8 februari 2007

Dödkött år folket

Wey! Har skrivit WT, sett Naruto och käkat vaniljglass med hallonsylt. Mm-mm-mmm. Jag tror att min WT snart räcker för ett first draft, så det är lugnt med den.
Alltså det är helt sjuukt vad mycket amv-material det finns i Naruto! Precis som med Final Fantasy 7 - Advent Children, så mycket underliggande att ta därifrån och sätta i nytt sammanhang. Tänk, det tog typ ett halvår från det att jag först ville göra en amv (animated music video) till det att jag faktiskt började. Och den första jag såg är fortfarande den bästa som finns.

Jag brukar ju ofta surfa runt på Youtube och söka efter musikvideor, i hopp om att få se en så där bra igen. Det misslyckas 9.9 gånger av 10. Om inte oftare. Jag blir så störd på vilka barbarer det är som oftast ser på dessa filmer (i alla fall de som kommenterar) för det är så primitiva videor att jag vill bara kräkas. Vem som helst kan göra en musikvideo, tyvärr, och de flesta filmer har i beskrivningen "this is my first".

Jag vill inte påstå att jag gör bättre, men jag kan iaf se det. Jag kan urskilja vad som är konst och vad som är skräp, till skillnad på de flesta andra idioter som tar upp bandbredden. Min andra amv, till exempel, blev skit, imo. Den var så krystad för att jag ville återskapa wow-sensationen min första lyckades med.
Jag skrev till och med i beskrivningen "...and it's crap. I just put it here for the sake of it." Och hur reagerar folk?? Genom att skriva saker som "Wow! This is awesome!" "Man, this rocks!" och dylikt. Varför in i helvete då???? Det ser ju vilket riksmiffo som helst att det här är inte vackert eller tankeväckande eller nånting. Visst, den ska ju mest vara häftig, det är en actionfilm till en snabb och tung låt, men det betyder inte att den ska sakna en själ!
Den består av klipp som visualiserar det som sjungs, i stort sett, och snabba, ofta explotionsartade under den aggressiva refrängen. I allt detta var det två korta scener som jag blev nöjd med (innehållsmässigt, inte redigeringsmässigt).
Inget fel i att utföra det så, men den misslyckades radikalt med att fånga det väsentliga, på något sätt. Den blev så stel, och så total mainstream! Alla gör så, liksom. Jag försökte göra Riksteaterns Rikard III, men slutresultatet blev en gladiatorarena. Så rå och smaklös som det bara kan bli.

Visserligen var det bara min andra film, så det kan ursäktas, men min poäng är att de älskar den! Jag förstår det inte!!! Den är så simpel. Dödkött åt folket liksom. Och hur har min första och de senare mottagits? De mer genomtänkta, och med ett visst tankeväckande djup? Väldigt blandat, det vill jag lova. *suck* Jag antar att enkelt folk bara vill ha enkel underhållning. Det är en konstnärs största dilemma antar jag. Ska man sikta på att väcka tankar hos minoriteten med de mer sofistikerade och djupa människorna, eller ska man välja att underhålla den enkelspårigt tänkande majoriteten?
Det var vårat största problem med revyn förra året. Särskilt i de preliminära diskussionerna om naken-chocken. Till slut gick alla med på Sofias ideér. Vi gjorde den så vem som helst kan skratta, men så den skarptänkte kan skratta ännu längre och högre. Jag tror hon gjorde en sisådär sju bottnar. Sådant djup har jag aldrig spelat med i hittills. Magnifikt.

Hursomhelst, jag ska lägga upp mina tre senaste musikvideor på Youtube och se vilka reaktioner de får. Det ska bli intressant, men jag förväntar mig inga överraskningar precis. Sen har jag en lista med cirkus 10 ideér till musikvideor. Vissa vill jag verkligen göra, andra skulle bara vara kul att få genomföra.

Klart slut, varulvstjut!

Ps. Se Children of Men! Ds.

Inga kommentarer: