Non sequiteur

Eftersom jag fortfarande inte har tisdagens tema helt klart för mig kommer här en kort berättelse istället.

Jag bodde på köttbullsgatan nummer fläsk, tre trappor upp, på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller. Då plötsligt hörde jag ljudlösa steg i trappan, och en huvudlös man med en bladlös kniv utan skaft klev in genom dörren. Han stack kniven i hjärtat på mig, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde. Jag sprang ner till hamnen, båten tutade och bryggan gick. Efter flera dagar led vi skeppsbrott. Jag flöt i land på en spik på en öde ö där det bodde nakna kannibaler med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda, sparkade in dörren, och hoppade in genom fönstret. Där låg fem uppätna mackor. Jag åt upp dem och gick vidare genom djungeln. Plötsligt stod jag öga mot öga med en rasande tiger. Jag lyfte fjädrar tills jag fick ryggskott och med det skottet sköt jag tigern. Jag hann inte gå långt innan jag föll ner i en lejongrop. Nu hängde mitt liv på en tråd, och på den tråden klättrade jag upp. Jag sprang ner till stranden och skrek så det eka, och i den ekan rodde jag hem.

 Nej, jag är inte fullt så mentalt skadad att jag sitter och kommer på sånt här om veckorna. Hade jag skrivit det hade det dessutom hamnat på Studio Wiklund, inte här. Det är en saga från min favoritbarndomsbok, Pelle Plutt.

Pelle Plutt, Plutt, Plutt.
Tog ett skutt, skutt, skutt.
Över ån, ån, ån.
Tappa tån, tån, tån.
In i kammarn, hämta hammarn, spika fast den lilla tån.

Och folk undrar om jag verkligen hade en normal barndom. Nu vet ni. Förresten har jag fått mina slutbetyg från komvux nu. Det känns så underbart att äntligen ha allt det där bakom sig. Jag har haft de där betygen hängande över mig i mer än fyra år, och nu kan jag se på alla 29 kurser jag gått och känna mig nöjd med vad jag åstadkommit, de är inte helt dåliga. Frihet!