Harkel, harkel...

...
Jag vill börja med att frånsäga mig allt ansvar från vad jag skrev inatt. Jag var inne på andra andningen och var gode hög på...ja, nånting. Nåt hormon eller liknande.
Det var stundens ingivelse att deklarera min kärlek till Midna. Vet ej varför.
Jag gick iaf ut med komposten halv sex imorse. Tog bara på mig halsduken och jacken över t-shirten och jeansen. Halvvägs till soprummet konstaterar jag för mig själv, "Det är kallt ute."
På vägen tillbaka börjar tänderna spela maraccas och jag konstaterar, "Det är jävligt kallt ute!"

Nu har jag varit uppe i snart 37 timmar sträck. Ungefär lika länge som jag hittills har spelat Zelda, utdraget under en vecka. Visserligen nickade jag till ganska många gånger under lektionerna idag, men ingen längre tupplur. Eller jo! Jag sov väl en stund på bänken i korridorenstrax före lunchen.

Varför var jag uppe hela natten? Jag ville inte gå och lägga mig. Jag var så glad. Jag var helt jävla lycklig, därav det "höga" tillståndet. Ett enda långt lyckorus sen jag och mormor blev färdiga med gardinerna. Jag skrattade och skrattade. Och det var högljutt och hjärtligt. Jag skrattade åt Rayman, åt kortfilmerna jag såg, och åt några som jag snackade med över msn. Och det var mitt naturliga skratt. Jag skrattade som jag bara gör när jag är riktigt glad. För jag var riktigt glad.
Naturligtvis ville jag inte att det skulle ta slut. Visserligen var jag helt ensam, (lite tragiskt, att skratta så mycket själv) men jag njöt. Så jag var uppe hela natten, bara för att få vara glad några timmar till. På bekostnaden av idag, och förmodligen halva veckan. Jag tycks ha blivit måttligt sjuk; försämrat immunförsvar pga trötthet och kyla.
Så jag var glad en kväll och en natt, men nu har jag varit trött och deprimerad hela dan. Kommer förmodligen vara det imorgon också. All den glädje, allt hopp, alla bra tankar; allt är borta. Back to the misery. Så känns det då, fast det stämmer väl inte helt.

I took vacation for a day, just dreamed myself away.
Now I'm back in my life, about to continue my strife.
Yesterday is but a dream, shattered by sanity's scream.
It's cold here and I'm feeling sad, to happy memories the dream I add.
Everything is exactly the same, still regretting what I became.


Jobbade inte så värst mycket på matten idag. Satt mest och skrev emo/fjortis/arga haikus och limerickar (enligt Jenny iaf).
Som av en konstig slump är Charissa sjuk också, (dock inte pga trötthet så vitt jag vet) så det blev ingen träning ikväll. Och det var ju lika bra.

Jag har känt mig som huvudpersonen i Crank, med skillnaden att jag bara somnar om jag varvar ner, istället för att dö som han skulle göra. Helt sjukt absurd film. En kille får veta att han blivit förgiftad och måste hålla adrenalinhalten på hög nivå för att inte hjärtat ska stanna. Han är helt galen! Sjukt kul.

Jo. Jag är lite dimmig i huvudet pga sömnbrist och hunger. Ska äta en ordentlig middag nu.

*suck*