Omröstning! Påverka i finalen av Lönnmordet 2010

Efter gårdagens jämna resultat mellan Carro och Marika i Lönnmordet 2010 har jag beslutat att skapa en omröstning här på bloggen, där DU får välja vem som har skickat in det bästa lönnmordet på mig. Så läs igenom, tänk efter, och lägg din röst! Omröstningen hittar du här till höger.

*******

Marikas bidrag:

Motiv: En dag när jag kom hem efter en riktigt usel dj**la dag i Sthlms-helvetet med bussar i vilka man inte kan andas, så är det en sak jag ser fram emot. Martin är inte hemma och stör mig med sina berättelser om vilka spel han spelat och jag vet att jag kommer att mötas av en kexchoklad som jag har lagt i kylen. Eller? När jag öppnar kylskåpsdörren upptäcker jag snabbt att min dyrbara kexchoklad är borta. Martin! Det är inte första gången han har tagit min mat och jag är vid det här laget utled på honom…

Jag planerar min hämnd sakta, men med stadiga steg. Man måste ha tålamod när det gäller sådant här. En dag när Martin kommer hem så väntar jag bredvid en dörrkarm och väntar på att han ska gå förbi mig. Han går, helt ovetandes om sitt öde, förbi mig och jag knockar honom till marken.

När Martin vaknar upp igen känner han att det är någonting konstigt med hans mun och han är fastbunden väldigt stramt. Martin försöker öppna sin mun, men inser till sin stora fasa att det inte går.
- Jag har sytt igen din mun; det är ingen idé att ens försöka tala, det kommer bara att göra ondare när bedövningen avtar, säger jag där jag står bakom mitt offer. Minns du de gångerna du skrämde mig Martin? Minns du vad du berättade för mig då, Martin? Du berättade för mig att du är en av de jag kallar ”hälsensmänniskorna”… Här skrattar jag kallt och elakt samtidigt som jag sakta går och ställer mig framför honom med en rostig sticksåg i min hand. Jag kan se paniken i Martins blick. Bedövningen är en vanlig lokalbedövningsvätska jag tagit från tandläkaren (lyckades norpa lite från deras förråd på mitt senaste besök) och som nu börjar avta…

Jag börjar såga genom hans hälsenor sakta fram och tillbaka, fram och tillbaka… Martin vill skrika, men det gör helt enkelt för ont. Bedövningen har nästan avtagit helt. När jag är färdig med att skära ut hans hälsenor stoppar jag dem i en skål. Jag känner mig hungrig, så jag bestämmer mig för att baka en pizza och jag har hittat en ny spännande ingrediens att ha på den… När pizzan är klar sätter jag mig och äter den framför Martin. Jag har bandagerat om hans hälsenor så att han inte ska svimma av någon jättestor blodsförlust och bestämmer sig Martin för att titta bort häller jag örtsalt i hans ögon tills han lärt sig att han inte får det.

När jag ätit upp min mat anser jag att det är dags för Martin att dö. Men han måste lida. Jag tänker låta honom blöda till döds. Jag lägger honom, fortfarande fastbunden från topp till tå, på en liten presenning. Jag öppnar upp hans hälsenesår. Och börjar skära av hans finger ett efter ett, sedan tar jag hans tår. Jag låter honom ligga och våndas ett tag. Nu är kniven fuktig, så jag doppar den i salt och börjar skära av hans händer och fötter. Det går sakta, kniven är inte riktigt gjord för sådant här. När jag ska skära av skelettbenen måste jag använda mig av sticksågen igen. Så fortsätter jag tills Martin är helt styckad. Ja, han dog efter fötterna blivit avskurna.

Sedan tar jag Martins alla delar och lägger det i en plastpåse tillsammans med den hopvikta presenningen. Jag lägger alltsammans i en sportbag. Jag tar på mig sportkläder så att om någon ser mig tror de att jag är en vanlig tjej på väg att träna. Men egentligen dumpar jag din kropp långt in i en skog i södra Sverige. Jag begraver dig i marken vid en buske så att det blir svårt att hitta dig igen. Kniven tvättar jag grundligt och lämnar den hos Myrorna. Den rostiga sticksågen måste däremot göras av med, så den hamnar på soptippen.

Sedan ringer jag runt till Martins vänner och även mina vänner för att uttrycka min ”oro” över min rumskamrat som skulle varit hemma för timmar sedan. Till slut måste jag ringa polisen, men de kommer inte hitta ett spår av honom, och jag var ju och tränade igår…

Carros bidrag:
Jag skulle använda olika parasiter för att få ditt livs låga att sakta men säkert slockna. Först skulle jag bjuda dig på dåligt tillagat men väl kryddad (så att du inte skulle märka någiot) fläskfilé med några binnikemaskar i som skulle bosätta sig i din tarmkanal och leva där i några veckor. Sedan skulle jag bussa på dig sisådär 50 stycken "hakmaskar". Dessa underbara små varelser skulle jag gömma i din blårutiga hatt som du så ofta bär. Några utslag blir det inte bli när de mumsade in sig i din hud. De små parvlarna skulle frodas inom dig, föröka sig och tillsammans bed binnikemaskarna skulle de roffa åt sig av din näring och ge dig kraftig diarré, blodbrist och få dig att magra i snabb takt. Eftersom ditt immunförsvar nu skulle bli väldigt nedsatt skulle jag i dina skor också gömma några "Toxoplasma gondii"; parasiter som skulle sätta sig på ditt hjärta, din lever och även din hjärna.

När du börjat känna av symptomen skulle jag så klart intala dig att jag upplever samma symptom och att det måste varit någonting vi ätit, men att det inte är något att oroa sig över; stanna bara hemma och ta det lugnt! Så när vaknat upp dagen efter de första symptomen visat sig skulle du knappt ens klara av att ta dig ur sängen. I spegeln skulle du se ett dödskalleliknande ansikte som tittar tillbaka på dig. Orkeslös skulle du lägga dig på mattan på golvet. I och på och under mattan skulle jag ju så klart planterat ut lite skabbkvalster som går in under din hud och får dig att klia dig själv blodig. Eftersom du har ett nedsatt immunförsvar kommer du att får "Norsk skabb" vilket innebär att du får ett tjockt skin fullt av miljontals kvalster.

Du skulle ligga där på golvet med öppna sår över hela din kropp och hosta frenetiskt på grund av hakmaskarna i dina lungor. Du skulle har ont i magen för din lever skulle ha inneboende och du skulle känna ett tryck över ditt bröst av maskarna som lever rövarn i ditt hjärta. Din hjärna skulle även den vara på väg att förstöras. Efter några timmar skulle du mötas av en frän lukt av ruttet kött vilken skulle ha orsakats av köttätande bakterier från din matta som skulle få din hud och ditt kött skulle mörkna. Där skulle du ligga, i en pöl av dig själv, kryllandes av alla möjliga små roliga djur och dö en lång och smärtsam död. Lukten av ditt kött skulle troligtvis dra till sig flugor som skulle lagt ägg i din kropp. Äggen skulle förvandlats till maggots som skulle festat på dina kvarlevor tills bara benen fanns kvar.

*******

Nu är det dags att tömma färdigt lägenheten. Jag har sagt mina farväl, men inte till alla jag hade velat, och idag är sista gången jag kommer vara i det här huset. Mot nya horisonter!