Kallt

En gammal dikt jag skrev för typ ett halvår sen, och som jag hittade i min "diktbok" nyligen.

Det är kallt, så kallt.
Jag är utelämnad åt mitt öde
bortglömd
övergiven
Hon gör mig så mycket
Det är kallt, så kallt.

Kylan som täcker mig med frost
En frost som biter i huden
som biter i märgen
som biter i hjärtat
Gå härifrån!
Det är kallt, så kallt.

Mörkret som omringar mig med ett hölje
Ett hölje som tränger sig på
som fördunklar mina ögon
som gör frosten änu kallare
Gå härifrån!
Det är kallt, så kallt.

Hon är ljuset som ger mig räddning,
en räddning från allt det hemska.
Men hon har övergivit mig,
jag har ofta sett henne ta in andra,
hon gör det säkert för stunden.
Kom hit nu!
Det är kallt, så kallt.
Var fan är bussen??