Fantasifoster

I could end it all here, he thought. No one would be able to stop me.
All he had to do was climb over the fence and stand there, no, lie down and lay his head on the track. It would be over in a second. His head crushed into--
The train started thundering by and he averted his eyes, starting to shudder. He continued like that, walking a tad faster, for the duration of the train's passing. Not until the length of all the cars had passed did he stop shuddering.
Mr Keeler walked on as if nothing had happened whatsoever. Just an ordinary walk late in the night, in his ordinary life. That is, ordinary relative to his perspective. Mr Keeler was, if anything, not ordinary. Of course, he did not think of himself as out of the ordinary, not the least.
Though he had been just that since the day he was born, and nothing in the world could stop it from being that way. So he pretended.
Mr Keeler was very good at pretending, he had learned that before he could walk. Had it not been so, he would not have survived his childhood, especially with that mother of his.
To really understand Mr Keeler as a person, as much as he can be understood, and the events that are about to happen, we need to go back in time, back to the day it all started.

Jonathan Walker was many things in his life. Most notably of all, he was a rapist. A professional rapist, for that matter. It was even how he made his living for a brief period in his history. As bizarre as that may sound, it was the simple truth. Of course, few knew of this.
You could call him a hitman of sorts, but instead of taking his targets' lives, he destroyed them.
One of those whose lives he so blatantly torn apart, was Miranda Hopkins. In doing what he did to her, he sealed his doom, and, just as unbeknownst to him, it would one day lead to what can only be described as... abominable. The Atrocity.
Not that he would have cared much. Actually, he would probably have been more fervent in carrying out the rape of Miss Hopkins, had he known what it set in motion.

PoNR^!

Klockan 2 inatt när jag låg i sängen och försökte sova fick jag ett plötsligt begär efter choklad. Jag var nära att stiga upp, klä på mig, cykla ner till statoil och köpa en chokladkaka. Men jag orkade inte. Dock hade jag fortfarande inte somnat vid halv tre, så då steg jag upp och åt några mackor. Sen somnade jag.

Lördag natt somnade jag 05.00 på söndag morgon. Jag hade tänkt lägga mig tidigt, men när jag kollade om det var nån sevärd film fick jag se att Matilda skulle gå 03.35-05.00. Jag har tänkt i flera år att, "den måste jag se igen". Så då gjorde jag det.

Dessutom, lördag och söndag gjorde jag en ny musikvideo, efter en paus på ett halvår typ. Det blev med Kingdom Hearts, och What I've Done av Linkin Park. Jag gillar min nya musikvideo. Den har timing, den har djup, och den har skönhet. När jag sen la upp den på Youtube fick jag över 100 resultat när jag sökte på just den kombinationen. Fuck! Jaja, jag gillar den i alla fall. Nästa gång ska jag använda en film eller artist, eller både och, som INTE är mainstream. Kingdom Hearts är mainstream. Linkin Park är über-mainstream. What I've Done är en av deras mainstreamigaste låtar. Mainstream liksom. Jag funderar på Nine Inch Nails Somewhat Damaged (igen) till Baby Jane. Om inte annat skulle det vara intressant. Synd bara att ingen jag känner gillar både låten OCH filmen. Så vitt jag vet. Oh, bugger.

Idag var det utprovning och beställning av studentmössor. Jag ville stanna i klassrummet, men Henrik ville ha med mig "som moraliskt stöd". Jag kände mig... utanför. Jag vill så gärna dela studentsmössa med dp05, men hur gärna jag än vill det så går det inte. Det var som först nu när jag inte beställde studentmössa som det gick in i huvudet att jag ska gå om nästa år. Hittills har jag alltid tänkt lite att "amen, det kanske går bra ändå", men nu känns det som om jag passerat en point of no return, även fast jag inte har det. Jag vill egentligen inte ta studenten med dp06. Visst, jag gillar dem, och har roligt med dem, men dp05 är ändå min klass. Det är där jag hör hemma. Trots att jag ofta känner mig utanför numer, och trots att vi inte är samma klass (tycker jag iaf) som vi var för ett år sedan, så är det ändå min klass.

Jag tar resten senare, ids inte skriva mer nu. Den här veckan är lite jobbig.

Dans

Egentligen skulle jag ha börjat med teaterdans, ledd av Yessiqa Lövbrand, ikväll, men eftersom hon fick en spricka i foten idag blev det uppskjutet. Skit också. Jaja, om 2-3 veckor kan vi börja.
Spännande!

Sex stycken bröst och en vagina

Så kommer det hett eftertraktade inlägget, det som alla fan-mails har tjatat om. ;) Varning dock, det är långt.

Fredagen var riktigt rolig. Först när IB hade friluftsdag i Pagla, och sen på kvällen när jag var på fyllefest i Harads. Givetvis var jag spiknykter, men de nio andra deltagarna var inte det. Många nya band blev knutna, enligt min åsikt, så det var en dag full av vänskap. Titeln då? Jo, det var mitt sällskap i bastun mitt i natten...

Finns inte så mycket att säga om Pagla. En eloge till Sara, Linn och Sophie som anordnade en riktigt bra friluftsdag. Genomtänkt och skoj. Dessutom var det förskräckligt roligt mellan själva lekarna/tävlingarna, då jag, Magnus, Armin, Isak och ett gäng ettor satt vid elden och drog snuskiga och hemska skämt. Jag var extremt fräck under de perioderna. Könsskämten haglade. Vårat lag hette field mice, och vi hade en kniv med en knivslida där, alltså sa jag; "jag är en mus med en slida". I den stilen var det mesta. Dessutom hette en grupp beavers. Särskilt Josefin var road av det, och vi två hade skitkul i att jag mobbade henne under dagen.
Vägen tillbaka till skolan var kortare, men fortfarande lång. Samma grupp som tidigare var vi, och sex var på allas tungor.

På kvällen, klockan 6, kom jag hem till Linne. Det var sisådär de första timmarna. Alla hade inte kommit än, och spriten kom sist av allt. Fem killar, fem tjejer. Alla förutom en över 18.
När de andra hade börjat dricka, då började hålligånget. Jag bondade med några av tjejerna, när en av de öppnade sig för oss (det var jag och fyra av tjejerna), och berättade om en traumatisk barndom. Jag kunde inte hålla tårarna från ögonen den stunden. Nästan alla av de hade haft det svårt under uppväxten, alla förutom jag. Även jag gick med i diskussionen till slut, och det var som om vi alla hade känt varandra länge. Det var mycket kramar och sånt.

Tolv sa vi att nu slår vi igång bastun! Men då satt vi ändå kvar och pratade länge, vi fem, så när vi väl gick i bastun, klockan ett, var de två killarna som redan börjat basta färdiga. Men länge bastade jag. Först var det jag, i badbyxor, en naken tjej, och två tjejer i trosor. Det var trevligt kan man säga.
De hade haft på sig kläder först, men den nakna blev avklädd av sin pojkvän innan han gick, och sen brydde hon sig inte. De två andra hade lånat kläder av Linne, nämligen vita tröjor. När de blev svettiga var det inte mycket till skydd, så de tog av sig överdelen.

Till slut satt bara jag och Linne kvar och pratade om sex, riktigt länge. Jag som oskuld, och hon som har det tre gånger om dan typ. Det var intressant. När vi väl gick och duschade, då hade folk börjat spy. Särskilt en, hon som hade öppnat sig, mådde väldigt dåligt, med all ångest hon hade. Förutom jag var det tre stycken som inte kräktes. En av tjejerna var väldigt snurrig och jag tittade ofta till henne, för hon ville gå ut mycket och få frisk luft. Jag ville inte att hon skulle somna därute och frysa ihjäl. Det var nästan nollgradigt ute.

Ett tag efter att jag lämnat henne liggandes på bänken ute på bron gick jag ut för att ta in henne. Ingen där. Jag ropade hennes namn, men fick inget svar. Jag sa det till de två som var vakna, och tog hand om hon som spydde. Jag sprang ut i blötgräset i bara sockar, och joggade två varv runt huset, ropandes hennes namn, övertygad om att hon däckat i någon buske. Jag var riktigt orolig. När jag går in kommer hon stapplandes nerför trappan. Whew.
Jag frågade om hon inte skulle lägga sig; jo, men hon ville röka först. Jag tog upp cigarettpaketet och en tändare ur hennes väska, la hennes arm runt min nacke och hjälpte henne ut. Tände cigaretten, och lät henne röka, oftast med huvudet vid knäna. Gick in och hämtade ett glas vatten och hjälpte henne dricka det.
Efter en cigarett och två portionssnus var hon redo att gå in igen. Mina bara tår var stelfrusna nu. Jag hjälpte henne uppför trappan, vilket tog typ tre minuter då vi var tvungna att stanna efter varannat steg eftersom allting snurrade för henne. Gick ner och hämtade hennes sovgrejer och bäddade ut sovsäcken i hallen uppe.
"Ska du inte ha madrassen under?"
"Nä..." *mummel*
"Men du kan ju inte sova med alla kläderna på."
"Jo..." *mummel*
"Gonatt."
*mummel mummel*

Efter en stund kom hon stapplnades ner igen och var törstig. Jag fick hjälpa henne upp igen, med ett glas vatten i handen, och sen somnade hon äntligen. Men hon var så trevlig och gullig, så det bjuder jag på.
Dagen efter bestod i många saker, bl a att en fortfarande ville kräkas, medan hennes kille letade i hela huset efter sina kalsonger. De hittades under deras madrass. Allt som allt hade jag jätteroligt, och hoppas faktiskt på att få träffa de igen. Tjejerna i alla fall, killarna bondade jag inte precis med.

En riktigt sexig dag kan man kalla det! Nu har jag säkert glömt nåt, men det får tas upp senare i så fall. Tjolahopp!

Dead man's home

Idag har vi varit och plundrat i dödsboet. Eller inte precis plundrat. Det var jag, mamma, pappa, syrran, mormor, moster, Björn, Markus, Linda, samt fyra av Kents nära vänner, som delade upp hans bohag oss emellan. Dock kändes det som plundring, och jag kunde inte låta bli att skämmas över att tycka det är kul med många nya fina saker till lägenheten.
Men det som måste göras, det måste göras. Ganska många fina prydnadssaker fick jag, några köksredskap, pennor, många brända skivor musik, en badrumsvåg, bl a. Jag hittade även en webbkamera mid ir-lampor, som man kan filma i mörkret med, vilken jag lånade hem för att se om den funkar ordentligt. Problemet är att utan drivrutiner går den inte att använda, och det finns inget märke på den någonstans. Visste jag det skulle jag kunna ladda ner vad som behövs. Jag skruvade t o m isär den för att leta, och googlade faktiskt namnet på kretskortet, utan önskat resultat.
Jag får leta vidare efter någon skiva eller något papper imorgon, då vi ska tillbaka och göra färdigt allt.

Jag fick nästan en ny soffa, eller rättare sagt två. Tyvärr skulle de inte rymmas i lägeheten, så Linda och Markus fick ta hem dem. Good for them. =)
Det coolaste av allt dock, var de tre prydnadssvärden jag fick ta. I tre olika storlekar är dem, från en halv till en meter. Inte ett dugg vassa såklart, men häftiga som fan ändock!!!
Lite lustigt när jag kollade igenom alla cd-skivor han hade, och hittade några stycken med porr. Detta ville jag ju då inte visa för mormor och övriga, så jag gömde de skivorna och tänker låta Björn ta hand om dem. Det var inget som intresserar mig ändå, Fäbojäntan o dyl... ;) Men syrran och Linda hittade en film när de sorterade musik, en som kallas Ridskolan. "Haha, det är ju porr!" sa jag muntert. "Hur vet du det?" frågade syrran. "Men, vilken tonårskille vet inte vad Ridskolan är? Jag fick höra allt jag behövde i gympaduschen i högstadiet." sa jag segervisst. Hon gav sig.

Jag har tänkt mycket på döden i veckan. Särskilt under Kjells begravning på fredagen. Närhelst jag fick tråkigt började jag planera min egen begravning. En begravning du inte får missa! ^^
Någonting jag ångrar angående Kjell, är att jag inte kände honom bättre. Det kändes mest tragiskt under fredagen. Det har varit tragiska veckor för släkten. Fy fan. Nä, nu ska jag gå och lägga mig, och sen imorgon fortsätta skriva på min nya superdikt. Den långa om egentligen är en novell i diktform, i mitt speciella versmått.

Live with a smile. Die with a smile.
Adun toridas!

Kärringa på Konsum...

"If the world is ending, a woman will want time to fix her hair. If the world's ending, a woman will take time to tell a man something he's done wrong."

-Lord of Chaos, A sudden chill

Jag gillar verkligen citaten om kvinnor i Robert Jordans bokserie Wheel of Time. Jag måste nästan lista mina favoriter, bara för att de är så bra.

Sehnsucht

Även om jag nu anser mig frisk igen, så gnager fortfarande en saknad i hjärtat. Jag är ju en väldigt känslosam person. Jag låter oftast mina känslor styra mig. På så vis är jag även mycket beroende av kärlek. Det är nog därför som jag så ofta blivit rätt så förtjust i alla de damer som vandrat genom mitt hjärta. Det är komplicerat. Jag var länge rädd för att jag kanske var "kär i kärleken", men det tror jag inte längre. Men det känns tomt. Livet har varit väldigt hårt inom det området de senaste åren. Nu fick jag ju en kyss för några veckor sen, (tack Mia, jag behövde det^^) men det fick mig bara att längta ännu mer efter någon som kunde hålla om mig och säga att hon älskar mig.

Jag önskar att jag fick känna den känslan igen. Jag önskar att den kunde bestå. Jag önskar att den kunde förändra mig. Men framförallt önskar jag att den kunde vara besvarad. Det gör nästan ont, så mycket som jag längtar. Jag pratade med Linnea i förrgår, och var tvungen att fråga om jag hade varit en dålig pojkvän unde våra tre år tillsammans i mellanstadiet, en sak som jag fruktat i flera år. Nej, sa hon direkt, absolut inte. Det lättade en tyngd från mitt hjärta.

Det känns som om jag under den tiden var väldigt dålig på att tala om vad jag kände. Vi pratade aldrig, vi grälade aldrig, vi var ovänner en enda gång; vi var ju bara barn. Men vi njöt av tiden tillsammans, och det är väl det som räknas?

Det känns så ensamt att lägga sig i sängen och önska att någon hade kunnat vara där med en. Någon att äta med, att ha regelbundna filmkvällar med, någon som delar de intressen jag har som jag aldrig delat med någon annan. Jag känner avundsjuka närhelst jag ser kärlekspar som fraterniserar. Men jag unnar de det.

Vakuum

Jag är ensam
Ensamhet förgör det goda
Det som livet kan bjuda på, när det har lust...
Ett vakuum som suger upp all lycka, som dödar
Det börjar som ett litet, litet hål i hjärtat
Ett nålstick i bringan på den stora, starka tjuren
Ett svart hål med total singularitet
Gjord av fantasi och brist på verklighet
Det växer sakta, expanderar, tills det fyller hela bröstkorgen
En stramande känsla, det kramar och trycker
Människor hälsar, men tittar snabbt bort när jag tar mig för bröstet

Okej, den var lite depressiv. Det var det första jag kunde komma på bara sådär. Men jag tror inte den är färdig än, dock är jag såpass trött att jag snart somnar på tangentbordet.
Godnatt!

I'm back baby! YAY KA-BOOM BOOM!!!

Jag är frisk!!!

Så känner jag mig iallafall just nu. Det är över. Självklart är ingenting säkert än. Rätt vad det är så dyker jag ned i en svacka igen, men då kommer jag att ta mig upp än en gång. Medicinen kommer jag fortsätta med i några månader, men jag kommer inte träffa Kerstin, terapeuten, på en månad nu, för jag behöver det inte.

Jag är glad. Jag grubblar inte på någonting. Jag har inga självmordstankar. Jag önskar inte att jag hade haft det bättre, eftersom jag inte kan ha det bättre. Jag känner att personer i min omgivning agerar annorlunda mot mig nu, gladare och mer lättsinnigt. Allt är som vanligt.

Tillåt mig gråta av lycka. ^^´