Den gemensamma nämnaren

Jag vill börja dett inlägg med att tacka Marika, som, förutom att vara en god vän, har sidan med högst antal trafikkällor till min blogg! Det är undantaget google förstås, but that goes without saying. Så jag vill bara ge rekommendationen att gå in på hennes blogg, abnormalitet, och läsa den. Hon är bättre än mig på att uppdatera, och skriver alltid intressanta, smått skruvade saker. Go Marika! ^^

Och tävlingen börjat ta fart nu. Keep it coming folks! :D

*****

Imorgon är det dags för Den Stora Tömningen. Alla jag pratat med ger mig medlidsamma blickar när jag börjar prata om att flyttstäda. Något som jag förmodligen kommer göra likaså i framtiden åt andra vänner. Typ Bella, när det blir hennes tur att flytta hemifrån! ;) Nästan alla flyttar någon gång. Det måste vara extremt ovanligt att aldrig flytta hemifrån, och bo kvar där resten av sitt liv, så alla vet ju hur det är att flytta. En flytt kommer ofta med blandade känslor, oftast är man spänd inför det nya, det lite okända (även om man bara flyttar tvärs över gatan) samtidigt som man våndas över att lämna det trygga, det inövade. Att lämna hemmet, hur länge man än bott där. Detta varierar naturligtvis enormt från person till person, och situation till situation, men en trend går att urskilja. Har man otur (eller tur, beror på hur man ser det) är det bara positivt att flytta. Jag har extremt blandade känslor inför detta. Nu har ju jag flyttat några gånger tidigare, men det här är så mycket större än tidigare. It'll be alright.

Saken är den att jag inte vill flytta Stockholm. Jag vill stanna här i tråkiga Boden med mina käraste otråkiga vänner, särskilt nu när man faktiskt börjat träffa nya intressanta människor. Problemet med det är att jag vill flytta till Stockholm. See my problem? Men man måste ju leva.

*****

Vad lyssnar jag på via Spotify nu då? Heavy shit, that's what. Jag rekommenderar dessa album för alla som vill få öronen penetrerade hårt och länge. (Ursäkta metaforen, men bra och tung musik har det inflytandet på mig.)

• Sabaton med deras nya skiva Coat of Arms rockar tomtearsle. I would expect no less from the generals and history nerds of rock.
• The Prodigys senaste skiva, Invaders Must Die, väller fram likt en bulldozer och slutar aldrig vräka ur sig fett med elektroniskt ös. Häftigast på albumet? Dave Grohl agerar trummis under Run With The Wolves. Awesome.
• Tack till Elli för tipset om Amon Tobin, the dude who remixed Machine Gun, och vars senaste album Foley Room totalt kör över alla sinnen. Särskilt Esther's. Hear it and tremble in eargasm-ness.