Okej. Lönnmordsresultaten började dyka upp väldigt snabbt. Maddis skulle skära upp mig som en fisk och skratta rått samtidigt. Lite simpelt och fantasilöst, och inte så lönnaktigt heller, mer som en ek...
Eftersom hennes skratt och mina skrik skulle EKA i hela kollektivet! HA! HA! HA!
......
Marika skulle stänga in mig och tvinga mig att lyssna på Lady Gagas Bad Romance tills jag sakta men säkert tynade bort, och samtidigt betrakta hela skådespelet från bakom en one-way mirror. Okej, här får du poäng för kreativitet, och grymheten i att du vill se på ändå tills jag slutar andas gillar jag. Men det är bara en elaborerad form av svältdöden. Jag har nämligen inget emot Bad Romance, jag har den t o m på min bilspellista på iPhonen, för basgångens skull. Visst, den har ingenting att sätta emot One (Instrumental) med Swedish House Mafia i örgasmväg, men den duger för variationens skull. Summa summarum, hyfsat fantasifullt, men fortfarande inte direkt lönnmord (hur skulle du kidnappa mig då är följdfrågan?) och total fail dessutom eftersom jag inte avskyr låten.
Charissa gick mer på Maddis bana, med att jag inte förtjänar något mindre än en hammare i huvudet. Kalla mig kommunist och använd en ishacka istället när du ändå håller på. BORING! Säkert roligt att försöka få hjärnsubstans att spruta ur öronen, men alldeles för trivialt för ett Rube Goldberg-fan som mig.
***
Alltså, kom igen nu. Är jag så tråkig att jag inte föräras med en mer intressant död än nedhuggen/ihjälsvulten/nedslagen? Jag vill ha brutalitet, effektivitet och framför allt kreativitet! Så många iteter som möjligt. Om du bodde med mig, hur skulle du lönnmörda mig efter att ha blivit galen på mig? Härmed utlyser jag en tävling. Den person vars metod tilltalar mig mest får ett hemligt pris. Tävlingen pågår fram till och med nästa torsdag (28 oktober) och på fredagen kommer vinnaren att utses. Jag skämtar inte, det blir ett pris till vinnaren. Och så kan vi säga att om Du tipsar någon annan person om denna tävling, och den personen vinner, så får Du också ett pris! Najs va?
Officiella regler: Kommentera detta inlägg med ditt svar, samt om någon annan person tipsade dig om denna tävling. Sluttid 23.59 torsdag den 28 oktober. Vinnare annonseras 29 oktober kl 17.00.
*EDIT * Jag har nu förlängt tävlingstiden till 23.59 söndag den 31 oktober, och vinnarannonsering på måndagen den 1 november. Mest för att ge fler personer en chans att tävla, men också för att priset ska hinna tillverkas. Lycka till!
***
Angående bloggen. Jag funderar på att byta namn från ab imo pectore till Studio Wiklund, och rikta in den mer på sådana seriösa aspekter. Eller borde jag i så fall starta en separat blogg med mer seriösa projekt, där jag kan lägga upp bilder, texter, filmer, etc? Jag lutar mer åt en separat blogg för det, och att ha kvar den här för ramblings o dyl. Vad tycker du? Kommentera!
19 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Jag tycker att du borde skaffa en separat blogg i s.f. Annars kanske vi blir av med dina ramblings och de vill vi inte. Eller så blir det att du fortsätter med dina ramblings och då får bloggen två olika teman som. Inte för att jag har något emot en schizo-blogg, men du kanske vill ha lite mer struktur, tänkte jag.
Och the challenge is on! En ny kommentar kommer sen hörrudu! Just you wait... >;D
Tja... eftersom jag befinner mig i Grönland med jämna och ojämna mellanrum så skulle jag bjuda dit dig under vintern. Sen skulle jag ta med dig ut på en snöskopromenad och sen knuffa dig lite lämpligt så du ramlade omkull. Sen skulle jag proppa snö i halsen på dig tills hals och munhåla var helt igentäppta. Innan snön har smält av kroppsvärmen har du kvävts, alltså ingen risk att jag åker dit för lönnmordet! Häpp! Går det inte få med dig till Grönland så får jag väl gå till labbet i Nalunaq och sno med mig lite cyanid och sen, när du sover någon natt, ta på mig skyddskläder och preparera cyaniden med vatten så att gas utvecklas. Den är lukt- och smakfri. Sen ställer jag in behållaren på ditt rum och lägger dit några tomma påsar samt en öppnad halfull påse med bittermandel. Bittermandel innehåller också cyanid och överkonsumtion är direkt hälsovådligt. Sen, när du dött (det tar inte många minuter) och innan någon vaknar så tar jag bort cyanidblandningen, neutraliserar den med en klorförening, häller ut den i trädgården och vips tror man att du ätit ihjäl dej på bittermandel. HäppHäpp!
Jag skulle föda upp en koloni köttätande kackerlacks-mutanter som är genetiskt kodade att bara vara intresserade av ditt blod (det var inte svårt att muta tanterna på blodcentralen... Jag gör väldigt god äppelkaka); när du inte finns i närheten är de lydiga cirkusartister. För att göra det hela lite mer humant (om än inte innerst inne så är jag ju trots allt på något plan en snäll varelse) kommer jag att se till att en tung mjölpåse faller i ditt huvud när du med kladdkaka i sinnet öppnar skafferiet. Sedan släpper jag ut mina små monster och hoppsan, Martin är visst spårlöst försvunnen! Själv blir jag berömd för min fabulösa kackerlackscirkus.
Och nu ska jag återgå till böckerna. Kommer för övrigt upp till Boden på söndagmorgon, blir där till och med onsdag. Vad är på gång de dagarna? :)
Men antaaaagligen så om (när) jag lönnmördar dig så gör jag ju bara som någon annan sagt att de skulle göra och så får den människan ta skiten för det. Medan jag själv skrattar á la Disneyhäxa och bär röda skor på din begravning.
BOOO YAH!
Jag måste säja att jag gillar Chamars sätt att tänka... Nåväl, jag har haft lite tid att fnula ut ännu fler sätt att lönnmörda dig på. Skulle det inte funka att ta dig till Grönland eller att sno med mig cyanid därifrån så skulle jag ge mig ut och fixa fram enorma mängder Rohypnol. Sen skulle jag baka the king and queen of all kladdkakor och bjuda dej på och naturligtvis skulle jag spetsa din del med Rohypnol. När du sedan somnat ser jag till att lägga dig på rygg och i ditt neddrogade tillstånd spyr du och eftersom du ligger på rygg så kvävs du av dina egna uppkastningar...
Jag skulle tvinga dig äta några kilo bönor och sedan lägga dig i ett badkar som är fyllt med varmt vatten. Medans du ligger där tar jag fram mina specialbeställda kinderägg som innanför chokladen har två st skattkartor till självmordsbrev som jag skrivit. Nu när du ligger där och väntar på att din magsäck ska sprängas så tar jag en gaffel och gräver ur dina ögon så äggen får plats där. Mja, du kommer bli dubbelt så stor, ha kinderägg som ögon och alla kommer tro att det är ett SJUKT självmord. Typ så hade jag gjort
Enkelt, genom att lägga ett bananskal nedanför din säng så att du halkar när du stiger upp. Detta resulterar i att du slår huvudet i ett taktiskt utplacerat sköldpaddsskal. Resultat så här långt: en bula. Innanför badrumsskalet ligger ytterliggare ett slugt bananskal som resulterar i verk i ryggen då du landar på ett taggigt sköldpaddsskal (exotiska grejer det här). Resultat så här långt: lite mörbultad och en bula. I köket ligger ett tredje bananskal, när du halkar på det förbereder du dig på att slå i någonting. Men icke, du dimper ner på golvet och landar bredvid en lapp i form av en stjärna med två obehagligt lyckliga ögon (it's always stars). Resultat: mörbultad, bula och paranoia. Men vi ska komma ihåg att du ju trots allt inte är dum. Bananskalen börjar ju bli gamla nu. Så när du öppnar ytterdörren inspekterar du marken mycket noga och javisst, där finns ett underligt glänsande bananskal. Just som du böjer dig ner och plockar upp det (för att hålla i det och skratta maniskt åt mitt patetiska försök) ser du metalltrådarna som leder rakt in ett eluttag. Alla vet ju att den som får blixten vinner. Eller hur det nu var...
Nej nej vänta, jag har en ju. Jag skulle baka ljuvligt chokladiga sega kakor och garnera dem med små järnkulor i exakt samma form som silverkulor (prydda med bladsilver för effektens skull). Det roliga med silverkulor är ju att låsas knäcka diverse saker medan man biter på dem, men ligger de på någonting tillräckligt gott orkar man inte utan sväljer dem hela. Det är här det roliga kommer in: som den tjockis Martin är kommer han glufsa i sig x antal kakor, och, Wait for it... När kulorna arbetat sig precis lagom långt ner i tarmen ( 1.5h bör räcka) så lurar jag ut honom på lämplig plats och rullar in med en gigantisk magnet jag hyrt från någon gudsförgäten byggfirma. Feel free to imagine the rest.
Men för er med dålig fantasi kan jag berätta att järnets vilja att ta sig till moder magnet kommer att övervinna Martins veka organiska skyddsmur, och blodet kommer att flyta (plus att magsyran kommer att fräta och e kolin kommer att infektera). Hehe...
HOHOHOHOHOHOHOHOOOOO
Motiv: En dag när jag kom hem efter en riktigt usel dj**la dag i Sthlms-helvetet med bussar i vilka man inte kan andas, så är det en sak jag ser fram emot. Martin är inte hemma och stör mig med sina berättelser om vilka spel han spelat och jag vet att jag kommer att mötas av en kexchoklad som jag har lagt i kylen. Eller? När jag öppnar kylskåpsdörren upptäcker jag snabbt att min dyrbara kexchoklad är borta. Martin! Det är inte första gången han har tagit min mat och jag är vid det här laget utled på honom…
Jag planerar min hämnd sakta, men med stadiga steg. Man måste ha tålamod när det gäller sådant här. En dag när Martin kommer hem så väntar jag bredvid en dörrkarm och väntar på att han ska gå förbi mig. Han går, helt ovetandes om sitt öde, förbi mig och jag knockar honom till marken.
När Martin vaknar upp igen känner han att det är någonting konstigt med hans mun och han är fastbunden väldigt stramt. Martin försöker öppna sin mun, men inser till sin stora fasa att det inte går.
- Jag har sytt igen din mun; det är ingen idé att ens försöka tala, det kommer bara att göra ondare när bedövningen avtar, säger jag där jag står bakom mitt offer. Minns du de gångerna du skrämde mig Martin? Minns du vad du berättade för mig då, Martin? Du berättade för mig att du är en av de jag kallar ”hälsensmänniskorna”… Här skrattar jag kallt och elakt samtidigt som jag sakta går och ställer mig framför honom med en rostig sticksåg i min hand. Jag kan se paniken i Martins blick. Bedövningen är en vanlig lokalbedövningsvätska jag tagit från tandläkaren (lyckades norpa lite från deras förråd på mitt senaste besök) och som nu börjar avta…
Jag börjar såga genom hans hälsenor sakta fram och tillbaka, fram och tillbaka… Martin vill skrika, men det gör helt enkelt för ont. Bedövningen har nästan avtagit helt. När jag är färdig med att skära ut hans hälsenor stoppar jag dem i en skål. Jag känner mig hungrig, så jag bestämmer mig för att baka en pizza och jag har hittat en ny spännande ingrediens att ha på den… När pizzan är klar sätter jag mig och äter den framför Martin. Jag har bandagerat om hans hälsenor så att han inte ska svimma av någon jättestor blodsförlust och bestämmer sig Martin för att titta bort häller jag örtsalt i hans ögon tills han lärt sig att han inte får det.
När jag ätit upp min mat anser jag att det är dags för Martin att dö. Men han måste lida. Jag tänker låta honom blöda till döds. Jag lägger honom, fortfarande fastbunden från topp till tå, på en liten presenning. Jag öppnar upp hans hälsenesår. Och börjar skära av hans finger ett efter ett, sedan tar jag hans tår. Jag låter honom ligga och våndas ett tag. Nu är kniven fuktig, så jag doppar den i salt och börjar skära av hans händer och fötter. Det går sakta, kniven är inte riktigt gjord för sådant här. När jag ska skära av skelettbenen måste jag använda mig av sticksågen igen. Så fortsätter jag tills Martin är helt styckad. Ja, han dog efter fötterna blivit avskurna.
Sedan tar jag Martins alla delar och lägger det i en plastpåse tillsammans med den hopvikta presenningen. Jag lägger alltsammans i en sportbag. Jag tar på mig sportkläder så att om någon ser mig tror de att jag är en vanlig tjej på väg att träna. Men egentligen dumpar jag din kropp långt in i en skog i södra Sverige. Jag begraver dig i marken vid en buske så att det blir svårt att hitta dig igen. Kniven tvättar jag grundligt och lämnar den hos Myrorna. Den rostiga sticksågen måste däremot göras av med, så den hamnar på soptippen.
Sedan ringer jag runt till Martins vänner och även mina vänner för att uttrycka min ”oro” över min rumskamrat som skulle varit hemma för timmar sedan. Till slut måste jag ringa polisen, men de kommer inte hitta ett spår av honom, och jag var ju och tränade igår…
Du är påväg hem, full och jävlig efter en kväll på krogen.
Jag väntar på dig sittandes i en busskur, när du sedan går förbi så är jag snabbt upp bakom dig och trycker snabbt upp kloroform-trasan emot din näsa.
Du däckar direkt, så jag dumpar dig i bagageutrymmet på en bil, som jag med flit lagt en sjuhelvetes massa kanyler i, så att du verkligen får lida för det as du är!
Vi kommer fram till en skog. Du har vaknat och börjar irra någonting om "du inte gjort något", men det sket jag i och är återigen där med kloroformet. Kort därefter så sätter jag några kanyler genom dina bröstvårtor, pungkulor och allt annat roligt.
Jag ställer dig emot ett stort träd, där jag spikar upp dig i händer och fötter, som jesus du vet, fast du är fan inte ens värdig något kors!
När du sedan vaknar till liv så har du så otroligt ont att du inte vet om du ska skrika eller gråta. Jag ser att du lider och det gör mig glad!
Sticker snabbt en fällkniv genom knäskålarna på dig, bara för att få dig lida ännu mer. Jag åker och kirrar lite frätande syra som jag sedan dränker ditt ansikte i.
Efter det så har jag fått ut min ilska nog mycket, så jag tänker att du kan äntligen få dö nu.
Tar loss dig från trädet och binder sedan fast dina fötter och händer. Drar iväg dig en bit, häller bensin över hela dig. Tar fram en cigarett, tänder den med min zippo-tändare, som jag sedan kastar på dig, som ligger där, redan så chans.
Du börjar brinna, fast jag kom på att jag hade ju glömt att ta allt av värde först, så jag släcker elden, tar din plånbok, smycken, mobil och dylikt.
Efter det så tänder jag igång elden på riktigt. Drar sedan upp en pistol, kollar in i dina rädda, panikslagna ögon. Riktar pistolen emellan dem, säger "var det värt det?" och pangar sedan av! Då svartnade det för dig, så du kommer aldrig få veta om vad som var värt vad!
Du Pete, Martin är ju faktiskt nykterist! Men du kan ju alltid lura i honom att det är alkoholfritt
Först skulle jag lura med dig att vi ska åka och träffa Malin och hämta henne på flygplatsen för hon har kommit hit för att överraska dig. På vägen dit skulle vi stanna vid en mack för att köpa kaffe/annan dryck. Jag skulle sedan lägga i ett litet sömnpulver i din flaska/kopp när du inte såg. När du somnat i bilen skulle jag köra oss långt bort till en avlägsen del av ingenstans, där ingen kan höra dig skrika. När vi välv ar där skulle jag under hagelgevärshot tvinga dig att hoppa hopprep tills du inte orkade längre. Så då när du var så slutkörd att du inte längre orkar röra dig (vi pratar alltså faller ihop och inte orkar längre) så skulle jag ta en osthyvel och hyvla lite under fötterna, medans du var vi liv så du fick lida och dessutom inte kunde ta dig någonstans. sådär utifall att du skulle återhämta dig en smula. När jag var klar med detta skulle du ändå få springa runt i en cirkel med tio aggresiva, rabiata kamphundar med rabies i släptåg. Så när dom jagat ned dig och fått fast dig så skulle jag ta en japansk kockkniv och rita(rispa) ut hur jag skulle stycka dig. Små fina linjer där det passar. När jag var nöjd med resultatet så hade jag tagit fram en blommig motorsåg och börja med benen och skära bort dom, medan du fortfarande var vid liv och medvetande,så du såg vad jag gjorde och kunde skrika av smärtan. Så när du så småning om dött av antingen smärta elelr blodförlust, allt eftersom jag skurit av fler delar, fötter, smalben, lår, händer, underarmar,överarmar, dela torson i mitten och sist tagit av huvudet, skulle jag ge rabieshundarna delarna som man inte kan göra någonting av, typ händer, fötter osv. Håret skulle jag raka av och sälja till perukmakare,e fteratt jag blekt ned det så det inte finns några dna kvar. När hundarna ätit upp delarna hade dom fått smaka hagelgevär så inga dna kunde spåras till dom. Övriga delar och även dom döda hundarna hade jag kremerat och sedan spridit ut askan över halva världen. Över marken där mordet hänt hade jag sprigit kalk och flytande väteperoxid för att ta bort blodspår. Sedan hade jag tänt på peroxiden för att spåren verkligen skulle försvinna och sedan släckt branden. Meanwhile hade jag hela tiden spelat typ.. Vivaldi eller Mozart påhögsta volym i bilen. Bara för att. :)
/Emelee
Jag skulle vänta tills du går ut ensam. När du gör det så smyger jag fram till dig och håller en trasa med kloroform mot din näsa och mun, tills du blir medvetslös. Efter det så fraktar jag dig till en avskild stuga i skogen, där ingen kan höra dig skrika. Insidan av stugan är inplastad för att undvika för mycket bevis. Jag ser till så att du är nersövd under hela förloppet. Sen så bränner jag sönder dina ögon, så att du inte ser nått. När det är klart så tvångsmatar jag dig med glassplitter och glitter, glitter är alltid trevligt. Om du inte skulle dö av det så skär jag halsen av dig, hänger upp dig i taket och tömmer dig på så mycket blod som det går. När du är död Så styckar jag upp dig och gräver ner delarna på olika platser. Sen så tar jag och häller ut blodet i en fors där det är mycket strömmar. Tar bort plasten från stugan och bränner den. Sen så tar jag mig en trevlig liten semester på nått varmt ställe.
MVH// Erica Bäcklund
Ja, far lilla. Denna dagen har jag väntat på. Då kan du ju förstå att jag har haft tid med förberedelserna.
Jag skulle använda olika parasiter för att få ditt livs låga att sakta men säkert slockna. Först skulle jag bjuda dig på dåligt tillagat men väl kryddad (så att du inte skulle märka någiot) fläskfilé med några binnikemaskar i som skulle bosätta sig i din tarmkanal och leva där i några veckor. Sedan skulle jag bussa på dig sisådär 50 stycken "hakmaskar". Dessa underbara små varelser skulle jag gömma i din blårutiga hatt som du så ofta bär. Några utslag blir det inte bli när de mumsade in sig i din hud. De små parvlarna skulle frodas inom dig, föröka sig och tillsammans bed binnikemaskarna skulle de roffa åt sig av din näring och ge dig kraftig diarré, blodbrist och få dig att magra i snabb takt. Eftersom ditt immunförsvar nu skulle bli väldigt nedsatt skulle jag i dina skor också gömma några "Toxoplasma gondii"; parasiter som skulle sätta sig på ditt hjärta, din lever och även din hjärna.
När du börjat känna av symptomen skulle jag så klart intala dig att jag upplever samma symptom och att det måste varit någonting vi ätit, men att det inte är något att oroa sig över; stanna bara hemma och ta det lugnt! Så när vaknat upp dagen efter de första symptomen visat sig skulle du knappt ens klara av att ta dig ur sängen. I spegeln skulle du se ett dödskalleliknande ansikte som tittar tillbaka på dig. Orkeslös skulle du lägga dig på mattan på golvet. I och på och under mattan skulle jag ju så klart planterat ut lite skabbkvalster som går in under din hud och får dig att klia dig själv blodig. Eftersom du har ett nedsatt immunförsvar kommer du att får "Norsk skabb" vilket innebär att du får ett tjockt skin fullt av miljontals kvalster.
Du skulle ligga där på golvet med öppna sår över hela din kropp och hosta frenetiskt på grund av hakmaskarna i dina lungor. Du skulle har ont i magen för din lever skulle ha inneboende och du skulle känna ett tryck över ditt bröst av maskarna som lever rövarn i ditt hjärta. Din hjärna skulle även den vara på väg att förstöras. Efter några timmar skulle du mötas av en frän lukt av ruttet kött vilken skulle ha orsakats av köttätande bakterier från din matta som skulle få din hud och ditt kött skulle mörkna. Där skulle du ligga, i en pöl av dig själv, kryllandes av alla möjliga små roliga djur och dö en lång och smärtsam död. Lukten av ditt kött skulle troligtvis dra till sig flugor som skulle lagt ägg i din kropp. Äggen skulle förvandlats till maggots som skulle festat på dina kvarlevor tills bara benen fanns kvar.
På det viset skulle jag ha lönnmördat dig. : )
Skicka en kommentar