Human nature

Idag under mitt sista arbetspass (någonsin!) på COOPs läskavdelning började jag fundera på begreppet skönhet. Orsaken till mina funderingar var den udda familjen jag fick se under min dryckeshantering. Nere vid pappersavdelningen gick en man och en kvinna som, enligt min personliga åsikt, inte var två skönheter. Okej, jag ska vara radikal och säga det rakt ut. De var fula. Och ohyggligt fula. De var som tagna ur en film där två karaktärer skapats för att vara så stereotypt fula som möjligt. Håret, tänderna, kläderna, allt utstrålade osnygghet. Ja, jag vet, kalla mig en hemsk människa, men jag är då ärlig med mig själv. Och att även om de är fula betyder inte att de är dåliga på något sätt, det vet jag absolut. Don't try to preach to me!

Nu var det inte så att jag såg det fula paret och började fundera på skönhet, nej jag såg det fula paret och flickan de gick med. Om det var deras dotter vet jag inte, dock verkade det troligt med tanke på hur de agerade tillsammans. Visst, det är möjligt att hon är adopterad, vilket skulle förklara en hel del. Till exempel hur hon kunde vara så söt! (Visst, i deras sällskap skulle vem som helst se söt ut... Nej Martin, fy! Nu ska jag sluta.) Det fick mig först att tänka på ett avsnitt ur min och Charissas pjäs (huvudsakligen hennes) We're a tragic duo, you and I - a comedy?, där hennes karaktär Ursula visade min karaktär John en bild på hennes brorsons familj. Föräldrarna var normala, men barnen var ohyggligt fula, varpå John anmärker "It's amazing how many beautiful couples have ugly children, and how many ugly couples have beautiful children." Total parentes, men det var detta minne som fick mig att spinna vidare på mina påbörjade tankebanor.

För det första började jag fundera på djuren. Finns det skönhet djur emellan, såsom de uppfattar varandra? Det är klart det finns! En hel uppsjö av djurarter använder skönhet som sin huvudsakliga metod till att välja en lämplig partner. Bland många fågelarter tävlar hanarna i vem som har den vackraste och pråligaste fjäderdräkten, eftersom det är det enda honorna ser på. Varför? För att en vacker fjäderdräkt, eller bra hållning, eller kraftig sång, signalerar en stark och frisk partner, med lämpliga gener att föra vidare till sin avkomma. Det kallas naturligt urval! Inte bara väljs goda gener ut genom gallring (tänk rovdjur), nej det fortsätter vid parningen. Det är alltså fullt möjligt att en specifik hane aldrig får sig ett nyp eftersom alla andra hanar omkring alltid är snyggare, starkare, eller bättre sångare. (Oftast bara mer fåfänga.)

Visst, då finns det djurhonor som låter sig befruktas flera gånger om, ibland utan resultat då det alltid (hos den specifika arten) är den första påsättaren som blir pappa till barnen, och ibland med motsatt effekt, eftersom den sista som inseminerar pressar ut all annan säd, och därmed blir pappa till barnen. Det varierar som sagt från art till art, men båda sakerna kan hända! Och sen har vi ju göken, men det är bara fucked up.

Vi kan alltså konstatera att i naturen spelar utseendet roll, inte bara i form av skönhet visserligen, även kamouflage och varningsfärger är viktiga. Skillnaden mellan oss Människor och de andra Djuren är dock att vi har utvecklat Civilisationen. Och eftersom vi är civiliserade har vi normer och ideal, något som alla djur har, men draget snäppet längre. Generna spelar ingen roll längre. Det är vårt sociala samspel som avgör om vi får en partner att hjälpa oss föra våra gener vidare, inte det biologiska. Självklart är genetiken fortfarande kärnan i hela schabraket, eftersom vårat undermedvetna aktivt påverkar våra val till att göra de "naturliga" valen av partner. Kvinnor söker sig till män med kraftiga ögonbryn, uråldriga tecken på kraftig byggnad och goda gener, precis som män söker sig till kvinnor med breda höfter för att underlätta barnafödandet och därmed spridandet av ens gener. Dock sker detta som sagt på det undermedvetna planet.

Ytterligare en faktor är att vi Människor njuter av sex. Varför? Har vår art alltid gjort det? Eller var det i samband med utvecklingen av Civilisationen som det uppstod? Särskilt kvinnans orgasm har jag ofta funderat över. Vilket syfte har den rent biologiskt? Jag vet att jag låter cynisk, men mannens utlösning är i alla fall en del av fortplantingsprocessen, vilket kvinnans inte är. Möjligtvis, vilket jag skulle gissa på, främjar kvinnans orgasm fostrets utveckling den allra första tiden. Det skulle jag ge som förslag. Vill man annars riktigt djupanalysera kan man ju hypotisera att sex är skönt just för att många barn ska bli till, och för att artens efterlevnad därmed ska säkras. Tänkt möss, vars förökningstakt är direkt oroväckande. Tänk om möss hade njutit av samlag? I shudder at the thought. Men fantisera istället att samlag bara vore till för fortplanting, och att vi inte hade njutit av det, hur hade världen då sett ut idag? Färre "olycksbarn" för det första. Man skulle ju bara göra barn om man ville (om en ville i alla fall). Dessutom skulle antalet våldtäkter minska dramatiskt. Vi skulle mest troligt inte vara överbefolkade idag. Egentligen ser jag EN stor nackdel med denna tanke, och det är att ett av livets största glädjeämnen skulle vara berövat från oss. Vardagen skulle vara så otroligt mycket dystrare utan sex, i alla fall om människan hade samma psykologi. För många är det en dyster värld vi lever i, där skratt och sex är de bästa flyktmedlen. Antalet självmord skulle öka, för många skulle sakna vilja att leva i en värld utan tillräckliga belöningar.

***

För att återgå till startpunkten för mina funderingar, skönhet. Vad är skönhet? Är det vackert att vara smal? Ja, definitivt. Till en viss gräns. Är det vackert att vara tjock? Lika definitivt. Till en viss gräns. Om man skulle skapa en utseendemässig skala med temat smal-tjock, och med de extrema gränserna skelett respektive obscen fetma, då finns det ett mindre område inom denna skala som jag vill påstå är vackert rent allmänt. Denna "skönhetslåda" (tänk box plot, ni mattenördar) varierar givetvis från person till person, men kan definitvt uppvisa en kraftig mainstreamtrend. Detta stämmer så klart in även i det biologiska perspektivet; fetma leder till svåra sjukdomar, precis som grav undernäring. Jag anser att om man är nöjd med sitt utseende, då ska man se ut så. Om man däremot inte är nöjd med sitt utseende, då ska man ta sig en funderar varför man inte är nöjd, och om man har "rätt" skäl göra något åt det. (Vad som är "rätt" skäl ska vi inte gå inte på här och nu.) Man kan inte ändra på andra människor, bara på sig själv. Detta är otroligt förenklart, och givetvis finns det extrema undantag för det jag just skrivit, men själva poängen går igenom.

Förr i tiden var det vackert att vara tjock, och då menar jag från forntiden till för några hundra år sedan, men orsaken har förändrats. I början betydde fetma att man har rikligt med mat och därmed förmodligen var en frisk och stark individ. Senare blev det snarare så att en stor mage, och därmed stort matintag, betydde rikedom. Även om synen på utseendet förblev detsamma så hade motivet förändrats. Från biologi till ytlighet, samma ytlighet som vi har i dag här i "västvärlden". Nu har motivet förblivit detsamma, men den slutgiltiga synen på utseende har förändrats kapitalt. Och jag hade kunnat skriva så mycket mer om varför det är vackert att vara smal idag. Kanske någon annan gång.

Dock har det på senare tid enligt min uppfattning växt fram en smärre trend att hylla kvinnor som har mer hull. Jag har ingen större preferens, jag kan inte säga att smalare människor generellt är vackrare än tjocka människor, och vice versa, för det är en högst individuell fråga. Jag kan medge att en del av mig söker en liten kvinna eftersom mannen i mig strävar efter dominans, och därmed vill ha någon jag kan ha kontroll över, och jag är ju ingen särskilt stor person. (Nej, jag är seriös, det är biologisk psykologi, kan tyvärr inte ge ordentliga belägg för mina påståenden.) Dessutom är det klart att man blir påverkad av ovan nämnda sociala media där det smala hyllas, det kan jag inte förneka hur mycket jag än vill. Det jag vill komma till här är dock att jag har märkt att min personliga "skönhetslåda" på skalan har växt. Jag kan se människor som jag för några år sedan skulle ansatt vara "för smal", eller "för tjock", men idag upplever en stark fysisk attraktion gentemot. Jag vill ändå påstå att om jag hade varit större hade jag mest troligt haft en skönhetslåda lite högre upp på skalan, delvis på grund av ovan nämnda dominanssökande egenskap.

***

Tänk om många genetiska sjukdomar hade resulterat i impotens hos mannen? Att kroppen själv hade hindrat picken från att resa sig eftersom den inte ville föra generna vidare till ett stackars barn. Då hade vi sluppit en hel massa sjukdomar idag. Men det hade ändå inte fungerat, för då kom Människan med provrörsbefruktning. Fuckold to that hypothetical defensive measure. Varför är vi på gränsen att överbefolka planeten idag? Vi har klarat oss i hundratusentals år utan det problemet. För 200 år sedan var vi 1 miljard. Nu är vi 6.8 miljarder. Vad har vi att tacka för det? Jo, vetenskapen. Vi botar sjukdomar, förlänger medellivslängden, räddar människor från katastrofer, etc. Visst, vi är ganska skickliga på att döda varandra, det kan man inte förneka, men vi verkar nästan bättre på att rädda varandra. Tänk om inga naturkatastrofer hände, och inga krig. Bara tänk dig in i den situationen. Hur många hade vi varit då? Hade det kanske gått så pass långt att vi redan kommit upp i den globala svältgränsen och nu var på väg ner ner ner i antal?

Min slutsats är alltså att hur mycket vi människor än försöker så går allt vi gör mot naturens lagar. Vi har våra egna naturlagar som styr vårat beteende. Human nature. Var kommer den naturen att leda oss? Varför har vi utvecklats till detta? Så många frågor, så få svar.

Människan.