, förstärkt av det milenniegamla brevet från kejsar Konstantin, Donatio Constantini, i vilket kejsaren placerar påven över sig själv i den jordiska hierarkin och befäster hans makt. Då kom en man från ingenstans och ställde allt på ända.

Nej. Det handlar inte om Ezio. Sluta hoppas. Ni vet vilka ni är. Det här är inte Assassin's Creed 2. Det här är verkligheten, so shaddap you fangirls you.

En retoriker och filolog vid namn Lorenzo Valla, upplärd i Rom hos Leonardo Bruni, tar anställning som sekreterare hos påven. Valla, som den språknörd han är, tar sig en titt på Donatio Constantini och upptäcker ett antal språkliga anakronismer. För att vara skrivet på 300-talet påminner språkbruket väldigt mycket om... 800-talet. En förfalskning! I essän De falso credita et dementita Constantini donatione declamatio samt Constitutum Constantini bevisar Valla dokumentets falskhet. Följderna? Han flyr Rom och tar skydd hos en furste som inte är på god kant med Påven. Han fortsätter jobba som sekreterare där.

Ja, detta var väl intressant, hur en vanlig språknörd kan avslöja en katolsk konspiration. Dock fick det inga egentliga följder såvitt jag vet. Men det var inte allt som vår käre vän Lorenzo upptäckte. Efter sina studier hos Bruni var han mycket duktig på Grekiska, och tog sig an de ursprungliga manuskripten som utgjorde grunden för bibeln. Vad han fann var att den latinska översättningen från slutet av 300-talet, gjord av Hieronymus och kallad Vulgatan (betydande den allmänna), inte riktigt stämde med originalen. Till exempel, och detta är hyfsat känt idag, används aldrig det grekiska ordet för "jungfru" när Maria nämns, bara "ung kvinna". Utöver det var beskrivningen av treenigheten lite svajig, och benämns ungefär som tre aspekter snarare än tre olika entiteter (fadern, sonen och den heliga anden).

Inte så farligt egentligen, även om det kan tyckas ställa kristendomens grundvalar på ända, åtminstone inte idag. Allt det där beslutades i stort sett vid första konciliet i Nicaea. Men som sagt, kul att se en nörd avslöja enorma konspirationer. Om man vill se det på det sättet. Vilket jag vill.

23 februari 2011

Min önskan uppfylld i en motsats

Imorgon börjar Den Långa Färden. Jag ska köra upp min bil till Norrbotten, hela vägen till Harads.
97, ta mig hem, till den plats där jag bor, hem till Harads, Lule älvdal, med min väg, 97. (Jag vet att bara 8 mil är längs 97:an, men det är de sista 8 milen.)

Det är en resa på 985 km, något som tog mig och pappa 14 timmar när vi körde ner hit till Stockholm i november. Eeesh. Det är lång resa att göra ensam. Därför gör jag ett pit stop! Jag kör 60 mil imorgon, till Jämtland, Strömsund, Yxskaftkälen, Gammelvaela. Sen på lördag blir det etapp 2, hem till Harads. 62 mil. Totalt kommer jag därmed köra 122 mil. 1220 kilometer. Blä vad det kommer svida i plånboken. Visst, jag saknar att köra bil, och jag vill uppleva mitt ljudsystem igen, men bensinpriset saknar man inte. Och jobbigt var det att gräva fram den ur snödrivan. xD Men skönt att arbeta ändå. Och nu rullar hon! Jag har bra Karma.

Hur som helst, jag kommer ha problem att uppdatera imorgon eftersom det kan bli sent, och känner inte för att sitta vid datorn på fredag när jag hälsar på i Kälen. Nu hade jag velat vara på tumblr, eller wordpress, eftersom de har en utmärkt funktion för att posta inlägg senare. Nu har jag inte tumblr eller wordpress. Därför kommer jag testa Bloggers nya schemalagda publicering. Testa på flera sätt, eftersom den fortfarande är i teststadiet. Man testar på egen risk alltså. (Testing right now actually.) Skyll därmed inte på mig om både morgondagens och fredagens inlägg dyker upp direkt. Eller inte dyker upp alls. Skyll på Google. Med det sagt, har vi En Sång Värd Att Minnas att diskutera.

*******

Denna onsdag tänkte jag fortsätta med veckans NIN-tema och ta en betydelsefull låt för mig. En sång som jag lyssnat på ända sen de där tunga höstpromenaderna i Boden för så många år sedan, och verkligen tagit till mig. Jag talar såklart om The Fragile, ifrån albumet med samma namn.


She shines
in a world full of ugliness
She matters
when everything is meaningless

Fragile
She doesn't see her beauty
She tries to go away
Sometimes
it's just that nothing seems worth saving
I can't watch her slip away

I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart

She reads the minds of all the people as they pass her by
Hoping someone will see
If I could fix myself I'd...
but it's too late for me

I won't let you fall apart!
I won't let you fall apart!
I won't let you fall apart!
I won't let you fall apart!

We'll find the perfect place to go where we can run and hide
I'll build a wall and we can keep them on the other side
but they keep waiting
and picking
and picking
and picking...

It's something I have to do
[I won't let you fall apart]
I was there too
[I won't let you fall apart]
Before everything else
[I won't let you fall apart]
I was like you
[I won't let you fall apart]




Spotifylänk: Nine Inch Nails – The Fragile

*******

Håll tummarna för mig att det blir bra väglag imorgon. Tänk på mig när jag kör hela långa vägen ensam. Eller glöm bort mig och läs min dödsruna nästa vecka. Whatever floats your boat. Peace out.

22 februari 2011

Viva Nerdfighteria

Jag tänkte vara duktig och börja skriva i tid. Klockan är nu 07:26 och jag har nyligt varit i tvättstugan. Laundry day!

Aha! Det förväntade du dig inte. Jag kan vara duktig. FAKTISKT.
"Men Martin, varför är du uppe så tidigt? Exploderar inte ditt huvud då?"
Måste man tvätta så måste man. Och jag tar medicin mot det.
"Men Martin, du säger ju alltid att du är drogfri. Ljuger du?"
Jag ljuger aldrig, jag bara vänder på orden. Är det på recept är det lagligt! Även om receptet inte är mitt!
"Öhhhh... tar du verkligen medicin mot-"
Nej. Jag skämtar. Om du verkligen trodde på det är du antingen trög eller-
"FAKE AND GAY!"
Precis. Troll.

Notera att frågeställarens repliker bör läsas högt med en tillgjord röst, á la Ray William Johnson. (Det sista var en referens till honom, om du aldrig sett hans show.) Men jag har redan länkat till RWJ i ett tidigare inlägg, mest troligt under Godsaker också. Så vad ska jag nämna för Godsak idag?

*******

Jag är enormt sugen på att elaborera över Minecraft, men jag villa hålla det här kort. Nästa vecka kanske. :) Jag får flera idéer men kommer direkt ihåg att jag redan tagit upp det. Men vad sägs om Hank Green? Han är en nörd. En riktigt awesome nörd. Först känd som hälften av VlogBrothers (60% om man ska tro på honom själv) och nu känd som... en massa saker. Äh han har gjort så många saker, som EcoGeek, skivmärket DFTBA (Don't Forget To Be Awesome), Truth or Fail... The list goes on. Jag ska bara sno en länklista från en intervju med honom:

YouTube: www.youtube.com/vlogbrothersWebsite: www.hankgreen.comEcoGeek: www.www.ecogeek.orgTruth or Fail: www.youtube.com/truthorfailYour Pants: yourpants.org
DFTBA Records: www.dftba.com
Dailybooth: www.dailybooth.com/hankgreen
Twitter: www.twitter.com/hankgreen

Och jo, DFTBA är Driftless Pony Clubs skivmärke. Och Rhett & Links. AWESOMENESS. Det blev alltså nördiga och musikaliska Godsaker. Gött. Now go explore!

*******

In other news; jag valde att sluta importera bloggen till Facebook. Istället använder jag My Blog Posts för att automatiskt publicera en länk till senaste inlägget. Det går lite snabbare och blir mer som jag vill ha det. Read it here or not at all. Annars går man miste om innehåll. Nu är det snart dags att gå ner och hänga upp tvätten. (Hänga upp som i torktumla eftersom jag inte får hänga upp i min tvättstuga.)

21 februari 2011

tumblr, twitter, och andra saker på t. Som tuttar.

Dags att ta i med nya tag! Jag har så många idéer, men tar aldrig tag i det. Saker jag vill photoshoppa, länklistor jag vill upprätthålla, texter jag vill författa. Som jag så ofta ursäktat mig för så har det gått segt här ända sen jul. Nu har jag faktiskt fått ny energi till att vara aktiv på teh internets. Delvis för lite sjukt effektiv pepp från en speshul person (Like wheezywaiter? Why thank you!), och delvis för nystarten av min andra blogg, Studio Wiklund! Jag vet, den var inte så gammal, eller särskilt innehållsrik, men jag upptäckte tumblr, en sida jag länge varit nyfiken på. Det är en prövoperiod alltså, och hittills känns det väldigt bra. Dessutom har jag växlat språk till engelska, för en bredare publik.

Det jag inte vet är hur ofta jag bör uppdatera den. Jag tror på att sätta upp ett schema med en viss dag i veckan då jag uppdaterar den. Kanske lördag? Det blir nog bra. Tyvärr tror jag inte att jag kommer fortsätta uppdatera min deviantART dock, det blir för mycket helt enkelt. Men allt kommer finnas kvar. :) Mitt mål är, precis som med den första SW-bloggen, att skapa ett arkiv med mitt material som jag kan använda lite som en portfolio.

Länken dit är http://stuwik.tumblr.com
Dessutom finns jag på twitter nu! @Stuwik. ^^ Den är som mer till för övriga människor som inte känner mig på Facebook, och mer inriktad på just Studio Wiklund. Visserligen har jag inga riktiga followers än, men man måste börja nånstans! Alla uppdateringar på min tumblr publiceras automatiskt på både facebook och twitter. (Och direkt! Inte efter typ 12 timmar som blogspoten gjorde.) Det känns lite osäkert och så med just ab imo pectore eftersom jag egentligen vill ha ett bättre format än blogspot (*host* wordpress *host*) men saknar möjligheten i dagsläget och kommer fortsätta här, och verkligen försöka uppdatera varje veckodag. Minecraft tar bara upp så mycket av min tid! Gahhh.


En sak som däremot inte är osäkert är vilken dag det är idag. Det är måndag, och därmed dags för Veckans Örgasm! (Jag säger det, någon dag kommer jag skriva orgasm istället för örgasm och inte märka det.) Det har äntligen blivit dags för min kära Trentan att göra entré. Trent Reznor, aka NIN, aka Nine Inch Nails. Yep, the one and only. Visserligen var höjdpunkten i hans musik albumet The Fragile, men det betyder inte att alla efterkommande låtar varit ovärdiga. Detta är en låt från Year Zero, kallad The Great Destroyer. It's some fucked up shit. Den är speciell, och man måste verkkligen gilla den här typen av musik för att uppskatta hela låten, men lyssna på början i alla fall, åtminstone till vändningen vid 1:46. After that, it goes bat shit crazy. Enjoy.



Spotify:  Nine Inch Nails – The Great Destroyer

Har också insett att flera människor läser dessa inlägg på Facebook, (duh, de publiceras där efter en dag så) och då tror jag att både mina inbäddade videor från Youtube och Spotifylänkarna försvinner. :( En lösning på det är ju att skriva ut Youtubelänken under videon så att man lätt kan hitta låten. (Detsamma gäller på ESVAM) Men borde jag göra så? Eller sluta vidarebefordra helt och hållet och bara publicera länken? Jag tror på det senare. Vad tror du?

Och just det. Tuttar. Sådär.

15 februari 2011

FEAR THE CREEPER

Skämmes Martin! Väldigt sporadiskt nu med uppdateringarna. Jag skyller på Minecraft, min fritids bane. Det är, utan tvekan, ett av de bästa spel jag spelat. En så simpel premiss, och som bara växer och växer tills det inte längre är överskådligt. Oändliga möjligheter, i en oändlig värld. Och jag menar oändlig. Varje ny värld man startar kan bli åtta gånger jordens yta. Så nära oändlighet i ett spel som man kan komma. Det är bara att fortsätta samla, utforska, bygga och leka, och det blir aldrig på samma sätt.

Senaste veckan har jag slaviskt följt den serie som det unga brittiska komikerparet Lewis och Simon gjort om Minecraft. Nomalt spelar de WoW, men har fallit för samma beroende som mig. De har en av Youtubes bästa webbserier, nu med två säsonger avklarade (tror jag?), och en del fillers däremellan. Se den.

Det kommer nog bli dåligt med uppdateringar den här veckan också, men nu är det av legitima skäl. Jag har sista inlämningsdag för min första tenta i idéhistoria på lördag. Plugg plugg plugg! Håll tummarna att jag kan det jag måste kunna.

10 februari 2011

Eulogy

Igår fick jag veta av mina föräldrar att en klasskamrat från högstadiet hade överdoserat och avlidit. Jag kan tyvärr inte säga att jag kände honom väl, då vi knappt träffats, och ännu mindre pratats vid, de senaste fem åren. Men trots det saknar jag honom nu. Det är sant, att man saknar det mest, när det är borta för alltid. Det här är till dig Pete.

Såvitt jag vet levde han ett vilt liv, med många mindre bra val. Som sagt hade jag inte hört av honom på väldigt länge. Ingenting har dock gjort honom förtjänt av detta. Inte så ung, inte så oerfaren, inte så oförberett. Precis som när Camilla gick bort för 7 år sedan kan jag inte låta bli att tänka, "det där hade kunnat vara jag". Nu är ju jag en av de sista personerna som skulle kunna överdosera, men den delen är oviktig i sammanhanget. Vi delade ålder, delade vissa intressen, delade vissa karaktärsdrag. Vi var två unga män, på väg ifrån varandra mot varsitt eget underbara liv. Och nu är det bara jag kvar.

Mina enda riktiga minnen är från de där tre åren på högstadiet. Stundvis var han min vän, stundvis min ovän. Vi skrattade med varandra, och vi bråkade med varandra. Vi umgicks med samma vänner. Vi firade examen efter nian tillsammans, i Bredåker. Det var en härlig kväll.

Nu när jag tänker efter hörde jag faktiskt av honom för inte så länge sen. Han var med i min tävling, Lönnmordet 2010. Han hade ett bra lönnmord, fick tre poäng tror jag. Det känns så nyligt. Vad som känns ännu konstigare är att gå in på hans Facebooksida, vilket jag gjorde igår. Det första farvälet hade skrivits fem timmar före. Jag kunde inte annat än att utöka listan. I måndags hade han lagt upp en låt från Spotify. Sen var han borta.

För mig var Pete en hårdrockare. Han var energisk. Han hade attityd. Han tog hand om sitt långa svarta hår. Han ville väl. En gång i tiden var han min vän. Farväl Pete, du är saknad.

7 februari 2011

MOST. EPIC. GAME TEASER. EVER.

Jag inser att mitt utlovade uppdateringsschema inte riktigt har hållit så bra här under januari. Vilket jag inte gillar. Det är en utmaning för mig själv, men jag har varit för lat för att ordentligt strukturera upp ett fungerande schema för mig själv. Blä. Men jag får helt enkelt göra mitt bästa! Jag skyller även delvis på Minecraft, ett spel(?) som hållit mig fast alltför många timmar. Och tiden jag spenderat med att sukta efter en PS3 med Little Big Planet 2 har inte heller varit helt hälsosam...

Back to business. Det är måndag! Det blir en kort men intensiv örgasm. För att göra en kort historia lång: Jag gillar dataspel. Vad jag oftast inte gillar är onlinespel. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar inte alltid att spela mot andra människor. Ett lysande undantag är Battlefieldserien, av svenska DICE. De blev kända med Battlefield 1942, en av de bättre WW2-spelen online i sin tid. Uppföljaren, Battlefield 2, blev min specialitet. Jag spelade det väldigt ofta under ett års tid från releasen 2005. Och tro mig, jag var ganska bra. Som i topp 3-bra på många av mina spelade matcher. Det betydde mycket för mig. Nu blir det sällan eftersom min egen dator inte pallar spelet, men skillzen finns kvar.

Ikväll upptäckte jag Battlefield 3, som nyligen utannonserats av DICE, med release i höst. Jag har inga planer på att kunna spela det, men jag kommer nu fram till pudelns kärna. Hittills finns det bara en teaser att beskåda på youtube. Ingen trailer som visar gameplay, eller förklarar storyn, eller liknande. Nej, bara en kort halvminut lång teaser. Är det en bra teaser då? Svaret är ett rungande, helhjärtat, fanatiskt JAAAAA!

Jag rekommenderar ordentliga hörlurar och hög volym (som alltid, men nu är det extra viktigt). Mina damer och herrar, jag ger er BF3 Teaser:



*OH SHI--*
Örgasm.

God kväll.

25 januari 2011

Lite eskapism i all ära

Blech. Jag har ingen energi, ingen manna, inget go. (Surprise Swenglish! Muhahaha...)

Man stiger upp, man äter frukost, man åker till jobbet, man jobbar, man kommer hem, man äter middag, man har några få timmars fritid innan det är dags att sova. Man blir trött helt enkelt. Vad skulle jag då kunna ge för Godsak idag? När jag inte idats leta upp något att dela med mig av?

Tja, jag kan tipsa om MovieBob. Han jobbar på The Escapist Magazine, där han har två shower varje vecka. Den ena är Escape to the Movies, där han recenserar nya filmer. Den andra heter The Big Picture, ganska nystartad, och där får han prata om vad han vill. Jag vill rekommendera MovieBob eftersom han är en vettig människa, han har sina åsikter som han står för, och han har belägg för fakta han läggar fram. Filmrecensionerna är väl som alla andra sådana, en pointer snarare än definitiv bu-eller-bä. The Big Picture är desto intressantare (även om EttM är intressant det med) för det är så spridda ämnen han tar upp, inom nördiga ramar förstås. Konspirationsteorier, serietidningar, GMO, rollspel, you name it.

Så gå och se MovieBob, och börja kolla in varje vecka efter nya avsnitt. Han är schysst. Peace out.

24 januari 2011

Bizarro

Hoppsan Kerstin! Förra veckan bara försvann. Om den någonsing fanns... *duhn duhn duhn*

Nya friska tag då. Det var en örgasm beställd. Den här veckans öregasm blir Amon Tobins egen Esther's (Ja, Amon Tobin som gjorde den psykstörda remixen på Machine Gun). Den är... annorlunda. Örgasm är väl att dra det på en fin linje, men den är borderline i alla fall. Tillräckligt för att tillfredsställa mig.



Spotify: Amon Tobin – Esther's

Och eftersom jag är en sådan awesome person lägger jag även till musikvideon här. Bland de bästa jag sett, helt klart. (Notera att det är en en minut lång inledning först. Se allt.)




Godnatt!

14 januari 2011

Balls

CASUAL FRIDAY FOR THE WIN YEAH YEAH BOO-YAH U-HUH PEACE!

...

Jag har ingen aning vad det där var.
Fredag äntligen, säger många. Inte jag. För jag jobbar heltid imorgon; hela långa lördagen. Men söndag ska jag sova gott...

Det finns en snubbe på Youtube. Visst, det finns många snubbar på Youtube, men den här snubben på Youtube är en speciell snubbe på Youtube. Han gör Din mamma. Han trollar. Han skämtar om sexism. Han recenserar viral videos. Han är Fake and Gay. Han är Ray William Johnson.

RWJ har en asrolig show kallad "Equals three" där han varje vecka visar tre youtubeklipp som gått "viral", alltså spridits över internet och fått enorma mängder visningar. Jag rekommenderar att kolla från början, så blir vissa skämt ännu roligare. (Man undrar annars vad fan squaids är...) Jag förstår att alla kanske inte har samma humor, men ge honom en chans och se några avsnitt. Det roliga är att han driver med precis alla, även sig själv. Om inte annat är det värt det bara för videorna. I tell you, the shit people do and post online...

Trevlig helg! Ny örgasm på måndag. Vi ses bortom gryningen.

13 januari 2011

When animals attack

Torsdag! You know what that means. It's Factoid Thursday! ^^ Yay!

Tyvärr är jag trött och jättetråkig. Jag har ingen idé vad jag skulle kunna skriva om idag, för jag har helt enkelt inte haft tid att tänka på det, med så mycket jobb den här veckan. Istället vill jag länka till en intressant sida jag hittade på måfå, eller rättare sagt en intressant artikel på en intressant sida.

Huvudsidan heter Cracked.com, och artikeln i fråga är en lista på läskiga sätt som olika djursamhällen organiserar sig på (deras ord). Till exempel chimpanser som för krig med varandra, mest tysta lönnmord (som gerillakrig, haha, fattaru, gerilla - gorilla - gerilla...... förlåt.) Eller varför inte fiskar som gör affärer med varandra? Jag vet, det mesta gränsar på allmänbildning och logiskt tänkande, men när man läser artikeln och verkligen tänker efter, och inser hur pass avancerade system dessa djur har utvecklat, så blir man ganska paff.

Läs den och bli hänförd över naturens awesomeness. Nu ska jag nog sova.

*Edit*
Vill göra ett tillägg i efterhand. Jag läste på lite mer om just chimpansers beteende på Wikipedia, och vill tipsa om den sidan också, det är mycket intressant läsning. Skrämmande blir det om man sedan kommer in på ämnet Travis, en mycket smart och snäll chimpans som växte upp hos ett par i Connecticut, där han flera gånger medverkade i TV. Han blev ca 14 år gammal innan han 2009 anföll och lemlästade en vännina till paret, Charla Nash, varefter polisen sköt ihjäl honom. Hon förlorade båda händerna, öronen, näsan, ögonen och stora delar av käken, men hon överlevde. Lagstiftningen kring innehavet av exotiska djur är idag mycket hårdare i USA.

12 januari 2011

Att sakta försvinna

Onsdag, dags för En Sång Värd Att Minnas. Denna vecka bjuder jag på Evanescence, med deras odödliga Immortal. (No pun intended actually.)


I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

11 januari 2011

Thank you RWJ

JAG LEVER ÄN EN GÅNG!

Slut på jullovet nu. Äntligen. Jag hade planerat att fortsätta blogga igår redan, meeeen... jag sov bara två timmar på nattåget, och jobbade sen några timmar, och kom sen hem hyfsat mojsig i hjärnan. Så idag blir en dubbelmacka! Måndag och tisdag i ett. What more can you want?

Veckans Örgasm tänkte jag skulle vara riktigt fet, för att liksom kicka igång ab imo pectore 2011. Som en käftsmäll. Vilket är vad man kan ha fått om man blivit bestulen på sin bil. Som... Äh, skit vad långsökt. Här kommer Drive It Like You Stole It, med The Glitch Mob. EPIC. Jag valde den som årets första örgasm, inte bara för att den är riktigt fet, utan även för att det var den låten som gav mig idén till Veckans Örgasm. Det är nollan kan man säga, eftersom jag postade en amv här med denna låt i höstas, dock med en kortare version. Njut nu av fullversionen. Den är fantastisk.



Spotify: The Glitch Mob – Drive It Like You Stole It

*******

Tisdagens inlägg då. Fortfarande namnlöst. När det lugnat ner sig på jobbet kanske jag kan ta och få igång hjärnan igen och tänka ut ett lämpligt namn. Hur som helst, idag vill jag skriva om Ted Williams.

Ted Williams, 71 år gammal,  upptäckte tidigare i sitt liv att han hade en fantastisk röst, kusligt lik en "radioröst" eller vad man ska kalla det. Han gick t o m i skola för att utveckla sin röst. Dock är livet inte alltid lätt, och Ted utvecklade istället alkoholism och drogmissbruk, för att slutligen hamna på gatan där han kämpat sig fram och till och med lyckats hålla sig drogfri de senaste två åren. För mindre än två veckor sen förändrades det. Som andra hemlösa brukade han stå längs vägen med en kartongskylt för att tjäna ihop pengar till mat för dagen, men olikt andra hemlösa hade han en fantastisk "Golden Voice" att sälja till förbipasserande. In kommer youtubeanvändaren ritchey, som filmar Ted Williams och frågar lite om hur han hamnat där med tanke på den fantastiska rösten. Ritchey laddar upp videon till youtube. Inom 48 timmar har videon visats över 10 miljoner gånger, och Ted har kontaktats av Cleveland Cavaliers, vilka har erbjudit honom ett jobb med Rösten och gett honom ett hus. Allt inom loppet av två dygn. Här är vad CBS rapporterade om det.

Det här tycker jag visar vad en liten vänlig gest kan leda till. Ritchey ville bara visa världen denna röst, och vips hade han totalt förändrat mannens liv till något mycket bättre. Det enda som är synd med det här är att killen som filmade och laddade upp videon, ritchey, fick ta bort videon från youtube. Varför? För att när videoklippet dök upp på nyheterna, och sedan på nyhetsprogrammens youtubekanaler, då var det helt plötsligt innehållsrättsskyddat och ritchey bröt mot upphovsrättslagen. Which is kinda fucked up. Really fucked up.

Vi ses bortom gryningen.